I vilket hans högvördighet Mikael Mogren, biskop av Västerås, svamlar och hymlar om Julen…

Vestmanlands Läns Tidning, eller VLT, hade den dåliga smaken att ta in en kristen partsinlaga om vår hedniska Jul den 19 December i år. Det är ingen mindre än Hans Högvördighet Mikael Mogren, annars Biskop av Västerås, som står för den sällsynt osammanhängande och illa skrivna krian, som aldrig borde ha publicerats av någon kritiskt tänkande tidning, förutsatt naturligtvis att Tidningsredaktionerna i vårt land faktiskt läser de insändare de får. I sin artikel påstår Mikael Mogren en mängd saker, som han gripit ur tomma luften, och som därför inte borde få stå oemotsagda. Just därför tänker jag kommentera vad han säger, på vägnar av den Hedniska Folkrörelsen i Sverige, och jag har med flit väntat en vecka eller två innan jag alls skriver något, eftersom jag velat se om denna ”Högvördiga” utgjutelse från en man som säger sig stå närmare ”gud” eller det andliga än oss andra skulle få några följdrepliker, men nu ser jag att så inte varit fallet. Kanhända är det inte heller så konstigt, med tanke på den biskopliga debattartikelns jämmerligt låga kvalitet.

För det första påstår biskopen, att ”julevangeliets” (eller rättare sagt Julevangeliernas) berättelse om Jesu födelse skulle vara ”helt sann” vilket är ren gallimatias. Inte ett enda historiskt bevis för att Julevangelierna skulle vara sanna har någonsin framkommit, och dessutom säger Hans Högvördighet själv i samma artikel, att Jesu påstådda födelse – en tradition som inte är äldre än 350-talet, för det var först då den bestämdes till månaden December omöjligen kunde ha ägt rum vid år noll enligt vår tideräkning, vilket han också anses att det finns historiska bevis för.

Följaktligen ljuger Hans Högvördighet, och bibelns berättelse är inte alls ”helt sann” eftersom man redan tidigt i historien varit helt oense om datum. Och fortfarande finns det inte ett enda historiskt bevis för att Jeschua ben Yussuf, som han väl borde ha hetat, son till en romersk ”fältmadrass” eller ett billigt fnask vid namn Maria, som skyllde på en ”helig ande” och gifte om sig med en lokal snickare; någonsin har existerat. Det närmaste och troligaste i källväg man ens har hittat, visar mycket klart, att denne person inte alls var så ”helig” som de kristna velat göra gällande.

För det andra gör Hans Högvördighet Biskopen också flera direkt lögnaktiga påståenden om vår Hedniska Jul, och blandar ihop Julblotet med Midvinterblotet, fast detta är två helt olika saker, vilket han uppenbarligen inte insett och förstått. Han ljuger grovt, när han påstår att Midvinterblotet ”bara” och endast bara skulle vara nämnt i Olav saga Haraldssonar, vilket är fel i sak, eftersom Orkneyingasagan med flera sagor också nämner samma tradition, men Midvinterblotet firades i Januari, och inte vid Jul. Att de isländska sagorna också skiljer på Julblot och Midvinterblot, har han heller inte förstått, och han skriver:

Två påståenden om julen återkommer i olika former så gott som varje år. Jag har hört dem så ofta att det går att ta för givet att de stämmer. Det ena är att julen egentligen bara är en gammal hednisk offerhögtid. Det andra påståendet säger att julevangeliet är en påhittad saga: Skattskrivningen har aldrig ägt rum och Jesus har aldrig fötts. Det ställer också djupare frågor. Behöver julen vara kristen? Kan den inte lika gärna avkristnas?

– Hans Högvördighet Biskopen av Västerås, VLT 2018-12-19

Ja, det är just det, Ers Högvördigt Högvördiga Högvördighet, ni som anser er förmer än andra i andliga sammanhang. Det behövs inget kristet Julfirande.  43 % och mer av vårt folk har redan gått ur den förment ”Svenska” Kyrkan, och de vill inte längre ha er här i landet. De anser att en hednisk eller sekulär Jul räcker, och ni borde faktiskt respektera dessa människors fria val och vilja…

Vad ska vi med alla dessa ”Högvördigheter” som ständigt trycker ned oss, våra familjer och våra svenska Jultraditioner ? Varför ger vi dem alls utrymme i våra liv ??

För det tredje påstår Hans Högvördighet, att övergången från Hednisk tro till kristendom ”verkar ha genomförts utan större konflikter” vilket skulle vara bevisat ur ”den senaste forskningen” enligt vad han påstår. Detta är en direkt lögn. Bränderna, som förstörde Kungsgården vid Gamla Uppsala och i Uppåkra visar bortom allt tvivel, att kristendomen infördes med våld, likaså skövlandet av tusentals hargar, gudahov och kultplatser. Mikael Mogren talar inte sanning, när han påstår att det faktum att en hel del teofora ortnamn typ Fröstuna, Torsåker och så vidare ändå överlevde, trots att Gudahov efter Gudahov blivit bränt, vanhelgat och skövlat med kristna kyrkor på samma plats – skulle betyda något, eller att veckodagarnas namn skulle ”bevisa” att Asatron levde kvar.

Så var det inte, och det vet till och med minsta skolbarn i Sverige också.

Häxprocesserna – dödandet av mer än 400 svenska män och kvinnor, Konventikelplakaten, Husförhören, Våldsregementet, och allt det andra, som ”Svenska” Kyrkan aldrig någonsin tagit avstånd ifrån, och aldrig bett sitt eget folk om ursökt för, nämner Hans Högvördighet inte alls, men de företeelserna hörde också till svensk historia – i nära sjuhundra år.

