Profilbild för Okänd

Mors Dag – efter en Friggs Fredag….

Now Billy’s out there in the desert sunAnd his mother cries when the morning comes
And there’s mothers crying all over this worldFor their poor dead darling boys and girls
Hey Billy, son, where are you now?Don’t you know that we need you now?With a ra ta ta and the old kowtowWhere are Billy’s bones resting now?
With a ra ta ta and the old kowtow
(have a Billy holiday, born on a Monday)
Where are Billy’s bones resting now?Married on a Tuesday, drunk on a WednesdayGot plugged on a Thursday, sick on a FridayDied on a Saturday, buried on a Sunday

– från sången ”Billy’s Bones” med The Pouges, 1985

 

Som bekant var det Mors Dag i Sverige, Finland och även Frankrike, 25 Maj 2025. Andra länder firar evenemanget på helt andra tider, eftersom en amerikanska vid namn Anna Jarvis instiftade den moderna formen av arrangemanget den 5 Maj år 1905 i Philadelphia, USA. Men egentligen är traditionen Hednisk, och har ingenting med USA eller kristendom, Monoteism och liknande villoläror att göra. Grekerna firade Rhea och Hera om Våren – de var Modergudinnor båda två. Romarna firade under den sena republiken och kejsartiden  gudinnan Cybele från Asia Minor i månaden Mars, när våren inföll hos dem. Vårmånaden Maj tillhör i Norden Freja, eftersom den Nordiska Våren är kort och intensiv – vi måste ha unga kvinnor och en ung gudinna för att kunna tillgodogöra oss den, sanna Polyteister och Humanister som vi är och alltid har varit. Och i Västnorden tillhör varje Fredag Frigg, Odens Maka, Husfrun i Valhall, hon som spinner molnen på himlen. Friggerocken var en gång namnet på stjärnorna i Orions bälte, har man sagt – på den tiden kvinnorna spann på spinn-ten eller handsländor. Hon är den sanna Himladrottningen, inte den falska, romerska ”fältmadrassen” vid namn Maria – för vi hedningar förgudar inte människor efter deras död.

 

Oden och Frigg, som norrmannen Louis Moe (1857-1945) såg dem strax efter sekelskiftet 1900

 

I England fanns under sen katolsk medeltid en tradition om att Midfastosöndagen skulle kallas ”Mothering Sunday”, en sista nordlig rest av katolikernas sed att fira deras modergudinna vid fel tillfälle, på fel sätt och av fel orsak efter hur det verkligen är i Nordeuropa och framförallt Norden – där saker och ting urartar alltmer, tack vare de kristnas och islams framfart över hela vår Värld. Men ”mothering around” på modern amerikansk engelska betyder att använda de grövsta svordomar och kötteder som tänkas kan, och lika dant är det på tyska – ”Muttersprache” betyder ironiskt sett samma sak där, och även ”maternitsya” på ryska är att svära, skrika och använda det grövsta språk.

Det finns god anledning till att göra det i kylslagna dagar som dessa, som vi snart skall se. Framförallt om man är etnisk svensk, och kan varsebli de krafter och de personer som tyvärr får styra och ställa i vårt samhälle.

Frigg gråter i Fensalar – ”the fens” betyder träskmarker – över Balder, sin döde son, fallen på grund av Lokes svek och Höders brist på förstånd. Hennes ”andra sorg” kommer först vid Ragnarök, då Oden slukas av Fenris och hennes hjärta skall brista, men till dess har hon en hel krets av mindre gudinnor och As-ynjor som tjänar henne i Asgård, där hon vanligen vistas – trots att Fensalar är hennes eget hem. ”Asynjor” uttalas ”as-ynja” och inte som ett ord, vilket bara olärd drägg har för sed. Frigg känner alla Odins hemligheter, och Friggs hemligheter vårdas av Fulla, hennes ”Aeskimöy” som håller den ask där Friggs smycken förvaras – och Fulla har uppsikt över alla de ting, som tillhör Frigg. Allt detta har vi beskrivit gång efter annan här ovan under rubriken ”Asatro” – underrubrik ”Frigg” i artikelarkivet på Hedniska Tankar, men ni läsare och läsarinnor lär er tydligen aldrig, liksom resten av mänskligheten eller vad som nu finns kvar av mänsklighet i detta land och denna tid.

