Månadsarkiv: november 2024

Profilbild för Okänd

Asta, Astrid och HEDNA HUNDAR….

av

Den 27 i Slaktmånaden har redan passerats, och snart kommer Julmånad – enligt de gamla svenska månadsnamnen. Asta och Astrid har namnsdag enligt den gällande svenska almanackans namnlängd, som hittills inte förflackats – för den innehåller faktiskt huvudsakligen Nordiska Namn och inget annat, trots alla förflackningsförsök. Ast – som på norröna betyder kärlek – har i svenska språket och andra nordiska språk blivit till ”ost” – inte väderstrecket, utan den ost man äter, och snarare än att blanda ihop Ast-rid med Aster, det latinska ordet för stjärna, är det faktiskt så att Estrid och Astrid inte har något med ”Asfrid” eller Asarnas frid att göra, fastän felaktiga etymologier och härledningar sprids snabbt på Internet i dessa dagar.

På 1600-talet skrev och talade Stiernhielm – ”den svenska skaldekonstens fader” om Astrild, Astar-elden eller kärlekslågan, vilket var hans namn på den romerske Cupido, grekernas Eros – men som sentida forskare överfört till ett släkte av finkar och småfåglar.  På precis samma sätt lät Bellman – under sitt 1700-tal Jofurr stå får Tor – inte för Jupiter – eftersom han också var en bildad man, som visste vad han gjorde och som inte blandade samman något – han var högst allvarlig, och konsekvent – också när han skämtade.

Logik måste alltid finnas, hos alla tänkande varelser.

Gnå – eller Ast-rid – hon som tar sig fram med hast, med bud om kärlek, Ast-Riderskan

Gnå, gudinnan Friggs budbärerska rider vanligen, men kan också löpa och springa – då vädret skiftar, och solen går i moln med ens, som på bilden ovan, säger man i Norge att det ”Gnaar” och för Vanerna är Gnå – en av Valkyriorna – alltid osynlig, där hon rör sig över åkrar och fält. Många är de namnbärerskor vi Hedningar mött, många är de som omger oss, många våra systrar, natt som dag. Ändå minns vi denna dag en alldeles speciell Asta – som inte var en människodotter, men en hund.

De kristna hatar hundarna, och det gör islams anhängare ännu mer. I deras ögon är ”Hund” alltid ett skällsord, tänk bara på Olaf Tryggvasons ord till Sigrid Storråda, som aldrig ville svika sitt Västergötland, eller anta kristendomen. Hynda eller Bikkja på Isländska och så även norska är däremot just ett skällsord, och skäller är väl vad hundar allmänt kan göra, om de nu är på det humöret. Men även de är tänkande varelser, och de allra bästa av dem kommer till en bättre plats vid Valfaders fötter, där Gere och Freke sitter, på andra sidan Bifrost.

”Himmelhunde” – Hangarhundar och de som gör nytta eller skillnad… Kan vi säga det om dig, kära läsare eller läsarinna, fast du inte är en hund – förstås ?

Hedniska Tankars chefredaktör minns en hund med namnet Asta, en riktig hantverkarhund, ja en Hednahund. Vi vill inte säga var eller när vi mötte henne för första gången, för det kan nu göra detsamma. Hon var inte förstörd, inte sönderavlad som hundar gärna blir av mänsklig påverkan, för hund och rävs genom eller genuppsättning är lättpåverkad, liksom katternas. Människan har alltid sökt göra om naturen efter sitt sinne, men hunden har till skillnad från räven och vargen kommit att vara vår ständiga följeslagare, någon som spelat med i den mänskliga komedin, och funnits vid vår sida sedan istiden – och före det. Hundar kan göra mycket, bevakningshundar också. Springa upp för trappor av stålgaller eller rostfritt stål undviker de – sådant gör ont i deras tassar – särskilt om de ska bära på mycket utrustning. I somras började hantverkare, städpersonal och andra på Northvolt i Skellefteå att dö – av helt okänd anledning. Farliga kemikalier fanns i lokalerna. Media vill inte skriva sanningen, men månne hade en hund eller hynda – kunnat rädda människoliv återigen – som hundarna osjälviskt gör – för oss alla.

I fyra timmar – från sin hundbur – betraktade Asta oss – tyst – utan så mycket som ett skall, inte ett morrande, inte ett gläfs. Hela tiden var hon moltyst, och hennes ögon följde oss, där vi stod i en väldig monteringshall – och sysslade med vårt hantverk. Till sist – nära middagsrasten – då våra verktyg befann sig – slarvigt nog – på en annan sida av hallen, skällde Asta högt, och pekade med sin nos. ”Där – du dumma människa – ser du inte !” En gest, i rättan tid – och sedan fick vi båda äta – i detta fall samma mat – ur samma skål. Kan hundar urskilja färger, detaljer – små, knappt decimeterstora objekt i sitt synfält, på femtio meters avstånd – eller använder de andra sinnen ? Skilja Blidösund eller Kalmarsund från ”Bli dö hund” eller urskilja ortnamn, minsta läte också i tystare former av mänskligt tal ? – Ja, säg det, den som vet. Minhundar, och sökhundar har – i enstaka fall – dött av huggormsbett i sina nosar – för de har vetat, att deras uppgift är att varna deras hundförare för en mina. Sådant har hänt, och det har frestat hårt på den människa, som fått överleva sin bäste vän. Asta finns fortfarande i livet, och har inte förvandlats till någon kristen ”änglahund” för i de kristnes himmel, finns inget sådant – trots försök till lustiga sångtexter från 1983. Bibeln nämner inte något positivt om hundar alls, lika lite som Koranen, men hos oss Hedningar vimlar det av dem. Därför firar vi just hyndan Asta trots att hon vandrar på annat håll, hos en annan husse. Men hon har hjälpt och räddat oss – det ihågkommer vi.

Andra må fira Frejas katter – och förklaringen till hur de uppstod kan ni läsa under huvudrubrik ”Asatro”. De har inget namn enligt hävderna, och trots Norsk Skogkatt, Lodjur, Smilodon – som inte är något att smila över, men ett djur som fanns också i Finland för så sent som kanske 20 000 år sedan – och vars ben kan ha hittats – och som traderats likt ett minne är Frejas två katter utan namn i Eddan, moderna serietecknare som Peder Madsen från Danmark till trots. Man ska inte tro på allt, som amerikaner skriver på Internet.

Finns det eller fanns det specifikt Vikingatida hundraser – Hundraser som är urtypiska för vårt land, likt Grand Danois för Danmark eller Tyskland – resterna av en Irländsk Varghund, som det avlats på och som fått kortare päls ? – Jodå, de finns. Småhundar, Knähundar, Mopsar, Whippets, Chihuahuor och allt annat i hundväg – de lämnar vi Hedningar åt sidan, för de är inte ”hundar” i vår mening, utan något som vi är rädda för att snubbla på – Mopsen och bulldoggen kan knappast andas, whippeten bryter lätt sina ben och darrar, ja skälver ständigt – fanns sådana hundar i vår närhet, vore det inte bra – för hundarnas skull -för de kunde lätt dö och omkomma av vanvård, överspecialiserade som de tyvärr blivit. För mycket civilisation är inte bra, och det vet vi Asatrogna Hedningar.

Västgötaspetsen är som de flesta vet en genuint svensk hundras, en schäfer och brukshund med kortare ben, utmärkt ”gårdvar” i slättlandet, där den hör hemma. ”Schipperke” – den belgiska hundras som inte alls hör hemma bland några 1400-talets hanseater och köpmän i Brygge, är också en Vikingatida hund av mindre storlek – utmärkt att ha med på en båt eller ett skepp, som dess namn antyder – ”skepparens hund” – som gjord för långa flodfärder, eller hemma på Nordsjön – och i England förvandlades Västgötaspetsen till en Welsh Corgi, och trängde sig in vid det Brittiska Hovet – vilket kynologisk expertis i England faktiskt erkänner rent öppet, utan att ljuga eller hymla – som Sverigefientliga media hemma hos oss..