Inte någonstans i sin artikel kan Hans Högvördighet ge ens ett endaste ynka exempel på vilken ”senaste” forskning han menar. Till och med legenden om sankt Sigfrid och flera andra kristna berättelser – Biskopen av Västerås är ju svag för dem, nu när han anser att Julevangeliet skulle vara bokstavlig sanning – hävdar att kristnandet var kantat av våldshandlingar, vilket vi aldrig får glömma. Sedan svamlar han en massa om Julens röda färg, och anser att det är ”rimligt” att den och många andra drag tagits över från rent hedniska traditioner – och talar därför rakt emot sig själv. För övrigt har frågan om det finns ”kontinuitet” bakom färgen på dagens juldekorationer eller Dagens Asatro inte ett enda förbannat dugg med saken att göra.

Att helt och hållet underkänna den nutida Hedendomen – som aldrig någonsin hävdat att den skulle vara en historiskt exakt rekonstruktion – hans Högvördighet missförstår totalt vad modern Hedendom är, eller vad den är till för – och han resonerar mycket dumt och mycket fördomsfullt – Han förstår tydligen inte, att den baseras på ett fritt val, och att mer än 43 % av detta lands befolkning redan ratat honom och hans ”kyrka” – de vill helt enkelt inte veta av någon ”allsmäktig Herre” eller något våldsregemente mer -liksom att Modern Hedendom är något helt annat, än dess historiska föregångare för minst 7-800 år sedan – utvecklingen har gått framåt, helt enkelt – men detta har Hans Högvördighet helt missat…

Efter att ha konstaterat att vår tideräkning tillkom först 500 år efter kristus, säger Biskopen att ”försöken att avkristna Julen” först skulle ha tillkommit på 1700-1800 talet – och citerar forskningen om Flavius Josephus som ett avgörande ”bevis” för detta. Det är nys och dumheter det också, eftersom Flavius Josephus som historisk källa var känd redan under renässansen. Kritik av kristendomen fanns redan hos Mohammed, och hos otaliga av senantikens lärde likaså. Hans Högvördighet av Västerås kan inte bara bortse från detta – för då ljuger han återigen. Och förresten – varför skulle just kritik från 1700-talet eller 1800-talet vara ”mindre värd” i Hans Högvördighets ögon ? Ingenstans i hans artikel, möter vi annat än kristna skenargument…

Såhär talar en djupt vetenskapsfientlig och emot kritisk granskning fientligt inställd människa:

Det positiva är att Bibelns texter sedan dess varit möjliga att undersöka och diskutera, eftersom inga zoner hålls fredade. Samtidigt ledde det till avmystifiering. Det skimrande och oförklarliga i julens värld släcktes ner. Rysningen och förundran inför det heliga förpassades ut.

Det finns inte ett enda godtagbart argument för varför Bibelns påståenden inte skulle kunna underkastas en kritisk granskning. Forskare har granskat och kommenterat Eddan och Koranen i hundratals, ja tusentals år, och det har inte gjort Asatron eller Islam mindre gångbar, så varför inte granska det kristna Julevangeliet också ? Om Jesus visar sig vara en bluff, en mytisk gestalt i likhet med Tor och Oden – eller en allegori, om man så vill – vad förändrar det ? Kristendomens budskap, eller evangeliernas innehåll förändras inte för den sakens skull – Biskopen av Västerås, likaväl som andra kristna, kan ju välja att tro på dem i alla fall, om han nu vill. Varför detta ständiga kristna hat emot källkritik och vetenskap ?

Vidare svävar Hans Högvördighet ut, och säger följande:

Idealismen, eller snarare den tyska idealistiska filosofin, menade att idéerna fanns före historien, inte tvärtom. För Strauss innehöll Nya testamentet endast myter som hade till uppgift att ge de eviga idéerna en tillfällig klädnad. Strauss ville därför befria kristendomen så att det eviga kunde träda fram. Det som då återstod av personen Jesus var en fattig snickare.

De här 1800-talstankarna har sedan förts vidare i många handböcker och populärvetenskapliga medier in i vår tid. Under några av åren som akademisk forskare fördjupade jag mig i den idealistiska filosofin. Då slog det mig hur ofta dess grundtankar dyker upp i de mest skilda sammanhang. Kärlekens kraft och samhörigheten mellan människor är två exempel på idéer som enligt idealisterna har förkroppsligats i gestalter som Jesus, Buddha, Moses och Gandhi. Märkligt nog tycks stora idéer alltid landa i stora män.

Alla idealistiska filosofer skulle alltså ha fel, enbart därför att de är icke-kristna – eller för att några av dem är tyskar. Och ingen annan stor tänkare, manlig eller icke, i hela Världshistorien kan alltså komma med ett kärleksbudskap, enligt denne inskränkte, fullkomligt idiotiske biskop i Västerås. Vilken oerhörd fördomsfullhet ! Man häpnar. Varför skulle inte Buddhas, Gandhis eller någon annan lära vara precis lika kärleksfull, precis lika bra – här saknas all logik i vad denne ”Högvördighet” säger..

Svammel om ”inkarnation” osv för ingen vart, och leder ingenvart, för kristendomen är varken bättre eller sämre än andra religioner, andra mytkretsar, andra filosofier eller livsval. Vill herr Biskopen i Västerås ingå i ett fritt och demokratiskt samhälle, där han accepterar andra människors fria vilja gör han bäst i att snarast acceptera detta, och sluta missionera för en förlorad sak, som de flesta av oss redan valt bort. Julen är inte kristen, inte begränsad till någon kristendom. Själva ordet Jul och Julen som begrepp uppfanns i det hedniska Nordeuropa – det går inte att komma ifrån.

