London calling to the faraway towns
Now war is declared, and battle come down
London calling to the underworld
Come outta the cupboard, ya boys and girls
London calling, now don’t look to us
Phony Beatlemania has bitten the dust
London calling, see we ain’t got no swing
Except for the ring of that truncheon thing
— —
The ice age is coming, the sun’s zoomin’ in
Engines stop running, the wheat is growin’ thin
A nuclear error, but I have no fear
‘Cause London is drowning, an’ I, I live by the river….
– Joe Strummer & Mick Jones, The Clash, 1979
Fredagen före det som är Alla Hjärtans Dag i Sverige, och självfallet inte Valentins – Här är vi Hedningar, inte Katoliker – därför har vi heller inga Helgon ! – råkar också sammanfalla med det som hette Bräkenyen enligt en gammal Värmländsk och därmed Västsvensk Bondekalender, som vår gamle vän Tekniske Johansson en gång gav oss. Vi minns honom med saknad, och inte utan ett visst vemod och svårmod inför tjällossningen, som kanske stundar inom en månad. Som alla läsare och läsarinnor (nej, något tredje gives inte !) fortfarande minns, är det också så att Fredagen först var helgad åt Freja i Östnorden och på den Germanska kontinenten (ja, just så – Teutonsk, till och med Indoeuropeisk om ni så vill…) men att man i Västnorden – långt senare – förmodligen helgade Fredagarna åt Frigg.
Er Hedning är för sin del varken gudinnetroende eller något annat,ty sådant urartar alldeles för lätt till ett nytt slags fullständigt absurd monoteism. Han blandar heller inte ihop Frigg med Freja, sann Polyteist som han är – och för det mesta är han en enkel man, som slåss för det som kallas sanning och rätt – även om det inte är särskilt lätt i dagar som dessa – då ”Jamal Hamas” – egentligen Jamal El-Haj (ja – ni hajar kanske…) plötsligt – hastigt och lustigt – avpolleterats från det Socialdemokratiska partiet i vårt land, efter vad man påstår på SVT – och ändå stod en viss Magdalena Andersson och uppträdde som offentlig gråterska i riksdagen, fällde mer än lovligt konstlade krokodiltårar till och med, och till på köpet ljög hon rakt ut, med lögner som att det Socialdemokratiska Partiet ”alltid” stått för en stram Invandringspolitik. Kan vi ens tro det, nu när Amerikas President Joe Biden också skall beslås med rena felsägningar…?
It is important to combat lies, lies and lies – no matter if politicians from the East or the West are trying to sell us out… We are all Pagans here – This is Europe !
Vederhäftighet i media, förresten – kanske endast finns hos BBC, eller i London eller någonstans – nu när vår egen Statstelevison och närliggande kanaler bara har en ren föredetta, en motbjudande sopa som Mona Sahlin eller Mona Muslim att erbjuda – hon ska nu uppträda som någotslags kåsös i ett trams- och flamsprogram, ungefär som Magnus Uggla i ”Jag och min Far” som Statstelevisionen nyss lanserat. När jag alls tvingas bevittna sådant, är det inte utan att jag mår illa, ja rentav kräks rakt ut, inte på grund av någon Pernilla Wahlgren utanför sin villa, som den aktningsvärde Herr Uggla en gång sjöng om i komiskt syfte, men på grund av att man på fullt allvar vill få oss att tro, att Mona Sahlins synpunkter om ”pengar och makt” – något hon aldrig haft någon större förmåga att hantera – skulle ha något egentligt värde, eller allrahelst – enligt nyhetsmakarna – hjälpa till att bädda för en ny Socialdemokratisk valseger, lika säkra till utfallet som Mr Trumps eller Gospodin Putins kommande ”demokratiska” valresultat…
Nej – The Institue for the Study of War – och deras rapporter – enkla som meddelanden från ”the number 2 section” läser jag allt fortsatt, gammal punkare som jag ändå innerst inne är. Anno 1979 var jag det i alla fall, och vad Mr Strummer & Jones de facto skrev den gången, har fortfarande största aktualitet – och då syftar jag inte på något meningslöst Thunbergeri, ifall ni nu läser in sådant i deras vackra lyrik, utan helt andra saker. Vi människor är ”creatures of circumstances”, ja – omständigheternas kreatur, ett kommande Statsministerbesök hos en viss Victor Orban eller ej – han är bättre än sitt rykte nämligen, och precis som när det gäller Erodgan Effendi har jag ändå vissa sympatier kvar för just honom. Jag må bekänna, att jag i det längsta – tills efter händelserna på Majdan-Torget och ”Den Orangea Revolutionen” i Ukraina – och det första Ukrainska kriget – ty vi befinner oss fortfarande under det andra – och det kan mycket väl sluta med ett Världskrig – för Europas del – nära nog trodde på Vladimir Vladmirovitj och hans välvilja – men jag misstog mig.
Resultatet, och historien visar sanningen – som bekant – och det var ämnet för gårdagens inlägg.
Kom ihåg att vara Hedningar, och Européer – för trots allt, Hedningar och Européer är inga rena barbarer – lika lite som 80-talets främsta punkare – och där har ni er sanning för dagen !