Frigg och Fulla, illustration från 1874

Fulla måste vara den mest pålitliga av alla varelser, och yppar aldrig ett ord i onödan – men det är till henne de som är Asar och Vaner trogna måste vända sig, om de inte når fram till Frigg – för böner finns inte enligt Hedendomen och Asatron, här hjälper bara arbete och offer eller Blot – främst är att offra av sitt eget arbete och sin tid, för tanke utan handling nyttar föga. Sådan är vår tro, och tro är aldrig, aldrig någonsin någon ”forn sed” eller new age mumbo-jumbo, utan levande verklighet – för de som handlar i enlighet med vad de säger, menar vad de gör och är hederliga, utan överdrifter. Frigg och Fulla ser till hur människorna egentligen är, inte vad de säger sig vara eller sägs vara – och tror handlingar och tankar, förr än tomma ord. Tro, Treue, Truth. Det är vad vår tro går ut på, inte ”seder” eller kristen osanning.

 

Den tysta Fulla invid källorna, sommartid (enligt en spanjor, som gör bilder med AI – Asatron finns även kvar i det som var Västgoternas land)

 

Frigg har även en Asynja vid namn Gnå vid sin sida, som ständigt Gnor och färdas genom luften. Hon är budbärerskan, som troget meddelar Frigg allt som sker i alla Världar, likt Hugin och Munin – Tanke och Minne – Odinskorparna. Gnå vanställer aldrig ett budskap, ändrar aldrig dess innebörd utan meddelar allt vad hennes ögon sett och allt vad hon erfarit, utan överdrifter. Endast Vanerna kan varsebli henne enligt Gylfaginning, och hon skall inte förväxlas med Valkyriorna, för Gnå är en helt annan slags varelse. Hon färdas på Hov-varpnir, den näst snabbaste av hästar – som i varpfart rör sig genom själva rumtiden, så fort att rum och tid kröks, precis som moderna fysiker spekulerat – även om någon ”varp-drift” ännu inte är skapad av människohand – den kanske aldrig blir det – men Hedendomen insåg redan för tusenals år sedan vad begränsade Monoteister aldrig kunnat föreställa sig, ens i sin vildaste fantasi.

Gnå torde vara högaktuell år 2025 enligt vår tideräkning, i det vi kallar ett kommunikations- och kunskaps-samhälle. Hon är tillsammans med Fulla ytterst tystlåten till sin natur, lite känd och utför de sysslor hon har att göra plikttroget och i det fördolda. Vore vi alla som Gnå, vore kanske mycket vunnet för den här Världen. I Norge säger man även att det ”Gnaar” eller ”Gnåar” när det blir en hastig skiftning i vädret. Regn förbytts i solsken och omvänt. Hastiga ovädersfronter och skuggor far blixtsnabbt över himlen. Det är Gnå som osynlig far förbi – och bär ett budskap, högt därovan. Så trodde man förr, innan missiler och ”drönare” ens var påtänkta.

 

Gnå – Budbäreskan – ”avsutten” och utan häst, men rörlig och snabb på väg genom Vanernas åkerfält. Bild från en av Hedniska Tankars bildkalendrar från 2015. (Copyright)

 

Men vad ser vi ? Hur är verkligheten beskaffad, och vad är det för krafter som styr Världen idag ?

Vad kan Gnå rapportera, då hon andtruten står inför Frigg, allmodern – som ju skulle firas just den 25 i Blomstermånaden ?

I EU-parlamentet har en kvinnlig Vänsterpartist vid namn Yusra Imsheiel, attackerat de såkallade ”kristdemokraternas” halvrumänska, Alice Teodorescu Måwe. Båda dessa vuxna kvinnor sägs vara EU-parlamentariker, och tillåts representera Sverige som nation i Bryssel – men oavsett om Vänsterattacken nu skedde i Parlamentets ämbetslokaler eller ute på gatan, vägrar Kommunistpartiet offentliggöra den film, som Imsheiel tagit med kamera i högsta hugg, innan hon överföll den Monoteistiska Rumänskan. Imsheiels koppling till Sverige verkar högst oklar – ”Hamas” anhängare som hon ju är – och ”Politisk Sekreterare” till Jonas Sjöstedt, före detta partiledare i samma ”Eurokommunistiska” parti.

Vad månde moder Frigg säga i sin himmel om sådana kvinnor – eller ”parlamentariker” som de påstår att de skulle vara ?

 

Bildkälla: LinkedIN, public domain

Imsheiel påstår dessutom att Teodorescu skulle ha ”misshandlat” henne, eftersom hon fått några enstaka rivsår på sin arm (ja, arga kattor får ofta rivet skinn, säger det svenska ordspråket ). EU-parlamentets säkerhetsavdelning påstås också ha utrett det hela, och den sorts klockren idioti som dessa såkallade ”Svenskor” ställt till med, medan de skämmer ut hela vår nation.

Det fanns en gång en Ordförande och Partiledare i Vänsterpartiet som hette C H Hermansson, men han dog redan 2016 – och han sa på sin tid som såhär: ”NÅGON DJÄVLA ORDNING FÅR DET VARA I ETT PARTI !”