De flesta människor i dagens samhälle vill inte ha någon kristen Jul heller – och även där måste de kristna ge sig, och acceptera andra människors åsikter.

Julens viktigaste gestalter och traditioner ÄR hedniska… Det kan ingen förneka…

Men, vår biskop av Västerås svamlar och lallar ömkligt vidare… Såhär skriver karln, helt utan sinne för ens den elementäraste logik:

Det oroar mig, och då menar jag verkligen att jag ser en fara med avkristnandet av julen. Det beror på att det är en del av avkristnandet av människan och skapelsen. Den har pågått sedan 1700-talet och i framtiden kommer det förstås vara ekonomiskt attraktivt att se människan som en maskin där reservdelar kan bytas ut och avstängningen aktiveras så fort kostnaderna för fortsatt liv blir för höga. Tankar på skapelsen som ett konto att tömma vid behov gynnar möjligen storindustrin, men det är osäkert om planeten Jorden håller för påfrestningarna. I snabb takt tilltar problemen när kristen tro inte längre anses ha något att tillföra vare sig det gäller människan eller skapelsen; då blir det liksom fritt fram. Exploateringen av människa och skapelse kan pågå utan spärr när livets helighet släckts ner. Reduceras vårt existensberättigande till produktion och konsumtion, då blir värnandet om den utsatta människan allt svårare att hävda.

Detta är inget annat än kvalificerad bullshit, struntprat, ömkliga kulisser. Avkristnandet av Julen är inte alls någon ”fara” – det innebär bara att den återtar sin naturliga roll i folkmedvetandet.

Inte heller följer det, logiskt sett, att firandet av en hednisk Jul skulle leda till att någon ser ”människan som en maskin” vilket denne ”Högvördiga” biskop babblar om. Tvärtom innebär det en återgång till en respekt för givandets helgd, för människolivets helighet, respekt för ätten, släkten, naturen och traditionerna – allt det dessa kristna inte kan förstå, och evigt är utestängda från…

Asatron är Polyteistisk till sin natur, likaväl som 1700-1800 talet idealism, som inte heller förnekade Humanismen, eller andra eviga värden. Att bara jämställa Hedendom med Konsumism, på herr Västeråsbispens fullkomligt löjeväckande vis, finns det ingen som helst logisk grund för. Också Buddhistiska, Hinduiska eller vilka icke-kristna tänkare som helst, ja till och med rena ateister typ Stephen Hawking försvarar för övrigt människovärdet, och att det faktiskt är så, torde vara allom bekant. Själv tycker jag, att inskränkta kristna av denne förfärlige Västerås-biskops typ snarast borde besöka Humanisternas Hemsida, till exempel – och läsa på fakta – om vad Polyteistiska religioner, och vad Polyteistisk Humanism faktiskt är för något – liksom den sekulära Humanismen.

Herr Bispens studier i 1800-talets filosofi förefaller överflödiga, grunda och inte uttömmande nog, och därmed lämnar jag honom – åt sitt öde…

Vi behöver inte dessa  Kristusar, ”Högvördigheter” och Biskopar. Vi behöver Hednisk Humanism – och INGA förtryckare…

Annonser

Den Hedniska Julen – som blev internationell (favorit i repris)

Eftersom några av denna bloggs läsare önskat min Julartikel från 2015 i repris, kommer den här igen. Julen står nu för dörren, som alla vet, och förblir ett ständigt aktuellt tema…

————–

Jul – en av ASATRONS högtider som blev internationell… (artikel från 29 November 2015)

Alla människor som har någotsånär allmänbildning vet att själva ordet Jul är ett Nordiskt ord. Det var våra egna förfäder som uppfann själva begreppet, och Julen har inte ett dugg med den kristna religionen att göra. Noel på franska, Yule på engelska eller ”Weinachten” på tyska – eller den heliga natten – alla dessa ord har sitt upphov i den nordiska Midvinter-festen och Midvinterblotet, som hyllar Jolner eller Oden, och Jolnarna eller Asarna, dessa Julens gåtfulla makter.

axial_tilt_winter_solstice_card-p137718812064767826zv2h8_400

Redan Samuel Columbus, den svenske 1600-tals skalden visste, att Jul kommer av Vintersolhverv eller själva Solvarvet, som man ännu säger i Danmark och Norge, och ordet Jul kommer av att Världen då välver om sitt Hjul, säger han. 1922 ansåg den nu föråldrade etymologen Elof Hellquist att det skulle vara ”av ljudhistoriska skäl otänkbart” att ordet Hjul hade med årshjulet att göra. Många forskare har senare varit av rakt motsatt åsikt. Redan 1913 berättade folklivsforskaren Martin P:son Nilsson om den ännu levande folktraditionen i Schweiz och Sydtykland, där man lär ha rullat stora solhjul eller solkors ned från stora höjder vid Midvinter, och av Prokopios och andra antika källor vet vi, att Julen faktiskt firades här hos oss minst 500 år innan kristendomen kom.

winter-solstice-stonehenge-december-21Midvintersolståndet kunde man bestämma mycket exakt, flera tusentals år före kristendomen – och redan då firade man Jul !

