November eller slaktmånad går emot sitt slut, år 2024 enligt vår nutida tideräkning här i Nord och Väst. Andra folkslag i Syd och Öst räknar sin kalender efter månen, och för dem är det fortfarande 1400-tal och medeltida mörker i öknars nätter. Idag är ännu en Tors Dag – den sista innan Julmånad, och det kanske skulle vara passande att ”Hedniska Tankar” berättade en historia eller en ”gammal” nyhet från Oktober eller Höstmånad – att tala om ”Vintermånad” just denna November känns en aning malplacerat, även om det de facto redan är vinter enligt SMHI:s definitioner i stora delar av vårt land.
Dessutom har en av Hedniska Tankars läsarinnor visat oss på ett direkt citat ur Sverres Saga redan den 10:e denna månad, och på arkeologin bakom nya forskningsrön, som redan är publicerade över hela forskarvärlden samt utanför Norden och Norge, men förstås aldrig i svenska media, som aldrig någonsin skulle vilja publicera så mycket som ett enda ord om vad som faktiskt försiggår vad gäller upptäckter inom den Nordiska Kulturen och i våra grannländer. I Engelskspråkiga nyhetsmedier har man däremot redan vågat skriva så mycket mera.
Sverre Sigurdsen och Birkebeinarna – Allmogemän, men knappast Kristmän eller Korsmän – enligt Peter Nicolai Arboe och en Norsk Skolplansch…
Kung Sverre Sigurdsens Saga står inte att läsa i Heimskringla, om nu någon trodde det. Den har inte traderats av någon Sturlasson, utan tillhör en annan och delvis senare tid, då Kristna Bagler – Ärkekatoliker, Adelsmän och deras få följeslagare ville göra Norge till ett slags religiös diktatur eller en fundamentalistisk stat, utan Kungamakt och Folkmakt i skön förening, som då trönderna segervisst ville resa sig mot ursupatorn Olaf den Digre Haraldsen vid Stiklastad, 1030, och folket segervisst ropade ”Fram, Fram Bondemän” så att det ekade över fältet.
Så föddes det fria Norge. Samma utveckling fanns under Sveriges långa unionskrig, Sturarnas tid fram till Gustav Eriksson Vasa, och hans söner. Vilhelm Moberg med flera har skrivit om den historien – men någon enkel sanning har det aldrig varit. Herremakt mot folkmakt, Kungaval eller Arvrike ? Hedniska Kungar måste rida Eriksgata och Väljas på laga Ting, ja lagmännen skulle döma någon till att vara kung, för det var minst lika mycket straff som belöning.
Vad är allmänna val värda ? Enpartistater, Tvåpartistater eller Koalitionsregeringar, mindre än 50 % röstande av de röstberättigade – som till helt nyligen i det moderna US of A – också i riktning Västerut från Sverige sett. Kampen har aldrig avgjorts, striden är inte slut. Sverre Sigurdsson dog aldrig 9 Mars 1202, för hans anda lever än idag – även om det har skrivits i Sagan att han vigdes till präst från början – av samma katoliker som hyllats till leda av Sigrid Undset och andra medeltidsfanatiker, svärmare och fantaster, lika falska idag som igår.
Baglerna bar sina biskopsstavar, som för att domptera en bräkande fårskock, och av dem fick de sitt namn. Men fria Birkebeinare hade knappast mat för dagen, bara stod de om benen, björknäver fick vara stövelskaft, och i isande kyla stod de ut, trots dåliga strumpor och skor. De marscherade ständigt, ständigt i rörelse, små bröder i mörka skogar, skuggor bara, bortglömda, inte så kristna att det störde. I Västsverige och Hälsingland minns man dem ännu – de som stred för folkets och Sverres seger. I Jämtland bekämpade man dem däremot – vi skrev ju nyss att det finns inga enkla sanningar – men ”Arnjot” har idag förvandlats från Opera till ett taffligt spex, ett bygdespel utan mening, ett slags buskis-teater och ”hem till Midgård” utan all ände, för i dagens Östersund vill de styrande förstås göra ned sin egen historia, och driva gäck med den.
Här stod en gång Sverresborg i Tröndernas land – och dess ruiner finns att se än idag…
”Baglar toku fe þat allt er i borginni var enn siþan brendu þeir huert hus er þar var. þeir taka þar mann einn daudann ok steyptu i brunninn baru siþan i griot þar til er fullr var. þeir stefndu til bearmonnum at briota til iardar alla steinveggina adr þeir skildu vid. þeir brendu ok oll langskip konungs adr þeir foru a brott. eftir þat sneru þeir aftr til Vpplanda ok þottuz vel hafa radit til fiar i þessi ferd.”
I Hedniska Tankars översättning, något fritt och ej exakt ordagrant
”De kristna Baglerna tog allt av fä som i borgen var, och sedan brände de varje hus. De tog där en död man och stöpte honom i brunnen där i grus, tills allt var fyllt. Där återstod det för bär-männen att bryta (ned) till jorden alla stenväggar som var till att skilja vid… Där brände man också alla kungens långskepp innan man for på brott (bort därifrån !) Efter det snodde de tillbaka till Opplandene och tyckte sig ha rått väl för fler (?) i denna färd”
Så plundrade och brände katolikerna och alla dessa kristna, precis som de alltid har gjort, varhelst de fått bita sig fast.
Men nu har den döde, som kastades ned i brunnen för att förgifta källans klara vatten för all framtid hittats, och han blir levande för oss igen – och bevisar att sagan är sann – i det mesta – men kanhända ändå inte i allt.
Till och med hans anletsdrag kan skönjas – och hans fall är inte unikt. Hur var det med drottning Åsa i Osebergs gravhög, hon som följdes i döden av en äldre kvinna ? Hur var det med Olaf Geirstadalf av Gokstad, han som skulle ha dött av gikt enligt sagan, och i Gokstadhaugen fanns ju verkligen en man, som hade tydliga förändringar på fotskelett och underben ? Hur var det med Jungfruhögen i Brunflo, Sverige – som alltid – åtminstone sedan 1600-talets skriftliga källor skall ha innehållit en jungfru – och där en rik kvinna i 30-35 års åldern verkligen återfanns när samma gravhög väl grävdes ut, jungfru eller ej ?
Kung Sverres man. Son av sin tid, och en del av sitt land – son av sitt folk !
German eller Kelt ? Ingen vet det helt säkert, med 100 % säkerhet – förmodligen bataver. Van vid land, vatten, överallt – från markarenan till det fria havet.
Flevum, byggt under Kejsar Tiberius tid, år 16-17 enligt vår tideräkning – Marinbasen existerade till år 30, då ”Lärkornas” legion såg till att den evakuerades.
En stupad kamrat blev kvar där inne.
Århundraden gick innan han återfanns och fick komma hem.
Men minnet av honom lever. Han är inte död. Han finns med oss än idag, vilket namn han än må ha burit under livstiden. Han kom aldrig från Italien, besökte aldrig Rom – det kan vi nog utgå från med fullständig säkerhet – men han var en hednisk man i en hednisk tid, som slogs för en bättre värld och drömmen om ett imperium och ett enat Europa, där inget krig skulle råda och där alla folkstammar skulle få leva i fred, som likar – nota bene utan att för den skull blandas, utom vid fredlig handel. Andra av hans samtida – och/eller stamfränder slogs för Arminius – och hans Thusnelda, men den historien från Cheruskernas Osenland – Åslandet som de kallade det – har redan omtalats, också av ”Hedniska Tankar”.
Hedniska Tankar 