Men -som sagt – små hundar i all ära – då kan vi lika gärna sälla oss till kattdjuren, om vi måste ha ett husdjur – vilket inte alla människor kan – att lämna ett djur hemma, ensamt under långa perioder vore inte bra – våra förfäder kunde ta med sig sina hundar överallt, och det var just vad de gjorde – över hela Europa och överallt där de kom, spred de hundar med goda överlevnadsegenskaper – hundar som kunde vara nyttiga för människorna, inte bara vara något slags underliga statussymboler, prydnader eller blott och bart sällskap.

Hur var det med antikens Molosserhund ? En föregångare till Sankt Bernhardshunden, Golden Retrievern, Labradorerna och andra större, men sällskapligare och inte alltid jagande hundar… Fanns även den här… Ja, Dalbohunden från Dalsland och Värmland är nu utdöd, tack vare svenskt ointresse i början av 1900-talet.

Dalbohunden var lika lite som Molosserhunden någon felnavlad ”dogg” eller kamphund, utan en oftast godmodig Sankt Bernhardsliknande skapelse. Det var inte alls så att man 2013 skulle upptäckt ett helt okänt foto taget av ”Nils Ferlins Faster, Hanna Ferlin” som det står på svenska Wikipedia. Fotografier som klart och tydligt visar Dalbohunden var kända långt tidigare, exempelvis i Lennart Jörälvs bok ”Sällsamheter kring Vänern” (ISBN 91-29-58503-1) som trycktes redan 1990 – och vad Wikipedia påstår, är alltså fel i sak. Dalbohunden är belagd i skrift sedan före 1600-talet, och var en god försvarare emot vargar, tjuvar och rövare – en typisk brukshud, men prästen och fornforskaren Axel Emanuel Holmberg framhöll dess vänliga sinnelag – ”så framt den ej blir retad”. Två Dalbohundar kunde med lätthet skrämma bort en hel vargflock anno 1841, och Gunno Blytherus, 1632 – året torde vara historiskt bekant – menade att en enda Dalbohund kunde valla en hel flock boskap, utan att en mänsklig herde varit närvarande en hel dag. Redan 1913 uppgavs den vara utdöd, och på 1980-talet fanns en Länsveterinär Herbert Lundström i Dalsland, som i Vänersborg påträffat en sista rest – i form av en pälsfodrad rock – av vad som kanske är den allra, allra sista Dalbohunden – i ladugårdar i Bengtsfors och på andra platser, lär man också hittat spår av dess päls, och hundhår.

Ni Västgötar och Hedningar – nu när modern Genetik ändå hunnit så långt – är det inte dags att återuppliva vår svenska Dalbohund ?

Livet måste gå vidare, också detta ofredsår 2024.

I Ukraina kämpar ett helt land för sin överlevnad – men SVT rapporterar bara om Syrien och Gaza. Glöm inte Svenskbyborna, eller de Blågula Bilarna.

Allt ont kan inte förebyggas, men vi måste minnas vilka som är våra verkliga vänner, och varifrån vi kommer.

Profilbild för Okänd

Svenska Alternativmedia bekräftar: Det HEDNISKA SKIFTET är här !

av

Sommaren 2024 publicerade ”Hedniska Tankar” nyheten om att vi inte skulle göra fler detaljerade prognoser per Stift, Kommun eller Församling vad gäller ”Svenska” Kyrkans medlemsutveckling i framtiden. Detta högst kuriösa Samfund är inte ”Svenskare” än något annat, och har ingen som helst rätt att företräda Sverige som nation, eftersom Stat och Kyrka skildes åt redan sekelskiftet år 2000. Ändå fortsätter dessa kristna att agera som om de var den enda religion eller livsfilosofi som alls existerar i Sverige, vilket är fullständigt felaktigt, otidsenligt och inte i takt med vårt moderna samhälle överhuvudtaget.

Företrädare för andra Abrahamitiska Ökenreligioner typ Islam skall vi inte ens tala om, medan Mosaiska Trosbekännare i huvudsak tycks acceptera Svensk Lag och gällande rätt, som den faktiskt ser ut. Kort efter att ”Hedniska Tankar” tillkännagett sina planer, hände något. Kyrkans såkallade statistik-kontor (med minst 7 anställda) ställde plötsligt in all publicering av data på de nivåer vi angett, och vägrar numera totalt att visa den minsta ”öppenhet” kring annat än siffror på nationell nivå. Det skall ljugas, hymlas och smusslas. Sanningen måste döljas – den får inte visas offentligt, så att Svenska Folket eller all befolkning i vårt land kan upptäcka vad som sker.

 

 

Bildkälla: Samnytt 2024-11-25

Det HEDNISKA SKIFTET har REDAN inträffat, enligt vissa media.

HEDNINGARNA är nu i MAJORITET !!

 

Bigotta präster hycklar och ”mörkar”. Man frågar sig varför, när data ändå finns. Så var det alltså med den berömda kristna ”öppenheten” och samhällsansvaret. Dessa kristna har det bara när det gagnar dem själva, men inte annars.

Svenska ”Alternativmedia” kan dock avslöja vad som hänt, och vad riksmedia inte vågar skriva om, vad SVT och dagstidningar inte vill publicera – annonsintäkter kan ju försvinna, och det vore ju tråkigt, eller hur ? Vem eller vilka sitter på Dagens Nyheters Ledarredaktion, med Erik Helmerson och Helle Klein i spetsen ? Är det inte ganska uppenbart ??

Men, nät-tidningen Samnytt vågar, trots att dess ansvarige utgivare redan sitter i fängelse, tack vare en skådeprocess och ett exempel på ”trial by media” som i och för sig inte har med någon klerikal sammansvärjning att göra. ”Hedniska Tankar” tar sig den lilla friheten att citera ur Alternativa Medias exempel på undersökande journalistik, även om sådant är mycket, mycket impopulärt i det svenska samhället av idag, särskilt om någon vågar skriva om ”obekväma” ämnen, som de styrande inte gillar.

Omkring 5 450 000 är just nu, i november 2024, medlemmar i Svenska kyrkan. Detta enligt preliminära siffror som Samnytt tagit del av.

Samtidigt hade Sveriges befolkning sista september i år ökat till 10 582 576, enligt SCB:s statistik. Det innebär att omkring 51,5 procent, räknat på Sveriges totala befolkning, är medlemmar i Svenska kyrkan.

  • Samnytt, 2024-11-25

Men – samtidigt tar dessa siffror inte heller hänsyn till de omkring 700 000 svenska medborgare som är Utlandssvenskar, och som ”Svenska” Kyrkan inkluderar i sina siffror, även om de här personerna inte alls bor i Sverige, och sannolikt inte besöker någon ”Svensk” Kyrka heller, eftersom man kan befara, att deras religiösa sympatier och eventuella andliga tillhörighet inte skiljer sig från normalbefolkningen i övrigt. Här på Hedniska Tankar är vi inte alls ”kulturkristna”. Vi är ”kulturhedningar” och Humanister. Något fel med det ?

 

Mer än TRE GÅNGER så många svenskar i myndig ålder gör ett aktivt val – de VÄGRAR att låta någon kristen ”gud” eller JHVH-1 styra deras liv…

Slutsatsen vi kan dra för dagen är mycket enkel. Mindre än 50 % av antalet Svenska Medborgare – oavsett ursprung och etnicitet – är nu med i ”Svenska” Kyrkan, punkt slut. Och av skäl, som ingen kan förstå vägrar samma kyrka fortfarande envist att registrera de som försöker gå ur i November och December månad som utträdda. Istället tvingar man dem att betala skatter och pålagor, under täckmantel av såkallad ”kyrkoavgift” eller ”tionde” på ungefär 1-3% av vad varje medborgare tjänar, hela livet ut. Människorna i Sverige har för länge sedan tröttnat på detta, och en politiserad kyrka som missuppfattat sin roll. Allra värst var det under den vänsterblivna Ärkebiskopinnan Antje Jackélens tid vid makten – som nu är över. Men även den nuvarande Ärke- någonting, den högvördige herr Modeus, trampar på i precis samma hjulspår, likt Patriarken Kirill av Moskva – tidigare KGB-man med rätt att i de totalitära förkunnelsernas namn ta över hela samhällen och stater, precis som de kristna alltid gjort.