Andra har ansett, att ordet ”Jul” skulle komma av ett urgermanskt *jehwla som fanns långt innan kristi födelse, och även i finskans ”Juhla” upptogs ordet mycket tidigt, för Julen har varit förkristen i Finland också – och inte bara där.. Ordet skulle ursprungligen betyda fest, gille eller sammankomst, säger man – och det är belagt från Gotiska och andra kontinentalgermanska språk före år 500. Det får vara som det vill med den saken, men att Jul i stort sett alltid firats, i tusentals år före någon ”kristus” eller påstådd ”kristi födelse” är oomtvistligt.

600px-Julfest_Wintersonnenwende_2005_-_Brennendes_SonnenradSolhjul eller årshjul finns också på bronsålderns hällristningar, bland annat i Kiviksgraven

Det var först på 300-talet och långt senare, som det alls blev tal om någon ”kristen” Jul, och alla vet att Mithraismens ”Sol Invicta” eller ”den obesegrade solens” födelsedag, som skulle firas på midvintern, föregick den kristna julen. I Bibeln nämns inte ett enda förbannat dugg om att jesu påstådda födelse skulle ha skett på Juldagen, och jesus är hursomhelst en helt fiktiv person, vars historiska existens aldrig någonsin bevisats, i en enda godtagbar källa.

viking-yule21

Först 354 skall en Påve vid namn Liberius försökt lägga beslag på den hedniska Julfesten, genom att påstå, att någotslags ”födelse” av en för kristendomen viktig profet skulle ha skett på detta datum, men det tror ingen längre på. ”Christmas” har aldrig någonsin helt ersatt begreppet Yule i de engelsktalande länderna, och redan på 1950-talet blev christmas omgjort till ”X-mas” eftersom man inte längre ville ha in någon kristendom i sammanhanget – av förståeliga skäl.

Julen har blivit internationell. Numera firas den också i Japan, i muslimska länder som Jordanien, ja – över hela Världen faktiskt. Ingen annan Nordisk eller asatrogen festsed har spridit sig så universellt, eller blivit så vitt accepterad som just vår Nordiska Jul – Midsommar har till exempel knappast spritt sig utanför de Nordiska länderna alls, vilket kanske inte är så konstigt, eftersom det är mest här uppe vid polen som vi Astronomiskt sett får några ljusa sommardagar.

Men en helg för familjen, förfäderna och för att fira fred, frid, god äring och årsväxt – och familjens gemenskap – ja – det kan alla människor ställa upp på, oberoende av kultur eller religion !

Juletiden, som snart inleds, är våra förfäders gåva till mänskligheten – och det ska vi vara tacksamma för. Alla kan fira en God Jul. Alla kan förstå dess budskap.

Är det inte Odens och Asarnas vilja vi själva kan se, nu när Julfirandet ändå blivit ett såpass accepterat fenomen, också ibland andra kulturer ?

9698943_orig YuleJul ska vi fira – enligt Asatrons bud – och Jul ska vi dricka, för fred och ett gott år !

Gävlebocken är här igen… (artikel från 11 December 2014)

Midvintersolståndets Dag – 2018

Idag är Midvintersolståndets dag – den rätta tidpunkten för Julfirandet, och inledningen på den sant Hedniska fest, som vi kallar Julen. Klockan 23.23 idag infaller Vintersolståndet, och själv förbereder jag mig för att fira det utomhus, som man lämpligen skall. Detta år gör jag det med ett Blot, som Henrik Andersson på Ideell Kulturkamp – min granne i den hedniska bloggosfären har skrivit, och jag uppmanar er alla att göra detsamma.

 

Många är de vittnesbörd från människor, som bekänner sig till Asatron – men inte till någon meningslös ”forn sed – som vi möter en sådan här dag. Vi vet, att den väg vi följer inte är forn, utan strävar framåt. Den är inte någon ”sed”, för sed betyder bara en mekanisk upprepning, en tom vana, som man utan hjärta och utan tanke bara repeterar.  Ordet ”sed” är den raka motsatsen till en levande tro, och det är inget vi omfattar. Tvärtom tror vi av hjärtat, när vi hedrar makterna, solåret och Jolner eller Oden, som ju är Julens egentlige huvudperson, som alla vet.

 

Från sajten ”Allmogen” kommer idag en text från en gammal Julbok, utgiven av Nils Keyland 1915, men fortfarande aktuell i sina stycken, och ur den vill jag citera följande:

På vissa håll spårar man en julsedernas renässans. Efter att en tid hava legat nere, hava desamma åter börjat leva upp på nytt enligt äldre praxis, och uppmuntrande nog finner man återgången stundom förenad med strävan efter historisk trohet. — —

Julen har, som allom väl bekant är, gamla anor. De historiska hävderna veta att berätta, att våra hedniska förfäder under vintern varje årsvarv firade flera fester. Vid en av dem, den största, vilken inföll vid midvintern, skall man hava offrat för ett gott kommande år och hälsat solens och ljusets pånyttfödelse. Vid den åt guden Frey helgade galten avlades då även löften om stordåd under det kommande året.

Detta är Sonargalten, som här nämns, och själv tar jag till Bragelöfte detta år att fortsätta denna blogg också hela 1919, och dessutom skriva manus till ett visst Asatroget bokverk, vars namn och tema jag ännu behåller för mig själv.

