Etikettarkiv: kvaliteten i Lars Lönnroths Eddaöversättningar

Profilbild för Okänd

Gymnasiala tankar i Alvatid ?

av

Det råder fortfarande Alvatid, Novembermånaden eller Slaktmånaden 2025 – och Alva är egentligen ett namn på gudinnan Hel, som vi hedningar anropar. Hon är bättre än sitt rykte, eftersom naturen själv i den Nord vi bebor uppmanar oss att använda vår tid för reflektion och eftertanke, innan Jul, Yule och den tid då årshjulet välver sig på nytt. Jordlagret Alv, och alfer och vaner har redan behandlats så många gånger i denna blogg, att det inte tillför något nytt, ens i ett ständigt flöde där klåfingriga Wikipediaredaktörer och ärkekristna reaktionära professorer i Göteborg rotar i lönn, och lanserar teorier och omtolkningar utan värde. Vi har redan nämnt Lasse Liten Lönnroth i Göteborg tillräckligt många gånger, Professor Emertitus eller E-mer-i-thurs som han faktiskt råkar vara, för i Thurs-runans namn kan ingen segra, och som bekant är de Eddaöversättninga denne nu 90-årige akademiker presentert i eget namn ihop med andra så fulla av kristna förvrängningaroch värderingar, att de är helt oläsbara och ingenting kan ge för de som vill nå någon verklig förståelse av Nordisk kultur.

Betcknande nog har den hedning som skriver dessa rader råkat hamna på den gymnasiala nivån i sitt bloggande – och det är också ett misslyckande i sig Han uppnår aldrig riktigt full varaförståelse, men trivs mest i gamla kulturella gymnasielärares sällskap, i sin allmänkulturella drift att förklara Asatron, Hedendomen och tillvaron i stort. Antalet läsare och den krets han lyckats vända sig till har blivit för snäv, läsarantalet alltför litet, genomslagskraften alltför ringa. Bloggen har drunknat i mediabruset denna höst – och omvärldsutvecklingen går alltför fort för att läsarna i Norden skall kunna ägna sig åt någon eftertanke överhuvudtaget.

Alla söker vi våra likar, men vad ändar det i…innan det stora mörkret sluter sig över Europa i ett Trumpskt och Putinskt ”Phase null” eller fas noll innan nästa Världskrig, ett ämne vi behandlade i gårdagens inlägg. De vanliga, hederliga människor som idag är sekelgamla, aldrig haft en akademisk karriär men som ändå sett mer än allt mediafolk och alla skrivbordsmänniskor har yttrat sig, inte här men i England, UK – och vad de sagt, är kanske värt att lyssna till, enligt vad våra ”alternativmedia” vågar berätta, innan allt censureras bort och nyhetskällorna tystnar.

 

Man har rätt att fråga var all livstid i Midgård tagit vägen, och vad allt skall ända i. Man söker sina likar, och återvänder till de platser man sett, saker man upplevt, tagit del av – och i det ligger just det allmänmänskliga. Två svenska ”kulturella bloggar” er Hedning kommit att läsa på senare år utgörs dels av bloggen ”Trots Allt” och dels av en annan blogg skriven av ”Don Collin”, en man sområkar vara före detta Gymnasielärare i Kristianstad, Skåne – just den svenska provins, där er Hedning har sina rötter. Vi har mött Svem-Olof Collin förr, när det handlade om romer och knarkare som skitit ned Heliga Enfaldighets eller rättare sagt Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad, ett ämne som fick Dagens Nyheter att bagatellisera och släta över i vanlig ordning, trots att barn höll på att föras bort, och mänsklig avföring återfanns i kyrkbänkarna – och man kan som allmänkulturellt intresserad undra, vad det är för slags kyrka och religion eller lokalsamhälle, som stillatigande finner sig i sådant. De kristna har förstås själva faktaförnekat, men alla såg ändå vad för slags kultur och religion som finns i just Kristianstad. Det var år 2017.

Länge undrade vi om det möjligen var en katolik, eller kanhända en svensk kvinna som stod bakom de allmängiltiga kulturella observationerna i ”Trots allt !” eftersom den ursprungligen var någotslags politisk veckotidning ur ett kristet-italienskt-påvligt perspektiv, men mycket långa och fylliga artiklar på både svenska och engelska. Men nej, ack nej – bakom alltsammans stod och står en viss ”Jan” – numera långt över de 60 och före detta gymnasielärare i Hässleholm, en annan Nordskånsk håla, järnvägsknut och smutsfläck på den svenska kartan som jag själv är ytterst bekant med, eftersom jag tillbringade alltför mycket av min ungdom och uppväxt just där.

Är Hedendomen blott ett slags herrklubb för gamla gråskägg, och skulle det vara så mycket bättre med andra ämnen, skriverier om just Hel eller Frigg i dagar som dessa ?