NÅGON DJÄVLA ORDNING FÅR DET VARA, OCKSÅ I ETT EU-PARLAMENT” Säger nu ”Hedniska Tankars” samfällda redaktion om tre medlemmar. För övrigt kan vi för dagen endast citera Magnus Erikssons landslag och dess konungabalk, som var gällande lag i Sverige under flera sekel. ”Konungen skall styra landet med inländska män och inte med utländska”. Uppenbarligen lever vi i en kärring-stat, där Politik får föras med de allra löjligaste och simplaste medel, på ett sätt som inte gagnar någon svensk medborgare eller person i hela Världen överhuvudtaget.  Nooshi Dadgostar, andra generatioens Iranska  född i Ängelholm, Skåne och nuvarande partilederska för samma Eurokommunistiska parti som vi redan nämnt, ingriper trots EU-parlamentets rapport inte alls emot Imsheiel och hennes fasoner – utan tolererar alltsammans – enligt vad media uppger. Kanhända vill Dadgostar också vänta och se – vilket är henne förlåtet – hastiga beslut är sällan de rätta – men likväl- Hur är detta ens möjligt bland ”vuxna människor” ?

Aktivism i all ära, men båda dessa ”damer” torde väl inse, att dessa pinsamma försök att ”föra politik” med sådana medel på EU-nivå inte fungerar… Barnungar och Thunbergeri, full lekstuga hos Trump och Påven ?

Återigen frågar vi – skall personer som dessa alls representera Sverige inför hela EU, och i så fall varför ?

 

Kärring-staten… Känner ni till den ? Satiriska pamletter har skrivits, men dessvärre har innehållet i dem blivit ”woke” verklighet…

Fallet är inte alls unikt. Vi kan studera händelseförloppet kring journalisten Katerina Janouch, ursprungligen Kateřina Janouchová, född 22 februari 1964 i Prag, Tjeckoslovakien – där hennes far var kärnfysiker, men uteslöts ur Kommunistpartiet, eftersom den totalitära regimen ogillade honom. Familjen utvandrade till Sverige och Katerina växte upp i Täby – innan hon började sin författarkarriär var hon Sexualrådgiverska, vilket ju kan noteras såhär i Frejas månad.

Sedermera blev hon skribent i den påstått liberala tidningen Göteborgs-Posten, men så – år 2022 – hände något. Hon hade skrivit en artikel om sakförhållanden i Tierps kommun, norra Uppland, där en mycket egendomlig politisk regim kommit till makten, och härjade både inom Socialförvaltningen och i kommunens skolor. Saken var den, att den 9-åriga flickan i familjen Roteliuc – kanhända från Balkan – tvångsmässigt hade beordrats skriva ”Jag tillhör islam, Jag ber i Moskén, Jag läser Koranen” och så vidare och så vidare – och om 9-åringarna inte gjorde detta, utsattes de för straff, kvarsittning och repressalier från hela lärarkåren inklusive skolans rektor – som förstås gjorde sig oanträffbar. Nu råkade Katerina Janouch nämna dessa pjoskpedagoger och kvarlevor från 1970-talets Kulturmarxistiska skola vid namn – och genast stämde man henne för Grovt Förtal – vilket en Svensk Tingsrätt också dömde henne för, i vad som helt uppenbart var en politisk dom.

Såhär gick det till i Söderfors Bruk anno 2022. Svenska barn skulle Tvångsässigt bekänna sig till Islam i egenhändigt skrivna uppsatser… och de var för dumma för att infoga ordet ”inte” i varje mening som Kärring-Statens företrädare dikterade för dem…

 

Därefter påstod man lögnaktigt i så gott som alla media att Katerina Janouch skulle vara rasist, och till på köpet ”Höger-extremist” när hon i själva verket var realist, liksom de flesta av hennes landsmän – Tjeckerna…  Finns det för övrigt några ”kristdemokrater” – nu när vi redan tagit upp en viss halvrumänska ? Kristendomen är INTE en Demokratisk lära – eftersom den bara tillåter en enda Gud – den är ett Totalitärt system – lika totalitär som Islam, eller för den delen Kommunistiska Stater, samt därmed jämförbara regimer av Anno Dazumal från Centraleuropa. Vi behöver kanske för tillfället inte orda så mycket mer om dem, eftersom Statstelevisionen SVT ihållande matar oss med förment ”objektiva” skildringar av Andra Världskriget, mer än 80 år i efterhand. Det är nog tveksamt om de senaste SVT produktionerna egentligen tillför såvärst mycket, när de hela tiden hålls på ren lekskole-nivå, och har en pedagogik, underhaltigare än den i Tierp.