Jomsvikingarnas och Kung Svens löfte vid Harald Blåtands gravöl gav oss ett mönster, som många ännu följer…

Likheten mellan vissa vid julen ännu i mannaminne förekommande plägseder och dem, som förekommo vid den hedniska vinterfesten, har av de historiskt lärde länge beaktats och ofta framhållits. Man har exempelvis med de i den hedniska helgedomen brinnande nattliga offereldarna jämfört de bål av stickbloss, som på julmorgonen brukat hopkastas vid kyrkorna, vidare har man i det med »julahös», svinhuvud, skinka, gröt, öl m. m. dukade julbordet funnit en motsvarighet till det hedniska offeraltaret. Utsmyckandet av stugan till jul med dess många för kristen tro och sed fullkomligt främmande detaljer har förliknats vid utsmyckandet av den hedniska offergillestugan, ävenså den vid julbordet vanliga öldrickningen med det vid det fornnordiska offergillet obligatoriska dryckeslaget.– —

Att dricka Jul är ännu sed, men det sker inomhus och inte utomhus. Och Julmaten får stå framme över den egentliga Julnatten och Midvintern, den dag då jag skriver detta.

En sed, troligen av hedniskt ursprung, var att på stugans golv, stundom även i kyrkorna, utströ halm (ursprungligen, såsom påvisats, av praktisk anledning). Denna sed förklaras stundom så, att man velat ordna en viloplats för de sina forna hem gästande förfäderna. Utrymde man däremot sängarna, som ibland hände, och själv låg i halmen på golvet, så var det för att förfäderna skulle få disponera den bättre liggplatsen. Julbordets innehåll, mat och dryck, var till för att delas med de dödas andar, vilka, även de, hade kroppsliga behov och nu en gång på året borde få smörja kråset. Därför skulle inga rätter borttagas från bordet om julkvällen. Stillhet, försiktighet, undvikande av allt bullersamt arbete var strängt föreskrivet, ty, säges det, man fruktade att företaga något, som skrämde och stötte de osynliga gästerna. Dessa hade nämligen stor makt att bestämma över den husliga härdens framtida välfärd och ofärd.

Vid gården var det vanligt att uppsätta en buske, en ruska, en stång, ett kors eller dylikt. I en uppgift heter det, att ju högre julkorset var, desto högre skulle rågen växa följande sommar. Det har med framhävande av ett omfångsrikt jämförelsematerial visats, att julträdet (resp. midsommarstången, majstången, fastlagsriset o. d., vad form och namn de hava må) endast är en särform av den över all världen utbredda »skördemajen» (livsträdet), »i vilken den kraft innebor, som skänker lycka och välsignelse, icke blott åt åker och äng, utan även åt människornas släkte och allt dess verk» (P:n Nilsson).

Till samma grupp torde även den nedan (från Härjedalen) omnämnda »jul-kvällsknokan», en stock, som skulle brinna pä härden hela natten, kunna hänföras.

Helig och befruktande ansågs även julmaten i allmänhet vara och i all synnerhet det bröd, som är oss känt under benämningen såkaka eller skördekaka.

Denna låg över julen på bordet endast som skådebröd, den fick ej ätas; efter en viss tid togs den till boden för att bevaras och välsignas. Nästa vår på första skördedagen togs den upp och medfördes till åkern, där den förtärdes (stundom tillsammans med dricka, sparat från julen) eller bars i såkorgen.

 

»Det bör», säger en varm vän och anhängare av nu berörda riktning inom folksedsforskningen, »ligga i öppen dag, att dessa julbröd först och främst varit avsedda att vara ett kraftämne och haft till syfte att utöva ett livsstärkande och alstringsbringande inflytande. Likasom redan fröna och sädeskornen ansågos innesluta en kondenserad, underbart kraftmeddelande livssubstans, en makt, så trodde man ock detsamma om de av dem beredda rätterna, gröten och brödet… Innesluter sålunda bröd i allmänhet en underbar kraft, gäller detta i alldeles särskilt mått om vissa högtidsbröd och hos oss, men även på åtskilliga andra håll, speciellt om julbröden, vilka därför dels utskiftades åt folk och husdjur, dels sorgfälligt förvarades såsom läke- och skyddsmedel, dels användes för att bibringa livsdrift åt åkern, ymnighet åt fruktträden» (Hammarstedt). Julbröden bakades, som bekant, i manga olika former. Än som kors, liknande ett fyrekrigt hjul utan ring, sedan urminnes tider solens, värme- och livskällans symbol, eller i form av hjulkors med snäckformigt inrullade armar, än som vanliga hjul med flera ekrar, än som runda kakor med stråluddar prydande kanten. Detta förhållande har uppfattats och under hänvisning till befryndade bruk hos andra folk tolkats som en kvarleva av gammal sol- och värme-magi: »För att inverka på solen, giva initiativ till solsken, kunde man naturligtvis icke erhålla någon del av nämnda himmelskropp. Man måste därföre nöja sig med en bild, en liknelse. Skulle nu plogbröden inverka på solen och nedbringa solvärme i åkern, måste de alltså danas till bilder av solen, och det är detta, som tydligen varit händelsen med våra svenska så- eller plogkakor» (Hammarstedt).

Så firades Julen förr, och även om vi nu inte har Julhalm på golvet i våra nutida bostäder, kan vi ändå skänka våra förfäder, vår släkt och vårt land en gåva, inte bara i tankarna utan också med handlingar inför nästa år. Med värdighet och glädje ska Julen firas, och nu lyser jag frid över ängar och nejder, över skog, sjö och strand. Ingen allsmäktig ”herre” och ingen jesus ska någonsin befalla över oss, och vi ska inte behöva böna och be som tiggare. Vi ska stå starka i oss själva, och i medvetenheten om vilka vi är, men våra fienders röster skall förstummas, medan makterna talar ur rymden. Ske så – Och till Árs och Fridhar, ett Gott år och GOD JUL !

Något om andra traditioner inför Julen – och några bevis för att den HEDNISKA Julen är UNIVERSELL

”Goder afton, Goder afton
båd Herre och Fru
Vi önskar eder alla en JESUS-FRI JUL
Ja, vi önskar eder alla en Jesus-fri Jul !”

