Skateholmsfältet är sedan länge bekant för svenska arkeologer och arkelogiintresserade. Det är beläget nära Trelleborg, och innehåller ett nittiotal gravar från 7000 år tillbaka i tiden. Teorierna om detta gravfält från Jägarstenåldern går i sär, men enligt vissa skulle det röra sig om schamaner, de som dött på våldsamt eller ovanligt vis och som begravts på små öar utanför den dåtida kusten – även hundar har hittats begravna vid Skateholm – andra menar att det skulle röra sig om en begravningsplats för en viss klan eller stam, som använts under mycket lång tid. För några dagar sedan sände BBC ett program om en intressant rekonstruktion av ”Grav 22” från Skateholm, som rekonstruerades redan 2018 av den svenske forensikern Oscar Andersson
Skateholmskvinnan, som hon såg ut enligt en rekonstruktion med svart hudfärg i Trelleborgs Museum
Resultatet har blivit i hög grad spekulativt. Man visar en kvinna med negrpoida drag och svart hudfärg, trots att man vet att Nordens tidigaste invånare var precis lika vita i hyn som dagens infödda svenskar. Tidsavståndet till Cro Magnon-folkets utvandring från Afrika är minst 23 000 år före Skateholmsboplatsen, och man vet genom genetiska studier att det bara tar 3000 år – högst ! – för individer att förlora all mörk pigmentering, ifall de lever i Nordiskt klimat, vilket Skateholmsmänniskorna gjorde. Skateholmskvinnan var med säkerhet vit, blåögd (vilket rekonstruktionen i och för sig visar) och inte brunhårig, utan blond med slätt hår.
Hon begravdes i sittande ställning, ovanpå vad som liknar en tron av hjorthorn, men vad betyder det ?
Hjorten är i och för sig Frejs vapendjur, men hjorthorn är allmänt förekommande i just Skateholmsbegravningarna – och bland annat har en begraven hund också med sig ett avbrutet hjorthorn i graven. Var då hunden också Schaman ? – Nej, naturligtvis inte. Hjorthorn var ett arbetsredskap, som man använde att hacka i hjorten och även till att ”ploga” med – sådd av medicinalväxter och sporadiskt ”jordbruk” förekom också i jägarkulturer – men framför allt var det en viktig råvara för flintindustrin, som lät Skateholmsfolket tillverka stenredskap. Skånes mjuka kritor gick lätt att bearbeta med flintredskap, och man vet att ända borta i England fanns det djupa ”flintgruvor” och dagbrott, som i tusentals år användes för att hämta upp flera kilo tunga stycken av svart flinta ur jorden.
I Södra Sallerup vid Malmö, bara 10 km från Trelleborg, har man hittat flintgruvor, där hjorthorn användes som arbetsredskap. Kvinnan från Grav 22 vid Skatehom behöver alltså inte alls vara en schaman eller liknande – hon kan lika gärna har varit en hantverkare i horn och ben – vilket även hennes ländskört av djurtänder antyder – eller också var hon ovanligt rik, och ledde en del av flintindustrin.. I och för sig är väl BBC:s spekulationer intressanta, men någon sanning behöver de visst inte vara…
Flintyxa från Kattarp i Nordskåne – kronhjortshorn kan ha exporterats dit, eller gått som handelsvara till trakten kring Möns Klint i Danmark, där flintor av hög kvalitet också fanns.