 

RAUS – RAUS – VON UNSERN LAND HINAUS !!  (grafik: Hedniska Tankar)

Det är också väl bevisat, att ”Svenska” Kyrkan inte längre attraherar ungdomar, eller människor i yrkesverksam ålder. Bara åldringar, invandrare och andra marginaliserade grupper söker sig till den, eftersom de dumt nog tror att de ska få någon lindring därav, när hela samhället redan sviker. Kristendom är ingen lösning på vardagsproblemen. Inte på fattigdom eller sorg heller – för i sådana fall är praktisk hjälp – av Röda Korset eller andra religiöst neutrala organisationer eller andra religioner precis lika bra. Liksom samhällets resurser i form av psykologiskt stöd – grannskap, vänskap eller medmänsklighet i allmänhet – för de kristna har inte monopol på sådant. Inte någon annan religion heller.

 

 

”Samnytt” har intervjuat en av denna falska kyrkas egna företrädare, dess press-sekreterare Martin Larsson. Han bekräftar att ”Kyrkans” nya giv är att fortsätta att förgripa sig på mycket små och späda barn, genom att kollektivansluta dem, helt utan barnens vetskap eller fria vilja.  Ungefär som att tvinga barn och deras föräldrar att kollektivansluta sig till LO, eller det Socialdemokratiska partiet, eller tvångsmässigt ansluta alla nyfödda till idrottsklubbar som AIK och ”firman” DIF.

Vilken någorlunda god och kärleksfull förälder skulle idag vilja gå med på en sådan sak ? Religion är ingenting för omyndiga, eller för barnrumpor. Att inte ta hänsyn till individers fria vilja, är en dödssynd i vårt fria samhälle av år 2024, nutida västerländsk tideräkning.

Vårt land ligger inte i Arabiens Öknar, och vi borde förtjäna ett bättre öde än att sälla oss till Herrar som Trump eller Putin, dessa ”kristliga” potentater…

Sanningen är att det Hedniska Skiftet redan inträffat, som ”Hedniska Tankar” förutspått, i nu nästan 15 år. Snart är det officiellt – oavsett vad man nu råkar tycka och tänka om just det. Det vill till, att ALLA medborgare – oberoende av vad de nu tror eller inte tror på – genomgår en REJÄL ATTITYDFÖRÄNDRING !!

Profilbild för Okänd

Plötsligt en TORS DAG – Läsning ur SVERRES SAGA

av

November eller slaktmånad går emot sitt slut, år 2024 enligt vår nutida tideräkning här i Nord och Väst. Andra folkslag i Syd och Öst räknar sin kalender efter månen, och för dem är det fortfarande 1400-tal och medeltida mörker i öknars nätter. Idag är ännu en Tors Dag – den sista innan Julmånad, och det kanske skulle vara passande att ”Hedniska Tankar” berättade en historia eller en ”gammal” nyhet från Oktober eller Höstmånad – att tala om ”Vintermånad” just denna November känns en aning malplacerat, även om det de facto redan är vinter enligt SMHI:s definitioner i stora delar av vårt land.

Dessutom har en av Hedniska Tankars läsarinnor visat oss på ett direkt citat ur Sverres Saga redan den 10:e denna månad, och på arkeologin bakom nya forskningsrön, som redan är publicerade över hela forskarvärlden samt utanför Norden och Norge, men förstås aldrig i svenska media, som aldrig någonsin skulle vilja publicera så mycket som ett enda ord om vad som faktiskt försiggår vad gäller upptäckter inom den Nordiska Kulturen och i våra grannländer. I Engelskspråkiga nyhetsmedier har man däremot redan vågat skriva så mycket mera.

 

Sverre Sigurdsen och Birkebeinarna – Allmogemän, men knappast Kristmän eller Korsmän – enligt Peter Nicolai Arboe och en Norsk Skolplansch…

Kung Sverre Sigurdsens Saga står inte att läsa i Heimskringla, om nu någon trodde det. Den har inte traderats av någon Sturlasson, utan tillhör en annan och delvis senare tid, då Kristna Bagler – Ärkekatoliker, Adelsmän och deras få följeslagare ville göra Norge till ett slags religiös diktatur eller en fundamentalistisk stat, utan Kungamakt och Folkmakt i skön förening, som då trönderna segervisst ville resa sig mot ursupatorn Olaf den Digre Haraldsen vid Stiklastad, 1030, och folket segervisst ropade ”Fram, Fram Bondemän” så att det ekade över fältet.

Så föddes det fria Norge. Samma utveckling fanns under Sveriges långa unionskrig, Sturarnas tid fram till Gustav Eriksson Vasa, och hans söner. Vilhelm Moberg med flera har skrivit om den historien – men någon enkel sanning har det aldrig varit. Herremakt mot folkmakt, Kungaval eller Arvrike ? Hedniska Kungar måste rida Eriksgata och Väljas på laga Ting, ja lagmännen skulle döma någon till att vara kung, för det var minst lika mycket straff som belöning.

Vad är allmänna val värda ? Enpartistater, Tvåpartistater eller Koalitionsregeringar, mindre än 50 % röstande av de röstberättigade – som till helt nyligen i det moderna US of A – också i riktning Västerut från Sverige sett. Kampen har aldrig avgjorts, striden är inte slut. Sverre Sigurdsson dog aldrig 9 Mars 1202, för hans anda lever än idag – även om det har skrivits i Sagan att han vigdes till präst från början – av samma katoliker som hyllats till leda av Sigrid Undset och andra medeltidsfanatiker, svärmare och fantaster, lika falska idag som igår.

Baglerna bar sina biskopsstavar, som för att domptera en bräkande fårskock, och av dem fick de sitt namn. Men fria Birkebeinare hade knappast mat för dagen, bara stod de om benen, björknäver fick vara stövelskaft, och i isande kyla stod de ut, trots dåliga strumpor och skor.  De marscherade ständigt, ständigt i rörelse, små bröder i mörka skogar, skuggor bara, bortglömda, inte så kristna att det störde. I Västsverige och Hälsingland minns man dem ännu – de som stred för folkets och Sverres seger. I Jämtland bekämpade man dem däremot – vi skrev ju nyss att det finns inga enkla sanningar – men ”Arnjot” har idag förvandlats från Opera till ett taffligt spex, ett bygdespel utan mening, ett slags buskis-teater och ”hem till Midgård” utan all ände, för i dagens Östersund vill de styrande förstås göra ned sin egen historia, och driva gäck med den.

Här stod en gång Sverresborg i Tröndernas land – och dess ruiner finns att se än idag…

Men detta står skrivet i  Sverres sagan – läs och begrunda de orden från Sverresborg och en av Sagans blodigaste partier (kapitel 111) väl:

”Baglar toku fe þat allt er i borginni var enn siþan brendu þeir huert hus er þar var. þeir taka þar mann einn daudann ok steyptu i brunninn baru siþan i griot þar til er fullr var. þeir stefndu til bearmonnum at briota til iardar alla steinveggina adr þeir skildu vid. þeir brendu ok oll langskip konungs adr þeir foru a brott. eftir þat sneru þeir aftr til Vpplanda ok þottuz vel hafa radit til fiar i þessi ferd.”

I Hedniska Tankars översättning, något fritt och ej exakt ordagrant

”De kristna Baglerna tog allt av fä som i borgen var, och sedan brände de varje hus. De tog där en död man och stöpte honom i brunnen där i grus, tills allt var fyllt. Där återstod det för bär-männen att bryta (ned) till jorden alla stenväggar som var till att skilja vid… Där brände man också alla kungens långskepp innan man for på brott (bort därifrån !) Efter det snodde de tillbaka till Opplandene och tyckte sig ha rått väl för fler (?) i denna färd”

Så plundrade och brände katolikerna och alla dessa kristna, precis som de alltid har gjort, varhelst de fått bita sig fast.