 

Julen, Yule eller Noel, de nordiska och Germanska folkens fest för att fira solens återkomst vid Midvinter, är numera en universell företeelse, som firas över hela vår planet. Asatron var den religion som födde själva Julfirandet i dess nutida form, och utan den Nordiska kulturen hade det inte funnits någon Jul, för själva ordet Jul är just Nordiskt.

Julen har ingenting att göra med Jesu födelse, för en sådan tanke blev inte accepterad förrän 354 efter den påstådde frälsarens födelse, och alla forskare är numera helt ense om att det är det hedniska Midvintersolståndet, som är Julens rätta upphov.

Julen firas numera också i Japan, Kina, Indien, Australien, ja till och med i Mellanöstern och Jordanien firar man Jul – och ingen, absolut ingen skulle då någonsin komma på tanken att det är en specifikt kristen fest man firar. Nej, Julen är universell och just hednisk – en familjehögtid och en förberedelse inför det nya året, med utdelning av gåvor.

Trots språkförbistringen och skillnaden mellan Midvinter, som vanligen firades mitt på vintern eller omkring 25 Januari – Midvinterblot och Julblot är två olika saker, också i nutida Asatrogen tradition – så finns det ännu kvar spår av andra och äldre, kontinentalgermanska traditioner kring Solståndet och Julen, som vi ännu kan se i ”Lussi” eller vad som senare blev Luciafirandet, till exempel.

En del forskare kopplar vad som på fornengelska kallades ”Modranicht” eller ”Mödranatten” – alltså årets längsta natt – enligt vår nutida gregorianska kalender infaller den just 21 December, eller på Midvinternatten med Frigg, snarare än Freja. Kanske är det föga förvånande, eftersom vi vet att Frigg tog Frejas plats när det gällde Fredagens namn i västnorden och på Island – också i England tänkte man sig att Fredagen skulle vara uppkallad efter Frigg och inte Freja, medan det i resten av Norden och på den Europeiska kontinenten var precis tvärtom – där var Fredagsnamnet syftande på just Freja, inte Frigg. I den äldre Julianska kalendern föll Midvinternatten på 13 December eller vad vi nu firar som Lucia-dagen istället, och redan de romerska garnisonerna vid Rhen och i Holland firade då vad som benämndes Dies Matronae eller ”Mödradagen” istället.

”Matronae” eller Midvinterns kvinnliga makter var dyrkade också över Gallien och hela Romarriket norr om Alperna…

Den katolske forskaren Rudolf Simek har satt dessa ”Matronae” – en trefaldig gudinna, likt Urd, Skuld och Verdandi – alltså de tre nornorna – eller de tre stora gudinnorna Freja, Frigg och Hel (som representerar kvinnans tre åldrar som ogift, gift mor och gammal gumma) i samband med firandet av Diserna, och även Disarblotet, en annan hednisk vinterfest, som kommer mycket senare på året, men det beror nog bara på att han som kristen har dåligt förstånd vad gäller Asatrons sanna väsen, och inte kan frigöra sig från sin bakgrund.

Här i Norden vet vi bättre. Även om Oden eller Jolner (ett av Odens binamn eller Heiten, han kallas med rätta ”Jularen” eller ”Han, som gör så att det blir Jul”) är Julens egentliga huvudperson, så är Freja eller Friggs gestalt och medverkan i Julblotet och de andra Julfestligheterna inte alldeles utsuddad.. Många skriver nu särskild böcker och avhandlingar om henne, men om just den bok jag länkar till här är värd priset, vet jag ännu inte.

Mer om dessa och andra Jultraditioner, och om Hednisk Jul i Norden kan du läsa om hos Maria Kvilhaug från Norge, vars utmärkta blogg jag länkar till här.

 

Oden – snarare än Gårdstomten, varje bytomts ursprunglige bebyggare och uppodlare, den gode förfadern, som ständigt vakar över oss – har också en väsentlig del i Jultomtens bakgrund och upphov. Han ger dig inga regler eller påbud – men han förväntar sig blott att du är ”snäll” – och ger dig goda gåvormen vad ”snällhet” då ska betyda, eller exakt mot VEM du i så fall skall vara just ”snäll” – eller hur det bäst må ske – ja det lämnar han åt dig själv att räkna ut, bäst som du kan.

Du får heller inget straff om du inte varit ”snäll” tillräckligt, utom att gåvorna uteblir, och i övrigt låter dig Oden söka all kunskap själv, vilket är hans mest utmärkande drag. Han är inte för inte den vandrande Guden, som kommer likt en skugga om natten. Han är den som ständigt går vidare, den som alltid vill veta mer, och den som värdesätter verklig kunskap, inte packets och pöbelns ytlighet, inte människornas ständiga split och kiv. Han finns, också där vi minst av allt skulle vänta oss att få se honom, och överallt där man firar Jul, dyker han också upp.

Sök det som andra inte ser. Vandra dit ingen går. Undvik massan och det låga i människorna. Sök det dolda och det höga i dig själv och andra…

 

I Iran, sägs det, firas på exakt den 21 December – alltså Midvinternatten – en fest, sedan över 4000 år betitlad Yalda. Festens namn är inte exakt härlett rent etymologiskt,men många forskare tror att det kan vara närbesläktat med det Indoeuropeiska ”Geula” eller ”Jul”. Vad som firas är årets längsta natt, och Zoroasterna – vars religion är mer än två årtusenden äldre än den kristna – firar genom att dricka alkohol, äta god mat och läsa poesi – av sitt lands bästa skalder – tillsammans med sin familj, denna årets längsta natt – alltsammans saker, som starkt påminner om den Nordiska Julnatten…

Till och med i Afghanistan, i Kurdistan, i Azeriens berg och i Kaukasus gör sig den förkristna, hedniska Julen påmind. Det indoeuropeiska arvet, så länge bortglömt och besmutsat i vårt eget land – finns också där. Och Odin vandrar allena, till människornas hus i den mörka Julenatten….