Exemplen kan mångfaldigas. Låt oss hålla oss till Tierpförutsatt att ”Gnå” kanske flugit förbi just där... Vi har redan flera gånger tagit upp det kuriösa fallet med Tramspojken Tyr – som han lär kallas – och hans moder, som tydligen vill ha en dotter, och vägrar acceptera det faktum att sonen, som egentligen heter något helt annat; faktiskt är född till man. Sedan 2020 ungefär har de fört ett helt meningslöst privatkrig emot Sjukvårdsförvaltningen i Uppsala Län, och påstått att denne 12-åring omedelbart skall undergå ”könsbekräftande underlivs-kirurgi” och extremt dyra och irreversibla hormon-behandlingar av tveksamt medicinskt värde. Visst – vi kanske inte skall ta upp fler ”enskilda fall” – sådant lär ju inte vara ”publicistisk god sed” enligt vårt ”Journalistförbund” – men hur länge tror diverse ”könsförvirrade” mödrar i Tierp att de kan hålla på med de här absurditeterna, som vårt samhälle inte har råd med,och helt uppenbart inte längre kan finansiera med skattemedel ?

Hur länge ?

I Söndagens nummer av ”Upsala Nya Tidning” – 25 Maj 2025 – berättas återigen om ett beklagansvärt och mycket, mycket tragiskt fall – från just Tierp. Kanske borde vi inte kommentera just det ”enskilda fallet” – men nu har det som påstås vara seriösa tidningsmedia i Svitjods Sökkvabäck och Sorgedalar redan gjort det…

Det gäller en sk ”multifunktionshandikappad” kvinna vid namn ”Smilla Kjetselberg” vars mor – Emma Lindquist – kanhända namngav sin dotter efter en usel dansk roman. Varför dottern – nyss avliden på ett såkallat ”LSS-boende” vid 22 års ålder, sedan hon för 30-40 minuter lämnats utan tillsyn av en enstaka ”vårdare”, står under utredning hos IVO för närvarande. ”Kjetselberg” – vars namn låter snudd på outtalbart även för ”normalbegåvade” personer var nämligen förståndshandikappad, autistisk och dessutom svårt epileptisk sedan födseln, men fick ingen hjälp av ”vårdaren” – eller ”vårdarinnan”. Vad kan det vara för slags personal som finns på LSS-boendena i Tierp med omnejd ? Varifrån kommer de, vilka språk talar de – och kunde ”Kjetselberg” ens förstå dem – hennes mor säger ju att det var ett mycket svårt beslut att överlämna dottern i LSS-boendets händer, men dottern var sannolikt hjärndöd vid ankomsten till Akademiska Sjukhuset i Uppsala, får vi veta – och så stängdes de livsuppehållande åtgärderna av – samma Januaridag då detta inträffade. ”Rutiner frångicks” säger UNT, och det blir alltså en såkallad ”Lex Maria” anmälan, kristligt nog – ja kristligt nog. Vi får väl se om någon ens kan ”ställas till svars” så småningom – eller om berörda politiker vill ta sitt ansvar…

Så går det till i Tierp, nuförtiden. Men Emma Lindquist får aldrig sin dotter tillbaka, efter vad som hände en Januaridag i år. Nu skall det sjungas psalmer och Astrid Lindgren, och vi får väl ändå hoppas att detta lugnar de anhöriga, samt ger lindring i detta ”Bullerby-land” där människor verkar ha svårt att begripa sig på den mänskliga tillvaron, såsom den faktiskt ser ut – 2025 – för detta är inte 1985 eller något liknande årtal.

Som sakföreträdare påpekat, är det inte en ”mänsklig rättighet” att några personer i något land hela tiden skall ha världens bästa sjukvård – för detta har nämligen aldrig någonsin stått i den ”Oföränderliga” deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, som en viss amerikanska vid namn Eleanor Rooseveldt gav upphov till. Enligt Deklarationen är det nämigen så, att ”alla” ska ha samma ”normalstandard” till sjukvård i den stat där de befinner sig för tillfället – men befinner man sig i Gaza, ja då befinner man sig alltså i det sjukvårdssystem som för tillfället kan uppbringas där – och det är samma sak i Kiev – eller för den delen Tierp…

Något ”lika värde” har heller aldrig funnits i dessa berömda FN-deklarationer – för det är bara en stor, fet ”Såsial-demokratisk” lögn – som vi alla tvångsmatats med – och fått höra till leda… Lika grundläggande rättigheter, i den mån individerna kan utnyttja dem – ja – det finns – men det är ungefär allt- och tråkigt nog en stor skillnad. Vi kan önska att någon kunde förklara detta för människorna i Tierp, men ingen Katerina Janouch, sedermera verksam inom partiet ”Medborgerlig Samling” (ett liberalt, men systemkritiskt och ännu oprövat politiskt parti) kan tyvärr uppenbara sig, likt någotslags rådgiverska – ens för stackars Emma Lindquist.

