Idag, den 20 Februari, var det Bjurnedan enligt den gamla svenska och västnordiska månkalendern, som min gamle hedniske vän, den från Värmland stammande Tekniske Johansson (om ni nu minns honom !) ännu följer. Bjur är – ifall ni inte är medvetna om det – det gamla svenska ordet för Bäver och så här års ökar aktiviteten märkbart hos bävrarna. Det ligger något i luften. Efter Disablotet som man kan se som en hyllning till de kvinnliga och skapande makterna, inför den vår som snart ska komma, så vaknar naturen i takt med att tövädrets månad, Goe eller Göje – det gamla namnet för Februari – går vidare. Och bävrarna har bråttom, eftersom de faktiskt har sin parningstid just nu.

Nej, Bävern sover ingen vintersömn om vintern – den bara stannar i bäverhyddan när det är kallt
Det är med Bävern som med Hedendomen. Under den kristna tiden i Sverige ansågs den vara ett skadedjur och jagades nästan till utrotningens absoluta gräns. Samma sak hände i USA och Kanada, där man har sin egen bäverart – Castor canadensis – till skillnad från vår egen Nordiska Castor Fiber, den Nordiska Bävern, som bara finns här. Vår egen bäver beblandar sig aldrig med den amerikanska varianten (som inplanterats i Finland, där bävern också höll på att dö ut,) eftersom det är fysiskt omöjligt – amerikansk bäver har 40 kromosomer, men vår bäver 48, och även inkorsning med sibiriska eller ryska bävrar är inget, som vår Bäver föredrar. I början på 1900-talet, var den svenska bävern undanträngd till fjälltrakterna – men nu finns den överallt – och jag menar verkligen överallt. 2012 beräknades det, att det fanns mer än 100 000 bävrar i landet, och den är numera så talrik, att det från USA kända fenomenet ”Urban Beavers” eller ”Urbaniserade Bävrar” är en verklighet, även hos oss.
Förutom Baltikum, är vårt land Europas starkaste Bäverfäste..
Bäver har siktats mitt inne i städer som Örebro och Västerås. Den har gjort sig hemmastadd också i centrala Stockholm, där till och med så svårt ytliga personer som Annika Jankell vidarebefodrat instagram-bilder av den. På Lidingö har den funnits en längre tid, och den hittas överallt i huvudstadens förorter.
Och bävern arbetar. Just detta har i alla tider varit dess mest utmärkande drag. Överallt där den kommer, bygger den en bostad, som den ändrar eller utvidgar, allt efter behag. Den reser dammar, fäller träd och lägger upp matförråd, men den tappar vatten ur dammarna också, genom att öppna små kanaler, så snart dammens vattenyta hotar att bli för hög. Dess bygge fortsätter, och lika mycket som man skulle kunna fråga en bonde – när blir åkern klar – har bävern inget svar att ge, lika lite som bonden – för åkern blir naturligtvis aldrig ”färdigodlad”. Bonden tar ut sin skörd, men börjar med markberedning nästa vår.
Bävern tar timmer ur skogen, men nya ekollon gror i Bäverns spår, och om ytterligare 20 bävergenerationer eller 200 människoår, kan nya bävrar skörda resultatet.. Ingen ”skog” blir heller någonsin ”färdig” eller ”slut” – för skogen själv är evig – liksom Asatron – och bävern…
Flit ! Energi ! Uthållighet ! Goda egenskaper som Bävern besitter – som också tarvas för Hedningar…
Forskning visar att bävern ständigt varierar vinkling och huggteknik – den kan till och med vrida huvudet 90 grader vid fällning av större träd
Bävern kan utan vidare fälla halvmetertjocka träd, om det kniper, men nöjer sig nästan alltid med att röja bort sly och småbjörkar från stränderna. Forskning visar att den visst inte hindrar fisket, som man tidigare trott. Laxfiskar av alla sorter utnyttjar bäverdammarna som ”laxtrappor” och i dess lugnvatten eller sel, leker massor av insjöfisk, liksom laxarna. Mängder av fiskande djur, som fåglar och till och med björnar får utökade livsmöjligheter. Det har visat sig att föroreningar, som gödsel och kväve faller till bottnen som sediment i en bäverdam, och bäverns dammbygge fungerar som naturliga reningsverk. När den tappar vatten ur dammen syresätter den vattnet igen, och polsk forskning visar, att till och med så synbart skilda företeelser som insekter och fladdermöss har nytta av Bävrarna. Bävern håller stränderna rena, så att ängsblommor och gräs kan gro – ängarna ger nyttiga pollinerande insekter, som bin, steklar och sländor – och brist på slyskog och tät vass gör så att fladdermössen får utrymme att flyga, vilket inte händer vid igenvuxna stränder. Ja, bävern är nyttig för naturen på alla sätt – och ta bort den ur landskapet – och vad händer – jo hela den intrikata livsväven eller ekosystemet faller samman…
Den svenske forskaren Biurberg iakttog redan år 1687 bävrar som använder redskap och använde varann som timmerkälkar – och det beteendet kan ses än idag…
”I storm skall man timmer fälla” står det i Havámál – och det är precis vad bävern gör.
