Etikettarkiv: Oksana Sjatjko

Profilbild för Okänd

En Ukrainsk lustighet – Ilja Muromets vid skiljovägen….

av

”Om du rider åt väster kommer du bli rik.
Om du tar vägen åt öster blir du dräpt.
Gamle kämpen Ilja talar så till hästen
”Min väg leder bara rakt fram.
Rikedom har aldrig passat, dör gör jag
tids nog. Men enbart rustning och koger
är värda tiotusen, och på min häst finns
inget pris”

  • Ur en gammal rysk bylina om Ilja från Murom

Ilja från Muromets skall ha levat på tusentalet, under den tid då Vladimir den store fortfarande härskade i Kiev och ryssarna ännu var halvkristna, som folk nuförtiden är mest.

Staden Murom ligger i ett skogsbälte, nästan rakt öster om Moskva och halvvägs till Kazan och Niznij Novgorod, som båda är belägna vid den stora floden Volga, ifall nu våra svenska läsare eller de som ej är bekanta med Svitjod hin Mikla eller Ryssland inte visste det, ty ”Det stora Sverige” var det namn islänningar och alla norröna män satte på de ryska länderna, i den tid då Väringar och Svear for till Gårdarike och ända till Volga Bolgary på 920-talet, nu bara en biflod till just Volga, långt öster om Kazan i det som Google maps helt oriktigt och utan eftertanke benämner Tatarstan.  Om vad som timade där skrev en gång Ibn Fadhlan, Kalifen i Bagdads särskilda sändebud en gång en lång reseberättelse – som man inte ska tro för mycket på, utbroderad som den är med allsköns sagor från Indien om änkebränningar och annat – enbart kristna fanatiker och autarkt självidiotiserade personer med akademisk titel – likt en viss Fredrik Gregorius – en person av likgiltigt format vid Linköpings Universitet som inte ens borde bli tillfrågad, och heller inte framträda som ”expert” – vi har redan gång på gång avhandlat honom och hans såkallat ”objektiva” ”forskning” i Hedniska Tankars blogg..

 


Ilja från Muromets som han ter sig enligt en modern staty från Taganskaya Sloboda, visst ingen ”Slåbod” eller någit handels-stånd om nu någon trodde det…

Nej, gamle Ilja tillhör en helt annan sagocykel, likt Vladimir från Tudal, och den ryska provinsen med samma namn – också kallad Vladimir… Låter det förvirrande ? Tyvärr, kära läsare och läsarinnor (nej, det gives inget ”tredje” !) ser verkligheten tyvärr sådan ut, och det kan vi inte göra något åt.  Även den person, som nu sitter i Kreml – bär – som allom bekant – samma namn, för i det stora Ryssland är Vladimirernas antal närapå oändligt, likt de Mohammeds, Mohamson med mera som besudlar Sveriges gator, och numera skall agera ledare för det liberala partiet i Riksdagen, vårt nationella parlament. Tyvärr har vi Hedningar rätt stora tvivel på vad som en gång var ett såkallat ”Folkparti” – hur det nu än kan komma sig. Visserligen är vi ganska liberala till vår hållning, i stort som i smått, men såpass liberala att vi accepterar nästan vad som helst, blir vi nog aldrig. Fru Mohamson må vara född i Hamburg, och visst var Väringar och Vikingar ett sjö- och flodfarande folk, men vi går inte på krogen med en viss Simona eller Si Måne eller vem som helst för det…

Emellertid – på ett historiskt forum – ett forum ”om” historia och inget annat – fann vi en vits för dagen, en Fredag – som borde tillhöra Frigg eller kanske Freja – om vi ska hålla oss i Östnorden eller på den Europeiska kontinenten.

Denna ”lustighet” lyder i all korthet såhär – och man måste förstå något om rysk historia eller just kvinnor från Ukraina för att uppskatta det ”roliga” i den.

”En ung Ukrainska av idag råkar hamna i Murom. Hon kommer till den skiljoväg, där Ilja – vars pilar var ljudlösa – en gång satt till häst.

Hon tar av sig kläderna, och sätter sig naken ned på en sten.

En rysk gammal Babuschka kommer förbi.  ”Varför sitter du där, helt naken ?” frågar den gamla kvinnan.

”Det är enkelt,” svarar den unga Ukrainska kvinnan. Tar jag vägen åt öster, kommer Ryssarna och våldtar mig.

