Dagsarkiv: 2024-09-28

Profilbild för Okänd

30 år sedan Estoniakatastrofen

av

Det är idag – om bara några timmar – 30 år sedan M/S Estonia gick till botten i en av Östersjöns största fartygskatastrofer i modern tid, men bevisligen är det så, att den Sovjetryska torpederingen av  ”Wilhelm Gustloff” under Andra Världskriget, fortfarande innehar det dystra rekordet i antal civila och oskyldiga dödsoffer på just Östersjön, vilket svenska media gärna glömmer bort eller falsifierar. Särskilt då de ryssvänliga medierna, även om vi i denna stund inte skall vara alltför konspiratoriskt lagda. M/S Estonia var från början ett tyskbyggt fartyg, från anrika Meyer Werft vid Papenburg, och floden Ems under namn av ”Viking Sally”, och det är orsaken till varför Tyska Dokumentärfilmare efter mer än tjugo år lyckats genomföra en dykning vid själva vraket.

Man skall enligt gammal Nordisk sjömanstradition aldrig någonsin döpa om ett fartyg, efter det att hon sjösatts – för då kan det gå illa.

Mycket mycket illa. Det gjorde det som vi alla vet också i just det här fallet.

 

Alla någotsånär insatta vet, under vilka förutsättningar dykningar i Östersjön kan bedrivas – särskilt de som själva är dykare…

 

Spekulationerna har varit många, både om bultar till bogvisir och det fraktgods, som funnits med ombord i form av möjlig elektronik, diverse skador på ena fartygssidan, och det intresse som – eventuellt – kunnat finnas från ryskt militärt håll, eller ryska kriminella – vilket numera blivit nästan samma sak – Rysslands meningslösa aggression emot alla omgivande mindre stater, också i Östersjöområdet – genom århundrade efter århundrade, ända sedan den ryska statens tillkomst i modern mening, eller sedan Moskva blev Tsarernas huvudstad – är ändå tillräckligt välkänd.

 

Många är de ”vrakplatser” som döljer sig på Östersjöns botten – ”Vestigia Terrent !” (Spåren Förskräcker…)

 

Andra dykningar vid helt andra skeppsvrak genomförs ännu, under ledning av män som varit eller är Hedningar. Med dem har vi färdats, över land och hav. Ned för floder i Gårdarike, förbi Aifurs forsar, där Kachovka-dammen en gång stod – till trakter av idel sumpmark, och det som nu blivit ett mer än decennielångt krig. Vi och våra bröder har gått vidare genom livet, ständigt vidare – Immer weiter ! – och vi kan minnas andra fartyg, som gått till Östersjöns botten – den polska färjan Jan Heweliusz eller de ryska lögnerna om de väldiga gaspipelinerna Nordstream I och II, som man beskyllt ”hemliga dykarlag från Ukraina samt en kvinnlig läkare från Kiev” för att ha sprängt i luften på minst tre ställen, från en ca 35 fots fritidsbåt vid namn ”Andromeda” under vindar av mer än 15 sekundmeter, samtidigt som den ryska flottövningen ”Zapad” av helt oförklarliga skäl de facto pågick utanför Kaliningrad Oblast, obetydligt långt ifrån gasledningarna. Svenska Media och vår statstelevision har fört vidare rysk propaganda som varande ”sanning” precis som vanligt, och ger gång efter annan vika för rena spekulationsteorier,som förs vidare på ett totalt okritiskt sätt, utan urskiljning, utan rim eller reson.

Vi kan – förutom alla de av Sovjet och ryska ubåtar sänkta flyktingfartygen – erinra oss svenska M/S ”Hansa” – byggd 1899 – som även den torpederades av ryssar – med ytterligare svenska lik och 84 döda som kvarstående resultat. Östersjön är inte något ”fredens hav” eller ”stilla havet” – det har aldrig någonsin varit det heller – det är som skeppskyrkogård och plats för mer än 1000 år av marina konflikter vi kan minnas den – med de flesta marina stormakter inklusive Engelska, Holländska och även Franska flottenheter inblandade under tidernas lopp.

