Dagarna passerar fort i vår Hedniska Kalender, detta ofridens år 2024 enligt vår tideräkning. Knappt har vi hunnit fira Mors Dag i  Sverige – en högtid som bara funnits hos oss sedan 1919, och som egentligen startades av kvinnliga fredsaktivister i USA kring 1905 – det var en kvinna där som ville fira sin mor, medan man i dagens Ryssland kanske mest uttrycker sig på ”moderspråket” – maternitsya som det heter på ryska, vilket betyder att svära.

Igår – 27 Maj – hade Blenda eller Blända namnsdag enligt den svenska almanackan, och detta är också helt följdriktigt, nu när Frejas månad går över i Friggs – enligt hur vi Asatroende i Sverige ser på saken. Där Freja är den unga dottern, som man först firade om Fredagarna, så är Frigg modern – som man firade i Västnorden. Blenda har för alltid kommit att stå som symbol för Värend – en av de ”Små landen” i Småland, och särskilt hedniska kvinnors frihetskamp. Att vi då också firar en Veterandag – bland amerikanska Hedningar också ”Einherjar Day” eller ”Memorial Day” (som dock inte skall blandas ihop med ”Remembrance Day” i Storbritannien, som bara ägnas åt stupade i Första Världskriget) har även det med saken att göra – liksom vår Svenska Nationaldag, 6 Juni – som infaller när sommaren är som skönast.

Vilket bättre tillfälle finns i Nordanlanden än att börja och avsluta något här, och sedan hålla det i minnet – innan sommaren är över. I Arjeplogs kommun vill man sluta släpa Samebarn och andra till kristna kyrkor så här års – och även etniskt svenska barn borde få befria sig från Monoteismens ok, nu när kvinnofriden skall förbättras just i den förort till huvudstaden där er Hedning sedan länge bor, denna gång med särskilt utkommenderade fastighets-skötare, som i nära samverkan med Polis och Kvinnojourer skall kontrollera minsta märke i dörr, minsta klösmärke på varje tapet och genast kontakta myndigheterna, så fort minsta misstanke uppkommer, framförd av precis vemsomhelst, närsomhelst, hursomhelst…

Sedan urminnes tider har det funnits en sägen om en Kung Alle av Värend, som en lokalhistoriker vid namn Petter Rudebäck skrev ned, antagligen redan på 1670-talet, och trots att Erik Dahlberg i ”Svecia Antiqua et Hodenia” fyllde på med ortnamnsforskning kring ett Småländskt Bråvalla och mycket mer, rymmer Sagan mer än ett korn av sanning. Blenda kan mycket väl ha varit en historisk gestalt, någon gång under en fjärran järnålder, då hon samlade Värends kvinnor, och lät dem bjuda en våldgästande här av danskar till fest, då Kung Alle och hans män befann sig på krigståg. Till och med Jurister från våra dagar har fått erkänna ”Värends Rätt” som tillförsäkrar Nordiska kvinnor och andra större rättigheter än de annars haft eller ännu har. Både Karl XI, Gustav III och Karl XIV Johan, Marskalk av Frankrike erkände den rätten.

Erik Dahlbergs karta över Värend och Bråvalla Hed, 1698

Efter den inledande festmåltiden – som dukats fram i rent försåt – gick Blendas kvinnohär till anfall. De stred i dagar, veckor och månader – och i århundraden efteråt skulle nya strider följa. Ryttarskaror på över 1000 man red härs och tvärs genom landskapet, tills fienden besegrades och kriget var vunnet. Man slogs inte bara till fots, utan också till sjöss och på vatten, ja i luften – ty själva Ragnarna var vreda, och deltog i slaget. I Väderlanda finns Blendas kulle eller gravhög, och där ska hon ha haft sin sätesgård, som hon fick på gamla dagar. Så skall det ha gått till, säger hävderna.

Blenda (i röd hängslekjol som på Järnåldern) och Värends kvinnor av August Malmström, 1860. Tavlan finns hos Växjö Museum.

I Växjö finns det tyvärr ansvarslösa personer, som velat förvanska, amerikanisera och förbarnsliga hela Blenda-sägnen. Lokalhistoriker från Kronoberg vet bättre, och förvanskar inte historien, skönmålar inte heller. SVT – en högst tvivelaktig källa – visar oss på rena lögnare av amerikanskt format, lika väl som de visar oss de män, som ännu kan hålla sig till sanningen. Historien om Blenda är inget tomt Bländverk. Den är i högsta grad dagsaktuell, denna veterandag 2024 – då detta blogginlägg skrivs.