Tar jag vägen åt väster, kommer jag förr eller senare ändå att bli våldtagen.

”Men – här är gott om sten”. Förr eller senare kommer här en ryss.

Kanske kastar jag stenen rakt på honom så att han dör, eller kanske inte – om det så skall bli det allra sista jag gör…”

 

Minns någon Oksana Sjatjko, eller Femen-rörelsen – mest aktiv före de två Ukrainska krigen – om vilka Hedniska Tankars redaktion också skrivit en hel del, när det begav sig. Unga fröken Sjatjko hade en hel del religiösa griller för sig, men sådana kristna villfarelser – som Gregorius, Svenska Dagbladets eviga bönerabblare och alla de andra – som enbart sysslar med kristen propaganda efter Midsommar – har vi aldrig sysslat med. Vi kräks av er kristendom. Den står oss upp i halsen, liksom de andra av era barnsligheter, era tack och amen och ert ständiga förminskande av hela vår tillvaro. De av er som skriver eller ens läser vad som skall vara – eller påstår sig vara – en ”oberoende liberal” tidning borde skämmas att sänka sig till sådana djup, både denna dag och alla andra dagar, i högsommar som i vinter, trots väderläge, industri-semester skolavslutningar och vad fan ni än vill. Själva förblir vi på denna redaktion svenska Hedningar, som vi alltid varit.

Vi firar ingen ”nattvard”. Vi sysslar inte med rituell kannibalism eller ”lajvad” vampyrism heller – vi besöker inga ”Vägkyrkor” i sommar.

Vår väg går bara rakt fram – likt Iljas på sin tid – för det är den enda väg vi själva valt, de enda väg vi känner till i tider som dessa, och oss omvänder ni aldrig.

”Ilja från Murom vände aldrig om” – men han var en man, som fick känna människorna och Världen.

Så ock du, Oksana. För mig dog du aldrig. Jag har aldrig glömt dig. 23 Juli firar jag inget nyår – dagen då du föddes – utan den sista dagen i det liv du valde att avsluta vid 31 års ålder. Det var mycket onödigt gjort. Du kunde valt en annan väg, som du gjorde vid fotbolls-VM 2012, då du var 25 år gammal och svenska supporters – på ort och ställe i Kiev – fick syn på dig vid en av Femens demonstrationer eller manifestationer, under den tid denna lustiga rörelse benämndes ”kanariefåglarna i den Ukrainska kolgruvan” – andra ”kvinnliga” rörelser i Ukraina proklamerade under 1990 talet nya sporter med hjälp av Aikido, skäror – liknande Frejs skära men inte Tors eller Molotovs Hammare – tillsammans med inhyrda instruktörer från Moskva, men det är förstås en annan historia.

I vår egen hemstad – någonstans i Mälardalen – möter Hedniska Tankars redaktion (om tre personer) en ung man, från ett annat land. Vi tilltalar honom på tyska, inte engelska eller franska – eftersom vi råkar behärska även det tyska språket – tillräckligt bra. Han har aldrig bekänt sig till någon Mohammeds lära, aldrig hört dit – och hans namn, hudfärg och allt annat har inte med saken att göra. Han bär med stolthet en – för dagen helt ovidkommande – symbol på sin gröna ryggsäck – för Ukrainas Försvarsministerium, lustigt nog.

Han har aldrig ens besökt det landet, som vi själva gjorde. Han har inga som helst kontakter vid några sådana Ministerier eller kopplingar dit – men inser, att för svenskar och Européer är Ukraina viktigast.

Han är inte ens från Teheran, eller Gaza.

Vi Hedningar känner varandra, och vi kryper aldrig i likhet med någon August Strindberg eller därmed likställda till något kors. Vi talar sanning om vilka vi är, vilka vi varit, vilka vi kommer att bli – och ni kristnar oss aldrig.

 


Symbol från fana, tillskriven det Ukrainska Försvarsministeriet…

 

 

 

 

 

 

Profilbild för Okänd

Dagen ”Hilding” 2024 – Ukraina 10-10 och Oksana Sjatjko

av

Idag är dagen Hilding 2024 – och Hilding betyder inte alls ”Hövding” som det helt felaktigt står på svenska Wikipedia. Hilding kommer av Hild, som betyder strid, och Hildur eller Hild är en stridens gudinna, ja en Valkyria. Den som inte har förstått det, har inte förstått någonting av vilket år detta är i Världshistorien.