Låt oss så gå till den såkallade ”Tilläggs-Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning” som finns att ladda ned från Vår Regerings Hemsida, och som funnits där sedan 2012. 

På sidan 122 står det – tråkigt nog, tråkigt nog kära medborgare och medborgarinnor – att det definitionsmässigt krävs ”skälig anpassning” som inte innebär  ”en oproportionerlig eller omotiverad börda” för sjukvårdssystemet och de ansvariga i det land, där ”rättigheterna” ska tillämpas – precis som vad gäller alla andra ”Världsmedborgare” eller människor i och för sig – när det gäller ”vanlig sjukvård”.

Så ÄR det – de facto – även om det inte är någon ”trevlig” eller ens ”underhållade” läsning, ens på ”Mors Dag” – men fakta är dessvärre fakta, likförbannat…

Bara så att ni vet…

Frigg, Gnå (stående), Fulla (sittande) och Hlin i bakgrunden enligt Carl Emil Doeppler, 1882…

Gnå vacklar ur Hovvarpners sadel. Hon är trött, trött, ja intill döden trött och ledsen efter sin ritt genom alltet och genom Midgårds dalar. Med stelfrusen hand lämnar hon fram sin rapport till Frigg – och hon förtiger ingenting, ändrar ingenting utan säger sanningen – och vad som är rena fakta. Fulla sitter tyst med sitt smyckeskrin vid Friggs fötter – hon är ju Friggs ”Aeskimö” som i en ask – av askträ – bevarar allt det, som inte kan sägas eller yppas. Kanske står Hlin – Linberederskan – ännu bakom Friggs tron i Fensalars sumpmarker – idog i sitt arbete, i kraft av att hon framställer det lintyg som ska bindas om sår, och som lenar och lindrar.

Gnå har gjort sin plikt, idag som i alla dagar.

Hon vänder om, går förbi Hovvarpners stall – hur vi nu ska tänka oss att det må se ut – och Fulla följer henne i fjäten. Fulla säger inget, hon tiger som alltid – men lägger handen på Gnås axel och för henne säkert men varligt emot badstugan.

Beröringen med de dödliga äcklar Gnå. Hon kräks nästan, spottar i gräset, en stor gul loska av vad som kanske är slem, eller blod.

Midgårds Barn förstår inte sitt eget bästa, men de kvinnor som finns där – i det som skulle vara Svitjod – är de värsta, fulaste och mest frånstötande av dem alla – för de är  väldigt dåliga mödrar.

Kärringstaten och Mobben härskar därnere, och i andra länder och riken är det knappast bättre ställt. Fortsätter detta, är Ragnarök snart här.

Fulla stänger badtugans dörr, varligt – tyst – och går därifrån, fortfarande utan ett enda ord, för i det hinsides är ord onödiga.

Gnå kränger av sig kläder, rustning, hjälm, alltsammans. Någonstans ifrån hörs en sång, kanhända från Brages och Iduns salar – men hon vill inte höra den. Hon sitter tyst – och tvår sig, renar sig i badstugans mörker tills nästa dag, och så nästa…

 

Denna sång är lika aktuell nu som för 40 år sedan. Monoteisterna lär sig aldrig…

 

 

Profilbild för Okänd

En Friggs Fredag, med GNÅ… och GNA 3

”Hedniska Tankars” trogna läsare vet nog – detta onådens och krigens år 2025 – att Fredagarna i Västnorden var tillägnade Frigg, medan de i Östnorden och på den Europeiska kontinenten tillhörde Freja. 31 Januari 2025 – omedelbart före Goe eller Göje månad, som tillhör Diserna – avslöjades det av SVT – Sveriges Statstelevision – att Sverige nu lyckats skjuta upp sin första militära spaningssatellit GNA-3 – som döpte efter Asynjan Gnå – en av Friggs främsta tjänarinnor – i en cirkumpolär bana.

Bildkälla: Försvarmakten

Oförskämda reportrar har ställt sedvanliga frågor i ”skjutjärns-stil” till ansvariga Ministrar, liksom bara för att provocera – vilket är fullkomligt onödigt, och ett Trumpsk inslag i nyhetsförmedlingen som inte har där att göra. GNA-3 steg utanför Midgård och vår hemplanets atmosfär från Kalifornien – men skulle lika gärna kunnat ha färdats från Esrange i Lappland. Hittills tvingas vårt land att dela kapacitet till detta slags färder med andra NATO-länder, vilket är ett nödvändigt inslag i vårt lands utrikes- och säkerhetspolitik, som vi inte kan undvara i den tid och den värld som är vår. Andra Hedniska skribenter, som Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” som omfattar en annan politisk hållning, må gärna ursäkta – men sakernas tillstånd är nu en gång som de är.