Vi kan minnas den tyske författaren Günter Grass (1927-2015) som 18 år gammal deltog i försvaret av sin hemstad och bemannade en luftvärnspjäs, bland annat. Han avfyrade aldrig något skott, träffade inte ett enda flygplan – oavsett vilken sida det tillhörde – men ändå krävde ”vänsterblivna” svenskar och diverse andra nationaliteter att hans nobelpris skulle fråntas honom, fast han ett helt liv igenom stödde fredens krafter, inte minst genom sitt författarskap. De lyckades inte i sitt falska och ohederliga uppsåt. Minnet av Günter Grass och hans verk lever fortfarande – hos de som kan läsa och har läst dem – och hans roman ”Krebsgang” eller ”Kräftgång”, ”Crabwalk” från 2002 finns på de flesta språk, och den är inte en novell, som inkompetenta svenska översättare eller förlag påstår, eftersom den är en roman och inget annat. Det tyska ordet ”novelle” kan användas även om kortromaner.

 

Många är de fartygskatastrofer, som inträffat på Östersjön. Att fråga efter orsaker är naturligt, även om man sällan kan få svar – förrän efter 100-tals år eller aldrig…

Tidigare idag nedlade vår Statschef, Hans Majestät Carl XVI Gustaf Folke Hubertus – kung av sitt eget Folk – den ende sanne Konungen av Sverige och den för tillfället längst regerande monarken i hela Europa en krans vid det nya Estonia-monumentet norr om Djurgårdsön på Stockholm – under värdiga former och som traditionen bjuder. Statsministern närvarade också, liksom många politiker, anhöriga och sörjande ur den svenska allmänheten. Vårt land är ingen tsaristisk despoti – och har aldrig varit det heller. Vårt kungahus har helt andra funktioner, även om det inte längre finns folkvalda kungar, som rider Eriksgata genom rikets alla landskap och hälsas av den församlade allmogen, som det var under Hednisk tid. Och vår Konung är fortfarande just statschef, samlande symbol och kan leda och företräda riket i fred som i krig – i alla fall i teorin. Skall vi då – hans Hedniska undersåtar – inte göra gemensam sak med honom, och ”göra kronan på hans hjässa lätt” som Kungssången föreskriver ?

Sanningen om Estonias tragiska undergång – och varför så många människor av så många nationaliteter – nästan uteslutande folk från Östersjöregionen – gick döden till mötes, en stormig natt för nu nästan exakt på timmen 30 år sedan, kommer vi sannolikt inte få veta ännu på många, många år.

Till och med Statstelevisionen SVT, företrädd av nyhetsinslag i ”Rapport” på SVT kanal 2, sändningstid 19.30 undviker idag alla onödiga spekulationer – och det borde kanske ”Hedniska Tankar” också göra – om det inte varit för vad som de facto är historisk sanning, och några små besvärande ”detaljomständigheter”.

 

Vår Statschef sörjer våra döda – Vi sörjer med honom.  Också vi Hedningar känner dem, som förlorade sina anhöriga den natten…

För mindre än tio inlägg sedan – på just den här bloggen – nämnde vi en gammal kollega, sedermera kommunalpolitiker i Värmdö kommun. Han är Estlandssvensk, med majors grad och avsked, och har i ett helt liv från det han var 18 tjänat vårt land. Han miste både sin mor och far ombord på M/S Estonia – och han ställde sig även – cirka 5 år efter fartygets förlisning – till förfogande för en ideell förening för överlevande, anhöriga eller de som mist sina nära och kära. Dock fick han inom kort lämna den föreningen, efter att ha deltagit i ideliga frågestunder, debatter, diskussionsaftnar och möten om just Estonias förlisning, och de tomma spekulationer, som sedan följde. Just antalet ”dumma frågor” eller rättare sagt illasinnade grupper av oförskämda medborgare med dunkla uppsåt – var orsaken till varför just han inte orkade medverka i sådana sammanhang särskilt länge. Han sörjde ju sin mor och far.