Denna dag är det precis 10 år sedan det första Ukrainska kriget inleddes, för det har varit två Ukrainska krig under vårt århundrade, inte bara ett, som många felaktigt tror – även om det varit samma konflikt, som gått in i olika faser. Vår nuvarande Försvarsminister, Pål Jonson – som i linje med det Norröna språket stavar sig med ett s, inte två – kommenterade igår vad som uppges vara det största stödpaketet till Ukraina någonsin under den hårda tid som varit.  Han sade då enligt Statstelevisionen SVT bland annat följande:

Ytterst handlar det om medmänsklighet och anständighet, säger försvarsminister Pål Jonson (M) på en presskonferens.

– Det handlar också om att försvara värderingar och intressen som är viktiga för Sverige och Sveriges intressen.

Allt detta är sant. Ända sedan 6-7 års ålder har er Hedning vetat om, att denna dag en gång skulle komma.  Dagen när en Svensk Försvarsminister säger så och bara så. Uttalandet görs, därför att någon annan slutsats inte är möjligt, och om ni bara visste vad mina Gudar berättat för mig, Goda Medborgare och Medborgarinnor, skulle ni rysa av fasa och namnlös skräck, för vad som händer nu är inte bra, inte underhållande eller trevligt på minsta sätt.  Mycket talar för att det kommer bli ännu värre inom kort, men det gäller inte bara Sverige utan hela Världen.

Man har redan påpekat, att de 10 stycken Stridsbåt 90 som skänkts till Ukraina i och med detta delvis urholkar det Svenska Militära Försvaret. Också det är fel i sak, för det är inte de 10 stycken stridsbåtarna som urholkar något försvar. Det är stödpaketets storlek det är fråga om, inget annat.  SVT blandar ihop orsak och verkan med sin osakliga rapportering, och det förvirrar bara folk. De 10 stridsbåtarna, däremot – är värda att framhålla, för de kan användas på Svarta Havet, in emot Krim, Cherson och även Gammelsvenskby, eftersom den Ukrainska Armén har bedrivit hårda strider på Dnjeprs östra strand, i staden Krynky. De flesta svenskar och svenskor vet inte ens om detta, eftersom svenska media hela tiden förtigit det och sopat alltihop under mattan. Ukrainarna har slagits inuti och runt Krynky i mer än tre månader nu, och svenska folket har fortfarande ingenting ingenting förstått av detta, eller Avdivka. Vem som helst borde ändå kunna inse, att vad man slåss om inte är städerna, utan omgivande kommunikationer, korridorer, framryckningsvägar. Terrängen runt Krynky och Dnjeprs nedre lopp är svårt sargad. Hela skogar har försvunnit, kvadratkilometervis med träd har närapå gått åt.

Er Hedning har varit andligen närvarande i Ukraina sedan nära 20 år.

Han kom dit – till just de trakter som beskrivits ovan – i Maj år 2004, och den berättelsen har han återgett för er, helt eller delvis, många många gånger i denna blogg. Ändå har ni inte lyssnat. Ändå har ni inte förstått. I November 2004 hände det första blodbadet, iscensatt av Ryska Spetznas och andra specialförband emot Euromajdan, och det som kallades slutet på den orangea revolutionen, då Julia Tymosjenko var Ukrainas Presidentska, inte ”president” eftersom hon är en kvinna, ingenting annat.

Det finns andra kvinnor från Ukraina, delvis yngre – som jag skrivit om – exempelvis den nu skäligen bortglömda FEMEN-rörelsen, som finns kvar här och var, men har försvunnit i mediabruset. Hedniska Tankar publicerade strax över ett tjugotal artiklar om denna märkliga rörelse, men det tog åravis innan svenska media ens uppmärksammade vad som höll på att ske. Jag tog bort alla inlägg, alla referenser, allting i ett senare skede, eftersom en av Femens ursprungliga tre grunderskor (inte grundare – de var kvinnor !) bara försvann. Faran var akut, riskerna alltför stora – så jag kunde inte skriva mer.

Oksana – Jag skall få se dig i Sessrumnirs salar !!

Oksana Sjatjko har dött. Hon dog genom att begå självmord i Paris, i ett arrondissement söder om Seine redan år 2018, den 23 Juli.

