Det var i Alsterpaviljongen… usch nej, jag vill inte tänka på det!
Men ser du, musiksergeanten som där ropade ut numret,
hade samma röst som denna i grafofonen – jag minns
hans förfärliga mustascher, hans blodsprängda ögon;
det måste vara han som förföljt mig ända hit. Så
underligt: jag hatade honom redan då, ty han
betraktade min fästmö med oblyga och mig med
segerstolta blickar.Och nu hade jag honom i rummet, skrikande
Falken-stein-marsch! Nachtigal-rekord!
Och så marschen, mycket suggestiv som alla plagiat;
den var nämligen stulen ur Père-la-Victoire
Boulanger-marschen och något mera.
Ur novellen ”Taklagsöl” av August Strindberg, 1906
Strindberg var en författare som alla goda svenskar och svenskor bör känna till, hans Värld var närmast Hednisk, men ändå högst modern – och han ogillade särskilt ”Svenska” Kyrkan samt blev något av en mystiker, ja en magisk realist vad hans skrivande nu angår. Synkronicitet, det vi kan kalla ”meningsfulla tillfälligheter” och Ragnarna, eller Makterna och deras spel ingick också i hans tankevärld. Här på ”Hedniska Tankar” gör vi inte sommaruppehåll, detta onådens år 2025 – och av en tillfällighet ser vi att någon eller några okända läsare i just Falkenstein, Sachsen – Södra Tyskland nära den Tjeckiska gränsen – plötsligt har försökt göra närmare 4700 nedladdningar av enskilda inlägg från den här bloggen under loppet av ett enda dygn.
Vi tackar för ert intresse, kära medmänniskor i Falkenstein. Falkenstein i Vogtland, Sachsen är en söt liten medeltida stad, med nuförtiden sådär 8000 invånare – sist ”Hedniska Tankar” nådde ett sådant genomslag på en enda ort – bland sådär 800 enskilda läsare – var när vår redaktions äldsta kvinnliga medlem skrev om en nutida hemsk mordhistoria från Vetlanda, det såkallade ”Tovemordet” där två unga kvinnor med ursprung i Mellersta Östern och Afrika bestämde sig för att döda en ung kvinna med etniskt svensk bakgrund. Vi fäste oss vid religion och ”kultur” som drivande faktorer bakom vad som skedde, både ifråga om det ensamma offret och mörderskorna.
Men – skall det gå åt fanders till, så skall det gå med musik.
Vi måste trots allt tro mänskligheten om gott, och vad för slags underlig ”grafofon” eller grammofon som nu spelar nere i Vogtland, och vill spela in precis allt vi säger kan vi inte veta.
På Youtube finns idag musik-klipp med en gammal grammofonskiva från 1920, spelad på en äkta fonograf av märket Edison, minsann – och så här kan det alltså ha låtit, på Strindbergs tid.
Vi tar som ni märker inte sommaruppehåll, och stänger just i år inte denna blogg för uppdateringar nu under sommaren. Även i Falkenberg på den svenska västkusten har vi förresten väninnor, och då vår redaktion har två kvinnliga medlemmar – i olika åldrar – kanske vi hedra Falkenberg med ett återbesök…
Frågan är – vem eller vilka nere i Falkenstein är så intresserade av vad vi har skrivit, att de ägnar ett helt dygn åt att ta reda på det ? Visst, det skulle vara tyska asatroende – de är relativt godartade nuförtiden, semesterfirare, resenärer, intellektuella – mitt i Centraleuropa och från flera länder – men ni får gott förklara er – ihr Landbewohner !
Falkenbergs Kommunvapen – också i Falkenberg, Sverige ser och hör man ALLT !
På Strindbergs tid talade konservatorn, huvudpersonen i hans pjäs med musei-intendenten och flera andra om Grafofonens oerhörda möjligheter – samt om sådan teknikutveckling kunde påverka hela samhället eller människornas sätt att kommunivera med varandra – på gott eller på ont – under det att konservatorn låg på sjukhus och återhämtade sig efter en svår operation. Idag har vi ett Internet, igår fanns en Grafofon…
Somliga av oss människor upphör då aldrig att tänka, till lands, till sjöss eller i luften…
Hedniska Tankar 