Vi tvivlar på den saken, och tror knappast att kvinnliga skribenter ur samtiden skulle gjort det så mycket bättre, eller vore värda så mycket mer i mediasammanhang, nu när SvD och Statstelevisionen SVT försöker intala oss att fd. Sångerskan Annika Ljungbergs åsikter om musiklivet och sin före detta producent och stallbroder Ranis Edenberg, som han tydligen skall heta ska vara det yppersta vårt land har att erbjuda av kultur, ja en verkligt fin och unik berättelse – men om vad, egentligen ?

Är det hela ens underhållande, och betyder det något egentligen ?

En känd svensk nobelpristagare, avliden för länge sedan och numer historisk, skrev på sin tid såhär om världsläget, och tillvaron i allmänhet, men det var efter ett långt liv, då hans far Fyrmästaren, Arkitekten och Ingenjören begått självmord en trappa upp i det barndomshem han faktiskt hade en gång, han själv och en kusin nästan drunknat under en båtfärd på Vättern, och han själv med en yngre hustru i släptåg gått runt samma innanhav vid Olshammar – och ja – de gick faktiskt till fots…

 

”Då brister den hårdaste man i gråt
och lovar att följa de andra åt
i lycka och undergång
som son, som broder, som like
Det kvinnligt veka i människosinn
ska frälsa världen och ringa in
Förbrödringens framtidsrike..”

Detta var slutraderna ur en lång dikt kallad ”Sånger i Kyrktornet” och gymnasial så det förslår, småstadsmässig och allmänt förljugen – något även Hedningen tvångsmässigt fick lära sig när han gick i gymnasiet, men något som knappast är så värst mycket sannare än något annat.  Den där dikten skrevs ursprungligen 1897, och inför ett helt nytt sekel – och ett Världskrig, som skulle bli mycket värre för Europas del än någon kunnat ana – historiskt sett. I morgon är det ”Fars Dag” i Sverige och er Hedning tvivlar allvarligt på att Galna Gretor, Urusla von der Leyen eller om det nu är Ursula von Der Leyen kunde rädda mänskligheten, deras högst eventuella kvinnlighet, kön eller gender till trots.

Ifall det nu alls är en faktor – varken Frigg eller Hel – eller andra vackra drömmar – lär i slutändan betyda så värst mycket, och världen och tillvaron är som den är i alla fall…

I gårdagens inlägg talades i denna blogg bland annat om Drönare, Luftbevakningstorn och annat – liksom Hlidskjalf – som också är ett torn, varifrån man kan bevaka omnejden, men inte alltför Elfenbensartat, utan ett torn av trä eller sten.

Er hedning tror inte alls på innehållet i diktsamlingar som ”ett folk” från 1905 heller.  Lika lite som någotslags Heidenstamsk kristendom, som nog knappast kan rädda dagens Europa, eller bidra till sakernas förbättring i resten av Världen heller. Han tror heller inte att det skulle ha varit bättre att bli just en sydsvensk präst eller Kyrkoherde, som hans farfar – född 1899 – faktiskt ville…

Anmärkningsvärt nog anknyter bloggarna ”Trots Allt !” och ”Don Collin” till Heidenstams alltför fromma önskan, Feminism, Kvinnofrid och andra saker – precis vad en farfaderlig eller faderlig generation skulle ha sagt – men ge oss då ett enda giltigt sakargument till varför Matriarkat, ett nytt två-tredjedels-samhälle eller alla de Galna Gretornas och Thatcheristernas dröm skulle kunna ha resulterat i något bättre, eller en mänskligare tillvaro – i stort…

 

”Hel of a Woman” – konstverk av Sam Flegal, USA – augusti 2011

Profilbild för Okänd

En Friggs Fredag, med GNÅ… och GNA 3

av

”Hedniska Tankars” trogna läsare vet nog – detta onådens och krigens år 2025 – att Fredagarna i Västnorden var tillägnade Frigg, medan de i Östnorden och på den Europeiska kontinenten tillhörde Freja. 31 Januari 2025 – omedelbart före Goe eller Göje månad, som tillhör Diserna – avslöjades det av SVT – Sveriges Statstelevision – att Sverige nu lyckats skjuta upp sin första militära spaningssatellit GNA-3 – som döpte efter Asynjan Gnå – en av Friggs främsta tjänarinnor – i en cirkumpolär bana.

