Bengt Gunnar Ekelöf (1907 – 1968) måste räknas som en av Sveriges allra stolligaste poeter någonsin. Han var upphovsman till sådana sentenser som ”Krossa Bokstävlarna med munnen” och ”Skär upp magen, skär upp magen och tänk inte på morgondagen !” som han utan att tveka införlivade med sina dikter. Sådär höll han på redan 1932, respektive 1949. Han var Hedning, som alla författare av någon som helst betydelse, i Sverige eller annars, för skall man ens kunna skriva, kan man inte vara Monoteist, anhängare av Islam eller kristen. I modern tid kan det helt enkelt inte längre skapas någon stor poesi eller litteratur med sådana föråldrade livsfilosofier, och fritt skapande är bara möjligt, om någon helhjärtat omfattar Humanism och Hedendom, som alltid gått hand i hand. 

Ekelöf tillhör den kategori av skalder, som vi här på ”Hedniska Tankar” skulle vilja beskriva som ”Ädel-trams”. Ekelöf skrev aldrig rena pekoral, men han var ofta parodisk. Han präglas av ett okynne eller ord-kynne – för at tala med Povel Ramel – som han på många sätt liknar – och samma sätt att vitsa och konstruera ordlekar präglade också komiker-paret Hasse & Tage eller ”AB Svenska Ord” som de kallade sig, på 1960-talet.  Angående komiker-duon – som präglade media och allmänhet med patenterat tramsande i decennier – så sänder SVT Play och Statstelevisionen (som per definition ej kan ha fel, då den kräver 100 % lydnad och underkastelse, precis som Allahu Akbar ni vet – åtminstone enligt SVT:s egen ”vänsterblivna” personal) just nu en dokumentär om dem, och varför nutida komiker – efter 2017 respektive 1985 – fortfarande stapplar fram i deras fotspår,utan att på något sätt kunna uppnå samma elegans som originalen. 

 

Ekelöf – Frän-skallen från 1950-talet – Mannen som skrev ”NON SERVIAM !”

Han skrev bland annat såhär, redan anno 1945 – och det är ord, som är giltiga för ”Hedniska Tankar” än idag – angående det land och den tid vi faktiskt lever i:

 

Så har jag blivit en främling i detta landet
men detta landet har gjort sig bekvämt i mig!
Jag kan inte leva i detta landet
men detta landet lever som ett gift i mig!

En gång, i de korta, milda
de fattiga stundernas vilda Sverige
där var mitt land! Det var överallt!
Här, i de långa, välfödda stundernas
trånga ombonade Sverige
där allting är stängt för drag … är det mig kallt.

Hans attityd och livshållning var punkarnas – innan begreppet ”punk” ens var påtänkt. Olof Lagerkrantz, som var hans vän i många, många år skrev om Ekelöf i en bok betitlad ”Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma” som utkom 1994 – åtta år innan Lagerkrantz själv dog – även om han blev mest känd för sin biografi över August Strindberg, en annan minst sagt kontroversiell och revolutionär författare. Strindberg hade lite av precis samma humor som Ekelöf hade. Han skickade ett brev till vännen Jonas Lie i Norge, där han på fullt allvar föreslog att han skulle spränga Unions-kungen Oscar II i luften, med nitroglycerin (en ny uppfinning på den tiden !) och en ”elektrisk ringledning” medan den kristne statschefen ”konfirmerade sig på piccardongen” – alltså den kristna Nattvarden, som Strindberg själv riktigt nog dömt ut som fullständigt värdelös, innan han åtalades för hädelse emot Gud och gäckeri af Guds ord och sakramenten i ”Giftas-processen”. Nu finns det dem, som vill införa Sharia-lagar i Sverige – Sakramentskade idioter, som de tyvärr är.

 

Strindbergs egen teckning av hur han – betecknad ”Djefvulen” spränger Oscar II i luften med Nitroglycerin (källa: Olof Lagerkrantz Strindbergs-biografi)

 

Jonas Lie lär ha blivit helt förfärad, och skulle enligt Lagerkrantz nästan ha polisanmält Strindberg för ”Majestätsbrott” vilket på 1890-talet renderade långa fängelsestraff. Så var lagarna, dåförtiden – och idag har vi åter fått lagar som luktar 1800-tal och personförföljelse lång väg…

 

En biografi, som är väl värd att läsa.