Men nu har den döde, som kastades ned i brunnen för att förgifta källans klara vatten för all framtid hittats, och han blir levande för oss igen – och bevisar att sagan är sann –  i det mesta – men kanhända ändå inte i allt.

Till och med hans anletsdrag kan skönjas – och hans fall är inte unikt. Hur var det med drottning Åsa i Osebergs gravhög, hon som följdes i döden av en äldre kvinna ? Hur var det med Olaf Geirstadalf av Gokstad, han som skulle ha dött av gikt enligt sagan, och i Gokstadhaugen fanns ju verkligen en man, som hade tydliga förändringar på fotskelett och underben ? Hur var det med Jungfruhögen i Brunflo, Sverige – som alltid – åtminstone sedan 1600-talets skriftliga källor skall ha innehållit en jungfru – och där en rik kvinna i 30-35 års åldern verkligen återfanns när samma gravhög väl grävdes ut, jungfru eller ej ?

Kung Sverres man. Son av sin tid, och en del av sitt land – son av sitt folk !

Andra ”okonventionella begravningar” har hittats i andra länders gamla övergivna brunnar – i Velsen, det gamla romerska fortet och flottstationen med namnet Flevum, kanske övergiven i samband med Claudius Civilis och Batavernas uppror – som Rembrant en gång målade – har man hittat en man i en brunn. Romersk legionär – antagligen inte, men Auxilliares, lokalt rekryterad, medlem i Classis Britannia, Marinsoldat. Död redan innan hans lik dumpades, och marinbasen glömdes bort.

German eller Kelt ? Ingen vet det helt säkert, med 100 % säkerhet – förmodligen bataver. Van vid land, vatten, överallt – från markarenan till det fria havet.

Flevum, byggt under Kejsar Tiberius tid, år 16-17 enligt vår tideräkning – Marinbasen existerade till år 30, då ”Lärkornas” legion såg till att den evakuerades.

En stupad kamrat blev kvar där inne.

Århundraden gick innan han återfanns och fick komma hem.

Men minnet av honom lever. Han är inte död. Han finns med oss än idag, vilket namn han än må ha burit under livstiden. Han kom aldrig från Italien, besökte aldrig Rom – det kan vi nog utgå från med fullständig säkerhet – men han var en hednisk man i en hednisk tid, som slogs för en bättre värld och drömmen om ett imperium och ett enat Europa, där inget krig skulle råda och där alla folkstammar skulle få leva i fred, som likar – nota bene utan att för den skull blandas, utom vid fredlig handel. Andra av hans samtida – och/eller stamfränder slogs för Arminius – och hans Thusnelda, men den historien från Cheruskernas Osenland – Åslandet som de kallade det – har redan omtalats, också av ”Hedniska Tankar”.

 

Profilbild för Okänd

Kristna JUL-PAJARE ute för att härja…Förstör Julmarknad i USA och kallar JULTOMTEN för SATAN ! (repris från 2022)

av

Ett säkert tecken inför Julsäsongen, som ofta inträffar såhär års är de kristna Jul-Pajarna som hela tiden ser som sin främsta uppgift att förstöra hela Julen för alla oss andra. Vi har pyromanerna i Gävle, som inte kan låta Gävle-bocken stå i fred, utan prompt vill bränna ned den, och samma oresonliga hat emot den Nordiska Julen, som ju ursprungligen är en helt och hållet Nordisk och Asatrogen sedvänja, uppträder även på andra håll. Jag har redan förr om åren skrivit om den mystiske Hat-pastorn Arne Wig, som redan 2017 hävdade, att helt vanliga Julstjärnor i svenska hushåll skulle vara ett tecken på Djävulsdyrkan…

Kan någon se något djävulskt eller stötande i denna bild ? Hat-Pastorn Arne Wig och de kristna kan !

Vi har också den odödligt löjlige pastor Jon Knudsen från Lökken i Danmark, ”Nissehaderen” kallad, som framträtt i dansk TV och om och om igen – varje år sedan 2010 – punktligt förklarat, att de därstädes så vanliga ”Julenisserne” skulle vara Djävulens verk. Och liknande dumheter förekommer numera inte bar på Internet, utan i levande livet och själva verkligheten… Den kristna bibeln fördömer bruket av Julgranar och fundamentalistiska kristna i USA och Sverige har försökt införa totalförbud emot Julgranar, såsom varande en hednisk sedvänja, vilket redan på 1970-talet fick de svenska komikerna Hasse & Tage att ångestfullt fråga ”Får vi ha Julgran ?”

Också Islamistiska fanatiker – om det nu finns många av i Sverige – är emot Julgranen av samma anledning. Från USA rapporterade i dagarna den kända Hedniska Nyhets-sajten ”The Wild Hunt” (uppkallad efter Odens Vilda Jakt, som ju också är aktuell såhär års) om hur kristna idioter i Alabama försökt förstöra en Nordisk Jul-marknad, eller ”Yule Market” och påstått att den är satanistiskt inspirerad, bara för att man inte använder ordet ”Christmas” eller ”X-mas”.

En liten ren till Jul kan väl inte reta någon ? Men, som vanligt blev det RENA NIPPRAN  hos de amerikanska kristna…

Också här i Sverige börjar det amerikansk-influerade Jul-hatandet och den ständiga hetsen emot allt Nordiskt, samt traditioner av Asatroget ursprung att sprida sig. Ett mycket fult exempel på denna olat, ser ni på länken här. Den frikyrkliga sajten ”Midnattsropet” (Hur låter egentligen ett sådant ? Vet dessa störande och jobbiga kristna inte, att det är oförskämt att vara ute och gapa och skrika sent om nätterna, eller vad ?) hetsar emot Jultomten i en mycket dåligt översatt artikel från Engelska, som ser ut att bara vara en ren ”google translate” produkt, och som knappast har någon ”verkshöjd”.

Antingen vi välkomnar det eller inte, möter vi detta ansikte under julhögtiden. Det är svårt att finna kort och dekorationer, som inte bär hans bild. Vi hälsas av detsamma i skolorna, affärerna, hemmen och till och med i söndagsskolorna, för han måste helt och hållet inta julsäsongen. Vem är då denna inkräktare? Han är julens och den goda viljans gud – han är barnens vän. Han är så djupt inbäddad i våra känslor och minnen från barnaårens glädje, att mången tjusas av strofen om tomten…

Dessa kristna galningar, och deras egendomliga konspirations-teorier, där de ständigt och jämnt dillar och lallar om djävulen, eller ser Satan i varenda buske, bakom varje gran är närmast komisk och skrattretande för mig som hedning – men i själva verket är det djupt tragiskt. Dessa personer vill förstöra hela vår kultur, och sabba hela Julen för oss alla – kan man tänka sig något mer onödigt skurkstreck ?

Alla vet vi ju att själva Jul-tomten, till skillnad från den betydligt mindre och oansenligare svenska gårdstomten, som är ett helt annat slags väsen – det har jag förklarat i många inlägg från många jular – faktiskt är identisk med Oden, och det är från Oden han leder sitt egentliga ursprung, inte djävulen…

Nu är det i och för sig så att Oden, som den vilda jaktens anförare blivit hatad och förföljd av de kristna han med, och att de velat skapa sig ”Hin onde” eller ”Hin” alltså återigen Satan, ur Odens vördnadsbjudande gestalt.

Men – att det är Jultomten och inte någon jesus som är Julens egentliga huvudperson, det vet ändå minsta barn, och kanske är det just därför som de tjatiga, enkelspåriga kristna är så gramse, eftersom de i sin dumhet inte kan tänka sig någon annan gud än deras egen.  De är avundsjuka och inskränkta, helt enkelt.

Låt oss också se på vad som är Jultomtens egentliga budskap.

Traditionellt förkunnar bara Jultomten en enda sak – och det är detta – Man ska vara snäll, och ge varann rika gåvor.

Ett av Odins binamn eller Heiten är Jolner, den store ”Jularen” – Han som gör så att det blir JUL !