”Arla i Urtid, då Ymer byggde” står det i en del äldre editioner av Voluspás tredje strof, även om de orden inte finns där i originalet. I Snorres Edda finns dock nämnt, att gudarna bygger inte mindre än 28 gånger, får jag det till, och även ”Skade Bygger i Ydalarna”, Jättarna bygger i Jotunheim och så vidare – Isländskans och norrönans ”bygga” är helt enkelt synonymt med att ”bo” – just bäverns eviga skapande och bidrag till Midgård, bidrag till samhället, och dess förmåga att arbeta – att finna glädje och kärlek i arbetet, och leva i ständigt arbete – är något Asatron lär ut och värdesätter…
”Ska Ha, Ska Ha, Ska Ha !” lyder måsarnas och stortrutarnas envetna rop…
Ständigt finns det dem, som inte vill bidra till samhället, och som tror att de kan leva på andras arbete..
Bävern bygger upp ! Andra arter lever visserligen på den, och utan bäverns omsorg om djursamhället gick de väl under allihop, men bävern kämpar träget vidare, för allas gemensamma bästa… Är inte också du som en bäver, o min hedniske vän ! Bävern tror på Folkhemmet – ett hem för vårt folk – och så gör även jag… För övrigt har ingen berusad bäver någonsin setts tigga vid Stureplan, stjäla navkapslar eller sälja crack till skolbarn…
2013 började osakliga källor å Facebook påstå, att man gjorde vaniljglass på Bävrar, eller rättare sagt dess könskörtlar. Inget kunde vara felaktigare. I själva verket var detta en ren felöversättning från engelska – Castor Oil betyder helt enkelt Ricinolja, och skall inte förväxlas med Oleum Castoreum eller Bävergäll, som är en av naturens mest sägenomspunna substanser.
Det gäller att veta vad man gör, om man ska gälla en bäver !
Bävergäll utvinns inte ur bäverns testiklar, som många felaktigt tror, utan ur två körtlar, som finns hos båda könen – och med sekretet från dem, smörjer bävern in sin päls, så att den blir vattentät. Inom parantes kan nämnas att en bäver har 400 000 hårstrån per kvadratmeter hud – människan har bara drygt 200. På 1700-talet och än tidigare, ansågs Bävergäll vara rena mirakelmedicinen, och påstods bota nästan allt från håravfall till cancer, men numera anser man att det är en fullständigt harmlös substans, rent mediciniskt. Smaken – som fås fram genom att lägga bäverkörtlar i sprit något dygn – påminner i outspätt tillstånd om tjära, furved och rökt fisk med inslag av bildäck och gamla skosulor, har det hävdats.
Kvinnorna i Norden använder bävergäll såsom ett beprövat medel i barnsnöd. En bit därav, stor som en hassselnöt, intagen i öl, plägar nämligen underbarligen lindra födslovåndan. Vidare skyddar det i tider av pest mot allt smittogift om man håller det under näsan; det har nämligen en frän lukt, är bittert till smaken och lätt att söndersmula. Det framkallar också nysningar när man luktar därpå.
– Olaus Magnus, ”Historia om de Nordiska Folken”, 1555
Bävergäll bör förnämligen späs ut med brännvin före användning – det räcker med några par droppar för att sätta smak på en hel flaska – och forskning visar, att endast svensk bäver duger – dess körtelextrakt är fyra gånger så starkt som det kanadensiska, och två gånger så starkt som det ryska..
Nej Nej ! Det var inte DETTA slag av ”svensk bäver” det nu var tal om…
Vi tror för dagen mer på detta !
Ett i staden Örebro – i vars närhet det finns mycket Bäver – beläget bryggeri lär till och med ha gett ut ett öl med smak av Bävergäll… Deras produkter – flera av dem klart hedniska – kan förresten rekommenderas..
Bäver-brygd – med anor från allra första början…
Själv minns jag allra mest hur jag sett Bäver i Svartån mellan Örebro och Fjugesta efter en lång rodd och seglats på över 90 km i ett sådant här skepp (se bild nedan)
En bäverhona med fyra ungar simmade framför oss – rakt vid förstäven i nästan en hel kvart, trots att vi kom roende nedströms med god fart. Till sist, då vi nästan trott att vi kört över bävrarna, dök de alla på ett givet tecken rakt under kölen, och vi upptäckte dem först, när de från åstranden alla samlades för att på ett led linje hälsa oss..
Detta bevisar, att bävern inte bara är en god och stark simmare, utan också att den kan tänka i flera led – och kommunicera med sin artfränder…
Så – Ni hedna och Ni ludna – Bli högvuxna som Nordens Furor, Flitiga som Bävrar, och Starka som Svenskt Stål !