Strindberg gjorde också följande teckning, som liknar Hasse & Tages senare affischer med ”Gula Hund”, ”Gröna Hund” och ”Svea Hund på Göta Lejon” som ju var populära humor-revyer som gisslade ”såsial-demokraturen” under 1960-70 och 80-talen – för komiker-duon strök aldrig det nästan allsmäktiga ”partiet” medhårs...

Strindberg skriver brev till Carl Larsson 1882 och tecknar en bild av sig själv som ”Egyptisk Sphinx, pizzande på Bronsålders-folk”

Om nu Strindberg lyckades KOMMA UNDAN med detta, och förbli helt ostraffad nere i sitt 1800-tal, varför kan inte vi Hedningar av idag, 2025 – göra något liknande ? Herrar Danielsson och Alfredsson blev inte lynchade de heller, och aldrig dömda för ”hets emot folkgrupp” så vitt man vet – och vem är det förresten, som hetsar emot vem ? Nåja – Olof Lagerkrantz drev hela tiden tesen att Strindberg egentligen var en förnuftig karl, och att han inte alls var lika galen som man påstått, inte heller någon ondskeful typ – utan faktiskt bara en man med ganska mycket kreativitet, sådär i största allmänhet. Om sin gamle vän Bengt Gunnar Ekelöf tyckte han däremot inte alls likadant, för efter att Ekelöf skrivit en känd nonsens-vers – som citerats otaliga gånger på internet – och den är med rätta berömd…Lagerkrantz skrev att han trodde att Ekelöf – som var cancer-sjuk av rökning och längre fram dog av det – måste fått en hjärnskada,  vara fullständigt över-djävla GALEN !! eller led av en sällsynt brist på gott omdöme när han skrev ”Fagerö-lunken”. Såhär såg den ut, när den skapades år 1954:

Fagerö-Lunken

En merdon Mödsimmarnottsdram

Text : Göran Fulneke . Musik : Egen klöfruna

Personer :

Fröken Gunnela Gherbert
Gref Karl Tunne-Böghener
A . Löngren-Gherbert , en kuf
N . N . Gherbert , ung röflekare
N . Rune Getfalk , en bög
Unge Kanelröf
Kenneth Farrel , negurbög
Grethel R . , en naken bögfru
En elegant bögfru ( N K )
En ung fakelör ( fa quelle heure ? )

 

I teatern på scenen
( spedeskålet inom spedeskålet som i
Shaskepeers Mödsimmarnottsdram )

Kuf , en lögnare
Benge Runfalk , en göt
Lena , en gökfru
Galne Tegnér ( Buh , fröken ! )
Enkan Uglefrö
Feen Röklunga
Getabögen , FN-lurken, Ök , Ben , Gnet , Gnu , alfer

 

Fagerön finns faktiskt PÅ RIKTIGT (paw rehk-t-i-g-h-t) på många platser i Sverige. Detta exempel på en sådan Ö ligger i Mälaren, ungefär 1 km SV om Bålsta….

 

Vad ska man egentligen säga ? Ekelöf gjorde hela tiden anagram på sitt eget namn, när han skrev det här – och kastade om bokstäverna i ”Gunnar Ekelöf” och ibland ”Bengt Gunnar Ekelöf” med lyckat resultat. För egen del har vi alltid tyckt att det här var en ganska kul språklig övning i rent ordkynne sedan 21 års ålder ungefär, men se det tyckte INTE Olof Lagerkrantz, som kände Ekelöf personligen och därpå skrev:

16 augusti 1956
—
Sedan gick vi i det kalla augustimörkret med halvmåne en liten promenad genom staden . I flera dar hade Gunnar hållit på att göra anagram på sitt namn . Han gav mig med ett flin resultatet , en rollförteckning —. Det var mycket lustigt och vågat , så som Gunnar nu älskar . Han hade fått ett brev från den unga poeten Heidi von Born och det gladde honom . Han visade mig en lång levnadsteckning , självbiografisk , som hon sänt honom . Gunnar hade köpt en ny bil , en Peugeot , som kostat över tiotusen . Den såg charmant ut på gården .