Man ska inte tro vad E-mer-i-Thursen Lars Lönnroth – professorn från Göteborgsuniversitetet – svamlar på svenska utgåvan av Wikipedia, eller vad katoliker som Rudolf Simek och andra kristna tolkare har påstått om Gnå. De är inte vittnesgilla, inte objektiva-  lika lite som Lönnroth själv. När det i Gylfaginnings 35:e kapitel, står att Vanir nokkvorir sá reið hennar í loptinu. Þá mælti einn så betyder ordet ”sá” eller ”såg” knappast någonting – för ”nokkvörir” innebar att Gnå – budbärerskan – varom mycket redan skrivits i denna blogg – knappast kunde skymtas av några jordbundna Vaner. ”Nökkvi” i dativform betyder ”knappast” på Isländska, så Gnås flykt på hästen Hovvarpner – näst snabbast av alla hästar – kunde bara anas eller svagt förmärkas, men aldrig ses…

För övrigt mälte Gnå själv till den okände, som varselblev henne från ett grönt vårlandskap – kanske i Mälardalen – där fälten nu faktiskt står gröna, just för dagen – att:

Hon segir:

“Ne ek flýg
þó ek fer
ok at lopti líðk
á Hófvarfni
þeim er Hamskerpir
gat við Garðrofu.”

Nej – Gnå ”flyger” inte, eftersom det i Världsalltet inte finns någon luft att flyga igenom, mycket riktigt, men hon löper likväl på Hovvarpners rygg, som Hamskerpe fick med Gårdrova – för allt skiftar hamn och byts om – likt texterna på Norska Wikipedia, där man redigerat bort den upplysningen att när något ”Gnaar” på vissa dialekter på Vestlandet i Norge, innebär det en skiftning i vädret, en hastig vindkantring – en molnfront som kan båda oväder eller solsken, allteftersom – en ny början – kanhända.

GNÅ – Friggs budbärerska – som hon en gång gestaltades i en av Samfundet Särimners Hedniska bildkalendrar, år 2016

Och sålunda skrider GNA-3 obeväpnad, ett vakande öga i skyn över oss alla. Hon kan inte urskilja händelserna vid den kalla floden Potomac i Washington DC, där nära 60 människoliv gått till spillo. Hon kan inte upplysa oss om tillståndet i östra Kongo, strax nära Rwanda, där staden Goma fallit och nära nog folkmord och krig råder mellan Huttuer och Tutsier. Alla dessa händelser och platser är budbärerskan fjärran, men kanske varslar hon ändå om bättre tider för jordens stammar och folk.

Vi ser henne återvända till Frigg och Fulla, Friggs ”Aeskimöy” som i sitt smyckeskrin bevarar alla hemligheter, allt som borde döljas för Världens barn och de dödligas ögon. Låt oss fortsätta vara vaksamma, aldrig överdriva, aldrig Trumpskt vanställa eller ljuga om ett budskap, eller vad som försports och förmedlats. Never point too many fingers, as each index finger pointed, might mean four fingers pointing the other way. Kollisionen mellan Helikoptern och Trafikflygplanet ovan Potomac är långtifrån färdigutredd, de dödas kroppar lyfts långsamt ur den iskalla floden, lika stilla som Dnjepr eller Borysthenes – en flod som också är avsevärt kallare än sin omgivning – och som ännu flyter genom Ukrainas slätter, som vi också besökt. Där har vi rötter, fränder, växandets Vaner – som ännu längtar efter frid, ja Frodefred.

Bildkälla: AP (Associated Press.1 February 2025)

 

The river flows to the sea
Whereever that river goes that’s where I want to be
Flow river flow, let your waters wash down….

Så säger en gammal amerikansk sång av ”Fairport Convention” i en film betitlad ”Easy Rider” från år 1969, enligt vår nuvarande västerländska tideräkning. Gnås ritt genom Världsalltet må tyckas lätt, ja ljudlös, ytterst fjärran – men det är bara skenbart – för kanhända ryttarinnan sörjer – liksom jag själv. Hon finns vid min sida, helt nära invid – och rör sig också över fjärran hav, fram och åter. Hon finns i oss alla, och varför skulle också inte en kubisk satellit, åter en mänsklig konstskapelse kunna benämnas med namnet ”hon” – nu när skepp, båtar och även flygplan kan betecknas så ?