 

Detta är något helt annorlunda än den kristne guden, som hela tiden kommer med en massa regler och budord, och som hotar med straff och tänker skicka oss till helvetet ifall vi syndar det allra lilla minsta. Jultomten är en snäll figur, som aldrig straffar och aldrig ställer till ett helvete för någon – visserligen kan han hålla inne med gåvorna om vi inte varit snälla tillräckligt, men det är också allt. Redan den svenske humanisten Christer Sturmark upptäckte för många år sedan att Jultomten är mycket snällare och bättre som gudom än vite krist, ifall vi nu skall ha några gudomar alls.

Observera också likheterna mellan Jultomtens förkunnelse om snällhet och vad Oden själv säger oss i Hávamál.

”Gåva kräver att gengåva gives” står det – och det kunde också vara Jultomtens valspråk här i tillvaron.

Oden kommer aldrig med några budord, lagar eller absoluta regler som alla måste hålla, under hot om helvetes-straff eller grym tortyr. Han säger bara att han ger oss goda råd, i all faderlighet – precis som Jultomten brukar göra. Han låter oss själv också tolka hans råd som vi vill, eller själva försöka resonera oss fram till klokskapen i dem, så gott vi nu kan och förmår.

Jultomten går till väga på precis samma sätt – likheten är verkligen slående. Han säger inte hur snälla vi måste vara, eller emot vem vi ska vara snälla, försöker inte definiera vad snällhet egentligen är, eller påbjuder några speciella handlingar – förutom goda gåvors givande – och att vi rent allmänt bör försöka vara snälla emot alla och envar, också oss själva, för ”intet till övermått” – vilket Hávamál påpekar flera gånger.

Alltså är Oden och Jultomten identiska personer – och kanske är det därför de kristna hatar och föraktar dem – för de bevisar ju genom sitt gåvo-givande och sitt snällhet att man kan vara en god person, helt utan kristendom eller någon särskild religion överhuvudtaget – enbart genom att vara allmänt snäll.

Det finns ju goda hedningar även !

Redan det är på sitt sätt ett fullständigt revolutionärt budskap, som de kristna inte kan tåla – för tänker man så, behövs ju ingen gud och ingen jesus – det räcker att vara snäll och hygglig emot folk, och alla varelser i sin närhet – för också emot djuren skall man vara snäll..

Barnen: ”Vi vet, att du egentligen är FADER ODIN !”

Högst densamme: ”Ho Ho Ho…!”

 

Profilbild för Okänd

Asatron är Fredens religion – INTE kristendomen.. (repris från 2020)

av

Låt oss nu i all enkelhet – denna måndag – betrakta några citat av Jeschua ben Yussuf, den mytiske skägglurk som sägs ha grundat kristendomen eller krystendumen, en religion som verkligen är både dum och krystad. Han var sin tids Bin Ladin, ja värre än IS eller Islamiska staten – för enligt bibeln – som vissa tar för ”guds ord” sa han – också enligt den sk ”Svenska” Kyrkan faktiskt såhär:

Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor,  och var och en får sin familj till fiender. (Matteus 10:34)

”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge” (Johannes, 13 kap)

Kristendomen som religion bygger alltså på hat, framförallt då självhat och föreställningar om skuld, skam och straff, tortyr och plåga – men kan detta vara sunt ?

Men mina fiender, de som inte ville låta sig styras av mig, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.” (Lukas, 12 kap)

“MEN NU”, sade han, “skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd (Lukas 22:36)

Jesu lära baserades på VÅLD, och han var inte rädd för att be sina följeslagare beväpna sig… Jämför detta med Havamal. Jag lovar er, kära läsare och läsarinnor – ni kan gå igenom Havamal strof för strof, ord för ord, och ni kommer INTE hitta något sådant där. Inte i en enda strof, inte i en enda versrad – inte någonstans. – men däremot följande:

Jag råder dig, Loddfavner,
mina råd må du taga;
du får fördel, om du följer dem,
du får framgång, om du minns dem:

Tål intet ont här i världen, men gläds åt allt gott !

(Hávamál, strof 128)

Kristendomen är en ond och mycket skadlig religion, och dess närvaro ibland oss må vi inte tåla. Men, för den skull må vi inte glömma att glädja oss åt allt gott, som till exempel den hedniska Jul, som snart kommer..

Profilbild för Okänd

Dagen Viveka och Vibeke (repris från 2016)

av

Idag är det namnsdag för Viveka och Vibeke enligt den svenska almanackan. Etymologerna har härlett Vivekas namn ur samma ord som Viv, eller ett äldre medeltida tyskt ”wib” vilket förstås är samma ord som det nutida tyska ”Weib” som betyder kvinna. Men ett Viv på nordiskt språk kan bara vara en gift kvinna, och Viveka skulle således var en diminiutiv form ”den lilla gifta kvinnan” – uppenbarligen alltså ett smeknamn från början… Mer än 1400 svenska kvinnor – företrädesvis blonda sådana – bär ännu namnet som tilltalsnamn.

Såhär ska det se ut – om man heter Viveka !

Det finns dock en hel del närliggande namn, typ Vivan, Vivi och Vivianne vilka dumt nog har en egen namnsdag den 20:e Februari, vilket är en smula onödigt, eftersom fler Nordiska namn skulle få plats i den svenska almanackan om man slog ihop dem till en och samma dag. Varianter på namnet är också Dyveke och Dyvika. Dyveke Sigbrittsdotter är förmodligen den mest berömda bärerskan av namnet, hon var älskarinna till Kristian II Tyrann av Danmark på sin tid, men var från Bergen i Norge. Bara 42 kvinnor med namnet finns nu i Sverige.

En  Dyvika, slutligen – är en bottenplugg i en mindre båt – men ge INTE någon Viveka bottenpluggar, ett ensamt stearinljus eller liknande i namnsdagspresent, för då blir hon ARG på er, nämligen – som ni nog förstår.

Modern expanderbar Dyvika av Fabrikat Atwood i gummi och mässing…

Profilbild för Okänd

Det stora DANAMORDET och andra av Monoteismens Makabra Massaker (favorit i repris från 2017)

av

Igår kunde vi fira minnet av det stora Danamordet, eller massakern på St Brice’s eller Sankt Bricci dag, som det också kallas. 13 November 1002 befallde nämligen Ethelred den orådige att alla Nordmän, Svenskar, Danskar och Norrmän och Islänningar om varandra, skulle dödas, både i Danelagen — sedan 200 år deras land – eller varhelst de påträffades. Massakern ledde så småningom till att Ethelred förlorade största delen av sitt Rike och att Sven Tveskägg och senare Knut den Store tog över regeringen i England istället – rättvist nog, får man säga.

”Blodbadet paa de Danske” – väggmålning från Kronborgs Slott, Helsingör. Alla Nordmän mördades skoningslöst av Engelska kristna !!

Hur många som egentligen dog i det stora Danamordet vet man inte, men det rörde sig om tusentals, kanske tiotusentals fredliga människor. Enligt legenden gav sig Aethelred också på Sven Tveskäggs syster, vilket knappast kan ha förbättrat de dansk-engelska relationerna, men hur det var med den saken är osäkert, säger historikerna.

Hursomhelst hittade arkeologer redan år 2003 spår av massakern i Oxford. Under St Johns college – där också jag själv studerat – hittade man kropparna av minst 34 individer, som alla bör spår av stickmärken och hugg bakifrån emot halskotorna.

I en del fall dödade inte huggen genast, och de verkar också ha kommit snett uppifrån, vilket tyder på att detta är rena avrättningar. Personerna som dödades, hade tvingats att knäböja, och kunde inte värja sig – och därför har de bara skador på nacke och bakhuvud.  DNA analys skedde år 2012, och forskare sätter spåren i klart samband med händelserna under Ethelreads regeringstid, även om de kanske inte ägde rum under en enda dag. Men att en massaker skedde och att ett folkmord ägde rum, är oomtvistligt. Kropparna dumpades i ett dike utanför staden, och en del historiker har också hävdat, att även om Ethelreads folkmord inte kan ha drabbat alla Danelagens invånare, utan bara skedde i London, Oxford och utanför själva Danelagens gränser, så kan det ha drabbat tiotusentals individer i alla fall…

Spåren förskräcker…. Så fort någon börjar dyrka ”Allah” eller ”Gud” går det förr eller senare alltid såhär… och man försöker utrota de som inte tror på ”den ende guden”

Monoteismen är sig ständigt lik, genom århundraden och årtusenden. Igår kanske det handlade om kristna kungars illdåd, eller om Nazismens fasor, men idag handlar det om islamsk extremism och kristen intolerans, antingen den nu kommer från Donald Trumps USA eller någon annanstans ifrån.