 

En Peugeot ”Starchief” modell 1956 – Hade Ekelöf en sån ??

Orden ordnades som synes till en rollista för ett tänkt skådespel , ett ” mödsimmarnottsdram ” . Han hade tur som inte har svåra och ovanliga bokstäver i sitt namn som q eller z .För mig med z-slut på Lagercrantz är det värre . Men ö-et i Ekelöf har vållat honom besvär och bidrar till att högarna blir så många , med negurbög och getabögen i spetsen . — —  Jag kände ovilja då Gunnar gav mig dikten . Jag tyckte att han lagt ned ett meningslöst arbete på en absurd uppgift . Undrade om detta var ett tecken på hjärnskada . Hade jag vetat att han uttagit mellan 400 och 500 ord ” utgörande en del av den förberedande leken som blev Fagerölunken ” ( Ingrids uppgift i En självbiografi ) hade jag väl blivit riktigt orolig…

Men min reaktion berodde på otillräcklig kunskap om Gunnars arbetsmetod . Lekar av detta slag sysslar många barn med och Gunnar fortsätter som vuxen och låter leken tjäna hans diktning .Lustigt är att jämföra det manus Gunnar gav mig i augusti 1956 med den nyss återgivna versionen i diktsamlingen tre år senare . Gunnar gör ytterligare några djärva kombinationer men ratar annat . Han har dämpat sin könsordslusta . ” Unge Kanelröf ” som ingick bland de uppträdande är struken . Musiken sägs i ” min ” version vara skriven av ” Egen Löfrunka ” men i boken får kompositören ett mildare namn – ” Egen klöfruna ” . ” E Köngalen fru ” är ratad , likaså ” Kurön Elefang ” som kanske klingade fatalt i Gunnars öron . Eva Runkelögn är ersattav den anständiga ” Enkan Uglefrö ” .

 

Porträtt av Olof Lagerkreantz, från den tiden han tyckte att hans diktar-kollega Ekelöf var SKVATT GALEN !

Frågan är om Ekelöf egentligen bara ”lekte runt” med bokstävlar. ”Kurön” finns verkligen, också den placerad i Mälaren nära Adelsö. Där låg en gång en alhkolistanstalt driven av den såkallade ”Frälsningsarmén”, även om ön ursprungligen fått sitt namn eftersom ”Kurer” eller med andra ord köpmän från Kurland låg förlagda på den, nära Birka. På 50- och 60-talen hände det att barn från Adelsö hade som ”hobby” eller ”hyss” att ro ut till Kuröns stränder, och vifta med glasflaskor som i verkligheten bara innehöll te eller vatten – med de ”intagna” trodde det var Whiskey eller Vodka, så de kastade sig i hoptals i vattnet och försökte simma ifatt de vilt bortroende barnen i sina ekor. Några drunkningsolyckor skedde inte, men det hela kom i tidningarna på den tiden – och de som var med som barn i ekorna, har berättat för ”Hedniska Tankar” om detta lilla ”puts”.

 

Var detta ”Kurön Elefang” ?

”Göran Fulneke” som enligt ”egen klöfruna” skall ha skrivit den fiktia pjäsen ”Fagerö-lunken” har ett efternamn, som påminner ruskigt mycket om Salneke, som i Salneke Slott utanför Örsundsbro i Mälardalen. Också det är en högst verklig plats, men slottet var vanvårdat och förfallet på Ekelöfs tid, så det fanns anledning att kalla det för ”fult”. Och ”Negurbögen” Kenneth Farrel ? Visst, hans påhittade namn är föga politiskt korrekt idag, men visste ni att det faktiskt fanns en ”Ronald A Farrel” i USA på 1950-70 talen, som utgav böcker om homosexuell slang… Ekelöf läste mycket, och hade ett stort bibliotek…