 

 

Profilbild för Okänd

Mörk Midvinter med Frigg, Fulla och Gnå…

Hedniska Tankars redaktion består som bekant av tre personer, och nu är det dess äldsta kvinnliga medlem, som ser ut från vårt elektroniska Hlidskjalf, där vi kan se alla varelser i Midgård, stora som små. Valaskjalf heter den hall i Asgård, som ligger nära Valhall, och där Hlidskjalfs utsiktstorn står. Många, som kallar sig Asatroende är så ovisa, att de inte ens förmår att skilja dessa gudaboningar åt.

Mycket hotar Midgårds goda makter, särskilt i år, 2024 enligt nutida tideräkning. Nyss har vi hyllat Freja i hennes gestalt av Lussi eller Ljusi, det eviga ljuset som lyser i kristendomens och islams mörker, som omger oss allt tätare och tätare. Men i Midvinterns mörker finns också drottning Frigg, Valhalls härskarinna och rätta husfru. Frigg bor i Fensalar, i sin tur en del av Glansheim – eller Gladsheim den femte av tolv gudaboningarna enligt Grimnesmál, där också själva Valhall och Valaskjalf ligger. Allt detta är olika hallar och byggnader, var och ett på sitt gårdstun, men det har de okunniga människorna i nutid inte förstått.

Enbart Frigg, som känner alla hemligheter hos sin make Oden, kan lära människorna hur det verkligen förhåller sig. Hon talar sällan, och avbildas ofta som en kvinna med långt mörkt hår – för hon är själva natten och ödet. Himladrottningen, som nattetid spinner molnen på himlen på den stjärnbild som grekerna kallade Cassiopeia, men som Nordborna kallade Friggerocken. Glöm allt falskt vetande, glöm allt som står på svenska Wikipedia. ”Friggerocken” är inte detsamma som Orions Bälte, även om man i sen tid trott det i Västergötland.

Omkring Frigg finns tolv mindre Asynjor, liksom det finns tolv gudaboningar och stjärnbilder i det som kallades djurkretsen eller zodiaken på himlen. Nordborna visste allt detta sedan den fjärran bronsålder, då djurkretsens bilder skapades, långt söderut. Freja har sina nio tärnor på Lövjoberget, men till och med den mest trögtänkte av alla svenska akademiker, den falske som Rotar i Lönn har åtminstone upptäckt, att Asynjorna har sina egna boningar, liksom deras män har sina.

Frigg är Moder Natt, som en viss Herr Vonnegut skrev om, i tider som påtagligt liknar våra egna. Frigg är Nut, Nyx, natten – Natthimlen över oss alla. Den svenske nobelpristagaren Pär Lagerkvist beskrev henne i ”Aftonland” – hans allra sista diktsamling. Han var skald, och därför kunde han – utanför kristendomens tvångströja – till sist inse vad Frigg i själva verket är – eftersom han lämnade allt kristet bakom sig till sist. Allt detta vet Frigg själv redan, hon som i Fensalar sörjer sina söner Balder och Höder, fullmåne och månen i mörkaste nedan.

 

Waldemar Lorentzon Kosmisk moder, 1935

Främst av de tolv systrarna är Fulla och Gnå. Fulla, Friggs Aeskimöy – bär en ask eller ett skrin med alla de smycken som Lagerkvist nämnde, och som Oden själv gett henne, den gud – Spjutguden och ingen annan – som Lagerkvist till sist hyllade, i dikt efter dikt. Ingen av de litteraturhistoriker som lever i vårt land har ens märkt det, så förblindade och förstörda av all Monoteism som de fortfarande är och har varit. Men Hedendomens kvinnor vet bättre, och ser klarare.

Fulla bär Friggs hemligheter inom sig, liksom Frigg bär Odens, och vetskapen om att Oden skall dö vid Ragnarök, och en gång skiljas ifrån sin maka. Allt detta vet hon, allt detta finns i hennes medvetande hela tiden – liksom vetskapen om vad för sorts land eller rättare sagt stinkande avträdeshus, Svitjod till sist har blivit. Därför sörjer Fulla värre än Frigg, och därför vill hon inte tala, ingenting förråda och ingenting säga om den framtid, som kanske snart kommer.