Oavsett orsaken till varför Estonia sjönk, står det just detta år – 2024 väldigt klart – lika så väl som andra år – vilken makt, som är den stora aggressorn på Östersjön, och den största faran, förutom stormar, väder och vind. Har ni någonsin sett en svenskregistrerad DC-3 – inklusive kvarlevor från besättningsmännen – stått uppställd i ett bergrum på Muskö, innan samma flygplan ställdes ut på Flygvapenmuséet i Linköping ? Det har jag, den Hedning som skriver dessa rader – men det känner inte många svenska medborgare till…

Rysslands krig är den största faran på Östersjön – näst väder och vind. Så det varit i hundratals år, och det får vi – alla andra folkslag och nationer som lever runt Östersjöns stränder – Finnar, Ålänningar, Finlandssvenskar, Finländare av annan härkomst, Ester, Letter, Litauer, Polacker, Kaschjuber, Tyskar, Danskar och alla andra aldrig någonsin glömma.

Våra färger förblir blått och gult. Liksom Ukrainas. Vi seglar aldrig under falsk flagg till sjöss, döljer aldrig vår sanna nationalitet.

 

 

Profilbild för Okänd

”Feelgood”, Samhällskritik – Hedningen, ”Zeitgeist” och det kollektivt undermedvetna ?

av

I det skeende som utgör en Svensk och Nordisk samtid, Hösten 2024, precis då Höstmånad övergår i Slaktmånad enligt den svenska gamla almanackan, kan man filosofera över vad det är som styr det vi kan kalla media och kulturdebatt i vårt land – och därmed mycket mer än så. Carl Gustav Jung, den Schweiziske psykologen, myntade en gång i tiden uttrycket om ”det kollektivt undermedvetna” – en humanistiskt färgad och inte naturvetenskapligt grundad teori, för hur skapas ett kollektivt undermedvetet i våra dagar ?

Man skulle kunna påstå, att modeordet ”narrativ” och vad de styrande försöker tuta i oss, från Monoteisternas och Nomenklaturans håll är den springande punkten, det som undermedvetet styr – och massans blinda hjordmentalitet, om vi ska tala med Martin Heidegger, som var existensialfilosof. Han uppfann begreppet ”Das Man” för ett slags sätt att vara, som präglar allt fler och fler människor, redan innan det andra Världskriget. Hur ser det begreppet ut, innan Världskrig nummer tre faktiskt bryter ut – om det nu gör det ? Här kommer en liten hälsning från Kreutzberg i Berlin (där även Hedningar ibland befinner sig) som visar hur medias verklighet ser ut, och vad vi mot eller med vår vilja tvingas leva i… Den tysk/japanska duon SoSoSo kan tillsammans med många konstnärer visa oss vad som kan hända, och även om detta inte ska förstås rent politiskt, är det ett tidens tecken, det också… ”Zeitgeist”

 

Don’t get Trumped or Harrised… This duo might have met up with Särimner ??

 

Från svenska medias ankdamm, alltmer isolerad, kringskuren och småskuren – ja – småborgerlig – kåserar idag Karin Thunberg i Svenska Dagbladet om Alex Schulmans försvunna vrede, som möjligen förvandlar honom till ett slags ”Kulturtant” – just kulturella tanter är ju något vi skrev om i gårdagens inlägg, och Fru Thunberg – som inte vill sammanblandas med ”de Galna Gretorna” hör nog till dem.. Hon har flera gånger påpekat i SvD att hon är en äkta Thunberg trots allt, och att hon INTE vill ha något att göra med det idiotiska barn som stulit hennes namn, och inte tillhör samma släkt som den verklige Carl Peter Thunberg, som kom från ett Hedniskt gårdstun eller ”Tuna”. Angående ”Galna Greta Thunberg” gör hon ju just nu reklam för Hamas, och ökad terror i Mellanöstern…

