Ordet ”runa” missbrukas ofta. I svenska media betyder det ofta en minnestext, ett minnesmärke i skrift över en eller flera döda.
Detta är den såkallade Kingittorsuaq – stenen från Grönland – enligt obekräftad uppgift världens nordligaste Runfynd– och redan för flera månader sedan fick ”Hedniska Tankar” en läsarfråga om just detta lösfynd (det rör sig inte alls om en ”runsten” i vanlig bemärkelse – vad som står på svenska Wikipedia är fel i sak. Stenen skall rätteligen benämnas Upernavik-stenen – den är helt och hållet skapad av Nordbor, och har ingenting med Inutier eller Eskimåer att göra. Dessutom hittades stenen NORR om Upernavik, och inte alls ”söder” därom...
Stenen hittades på en isolerad ö, där tre stenrösen staplats i en triangelform, en dag i början av Maj – någon gång under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal på ca 73 graders Nordlig bredd, men är inte alls unik. Den är skriven med Lönnrunor, som är mycket lätta att läsa – och visst inte med ”krypterat chiffer” vilket är rent överdjävla nonsens, wikipedia-trams utan all ände. Det är heller inte sant, att texten på något sätt skulle vara svårtydd, vilket en viss Dick Harrison påstått i Svenska Dagbladet. Stenen hittades redan 1824 och är redan tydd och tolkad tillräckligt många gånger.
Dessutom finns det rent hedniska runinskrifter från Grönland som är långt mer intressanta i så fall, exempelvis ”Narsaq-staven” från trakten av Hvalsey och Västbygden – en inskrift från 1000-talet, som redan i sig bevisar att Runmagi och Talmagi existerar, och att Agrells teorier om den äldre Utharken (inte futharken) i huvudsak är riktiga – Hvalsey-staven blir endast och endast bara begriplig i ett runmagiskt kontext.
Upernavik har sannolikt INTE ”Världens nordligaste” runinskrift. Svalbard var känt av Nordborna, liksom Bjarmaland – upptäckter från Novaja Zemija och Longyear-byens fjärran trakter kanske görs i framtiden…
Att ”det inte skulle gå” att sätta in Upernavik-stenen (gjord av en decimeterstor bit glimmerskiffer) i något kulturellt eller historiskt kontext som Dick Harrison de facto skriver, stämmer inte heller. Man vet mycket väl, vad för slags kontext detta var. De tre rösena i triangelform var gjorda för att vara iögonenfallande, men var inget gravfynd. De var sannolikt en gränsmarkering, en sista utpost mot norr – ungefär lika fjärran 1200-talets kristna Europa som Månlandaren ”The Eagle”, övergiven i Stillhetens Hav på Månen, 1969.
Temperaturen på Grönland var under 800-talet och fram emot 1080 ungefär åtskilligt VARMARE än nu, och visst inte kallare. Upp till 3 grader varmare, enligt de senaste beräkningarna, och ändå försöker diverse ”Galna Gretor” pådyvla oss alla såkallad klimatskam (för vad då ? – Bronsålderns klimat var ca 6 grader varmare över hela jorden – mänskligheten överlevde ändå – med bronsålderns teknik...) och kristet influerad Harmageddon-ångest, till ingen nytta alls, utom för överspända politiska flum-rörelser.
Under perioden 1100-1200 och fram till 1880-talet, inträffade däremot en betydande temperatursänkning, som ödelade hela Grönlands-kolonin, samt åtskilligt försämrade Nordbornas levnadsförhållanden på Island och allmänt. (se följande länkar: https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.0902522107,
Klimatförändringar – i det sociala klimatet inte minst – har ALLTID förekommit, och de är INTE orsakade av mänsklig aktivitet – vilket forskare vetat i många år. Pratet om ”extremväder” och jordens snara undergång är Galet Greteri – det enda väsentliga hot som finns anno 2024 för mänskligheten, är hot emot liv och hälsa orsakat av mänskligt våld, eller med andra ord krig. Vi vet också exakt vilka grupper i vårt nutida samhälle som förespråkar något sådant, och vem som sprider sådana ideologier. Kristendom och Islam är totalitära ideologier, liksom Socialism i alla dess former – Nationalsocialismen och den såkallade Socialdemokratin inbegripen.