Hon skickade mig – året för Fotbolls-VM i Ukraina, 2012 – när svenska fotbolls-supportrar såg henne dansa halvnaken på träbord, nära Arbat – huvudgatan i Kiev, en gata som är Vikingatida – sin autograf och ett foto från just den protestaktionen.Det var nämligen Protestaktioner emot den ryska övermakten – samt Ukrainska politiker – det dåförtiden handlade om mest, även om denna spretiga, anarkistiskt färgade rörelse också sa och stred för helt andra saker. Jag höll absolut inte med om hela deras agenda, men jag var enig med dem om de viktigaste punkterna.

Dåförtiden bodde jag i Storstockholm, Sektor Nordväst – där jag fortfarande bor och är verksam. Oksana spårade upp mig, antagligen med hjälp av Jenny Wenhammar, ursprungligen från Kågeröd, där jag haft släktingar. Jenny Wenhammar var och är fortfarande Femens enda medlem av betydelse i Sverige.

Media påstod – på helt falska och mer eller mindre ihopdiktade grunder; att Oksana skulle ha begått självmord på grund av att hennes Franske pojkvän skulle ha lämnat henne. Idag vet vi att detta var lögn. Självmordet var en sista protesthandling – men en totalt misslyckad sådan, eftersom det inte uppnådde ett enda dugg. Hon hade alltid varit en andlig sökare. Hon kom från Podolien, långt söder om Lviv eller det gamla Lemberg, och hennes familj var strängt ortodoxa kristna. Hon revolterade genast, slog sig fri och blev hedning rakt igenom, liksom jag – men jag kommer från en solid, Humanistisk och Nordisk-Hednisk bakgrund, om ni nu ville veta. Jag har alltid varit Asatroende och Hedning, ända sedan mina allra tidigaste minnen vid ungefär ett års ålder. Det har också beskrivits i den här bloggen, alltsammans.

Monoteismen förstörde hennes liv – liksom Ryssarnas Totalitära system – för det är just ett Totalitärt System det är fråga om, inte ryssar och ryskor som individer eller människor, inte den ryska kulturen som sådan – den är också en humanistisk och hednisk kultur, liksom alla sanna människosamhällen på vår planet överhuvudtaget. Även i vårt Sverige hade vi klara tendenser till ett totalitärt system under Svensk Socialdemokratis herravälde på 1970-80 talen – men de som inte varit födda då, kan inte ens förstå hur det var – eller vad närheten till samhällen som det dåtida DDR ännu påverkar den Socialdemokratiska Nomenklaturan och mentaliteten i Sverige. Vårt Sverige. Inte deras.

Oksana må vara död sedan nära 5 år – men se – jag, Hedningen – lever fortfarande – och jag är en Hedningars Hedning, ratad och förföljd till och med av mina egna. Hennes död var på alla sätt helt onödig, djupt tragisk och fullständigt bortkastad, för hon hade mycket mer kvar att ge sig själv och resten av Världen, eftersom hon dog vid 31 års ålder. Mig, däremot – har man inte lyckats ta livet av lika lätt, eftersom jag uppenbarligen måste vara gjord av segare virke – men förvisso har jag under många år helt brutit all kontakt med till och med min egen släkt, av liknande orsaker som frk Sjatjko .

Jag ångrar ingenting, ingenting alls – för jag har ingenting att ångra.

Allt jag gjort är att tänka och skriva, vilket knappast kan vara brottsligt – annat än inför Pöbeln, Pressen, Media och de Totalitära krafterna.

Jag lämnar er alla med en sång, från ett helt annat krig, en helt annan konflikt, under helt andra historiska förutsättningar, för historien upprepar sig aldrig. Det är bara Totalitära regimer som är sig lika genom årtusenden, liksom Kristendomen och Islam – för närvarande de två stora krafter, som håller allas vår framtid tillbaka.

Säkerhet till liv och hälsa är viktigast, inte alls ”Klimatförändringar” för de dör man inte av, inte alls lika fort, i alla fall.

Så är det med den saken – de som förnekar vad jag nu påstår, har fortfarande ingenting ingenting förstått av hur den här Världen fungerar.

Jag spelar denna sång tillägnad Oksana, Frankrike, Humanisterna och den Fria Världen, liksom denna Världs Hedniska Arv – och de längst fram, som försvarar allt detta – i Ukraina !

Slava Ukraini !