”Judiska Centralrådet” i Sverige och dess ständige Ordförande Aron Verständig – som faktiskt är förståndig – kan förklara för oss hur det hänger ihop, och att de INTE vill se mer antisemitism från ”Galna Greta” och hennes kamrater, eftersom det skadar hela vårt land. Vi har mött dem alla i ”Hedniska Tankars” spalter långt tidigare, och Karin Thunberg säger för dagen, att vi ska ”akta oss” för Kulturtanters Vrede när den väl bryter ut, ty tiderna kan så fara fram med oss, att vi blir töntar och tanter allesamman. Det är ju herr ”Schlomo” Schulman hon vänder sig till, och vilken skola eller folkgrupp i Sverige tillhör då han ? Jag bara frågar… Herr Schulman har flera gånger uttalat sig nedvärderande om Asatron, Sveriges kultur och framförallt den svenska Nyhedendomen, men för all del – vi kan förlåta honom – Manchmal kann mann ja nicht alles bis zum Wahnsinn Übertreiben das ist ja gut, edel und auch schön so…so… und auch so…. Så hänger det samman. So hängt es alles schön zusammen…

Eftersom det fortfarande pågår en Bokmässa i Göteborg, kan vi erinra oss det svenska Kulturtanteriets och Tönteriets verkliga ursprung och källa, som det en gång skildrades av Inger Edelfeldt, en författarinna, illustratris och översättarinna som gav oss ”Hondjurets samlade Värk” (samlingsalbum, år 2000) och till och med tecknade serier, redan under 1980-talet. När vi träffade henne, var hon klädd i en kornblå kappa, och vi utbytte tankar och sentenser någonstans i Norrtälje-trakten i det Mälardalens sprickdalslandskap som ännu är vårt och sa bland annat ”Här är ändå bra vackert – OM man har MÅTTLIGA krav” till henne, vilket närapå blev förevigat. Eftersom hon fortfarande lever – när så många av våra samtida har dött – är vi skyldiga även henne ett tack. Tantighetens början, sade hon i en serie-stripp, är att ett grått ludd börjar skönjas i hårbotten, vilket slutligen växer ut till en luden basker eller extremt ful mössa. Tiden gör ”töntar och tanter” av oss alla.

Tror ni mig inte, så betitta stackars President Joe Biden.

Serie-stripp, strippor, dålig journalism och en ännu sämre intervju… ? Kulturella personligheter kan bli utsatta för mycket…

Då Inger Edelfeldt alltid specialiserat sig på ”Feelgood-romaner som spårar ur” – ungefär som Musik-videos som skildrar vår tid och tillvaro kan vi notera ännu en roman vi aldrig kommer ha tid att läsa, då vi ändå är i färd med att producera vårt eget Hedniska innehåll – på denna blogg – bland annat… Tidskriften ”Fokus” tjänstvillige recensent trodde den 30 Mars i år, 2024 – ca 40 år sedan Inger Edelfeldt gjorde debut – och hon skriver fortfarande om exakt samma saker – hon har aldrig kommit längre än till sitt eget liv – att hennes senaste roman ”Litet Bo Jag Sätta Vill” skulle bli en av hennes allra mest läsa böcker – det skulle inte förvåna honom, sade den manlige recensenten beredvilligt. Det tror för min del inte jag, även om Inger Edelfeldt kan tänkas begå en och annan bokmässa, just denna Mickelsmäss… som är en kristen fest med Hedniska rötter…

 

Fortfarande på Bokmässor, och annat ”Mess Around” ? Tiden åldrar oss alla…

En annan ”Feelgood-roman som fullständigt spårat ur” recenseras just idag av Hanna Johansson på SvD, publicera klockan 0700 i morse. Vad ska vi väl göra ibland alla dessa ”Hannor” och Gretor, vars namn bara signalerar samma sak ? Det är ändå på kultursidorna vi nu befinner oss, och den Engelsk-Palestinska författarinnan Isabella Hammad – som vi heller aldrig kommer ha tid att läsa ett enda ord av – gör en roman av en Palestinsk teatergrupp, som desperat försöker göra en begriplig version av Shakespeare’s Hamlet nere på Västbanken, exakt vilket år vet vi inte.

