Dessa usla  SVT-medarbetare ! Deras journalistik och eviga vinklande är under all kritik…

Visserligen är det för dagen bara Statstelevisionens lokalredaktion i Dalarna som inte kan skriva korrekt svenska, eller ens hålla sig till givna fakta – men i alla fall… De skriver att Elsa Pulkkinen och Linda Knuts, båda två Dalkullor, skulle vara ”roddare” och därmed av manligt kön. Så är det inte alls, därför att båda två är kvinnor. Vad man skriver är oriktig svenska, och därmed fel i sak.

”Kyrkbåtar” på Siljan, som är ämnet för hela artikeln – har ingenting alls med ”Svenska” Kyrkan eller något kristet att göra.

De utgör en länk i en tradition som funnits ända sedan Hjortspring-skeppet från Bronsåldern eller Brandskogs-skeppet, som finns att se och beskåda på en hällristning utanför Enköping.  Också Nydam-skeppet, och många senare skepp och båtar som byggts av Nordisk Allmoge tillhör samma träbåtstradition, som inte är kristen. Det rör sig om klinkbyggda båtar, som helt avviker från Medelhavs- och Mellanöstern-kulturerna.

Skeppet ”Brudpiga” från 1944 på Vikingeskibsmuseet i Roskilde – foto av Erik Madsen – professionell Dansk Fotograf…

I och för sig är det riktigt att det svenska kulturarvet är hotat, men det kommer inte gå under så länge Allmogebåtar byggs, och dokumenteras i länder som Danmark, Finland och Norge – där journalistiken är åtskilligt sakligare, och man vårdar sig om vår gemensamma, Nordiska kultur – som i vårt eget Sverige är föraktad, nedprioriterad och glömd; till följd av politiska beslut och den lilla kristna nomenklatura, som dessvärre ännu styr landet, får formulera vad som skall vara en ”kulturkanon” och annat sådant.

Hur ”såsialdemokraturen” och alla kristna tokstollar inom KD burit sig åt när de formulerat sin kulturpolitik, och slösat bort alla pengar på bidrag till sådana kulturyttringar som mera är till skada än nytta,och som dessutom inte hör hemma i vårt land alls – likt Mellersta Österns Makabra Monoteism, torde vara välbekant. Naturligtvis är det  mycket illa att just Brudpiga roddklubb ska drabbas av sådant, och ännu mera tragiskt är förstås att den allra siste folkbåtsbyggaren vid  Arne Håll – som var en man och inte en kvinna – har gått bort. Men han byggde inte alls sina båtar enbart efter ögonmått eller eget huvud – helt utan ritningar, som SVT helt felaktigt påstår, i någotslags absurd ”Floke-anda” eller amerikanskt mediastrunt typ ”HBO Vikings”.

Ånej. Hur den ursprungliga ”Brudpiga” såg ut, finns väl dokumenterat – och Roddföreningen Brudpiga behöver inte gå längre än till träbåtsbyggarna vid Fosens Folkhögskola i Norge, eller till Vikingeskibmuséet i Roskilde, Danmark – där en exakt kopia av just deras skepp finns att se.  ”Brudpiga” är inte en ”båt” eftersom hon är längre än 10 meter, ja hela 18 meter lång och därmed i Sjölagens mening ett skepp – vilket är intressant ur försäkrings- och bevarande-synpunkt. Också ”Det Norske Veritas” som har stor erfarenhet när det gäller klassning av fartyg till sjöss, håller säkert med. Visserligen är det alltid svårt att klassa historiska skeppsrepliker från Norden – ”Hedniska Tankars” redaktion har åtskillig erfarenhet på området, och har tentativt publicerat ett utkast, eller ett försök till hur man bör se på det här med klassningen tidigare i höst, då vi skrivit om det Norska ”Myklebust-skeppet”

På Saimen, långt in i Tavastland och på de ryska floderna har såkallade ”Kyrkbåtar”  alltid varit vanliga. I Finland tävlar man ännu med dem i Sulkava, vid Saltvik på Åland och än fler ställen…

LÄS i uppslagsverket Finland, så får ni se…

Till saken hör också, att allmoge-båtar – som var vanliga också på de stora sjöarna i Finland,vår förlorade riksdel- alltid byggts av varje hedniskt godord, byalag eller socken för sig, och att man alltid tävlat med dem. Det är precis också vad Brudpiga Roddklubb gör, med sina kvinnliga och manliga medlemmar.  I Dalarna har alltid rodderskor haft hög status, och IOK – internationella Olympiska Kommittén, överväger just nu att sätta stopp för Tramspersoner eller rättare sagt Transpersoner inom all tävlingsidrott. Inte bara SVT på Riksnivå utan också ”alternativmedia” i Sverige har påpekat det – just idag – och detta BORDE de okunniga klåparna på Dala-redaktionen haft reda på.