Bildkälla: Försvarmakten

Oförskämda reportrar har ställt sedvanliga frågor i ”skjutjärns-stil” till ansvariga Ministrar, liksom bara för att provocera – vilket är fullkomligt onödigt, och ett Trumpsk inslag i nyhetsförmedlingen som inte har där att göra. GNA-3 steg utanför Midgård och vår hemplanets atmosfär från Kalifornien – men skulle lika gärna kunnat ha färdats från Esrange i Lappland. Hittills tvingas vårt land att dela kapacitet till detta slags färder med andra NATO-länder, vilket är ett nödvändigt inslag i vårt lands utrikes- och säkerhetspolitik, som vi inte kan undvara i den tid och den värld som är vår. Andra Hedniska skribenter, som Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” som omfattar en annan politisk hållning, må gärna ursäkta – men sakernas tillstånd är nu en gång som de är.

Man ska inte tro vad E-mer-i-Thursen Lars Lönnroth – professorn från Göteborgsuniversitetet – svamlar på svenska utgåvan av Wikipedia, eller vad katoliker som Rudolf Simek och andra kristna tolkare har påstått om Gnå. De är inte vittnesgilla, inte objektiva-  lika lite som Lönnroth själv. När det i Gylfaginnings 35:e kapitel, står att Vanir nokkvorir sá reið hennar í loptinu. Þá mælti einn så betyder ordet ”sá” eller ”såg” knappast någonting – för ”nokkvörir” innebar att Gnå – budbärerskan – varom mycket redan skrivits i denna blogg – knappast kunde skymtas av några jordbundna Vaner. ”Nökkvi” i dativform betyder ”knappast” på Isländska, så Gnås flykt på hästen Hovvarpner – näst snabbast av alla hästar – kunde bara anas eller svagt förmärkas, men aldrig ses…

För övrigt mälte Gnå själv till den okände, som varselblev henne från ett grönt vårlandskap – kanske i Mälardalen – där fälten nu faktiskt står gröna, just för dagen – att:

Hon segir:

“Ne ek flýg
þó ek fer
ok at lopti líðk
á Hófvarfni
þeim er Hamskerpir
gat við Garðrofu.”

Nej – Gnå ”flyger” inte, eftersom det i Världsalltet inte finns någon luft att flyga igenom, mycket riktigt, men hon löper likväl på Hovvarpners rygg, som Hamskerpe fick med Gårdrova – för allt skiftar hamn och byts om – likt texterna på Norska Wikipedia, där man redigerat bort den upplysningen att när något ”Gnaar” på vissa dialekter på Vestlandet i Norge, innebär det en skiftning i vädret, en hastig vindkantring – en molnfront som kan båda oväder eller solsken, allteftersom – en ny början – kanhända.

GNÅ – Friggs budbärerska – som hon en gång gestaltades i en av Samfundet Särimners Hedniska bildkalendrar, år 2016

Och sålunda skrider GNA-3 obeväpnad, ett vakande öga i skyn över oss alla. Hon kan inte urskilja händelserna vid den kalla floden Potomac i Washington DC, där nära 60 människoliv gått till spillo. Hon kan inte upplysa oss om tillståndet i östra Kongo, strax nära Rwanda, där staden Goma fallit och nära nog folkmord och krig råder mellan Huttuer och Tutsier. Alla dessa händelser och platser är budbärerskan fjärran, men kanske varslar hon ändå om bättre tider för jordens stammar och folk.

Vi ser henne återvända till Frigg och Fulla, Friggs ”Aeskimöy” som i sitt smyckeskrin bevarar alla hemligheter, allt som borde döljas för Världens barn och de dödligas ögon. Låt oss fortsätta vara vaksamma, aldrig överdriva, aldrig Trumpskt vanställa eller ljuga om ett budskap, eller vad som försports och förmedlats. Never point too many fingers, as each index finger pointed, might mean four fingers pointing the other way. Kollisionen mellan Helikoptern och Trafikflygplanet ovan Potomac är långtifrån färdigutredd, de dödas kroppar lyfts långsamt ur den iskalla floden, lika stilla som Dnjepr eller Borysthenes – en flod som också är avsevärt kallare än sin omgivning – och som ännu flyter genom Ukrainas slätter, som vi också besökt. Där har vi rötter, fränder, växandets Vaner – som ännu längtar efter frid, ja Frodefred.

Bildkälla: AP (Associated Press.1 February 2025)

 

The river flows to the sea
Whereever that river goes that’s where I want to be
Flow river flow, let your waters wash down….

Så säger en gammal amerikansk sång av ”Fairport Convention” i en film betitlad ”Easy Rider” från år 1969, enligt vår nuvarande västerländska tideräkning. Gnås ritt genom Världsalltet må tyckas lätt, ja ljudlös, ytterst fjärran – men det är bara skenbart – för kanhända ryttarinnan sörjer – liksom jag själv. Hon finns vid min sida, helt nära invid – och rör sig också över fjärran hav, fram och åter. Hon finns i oss alla, och varför skulle också inte en kubisk satellit, åter en mänsklig konstskapelse kunna benämnas med namnet ”hon” – nu när skepp, båtar och även flygplan kan betecknas så ?