För några dagar sedan kunde jag själv läsa på sociala media om en händelse i Indien, där militanta islamister slagit till emot en fredlig hinduisk by, och bränt, mördat och skändat allt i sin väg – precis som på St Bricci dag, för flera hundra år sen. Förr var det Europa som härjades, men nu är det andra Världsdelar — men bakom allt ligger samma unkna Monoteism, och det är viktigt att förstå. Jag citerar, från indiska media:

Before the police intervened, the aggressors had set fire to at least 30 Hindu houses of the village. They also looted and vandalised a good number of houses in that village, according to local sources.

A rumour shaped and vented the anger of the Muslims in the neighbouring villages against the Hindu community.

The rumour was that one Titu Roy, originally from Thakurpara but currently living in Narayanganj, put up a Facebook post defaming Prophet Muhammad (pbuh) a few days ago.

The attack was carried out by a section among the 20,000-strong crowd, that was reportedly mustered out from six to seven neighbouring villages, including Paglapeer, Mominpur and Horialkuthi, after the Jumma prayers.

There was a melee of chases and counter chases between the law enforcers and the crowd. At one point, police fired tear gas shells and rubber bullets to control the situation.

Visst – man kanske blir upprörd över vad man läser eller ser, och bestämmer sig för att ge svar på tal – det kan jag med, av och till.. Men att bränna någons hus, bara för det, eller mörda i religionens namn ? Är det rättfärdigt eller gudfruktigt, jag bara frågar ? Själv tror jag att det finns en högre rätt, någonstans, och att vi alla får svara inför den, tids nog.

Fredligt civilmotstånd – och att appellera till förnuftet – samtidigt som vi uttrycker vår avsky emot Monoteisterna – tycker jag också är en berättigad reaktion. Vi kan minnas St Bricci Dag, och alla som förlorade livet under den, lika mycket som vi känner medkänsla med förföljda Polyteister i dagens Indien…

”Vad våldet må skapa, är vanskligt och kort – det dör som en stormvind i öknen bort” – Esaias Tégner, svensk biskop (författare till Fritjofs saga)

I längden tror jag nog, att det fredliga civilmotståndet och Gandhis väg, kan visa sig ett bra svar emot Monoteisternas totalitära övervåld. Men, det finns också andra vägar. Väpnad neutralitet, till exempel, eller att handla i självförsvar – vilket börjar bli alltmer aktuellt, också i vårt land. Låt vara, att en NATO-anslutning är oundviklig, för Sveriges del – och måste ske, förr eller senare.

Hur ska vi kunna ”Samexistera” med islam, eller alla dessa kristna ? Förr eller senare, gör de ju ändå såhär emot oss, som vi fått se gång på gång genom årtusenden…

Och hur gjorde de Asatroende, när de ställdes inför kristen övermakt ? Jomsvikinga Saga har en del svar, och kan berätta hur det gick till – kanske vad som står där gäller också de förfäder till oss, man hittat i Oxford och på andra ställen:

Man ville veta, om de verkligen voro så karska män, som ryktet sagt; men jomsvikingarna gåvo dem intet svar, såvitt man känner. Några av dem, som voro svårt sårade, löstes från repet, och trälarna snodde upp deras hår på käppar. Sedan leddes trenne fram för att halshuggas. Torkel lera högg huvudet av dem alla.— —

Därefter framfördes den fjärde svårt sargade mannen; och en käpp virades i hans hår. Torkel sporde, huru det syntes honom att dö.

— Det synes mig gott; mig går det, som det gått fader min — även jag skall dö, svarade han.

Torkel högg ned honom, och slöt han så sitt liv. Den femte mannen befriades därpå från repet. Torkel frågade honom, huru det kändes att dö.

— Ej hade jag vår jomsvikingalag i gott minne, genmälde han, ifall jag talade något rädslans ord, eller jag darrade för min död, ty varje människa skall en gång lämna livet.

Torkel högg av hans huvud. — — Den sjätte mannen leddes fram, och en käpp snoddes i hans hår.

— Hur finner du döden? sporde Torkel.
— Gott synes det mig att dö med ära, svarade han, men du skall för evigt få leva med skam.

Denne mans ord behagade icke Torkel. Han lät honom ej länge vänta på banehugget, ty själv ville han ej invänta flera ord av honom. Den sjunde vikingen lösgjordes ur repet. Torkel gav honom samma fråga som nyss de andra.

— Jag tycker mycket om döden, genmälde han, och den kommer mig nu mäkta lägligt. Jag vill nämligen, att du hugger huvudet av mig, så fort du förmår, ty vi jomsvikingar hava talat med varandra om, huruvida en man vet något till sig, när huvudet mycket hastigt slagits av honom. Här håller jag en täljkniv. Den skall jag räcka emot dig, om jag äger något medvetande; i annat fall skall den glida mig ur handen. Men sätt fart i hugget, så att det, vi ordat om, fördenskull må kunna utrönas. Hav nu till bevis det, som jag sagt!

Torkel högg så flinkt till mannen, att huvudet rök av bålen. Det är berättat, att kniven strax föll ur hans hand, såsom väntas kunde. Sedan fick den åttonde jomsvikingen framträda, och Torkel ställde till honom sin vanliga fråga.

— Härlig finner jag min död, sade han. — — Den elfte fången togs ifrån repet. Sedan han sagt sig med glädje möta sin död, tillade han:

— Jag önskar, att du giver mig rådrum att göra mitt tarv.

Denne viking var vän i anletet och reslig till växten. Om en stund stod han åter framför Torkel lera och yttrade:

— Som sant kan det dock sägas, att månget går på annat vis än man tänkt sig. Jag hade väntat mig komma i bädd hos Tora Skagesdotter, jarl Håkans husfru.
Jarlen utropade: — Dräp fort denne man! Han har länge haft ont i sinnet.

Torkel högg huvudet av honom. Därpå framfördes den tolfte. Han var en fulländat fager man, ung att se. Han hade ett stort hår, gult som silke, och lockarna föllo ned på hans axlar. Torkel gjorde honom sin vanliga fråga, och han sade sig vara vid gott mod.

— Min mest frejdade tid, fortfor han, har jag levat, och jag håller ej livet kärt, när sådana män som dessa här nyss lämnat det. Dock vill jag, att du gör mig den tjänsten att ej låta trälar leda mig till döden, utan en man, som ej är sämre karl än du — en slik är väl ej vansklig att här finna! Må han hålla fast om mitt hår och rycka huvudet från bålen, så att håret icke varder blodigt, ty jag har länge varit aktsam om det. Hugg huvudet av mig så raskt, du kan!

En av jarlens hirdmän fick i uppdrag att föra denne unge man till döden, och man menade sig ej behöva sno någon käpp i hans hår. Hirdmannen fattade tag i det, vecklade det om sina händer och höll honom så under hugget. Torkel svängde svärdet hårt i akt att giva ynglingen bane, men då denne hörde hugget vina, kastade han sig åt sidan och drog mannen, som höll i håret, in under svärdet, så att det tog hans båda armar av vid armbågsvecken. Den unge mannen sprang upp, riste på huvudet och brast ut i ett löje:

Till löje och nesa ska vi hålla våra fiender, oavsett vad skada de gör oss…

I samma stund togs den trettonde mannen från repet. Detta hade vecklat sig om hans fot, så att han dock var något fjättrad. Han var ung och ståtlig till växten, mycket fager och käck att se.