Naturligtvis misslyckas alltsammans, beroende på omgivande storkrig – alltid förekommande bland Monoteister, kristna, judar och araber – och vi har gång efter annan här på ”Hedniska Tankar” konstaterat att den klassiska kulturen förflackas, blir förrådd och förfaller alltmer, på grund av mänsklighetens dumma skrän. Se hur Petterson-Bergers opera ”Arnjot” i Östersund slutade som ett larvigt, buskis-artat bygdespel – vilket vi skrivit om förr.. En som igår kunde förklara exakt denna process för oss, och som verkligen begripit skapandets villkor är Klas Gustavsson i SvD, som skrivit en mycket intelligent och läsvärd krönika om ämnet. Vi rekommenderar den varmt.

Det har nu gått så långt, skriver han – att en känd brittisk litteraturprofessor kallar ”Taylor Swift” av alla människor för en ”litterär gigant” vilket är fullständig överdjävla idioti, för det har hon aldrig varit, och kommer heller aldrig till att vara. När ”The Times” ska publicera sådant i London – så vad är det för slags falsk verklighet, som tvingas på läsarna. Taylor Swift är en sångerska, inget annat – och hennes texter är högst medelmåttiga.

En annan jämförelse – signerad Klas Gustavsson, som verkligen har förstått problemet med vår tid, det skrivna ordet och kommunikationsteknologin – är att SvD:s Kulturchef ser Bruce Springsteen som en nobelpristagar-kandidat, likt Tomas Tranströmer, som faktiskt fick nobelpriset. Men Springsteen är musiker, liksom Bob Dylan. Som vi alla vet, avsade sig Mr Dylan sitt Nobelpris och förhöll sig saklig – vilket var korrekt handlat. ”Hedniska Tankar” var med i samtiden när det hände – och skrev även om det absurda i det ämnet – som vi alla vet.. Vi minns också den absurda hetsen emot hela Svenska Akademin, #BooHooHoo #Metoo och den ”snuttifiering”, ryktes-spridning och pajkastning i media, som den gången fick absurda konsekvenser. Vi befinner oss fortfarande på en ”Kultursida” på nätet, godvänner – ifall ni – kära läsare och läsarinnor (nej, det gives inget tredje – vi har två kön och därmed punkt !) och därmed får det vara bra

Vi kan också notera vad som nu skrivs om Anna Kinberg Batra, som uppges ”ha fått sparken” enligt Statstelevisionen. I själva verket har hon – efter intern kritik från Justitieutskottet – och en felslagen tillsättning av tjänster – inom ännu en Nomenklatura, eller mycket snäv, totalt avskärmad och verklighetsfrånvänd personkrets – nämligen den svenska politiker-kåren – blivit ”sparkad snett uppåt” och får sannolikt inget straff alls, trots att den nuvarande Regeringen inte har förtroende för henne i rollen som Landshövding i Stockholms län.

Men politiken är ingen teaterpjäs – eller ens underhållning – utan på blodigt allvar. Stundom alltför blodigt.

Också en slutsats från oss Kulturella Hedningar, men i denna roffandets, målkonflikternas, snuttifieringens och den allmänna idiotins tid, går allt ändå över ända.

Felet verkar snarast vara kommunikationsteknologin samt groteskt överdrivna ideologier, och inte själva mänskligheten – så länge de ännu förhåller sig mänskliga, och använder sunt förnuft – vilket de flesta saknar.

”Lördagsgåtan” eller ”Hagtornsgåtan” – två svårlokaliserade böcker som ändå kan hittas på en och annan ”Bokmässa”. Har ni det svårt med det skrivna ordet ?