Behövs det en ”Sjätte November” rörelse i Sverige ?

Låter inte detta nästan misstänkt politiskt – i en tid när minsta yttrande, minsta åsikt visar sig förrädisk även för en Asatrogen Hedning i Sverige och hans närmaste ?

I New York, NY, USA har en ny borgmästare tillträtt, trots att svenska media rapporterar om ytterst hätska yttranden – kanhända även från Mr Trump – om Demokraternas kandidat, Zohran Mamdani – som påståtts vara Kommunist – För oss finns detta år inget skäl för ett sådant ordval eller uttryckssätt. Mr Mamdani må ha ett muslimskt förflutet – men vi Hedningar är storsinta – jag tycker vi skall bortse från detta såsom varande skäligen irrelevant, och inte ta till rena invektiv. Kanhända skall vi minnas Fiorello La Guardia istället, en italienskättad borgmästare i just New York, som lyckades ena stridiga viljor, och slutligen fick en flygplats uppkallad efter sig, som god Republikan.

Ur ett nordiskt perspektiv kunde vi nämna, att det snart utbryter ett regionalt och nationellt val i Danmark – vårt broderland. Som vanligt i de Nordiska länderna sker lokala, regionala och nationella val samtidigt – på samma datum – och efter att ha flugit söderut till den Danska Huvudstaden denna helg, har vi Hedningar fått vandra i Fredriksbergs stadspark, och samtidigt granska valaffischer.

De ”Radikala” har en kandidat med namnet Freja någonting (hennes efternamn inbjuder till dåliga ordvitsar på engelska) – men ”Radikal” är i detta sammanhang beteckningen på ett rent enfråge-parti, GröGre eller Thunbergister – en bråkig liten sekt, som det är svårt att bli av med. Vad som heter ”Höyre” i Norge heter nu ”Moderaterna” i Danmark, liksom hos oss i Sverige, och dessa lovar på sina stora plakat Fri Tandvård åt alla, samtidigt som de lovar att sänka skatterna. Hur går det ihop ? Vad är det för märklig dansk reklambyrå som kommit på detta ??

”Venstre” i Danmark är ingen Vänster, utan ett social-liberalt parti. Socialisterna i Köpenhamn – läs verkliga Euro-Kommunister föreslår en satsning på mer Psykiatri, ifall nu det vi i Sverige kallar Landstingspolitik och Sjukvård är det enda Köpenhamnsborna eller de boende i Nordsjälland skall ägna sig åt. Jag förstår dem, för det går fortfarande enstaka narkotika-berusade och utslagna individer på Hovedbangårdens slitna kakelgolv, och ännu mer ”flummiga” individer kan sökas bortåt Christiania och den såkallade ”Fristaten” till… Somliga saker förändrar sig snabbt, andra inte alls…

Endast Rasmus Paludan, och partiet ”Stram Kurs” saknas i den Danska valdebatten vad vi kunnat se detta år, men om man skall vara hedning eller skeptiker bör man inte ta just honom eller just det partiet på alltför stort allvar – man kan rentav se det hela som ett slags senkommet skämt, ett hyss – ett skratt á la Charlie Hebdo…

Betydligt mer sansade tongångar hörs denna höst från vårt Östra grannland Finland. Vid Åbo Universitet finns professor Nils Erik Villstrand, som utgett ett svenskspråkigt verk med titeln ”Riksdelen” – Stormakt och Rikssprängning 1560-1812.  Det är en utmärkt bok, som följer i kölvattnet på Kari Takanens ”Sveriges Österland” som behandlar Finlands tidigaste historia fram till svensk stormaktstid – och verk som Matti Klinges gamla bok Östersjövälden – ursprungligen utgiven 1984.

Var den finskspråkiga allmogen i Finland förtryckt av svensk överhöghet och ”Hurrits” genom alla sekel ? Nej, säger historikerna – som granskat både svenskspråkiga och finskspråkiga källor. Präster, Länsherrar och små-adel från Sverige lärde sig finska inom en generation, inte mer – och de finskspråkiga fick också ett andra språk. Katoliker och Polacker slog under tidig Vasatid lystna blickar emot Finland – Johan III:es Röda Bok, Sigismund Vasa och Karl IX – alla var de folk av likartat sinnelag – och Alexander I av Romanovs hus bestämde sig storsint – vid Lantdagen i Borgå – 1809 – att Finlands befolkning – både Finlandssvenskar, äkta finnar eller rent av Sverigefinländare – ty så kallades de som fick återflytta – att alla fri- och rättigheter skulle behållas som de var.

Detta skedde innan freden med Sverigeens formellt var sluten, och ”1812 års politik” var ett faktum. Ett krig med Napoleon, Frankrike och Europa var för Ryssland en fruktansvärd möjlighet, och det blev Sveriges och Finlands smala lycka – först 1917 skulle Finland – i dagens mening – få existera som en självständig nation.

Det skedde efter Eugen Schaumanns mord på Nikolaj Bobrikov år 1904, och ett Världskrig – det första enligt vår nutida syn – samtidigt som Finlandssvenska poeter som Bertel Gripenberg skrivit en dikt om ett enstaka skott, inte på ett träd -men i poemet ”Skytten och Diktaren” – utgiven i samlingsupplaga först 1923 – såhär:

”Vad är ett skott ?
Ett skott betyder mycket
ett finger lagt på trycket
en hand på händelsernas plogskaft lagd.

Ett skott kan tända och förstöra
befria, frälsa, hämna och förgöra
Ett skott kan länka folks och rikes öden
ett skott kan vara livet eller döden
ett skott är handling, verklighet och bragd”

Utan att överdriva, utan att ta ställning för elleremot, utan att heroisera – historia och kultur är ämnen som aldrig upphör att fascinera – men vi historiker – som vi till sist måste bli – kan inte tillåta oss att sluta som den förvirrade unge man som nu står åtalad för ett planerat terror-brott i Stockholm, enligt vad kvällstidningen Expressen vet att berätta. Härvidlag tror jag framförallt Kari Takanen håller med mig, liksom Herr Villstrand och många andra – Harry Järvs namn skall också få nämnas – han lämnade oss en midvinternatt, 21 December 2009 – han blev sedermera Ställföreträdande Riksbibliotekarie, men aldrig ordinarie.

I morgon firar vi svenskar och finnar gemensamt Gustav II Adolfs dag och slaget vid Lützen, ett slag som stod för 302 år sedan, men vi är fortfarande vapenbröder.

Vi ville aldrig ha det där kriget. Vi var tvugna att handla, som goda Protestanter – och vi protesterade, så gott det nu gick – med vett och med vapen, men kanske mest med ord.

Politik är en farlig sak – liksom en enda åsikt eller några få ord, tagna ur sitt sammanhang.

Vänner i Finland och i alla land – jag skrev dessa ord just för er.