Men vid Friggs andra sida står Gnå, budbärerskan. Gnå rider på Hovvarpner, den näst snabbaste av alla varelser, näst Sleipner. Hon är osynlig för vanerna, och tillhör Valkyriorna – fredliga väsen kan överhuvudtaget inte se henne, där hon för Friggs dolda budskap till de visaste av kvinnor, och de som kan sejdandets konst. Gnå talar, vakar och handlar. Hon för fram allt som Frigg har sagt, ord för ord, och ändrar aldrig budskapet eller dess mening, trogen in i det sista, flygande, farande, snabbare än Odens korpar – och vad hon sett av Midgård och vår avskyvärda tid, låter nu höra sig. Gnå skall nu förtälja allt, likt en gift kvinnas Hedniska Tanke. Och hon Gnor, så att svetten lackar…

Frigg, Fulla (hennes förtrogna och Aeskimoy) till vänster, och Gnå till höger

Fulla möter henne framför Fensalar. Gnå vacklar av sin häst, trött, trött och ledsen intill döden.  Fulla säger inget, hon tiger, sin vana trogen – men hon lägger sin hand på Gnås självande axel, medan Hovvarpner fortsätter stampa, på hästars vis. Sakta vandrar hästen bort i mörkret. Han vet, var stallarna i Fensalar ligger, och att han får bli ryktad och omskött därborta.

För Gnå är det värre. Hon har sett syner, hon trodde att hon skulle få slippa att någonsin se. Kvinnor från fjärran land – som skött våra sjuka – mördas i Svitjods sorgedalar, gamla och nya vansinnesdåd, skändningar – inte ens de äldsta kvinnorna går säkra. Och i Särkland  härskar orättvisan, även om man inte hunnit införa alla de nya lagarna där än – i det som en gång var Persien, kan kvinnor inte ens gå klädda som de vill.

Gnå skälver och skakar, men det är inte bara av sorg, utan av vrede och harm. Hon knyter nävarna, går rakryggad över gårdstunet, svettig, lortig av beröringen med de dödliga, men ändå vid liv – för hon är trots allt odödlig, ännu Valkyria – och Frigg skall få veta, hur det står till med kvinnofriden i Världen.

Om blott några dagar är det Midvinter, och Midvinterblot, i gudavärlden såsom i människovärlden. Allt hänger samman. Fulla, den tysta systern går smygande, försiktigt, fjäderlätt vid Gnås sida – och visar henne på en sidodörr. Gnå hejdar sig, tvekar – det är ju dörren till badstugan, bastun. Hon ska få bada, tvätta av sig allt det onda – Frigg kan vänta – det vet hon ju – och Fulla har rätt.

Fulla försvinner i mörkret, runt en husknut – in i Fensalars stora hall. Runt om breder frusna sankmarker ut sig, för Fensalar ligger låglänt. ”The Fens” säger människorna, västerut. Och i Syrien och andra delar av Särkland, är själva ordet ”Fulla” namnet på en blomma, ja en jasmin. Gnå ler för sig själv, medan hon hänger av sig bälte, svärd, brynja – ja allt hon äger, allt hon är iförd. Hon känner inte Fulla mer än till namnet – så olika är de två – men denna Midvinter, när mörkret är som störst, sitter Gnå ensam i sin badstuga.

Hon minns så mycket, som hon sett hos de dödliga. Naken sitter hon i den ångande värmen, i jasmindoften – för i gudavärlden blir hugen, tankarna alltid till verklighet, och om man inte passar sig – även känslorna, Hamnen, Hamingjan – som kan visa sig som varg, vildsvin, orm och tusen andra vilda väsen. Gnå skjuter bort just den Hedniska Tanken ur sitt sinne, de enda ormar som finns i bastun är några förstulna rökslingor från ett tjärbloss, en pärta – som sitter i en hållare på väggen.

Kanske finns det ändå hopp” säger Gnå, för alla och till ingen.

Ute är allt fruset, det är som om själva tiden hejdar sitt lopp. Gnå är ung ännu, för evigt ogift – utan man, utan barn – som den valkyria hon är – men ser, ser och varseblir hela tiden. Hon behöver inte den sortens närhet som människor ibland kan finna, för som odödlig är hon bortom allt det – men hon har ändå tankeförmåga, kärlek.

Hon kommer ihåg sånger, musik, ja strängaspel – som människorna har i Midgård – och kan – i tankarna -höra Parastoo Ahmadi sjunga. De arresterade henne för brott emot de Iranska Mullornas klädlagar, redan innan lagen ens hade trätt i kraft. De hotar henne och miljontals kvinnor i Iran med ”behandlingskliniker” om de inte böjer sig, böjer sig inför den falske Allah. Två av Parastoos musiker arresterades med henne – 4 dagar har förflutit – och Gnå har fått vetskap om det – liksom en hel värld. Var finns rättvisan för människorna i Nowshahr, vid Kaspiska Havets södra kust ? 

Dit kom också Väringar och Vikingar en gång, vilket står att läsa i 800-900 talets krönikor…

Kvinna – Liv – Frihet ropar Gnå – i den mörka Midvinternatten…