— Hur synes det dig att dö? sporde Torkel honom.
— Gott skulle det tyckas mig, svarade han, om jag blott haft mitt löfte fullgjort.
— Vad är ditt namn? frågade Erik.
— Mitt namn är Vagn, återtog han, och jag är son av Åke Palnatokesson på Fyn.
— Vad löfte har du givit, Vagn? sporde Erik.
— Det löftet gav jag, svarade han, att om jag komme till Norge, skulle jag vila när Ingeborg, dottern av Torkel lera, och det utan hans och alla hennes andra fränders vilja och råd, men Torkel själv skulle jag dräpa. Mycket misshagar det mig, ifall jag skall dö, innan jag fått detta uträttat.
— Jag skall ombestyra, att du aldrig det får, utbrast Torkel och sprang i våldsam fart inpå honom.

Han högg till med bägge händer. Vagn for undan i repet och snävade framstupa vid Torkels fötter, ty det var blodigt och halt ikring honom. Torkel högg fram över honom, och hugget tog i linan, bet den sönder, och Vagn vart lös. Torkel snubblade, då han högg miste, och föll; svärdet ven ur hans hand. Men Vagn låg ej länge, efter det han vart fri. Han for raskt upp och grep vapnet. Han lyfte det upp, svängde det med mycken styrka och högg Torkel lera tvärsöver axlarna. Han skar honom itu, och svärdet tog fäste i marken. Så lät Torkel lera sitt liv.

Profilbild för Okänd

Vad har ”jesus” med Fotboll, Malmö FF och vårt samhälle att göra ? (repris från 2023)

av

Som bekant har MFF vunnit allsvenskan i fotboll genom ett derby mot Elfsborg igår. Den osmakliga, partiska statstelevisionen SVT fortsätter med sin dåliga journalistik, och ger utrymme åt en kristen pajas vid namn Isaac Kiese Thelin – som inte är svensk, och inte kommer från Malmö, utan bara hyrts in och gift sig till ett svenskt medborgarskap, som nästan alla andra idrottsmän nuförtiden.

Vad är det här för TAFFLIG PAJAS ? Förstår den här skojaren inte att han skall representera ett FOTBOLLSLAG och inte ”Cheesus” ??

Det MÅSTE bli SLUT på Jesus-Jönseriet i svenska media !

 

Ständigt denna kristna propaganda från vår Statstelevision, och alla andra media. De religiösa hysterikerna och Monoteisterna är på frammarsch. Isaac Kiese – som han egentligen heter – är absolut ingen ”Hjälte”. Han är en osportslig liten diva, sämre än självaste Zlatan som vill truga på sin religion på alla andra människor. Det får faktiskt vara nog med divalater, frälsar-komplex och Jesus-Jönseri – annars får vi det som i Gaza. Vi måste bromsa !!

I dagarna har det blivit känt, att ytterligare 10 689 svenska medborgare GICK UR och LÄMNADE den sk ”Svenska” Kyrkan, eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Förtryckarapparaten i Sverige bara i Oktober 2023. De vill INTE vara med, de vill leva – som nästan 49 % av svenska folket – i ett SEKULÄRT samhälle, där vi inte blir påtvingade Islam, Kristendom eller ens Judendom genom alla TV-kanaler.

Nej, jesus har INGENTING med fotboll eller en seger i allsvenskan att göra. ”Gud” stöder INTE några enskilda fotbollslag….Tillvaron funkar inte så.

Det är bara kristna griller !

 

Många av de som kommer från Afrikanska länder är dessutom här i Sverige och har blivit Svenska Medborgare därför att de vill SLIPPA Kristendomen och Islam, och all den fullständigt vettlösa fanatism dessa två totalitära system för med sig. Förr eller senare slutar det ju allitd på samma sätt, så fort kristendom och islam tillåts etablera sig i ett samhälle. Idag har det kommit fram att den Kenyanske frikyrkopastorn Paul Mackenze fått mer än 429 personer i sin afrikanska frikyrka att SVÄLTA SIG TILL DÖDS eftersom de skulle ”Möta Jesus” i Shakahola-skogen.

Behöver vi nu ha Isaac Kiese och liknande personer i Malmö för att förkunna Kristendomens bisarra döds-kult och Führer-komplex för oss ?

Oavsett om Führern eller frälsaren för dagen heter Adolf eller Jeschua ben Yussuf eller till och med Zlatan eller Satan, är det ju bara samma totalitära dravel ändå !

Varför flyttar alla Judiska medborgare – som INTE missionerar om sin religion, annat än rent litterärt och som är goda Humanister dessutom – från Malmö, kantro ?

De vill inte ha med den islamisk-kristna dräggen eller en massa fobollshuliganer att göra, och det vill inte vi Hedningar och svenskar heller !!

 

Profilbild för Okänd

ALVABLOTS-EXTRA: Hur du lagar din Svartsoppa !

av

Ursprunget till Engelskans ord ”bless” = Välsignelse och ”bliss” = lycksalighet kommer ytterst av det Gotiska Bledsod, att koka ihop och sjuda något med BLOD ! liksom svartsoppa, och verbet BLOTA på alla Nordiska Språk…

Att Blota med Blod är utmärkande för sann Asatro. Enklast, billigast och bäst görs det genom att laga till en god och billig svartsoppa, som folk har gjort i tusentals år. Redan i Olafssaga Tryggva står det talat om hur Skåningar och Svear slickade sina Blotbollar eller Soppskålar, och ursprunget till Engelskans Bless och Bliss är otvivelaktigt det gotiska Bledsod, samt proto-germanskans Blotham, ett ord som existerade minst 500 år före vår tideräkning – och det betyder att koka ihop och sjuda något med blod. När ”fornsed” och dylika, idiotiska, politiserade förvrängningar tog över vissa samfund i Sverige, nekades ”Hedniska Tankar” att säga sanningen om Blotet, av en grupp rabiata miljöpartister och illa navlade, fanatiska Veganer med ”vaj på luskulan”. Vi vägrade anpassa oss, och anslöt oss ofördröjligen till Nordiska Asa Samfundet – vilket även ni läsare rekommenderas att göra.

Sanningen är fortfarande spridd – eftersom vi fortfarande företräder den, och sedan urminnes tid har vi Hedningar blotat, vid såväl Julen som denna tid på året – och det tänker vi fortsätta med. Många i Sverige har vansläktats, och utarmats ur sin egen kultur – i Mälarlandskapen känner man knappast till Svartsoppan längre, men norrut i landet förekommer såväl Palt som Kams, lokala varianter av vår urgamla Blotmat.

En SVENSK kokbok, som inte får saknas i något hem !

Det finns flera klassiska recept på hur Svartsoppa skall tillagas. Ett av de enklaste återfinns i Mästerkocken Tore Wretmans ( 1916 – 2003 ) kobok över svensk husmanskost, men detta måste betecknas som en sentida lyx-variant. Såhär i slaktmånaden måste vi erinra oss, om att de flesta gårdar bara hade en enstaka gris att slakta inför Jul, och att det bara var i rikare landskap – som Skåneland, dvs Skåne, Blekinge, Halland och Kronobergs Län, det gamla Värend med angränsande Småland, som man födde upp gäss. Och ”gåsen är en obekväm fågel, den är för stor för en man, men för liten för två” säger det goda gamla ordspråket.

Att servera en hel traditionell gåsmiddag, som på 1950-talet – med först Svartsoppa och Rödvin, sedan stekt gås och som avslutning äppelkaka – med höstens goda, självplockade äpplen är därför inte nödvändigt.

