”NON SERVIAM !”

Att vara Hedning är att protestera. Att vara Hedning är att följa Motståndets Estetik. Det är Asatrons väg, som det folkliga motståndet beskriver – och ingen har vetat det bättre än konstnärer, poeter och författare. Också själve profeten Mohammed fruktade just poeterna, påminner oss en god vän från staden Uppsala.

Så – med dessa ord och utan större åthävor, ger jag er Gunnar Ekelöfs fina dikt – ”Non Serviam”

Uttrycket ”Non Serviam!” på latin, har flera bibetydelser. Det innebär bland annat, att man aldrig underkastar sig en enda Gud, och själv väljer, i vems tjänst man står – och det var synnerligen aktuellt anno 1945, när Ekelöf skrev den här dikten… Sverige omgavs av såväl Hitler som Stalin, och den totalitära kristendomen fanns och finns också i landet. Men, han visade oss genom sina ord på andra och sundare ideal, och gav oss ord, som förpliktigar..

NON SERVIAM

 

Jag är en främling i detta land

men detta land är ingen främling i mig!

Jag är inte hemma i detta land

men detta land beter sig som hemma i mig!

 

*

 

Jag har av ett blod som aldrig kan spädas

i mina ådror ett dricksglas fullt!

Och alltid skall juden, lappen, konstnären i mig

söka sin blodsfrändskap: forska i skriften

göra en omväg kring seiten i ödemarken

i ordlös vördnad för någonting bortglömt

jojka mot vinden: Vilde! Neger! –

stångas och klaga mot stenen: Jude! Neger! –

utanför lagen och under lagen:

fången i deras, de vitas, och ändå

– lovad vare min lag! – i min!

 

Så har jag blivit en främling i detta landet

men detta landet har gjort sig bekvämt i mig!

Jag kan inte leva i detta landet

men detta landet lever som gift i mig!

 

En gång, i de korta, milda

de fattiga stundernas vilda Sverige

där var mitt land! Det var överallt!

Här, i de långa, välfödda stundernas

trånga ombonade Sverige

där allting är stängt för drag … är det mig kallt.

 

Non serviam

 

I am a stranger in this land

but this land is no stranger in me!

I am not at home in this land

but this land behaves as if it where at home in me!

 

My blood can never be diluted

a tumbler-full in my veins!

And always the Jew, the Lapp, the artist in me

will seek his blood-brother: search the scriptures

make a detour around the desert’s sacred stones

in silent respect for something forgotten

sing in the wind: Savage! Nigger! –

butt against and cry to the stones: Jew! Nigger! –

beyond the law and under the law:

trapped in theirs, the whites, and still

– praise be my law – in mine!

 

So I have become a stranger in this very land

but this land has made itself at home in me!

I cannot live in this land

but this very land lives like venom in me!

 

Once, in the short mild

the poor hours’ wild Sweden

There was my land! It was everywhere!

Here, in the long, well-fed hours’

over-furnished Sweden

where everything is closed for draughts… it is cold to me.

 

 

Non serviam

 

Ich bin ein Fremder in diesem Land

doch ist dies Land kein Fremder in mir!

Ich bin nicht zu Hause in diesem Land

doch benimmt sich dies Land als sei es zu Hause in mir!

 

In meinen Adern hab ich ein Trinkglas

voll nicht verdünnbarem Blut!

Und stets wird der Jude, der Lappe, der Künstler in mir

suchen nach Blutsverwandten: er forscht in der Schrift

macht in der Wildnis um die Seita den Umnweg

in wortloser Ehrfurcht vor etwas Vergessnem

juoikt gegen den Wind: Wilder! Neger! –

kämpft und klagt wider den Stein: Jude! Neger! –

außerhalb des Gesetzes und unterm Gesetz:

in ihrem, dem der Weißen, gefangen, und dennoch

– gelobt sei mein Gesetz! – in meinem!

 

So ward ich ein Fremder in diesem Land

dies Land aber machte es sich in mir bequem!

Ich kann nicht leben in diesem Land

dies Land aber lebt in mir wie Gift!