Detta ÄR betydelsefullt, därför att Brudpiga Roddklubb i Leksand med Omnejd tagit flera SM-medaljer, och SKA man alls ägna sig åt Rodd eller Segling som sport, ja då MÅSTE man följa reglerna, liksom detta med elementär mänsklig biologi, eller det faktum att mänskligheten faktiskt har TVÅ kön, men inte flera.. Kön är inte en ”social konstruktion” som många tror, utan en biologisk realitet. Också i det svenska språket finns det vissa elementära skrivregler, som man inte gärna kan bryta emot utan att skapa missförstånd eller fuska i yrket, eller hur kära Statstelevision … Inom sporten är fusk oförlåtligt, och så borde det vara överallt – också inom nyhetsförmedling.

”Kyrk”båtarna har inget med kyrkor att göra – de användes för samfärdsel, frakt – vid bröllop, glada fester, ja till och med begravningar, barndop och i stort sett alla begivenheter eller saker av betydelse, som skedde i en bygd. Så var det också vid Siljans stränder. Att man så småningom började ro i kapp och tävla med olika båtlag emot varandra – när man hade byggt många båtar – var heller inte så konstigt. Arne Håll t ex byggde mer än 30 båtar under sitt liv, så där ser man vad en bra karl och en erfaren båtbyggare kan åstadkomma – och sådana män finns ännu i Norden – det gäller bara för Elsa Pulkkinen och Linda Knuts samt deras samnordiska förening att hitta rätt sorts folk.

SVT:s inslag kanske kan hjälpa dem, men det är också det enda goda som finns att säga om det inslag man publicerat.

I Dalarna har RODDERSKOR eller KVINNLIGA roddare altid haft en mycket stark ställning – och så var det också i alla Nordiska Allmoge-samhällen. Båtbegravningar som Årby-båten, där en kvinna blivit begraven i sin egen roddbåt, är visst inte ovanliga när det gäller svensk vikingatid.

På Västkusten och i Roslagen eller Rods-lagen – som det ju hette från början – har roende kvinnor – och inte män – alltid varit en vanlig syn. Kvinnorna rodde med mjölk, grönsaker och handelsvaror. När kristendomen kom till Bohuslän på 1600-talet, avrättade ”Svenska” Kyrkan tjogtals av dessa starka och självständiga kvinnor, som var vana att ro, och klara sig själva utan någon kyrka. Dalkullor säsongarbetade i Mälardalen – de gick hela vägen – också till Stockholm och huvudstaden, där de kallades ”Roddarmadamer” på 1800-talet, ett namn som blev bestående långt in på förra seklet, då traditionen med kvinnlig rodd till slut dog ut.

Sjöhistoriska Muséet har dokumenterat hur allting gick till, och ett besök där lönar sig – för de som vill veta mer eller är helt okunniga. 

När Vevsluparna – som här på en av sjöhistoriskas bilder – till slut kom på 1830-40 talet tävlade unga kullor i folkdräkt från Rättvik emot roende, äldre kullor från Leksand och andra byar vid Siljan. Vem kunde ro snabbast – kunde man veva sig fram snabbare än man förmådde ro med ett par åror… ?

Vem vet – kanske kan Elsa Pulkkinen – och Linda Knuts – leda varsitt roddarlag från varsin Siljansbåt så småningom.

För – låt oss kalla dem Siljansbåtar ! 

De kommer från denna bygd, detta dalfolk – detta land – och det är det svenska folkets båtar, som visst inte tillhör någon kyrka 

Ge oss vårt land och vår kultur tillbaka – låt oss vara verkliga kvinnor och verkliga män… och vara människor på allvar

Själv minns jag med tacksamhet och kärlek någon, som en gång förde befäl ombord på Finska Viken, då jag själv satt på taktåran på babords sida, längst bak i aktern och hon vid styråran. 

Det kostade blod, den resan år 2003. Både hennes och mitt, eftersom vi inte var utan skador ombord på den långa färden uppför den kalla floden Neva till det som en gång hette Nyenskans, och som var en svensk stad och inte en rysk.

I mer än fyra veckor slet vi – tillsammans med många andra skeppslag, och åror knäcktes, ögonbryn slogs in, det var solsting, skavsår och befarade hjärtattacker.

Allt som skedde, är väl dokumenterat – och den historien har jag berättat, många gånger.

Men – det var sport, stolthet och ädel tävlan. Måtte döttrar och söner av Dalarna och Norden få uppleva alltsamman många många gånger i framtiden, liksom vi Hedningar från andra sekel..

Hell Brudpiga, Hell er, Dalfolk ! Detta är en Tyrs dag, då vi alla kämpar – inte bara för idrottens skull, men för rättvisa och sanning…