Hedendom och Polyteism, är – liksom Humanism och Liberalism (i dess skiftande former) något annat.
Inskriften från Upernavik lyder såhär – enkelt och klart – inte alls ”svårbegripligt”…
el͡likr · sikuaþs : so͡n:r · ok · baan͡ne : torta͡r son : ¶ ÷ ok enriþi · os son : laukardak·in : fyrir · gakndag ¶ hloþu · ua͡rda te · ok rydu
på modern svenska alltså:
Erling Sighvatsson och Bjarne Thordarsson och Einridi Oddsson – Lördagen före Gångedag lät resa vardarna och röjde….
Andra personer har under tidernas lopp tolkat ”rydu” som ”red” vilket är mindre rimligt . Man kan inte rida såvärst långt på den lilla ö där de tre Vardarna eler Stenkumlen var resta, högst uppe på en höjd, med utsikt mot havet. – ”Varde” är ett norskt sjömärke – det finns ingen oavslutad text här i de runklavar eller sammansatta runor som används – och de är visst inte ”krypterade”. För övrigt var första Gångedagen detsamma som St Eriks dag – och före honom FREJS – då St Eriks Skrin bars över åkrarna vid Uppsala, och tidigare Frejs bild med sin enorma lem. Rätt gångedag infaller i år 6 Maj.
Gångedagarna infaller inte om hösten i November, som en viss förvirrad herr Ohlmarks skrev, och som Lasse Liten Lönroth, professor E-mer-i-thurs i Göteborg ännu dumt nog häver ur sig – också på Wikipedia. Allt det är fel i sak. Sannolikt var det svårt att ta sig fram när kölden var som mest sträng, och att resa kummel med fastfrusen sten, ställde nog sig svårt. På våren, däremot – och under Grönländsk maj – hade havet öppnat sig. Då kunde man fiska, jaga säl och vildren – vilket de tre männen med helt igenom nordiska och hedniska namn också gjorde. Inget av deras namn – varken släktnamn eller förnamn var kristet gods. De var Nordmän, inte ”Skrälingar” eller Inuiter…
Att – likt moderna kristna fanatiker – påstå att de skulle vara i en hel vecka är nys, snack-i-backen och struntprat, för även 1200-talets kristna var praktiskt sinnade. Att hålla på och mässa, böna och be så länge, skulle ingen haft tid med. En sann hedning b-e-r aldrig. Han offrar och blotar. Man får ingenting för ingenting. Vill man ha något ur naturen måste man så frön, eller jaga. Utan det, ingen skörd. Så ÄR det. Särskilt inte på en isolerad utpost, som Grönland faktiskt var. ”Lördagen före första Gångedag” är därför en mycket exakt tidsangivelse – på dagen när. Inget gravgods lär ha funnits i de tre triangelformiga rösena.
Man reste så långt norrut man kunde, där jagade och fiskade man – det var inget konstigt med det – svårare än så är inte ”kontext” trots Harrisonskt slidderisladder och överakademiserat Mumbo-Jumbo.
Ön Kingittorsuaq är ungefär 4,57 km från norr till söder, och 3 km från väster till öster. Nuförtiden sitter den ihop med en annan, helt isolerad bergig ö vid namn Aappilattoq, men så var det inte under tidig medeltid. Det finns något som heter Landhöjning, och även på Grönland är den märkbar. Att ta med sig hästar till denna isolerade plats, skulle för det första vara onödigt, för det andra en ren dumhet. Under Grönländsk vår och tjällossning, skulle de bara gå ned sig i moras och snö – de hästar man då kunde ha haft, vr inte större än Shetlandsponnies eller Islandshästar. Alltså betyder ”rydu” sannolikt inte alls ”red” utan ”rydde” = röjde, som på modern norska och norröna.
Meningen är fullt klar. Norr om Upernavik stod tre vänner på en öde strand, det datum som i år kunde vara 4 Maj.
Vi vet inte året det skedde, men vi känner hela deras historia, hela deras kultur, hela deras livsmiljö.
Det var ärliga män. De var friska och starka. De reste kummel och reste stenar över sig på denna plats.
Hedniska Tankar 