 

Einst, im wilden Schweden

der kurzen, sanften, der ärmlichen Stunden

war dies mein Land! Es war überall!

Hier. Im engen, geborgenen Schweden

der langen, wohlgenährten Stunden

wo alles vor dem Luftzug verschlossen ist … da ist mir kalt.

 

 

Я иностранец в моей стране,

Но моя страна не чуждаетсяменя

Я не живу в моей стране,

Но моя страна живет во мне.

 

Gunnar Ekelöf slår till…FAGERÖLUNKEN trådes…

Gunnar Ekelöf, den gamle svenske poeten, han som på sin tid skrev ”krossa bokstävlarna med munnen och fick ihop en ny vändning på orden djävlar och bokstäver, var en ovanligt rolig poet, och jag vet inte varför, men jag tycker ändå att han är mycket aktuell såhär i Midsommartider, inte minst för sin dikt ”Fagerölunken” från 1959. Smaka på det här nu bara – vilar det inte en stämning av Sill och Nubbe, Midsommar och skrägårdsidyll, anno 2017 över alltihop ?

Fagerölunken

En merdon Mödsimmarnottsdram      Text: Göran Fulneke. Musik: Egen klöfruna

Personer:

Fröken Gunnela Gherbert

Gref Karl Tunne-Böghener

  1. Löngren-Gherbert, en kuf
  2. N. Gherbert, ung röflekare
  3. Rune Getfalk, en bög

Unge Kanelröf

Kenneth Farrel, negurbög

Grethel R. , en naken bögfru

En elegant bögfru (NK)

En ung fakelör (fa quelle heure?)

I teatern på scenen   (spedeskålet inom spedeskålet som i Shaskepeers mödsimmarnottsdram)

Kuf, en lögnare

Benge Runfalk, en göt

Lena, en gökfru

Galne Tegnér ( Buh, fröken! )

Enkan Uglefrö

Féen Röklunga

Getabögen, FN-lurken

Ök, Ben, Gnet, Gnu, alfer

Handling: Ren ökenfluga. Tid: Nu ( NB efter galen gök ).

Det ”roliga” med den här dikten inser man förstås efter ett tag – alla de agerande är anagram på Ekelöfs eget namn, alltså omkastade bokstäver i namnen Karl Gunnar Ekelöf, ibland också Bengt Karl Gunnar… Redan på 1950-talet fanns en bok av en viss ” K O´Farrel” – en språkprofessor i USA, som skrev om black homosexual slang, upplyser mig en av mina amerikanska ordböcker – så visste Ekelöf mer än vi trodde, när han nämnde en ”negurbög” även om det såklart var grovt nedsättande.

Tidningsomslag från tiden när det begav sig

För övrigt minns jag också en scen ur Hasse & Tage (Svenska Ords) film ”Äppelkriget” där Birgitta Andersson just spelar Féen Röklunga – och jag tror knappast jag drömt den. Hon sysslar med sk ”Rökläggning” på ett svenskt Ministerium, där en massa herrar sitter och sjunger gamla folkvisor – Svenskt Visarkiv hade fått stora stadsbidrag, och det var förstås det Hasse & tage skämtade med, även om ingen förstår det skämtet numera.

Är DETTA månne självaste ”FN-lurken” ?

Hur skulle förresten den fruktade FN-lurken, Galne Tégner och inte minst Benge Runfalk, (som är en göt) se ut, om de framträdde på en teaterscen, kanske i en gammaldags Folkets Park eller så  ? Själv får jag många tokroliga bilder i huvudet av Ekelöfs poesi i alla fall, och tycker mig nästan känna igen den Unge Fakelören, för att inte tala om Röflekaren och alltihop…

”Benge Runfalk” – ser han ut såhär ?

”En naken….” (ja vad sa vi att hon hette nu igen – Fröken Gunnela Gherbert ?)

Glöm nu inte bort själva Spedeskålet INOM Spedeskålet som i Sjaske-Pärs Mödsimmar-Natts-Dram !

Gör DIN insats för Älvadrottningen, även om DU blivit förvandlad till en ÅSNA !!