”Hur många Hedningar finns det då i Sverige ?”

Om det nu verkligen är sant (se föregående inlägg) att det finns minst 340 000 Hedningar i USA – eller kanske så många som ca 72 miljoner eller 22 % av befolkningen – enligt de bästa källor som man redovisat hittills (även om det inte säger så mycket i USA:s fall) så kan vi väl lika gärna fråga oss Hur många Hedningar det finns i Sverige…

Svaret blir förstås olika, beroende på vilken definition på frågan man vill tillämpa. Det svenska begreppet ”Hedning” betyder som vi sett i det föregående inlägget något helt annat än blott och bart ”Pagan” på engelska, vilket vanligen fås att betyda enbart New Age-troende, Wiccaner och därmed likställda, men utesluter sunda Agnostiker eller Ateister, till exempel – vilka dock omfattas av det svenska Hedningabegreppet sådant Svenska Akademin och vårt språk definierat det.

Undersökningar från 2017 visar, att bara 23 % av svenskarna tror på ”gud” eller med andra ord JHVH eller ”Allah”. Resten – det vill säga 77 % av svenskarna vill överhuvudtaget INTE ha med denna sk ”gud” att göra, och sätter sig därför emot Monoteism som idé. Detta skulle alltså innebära, att det finns minst 7,8 miljoner Hedningar i Sverige, lite drygt räknat. 80 % av Svenskarna sägs också vara ”emot organiserad religion” enligt kristna forskare, men det är nog ganska oklart, vad som döljs bakom detta påstående. Vad som menas, är nog att man i första hand vänder sig emot kristendom, islam och övriga Abrahamitiska religioner, som ju inte hör hemma i Norden. Asatron och Hedendomen är idag föga ”organiserad” och har inte existerat som ett särskilt alternativ så värst länge, varför också själva alternativet i sig är okänt för många medborgare…

Såhär tycker faktiskt svenskarna. Vi vill inte ha med den påstått ”Allsmäktige” att göra, eller leva under förtryck och tyranni från hans sida…

 

Det vore ganska rimligt att anta, att andelen Hedningar är större i Sverige än USA, som är ett betydligt kristnare och kyrksammare land. Men å andra sidan har svenska folket knappast haft någon verklig religionsfrihet så särskilt länge. Före år 2000 var det faktiskt lag på, att ”Svenska” Kyrkan (eller den Lutheransk-Evangeliska Ockupationsmakten, som den väl rätteligen borde kallas – denna kyrka är inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” än någonting annat) måste godkänna varje utträde, och att man bara fick gå över till andra Monoteistiska eller kristna samfund, som denna förtryckar-apparat själv godkänt. Man fick inte bli Hedning, och inte heller Ateist eller Agnostiker, eftersom detta inte ens fanns med som valbara alternativ…

Verklig religionsfrihet är alltså något som vi haft i bara 18 år – och det är annorlunda än i USA, där ”State Churches” eller etablerandet av en ”Church State” alltid varit något förbjudet, som ska förhindras i och med den amerikanska konstitutionen. Det Taliban-samhälle som Sveriges Ärkebiskop fortfarande predikar, där kristendomen är överlägsen allt och någotslags Sharia råder, accepteras inte heller utom av de mest stockkonservativa av amerikanska politiker. Frågan är väl om ens den nuvarande presidenten skulle ställa sig bakom den sortens (S)-regim.

Därför är det kanske heller inte så märkligt, att ”Svenska” Kyrkans andel av befolkningen fallit från 88 % till 58 % här hemma i Sverige. Det Hedniska Skiftet, alltså den frihetens dag, då Hedningarna äntligen är fler än de kristna, kommer närmare och närmare. Vårt folk har fått smak på friheten, och till slut kommer de aldrig låta sig hunsas, dompteras och kuschas av någon ”Broderskapsrörelse” igen, oavsett om det är den gamla Socialdemokratiska ”Broderskapsrörelsen” (numera omdöpt till ett falskt klingande ”Tro och Solidaritet” ) eller ett Islamskt brödraskap vi talar om. Krampaktigt försöker nu Scharia-länderna etablera överhöghet över svenska skolor, men det är fråga om, ifall vårt folk alls kommer tolerera det.

De kristna har lögnaktigt lanserat begreppet ”Kulturkristen” för att dölja det faktum, att huvuddelen av den påstått ”Svenska” Kyrkans medlemmar bara är med av ren slentrian. 58 % betalar fortfarande kyrkoskatt och tionde som på medeltiden, utan att ens veta eller förstå vad de betalar för. De gör det bara av gammal vana, trots att de aldrig går i kyrkan, inte ens på Julottan, och rimligen inte heller ens tror på Gud (”Du ska inga andra gudar hava jämte mig” ärt det första budet) eftersom ju bara 23 % av medborgarna alls har någon gudstro. Men vår svenska folkkultur är inte kristen. Den är hednisk, och har alltid varit det. Jul och Midsommar, till exempel, är bara ytligt kamouflerade hedniska folktraditioner.

Finns det då också ”Kulturhedningar” i Sverige ? Eller ”Kultur-islamister” ?