För övrigt kan vi också undra om inte ”Feen Röklunga” (hur ser en sådan ”fé” egentligen ut ?) inte avsatt vissa spår hos Hasse & Tage också. Vi drar oss till minnes vissa klipp från ”Mannen som slutade röka” där Birgitta Andersson spelar just en fe, som kommer in i ett styrelserum, där en massa PR-folk, reklam-makare och tobaksbolags-direktörer sitter – det har funnits ett klipp på Youtube, som vi just nu inte kan återfinna – och hon sysslar just med med rök-läggning – varvid alla männen i rummet blir påverkade i 60-tals psykedelisk anda och börjar sjunga gamla svenska medeltidsballader istället för att göra tobaks-reklam… Med tanke på att Ekelöf själv var stor-rökare, liksom Ferlin och de andra i hans generation, så var ju det hela ganska välfunnet, och kanske inte bara rent trams…

Även i ”AB Svenska Ord” filmen ”Äppelkriget” med ”Kentauren Kent Aurén” från 1971, finns en häxa, kallad ”Luft Hanna” med – spelad av Birgitta Andersson – som väl också kunnat vara ”Naken Bögfru” eller ”Fröken Gunnela Gherbert” i Ekelöfs påhittade komedi, som aldrig blev skriven. ”Äppelkriget” ÄR just en ”Modern Midsommar-natts dram” från Sverige – det vet alla som har sett den. Även en Hasse & Tage film som ”Spader Madame !” går lite i samma anda – Ekelöfs tramseri kan ha haft större kulturell betydelse framåt i tiden än någon någonsin kunnat ana, därför att andra ordkonstnärer tog efter honom…

Alla de Ök , Ben , Gnet , Gnu  och Alfer som finns i Ekelöfs ”Fagerö-lunk” fanns också med bland ”Äppelkrigets” sagoväsen, liksom den fasansfulla ”Getabögen” som nog kom från Getapulien i Småland, trakten av Hultsfred kanske – och som man nog bör akta sig noga för.. Och FN-Lurken ? Med tanke på Kongo-krisen, och Sveriges tidiga engagemang i FN-sammanhang (tänk bara på Dag Hammarsköld !) så är det kanske inte så konstigt att Ekelöf stoppade in honom också i sin ”sommarpjäs” från ett förlorat Sverige, ett slags idyll någonstans. Själv bodde ju Ekelöf på Lidingö – och hans tankar om ”Fagerön” kunde lika gärna vara hämtade därifrån, liksom Strindbergs fiktiva ”Fagervik och Skamsund” som i själva verket var Furusund och Yxlan i den uppländska skärgården…

Är DETTA ”FN-Lurken” som Ekelöf skrev om ?? (bilden är hämtad från Cypern, 1972) – VI KAN INTE UTESLUTA MÖJLIGHETEN ATT DET FAKTISKT VAR JUST PRECIS SÅ…

Men – inte nog med detta. För en dag sedan hade ”Hedniska Tankars” yngsta kvinnliga redaktionsmedlem (16 år) en hemsk mardröm. Hon drömde att hon upplevde Ekelöfs hela teater-föreställning på riktigt, och själv var tvingad att medverka som ”Lena, en Gökfru” i spedeskålet inom spedeskålet som i Shaskepeers Mödsimmarnottsdram, precis som Ekelöf – skrev – utan att kunna hoppa av….

Visserligen hade hon inte så många repliker, utan hoade mest, men att vara fångad på en skärgårdsö, utan möjlighet att ta sig därifrån, ungefär som i ”Att angöra en brygga”.. och med Gunnella Gherberts intro-replik ”Välkomna hit, välkomna till vårt älskade Fagerö ! För här är vi bara såå inkluderande såå (säger vi att vi är)” ringande i öronen – ja – det var – som ni förstår – en HEMSK MARDRÖM och inget annat.

För att inte tala om slipsnissar som ”den unge fakelören” och alla andra…

Ekelöf gisslade inte bara det förgångna. Han gisslade också hela den förljugna, ”könsdysforiska” idyll, som dagens-Storstockholm tyvärr blivit, och som vi sorgligt nog tillåter växa och frodas.

Klokt folk borde hålla sig borta från alltsammans…