Man påstår, att det numera skulle finnas 8,1 % muslimer i vårt land, men detta stämmer inte alls. Det är ett uppenbart felaktigt påstående, då det finns 8,1 % personer med ursprung i muslimsk kultur eller muslimska länder, men detta är en helt annan sak. En mycket stor andel av dem är här därför att de vill slippa all islam, eller religiösa diktaturer av Irans eller Saudi-arabiens typ. Den odemokratiska och helt okontrollerade myndigheten SST, ”Nämnden för stöd till Trossamfund” som varje år vräker ut mer än 86 miljoner kronor på religioner, som knappast är förenliga med svensk demokrati eller svensk värdegrund (Skall vi stödja samfund, som vill införa sharia ? Ska vi stödja fanatiska abortmotståndare och djävulsutdrivare, som bland katolikerna ? Vilken svensk vill egentligen betala skattepengar för sånt ?) påstår efter uppgifter från islamisterna själva, att antalet islamska ”troende” i Sverige skulle vara 110 000.

Vetenskapliga uppgifter och forskare däremot, tror att islams anhängare i Sverige inte är fler än 30 000, ty så få följer i själva verket Koranens bud. Det är inte ens 3 promille av befolkningen.

På ett motsvarande sätt kan man resonera, när det gäller SST:s och de kristna sekternas lögnaktiga påståenden.

Denna myndighet har ingen kontroll, ingen revision, ingen uppföljning. Riksrevisionsverket ingriper inte. Den fortsätter bara att pytsa ut mer och mer pengar till diverse konstiga samfund och sekter, som helt själva får ange sina egna ”medlemssiffror”. Ett system som borgar för fusk, mygel och missbruk…

Man vet att Katolikerna i Sverige och Norge (se under stycket ”Katoliker” ovan) uppenbart fuskat och tillgodoräknat sig statsmedel, som de aldrig någonsin varit berättigade till. I det Norska fallet rör det sig om belopp över 50 miljoner NOK, och flera åtal för grovt bedrägeri, som förövats emot hela det Norska folket. Katolikerna räknar nämligen ”medlemmar” efter den mycket underliga principen, att så fort någon person skulle ha deltagit i en katolsk gudstjänst, så ska denne eller denna ”automatiskt” räknas som troende katolik. En person som varit gäst på en god väns bröllop i en katolsk kyrka, eller ett barndop till exempel, får alltså sin religiösa identitet ”stulen” rakt av, och så uppbär katolikerna statsbidrag, i år efter år, utan att någon någonsin ifrågasätter fusket eller kontrollerar det rätta sakförhållandet. I Norge har det också kommit fram, hur man på måfå tagit namn ur telefonkatalogen (till och med på Buddhister och Ateister, som varit med i helt andra samfund) och stulit identiteten för spanjorer, italienare och andra invandrare från ”katolska” länder och sen pressat den norska staten på pengar, för medlemmar som man aldrig haft…

I Norge har det varit flera rättegångar emot de här katolska skojarna. I Sverige har det aldrig ens gjorts någon ordentlig polisundersökning.

SST ljuger antagligen rakt ut, när man påstår att ca 819 073 personer, skulle vara ”troende” kristna eller bidragsberättigade på något sätt.

Varför skall vi svenskar ens betala pengar för någon annans religion ? Är det ens ett ”samhällsintresse” ??

QUISLING kallas varje Statsminister – som ger sitt hemland åt ”Turister”… NÄR ska det bli SLUT på allt detta kryperi från våra myndigheters sida…

För övrigt – vad vinner vi med att göra olika kyrkor, samfund och sekter till ”bidragsberoende” i gammal god (S)-anda ? SST godkänner idag endast Monoteistiska och därmed Anti-demokratiska religioner, som bara tror på en enda gud. Förbundet Humanisterna har ansökt om bidrag, men de förnekas varje krona. Hinduer har ansökt om bidrag, men de förnekas också. Asatroende har ansökt om några få tiotusen, inte ens en hundradel av vad Monoteisterna slösar bort – men nekas, nekas, nekas…

Hur kan man ens tycka, att SST:s handlande är förenligt med svensk demokrati ?

Skall någon enda religion i Sverige alls ha bidrag, bör det bara och endast bara vara landets inhemska religioner, dvs de som av historiska och kulturella skäl verkligen hör hemma här, och som dör ut ifall man inte understödjer dem. Detta kan endast tolkas så, att enbart Nordisk Hedendom och möjligen Samisk religion – ifall den alls har något större antal utövare – borde vara bidragsberättigade, med inte ens en tiondel av SST:s nuvarande budget. Resten – dvs minst 72 miljoner – kunde lika gärna återlämnas till statskassan, och användas till akutsjukvård, fungerande polis och rättsväsen, exempelvis.

Det skulle ju öka grundtryggheten i samhället, och enligt Regeringen Löfvéns eget synsätt, borde därför behovet av alla religioner bortfalla – eller i varje fall minska…

Nåja.

Räknar vi som våra religionssociologer gör, så skulle det förmodligen finnas 23 % ”verkliga troende” ibland frikyrkornas och de bidragsberättigade samfundens antal.

Det innebär ca 188 534 personer – kontrollräkna gärna själva – plus då ”Svenska” Kyrkans medlemmar, ifall dessa nu alls ”tror” på något, överhuvudtaget.

Summa summarum, eller totalsiffran ”troende” kommer i så fall inte upp över 6 miljoner, vilket innebär att det finns minst 4 miljoner Hedningar i landet.

Bara så att ni vet. Ni kan själva hedna er genom att använda blanketten här – och spara över 3000 kronor varje år – det går snabbt, fort och enkelt !