För att laga Bledsod, eller sjuda ihop din blotsoppa (för ett sumbel om 15 personer) behöver du:

  • 2 stora kastruller eller kittlar, så stora som möjligt
  • 4 liter god buljong, kokt på fläskben eller i enklare fall buljongtärningar – bara köttbuljong kan användas, aldrig grönsaker
  • 1,5 dl vetemjöl
  • 2 matskedar mejerismör eller gåsflott
  • 8 dl blod, från gås eller svin (ju mera gåsblod ju finare soppa)
  • 3 dl billigt rödvin
  • 2 dl sherry eller portvin
  • 0,5 dl konjak, eller annan starksprit, dvs Svenskt Brännvin
  • 0,2 dl vinäger
  • 4 matskedar sirap
  • 1 tesked malen vitpeppar
  • en knivsudd salt
  • 2 teskedar mald kanel
  • 1 tesked mald ingefära
  • 5-6 krossade nejlikor

Ordet ”Sejd” har sitt ursprung ur det norröna och fornisländska seydi, att sjuda eller koka ihop något med BLOD, som då man lagar blotsoppa. Freja Freyja Freya är den skönaste sejderskan… ”Hon höll bloten uppe” står det i Eddan…

Svartsoppa kräver mycket tid och mycket arbete, om den ska göras på rätt sätt. Idag köper många halvfabrikat, eller färdiglagad grundsoppa. som man får krydda på och värma själv. Detta är en avsevärd förenkling emot sann Hedendom och sann Asatro, som bygger på hårt arbete från grunden, men det blir möjligt genom det faktum att en stor sats färdiglagad Blotsoppa vinner på att lagras, och värmas upp flera gånger. Den kan dock inte frysas, men tål att förvaras i kylskåp under lång tid.

Först lagar man till buljongen i en kittel eller kastrull, medan man i den andra fräser ihop smör och vetemjöl. När buljongen är kokhet, hälls den ned över mjölet. Så kokar man samman detta på svag värme, försiktigt och i tjugo minuter, medan man rör med en stor träslev – se bilden ovan. Under tiden diskar och rengör man den första kastrullen eller kitteln, som fylls med svagt sjudande vatten till hälften, och skall hållas redo som ett vattenbad, medan kitteln med buljong, smör och vetemjöl får motta det heliga blodet, lite i taget och under ständig omrörning.

Nu måste man ta fram sitt visperis eller Baresman, som var goternas namn på den heliga björkkvasten, betecknad med bjarkas runa – och vispa, vispa och vispa oupphörligen, tills blodet har sjudit färdigt, och antar den rätta brunröda färgen, som hos färsk blodpudding. Detta kan ta flera timmar, beroende på hur starka i armarna ni är, eller om ni har starka kvinnor och Husfrejor i ert hem till att sköta grovgörat. Soppan får absolut inte koka – utan bara sjuda och ånga – detta är ytterst viktigt. Vid minsta tecken på kokning, måste hela den första kitteln GENAST flyttas över till det heta vattenbadet, så att den får svalna av till den rätta, sakta sjudande temperaturen, som aldrig får överstiga 80-85 grader. När minst 65 minuter förflutit, kan man inleda kryddningen med att salta – men inled ALDRIG med mer än en knivsudd salt. Vitlök och andra direkt skadliga tillsatser får ALDRIG användas, men Timjan eller kryddor som växer vilt i vårt land kan få förekomma. Den som är av en annan åsikt, skall tvingas ut på gårdsplanen i allas åsyn, ställas på knä och avrättas med nackskott, fortast möjligt. Sedan alla ”fornsedare” och andra icke-människor med våld avlägsnats ur lokalen, kan ni fortsätta tillredandet.

För mycket salt är inte bra, för den smaken kan aldrig, aldrig neutraliseras. Smaka därför noggrant på soppan med knivsudden, så att den inte blir för salt. Tillsätt nu rödvinet och spriten, som får sjuda med kryddorna. Smaken skall inte vara för syrlig, så var försiktig med Vinägern, och överdosera heller inte Ingefäran, och ta aldrig mer peppar än nödvändigt.

Smaken skall vara kraftig, ja barbarisk !

Blanda nu i sirap, eventuellt lite fruktspad från väl skalade, urkärnade och kokta äpplen, som ni tillreder under tiden. Sviskon, eller plommon, som ni torkat och sedan kokt upp i en separat liten gryta med vatten, kan också få förekomma, men ni skall aldrig blanda ihop dem med äpplena, för då blir soppan för söt. Tillsätt eventuellt mera vetemjöl eller fint, siktat rågmjöl om ni har, för soppan bör inte få vara alltför tunnflytande. Den ska ha en len, vällingliknande konsistens, men får absolut inte vara tunn som buljong eller consommé, för då mättar den inte – den rätta proportionen mellan massor av animalisk protein, blandad med vin och alkohol är viktig – för det ger styrka – för unga kvinnor verkar soppan dessutom som ett mycket starkt afrodisiaka, och ger dem stor lust – enligt folktraditionen !

SÅHÄR skall det se ut !

Vi behöver väl knappast påpeka, att ni må svärja vilda eder och flitigt åkalla gudamakterna, medan ni lagar er Bledsod eller Svartsoppa. Att läsa förbannelser över muslimer och kristna, så att de håller sig borta från er gård och ert hem, hör också till. Läs vad som står i hävderna om det första Alvablotet, då inga främlingar tilläts komma till de gårdar, där blotsfrid eller Ölver och Yngve-Frej härskade – ty så var det både i Värmland och Västergötland.

Kanske kan ni läsa en variant på den gamla ”Eldönskan”

”Aske Balltaske – Fitte Ballmus ! – Alla som är kristna, skall fan i våld till trollen härut – och aldrig skall Asatrons fridseld slockna i vårt hus !”

När soppan grundligt smakats av med knivsudd av den äldsta kvinnan och mannen i huset, och båda tillsamman med en representant för de inbjudna finner att den är god nog,så är den klar att servera. Till den må ni dricka ett mörkt öl eller ett kraftig rödvin, om så has – och så serverar ni den med svinleverkorv i skivor (kan köpas separat, om ni inte gör den själv) och kokta äpplen och sviskon i separata små skålar. Så är en måltid redd.

Rätt tillbehör och rätt servering är viktigt

Efter måltiden – som bör avätas under sakral stämning – kan ni med fördel spela ”The House of Blood” med DEMENTED ARE GO ! (eller ren Psychobilly – exempelvis med ”The Meteors” ) och så kan VILDA BROTTNINGSMATCHER eller REN SÄNGBROTTNING samt kanhända TOK-DANS  vidtaga, allt efter tycke och smak.

Där hör ni – Tag och ät, ack ni Hedna och Ludna !!

 

Profilbild för Okänd

I Alvablotets tid: Fler och fler svenskar begravs UTAN ”Svenska” Kyrkans medverkan (inlägg från 2022)

av

Den 29 Oktober i år – före Alvablotet hade tidningen ”Mitt i” I Stockholmsområdet en intressant artikel, som bekräftar vad många redan vet. Allt färre och färre svenskar önskar någon medverkan av ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska förtryckarapparaten i begravningen av deras anhöriga och vänner.

Man brukar säga, att begravnings-sederna är det som ändrar sig allra sist i ett samhälle. Under 1880-talet och nittonhundratalets första årtionden förd de kristna en närmast desperat kamp emot återinförandet av kremering, en Hednisk och Asatrogen sedvänja som praktiserades redan på bronsåldern. Idag är kremering socialt accepterat överallt i det svenska samhället, och väcker inte längre några kontroverser. Tidningen rapporterar att över 80 % av svenskarna väljer det Asatrogna sättet att begravas, och i Stockholms Län mer än 90 % – kremeringen har slagit igenom överallt, och numera kan ”Svenska” Kyrkan inte göra det minsta åt det, eftersom det svenska folket ändå har träffat sitt val.

 

 

Kånna högars gravfält i Småland

I och för sig förekom även jordbegravningar under hednisk tid i Norden,men kremering var ändå det vanligaste bruket. I den kristna bibeln och koranen är kremeringen, eller ”uppbrännandet i eld” totalförbjuden, och förbehållet svåra missdådare, vilket gör att Mosaiska trosbekännare och muslimer ofta motsatt sig den, men för oss Asatroende är det bara naturligt att återvända till det land som fött oss, och där vi hela tiden levat. För oss finns inget skrämmande eller fel i detta.

1959 lär den första minneslunden i Sverige ha grundats, och nuförtiden lär man också ha askgravlundar utomhus, kollektiva begravningsplatser som helt och hållet erinrar om de gravfält och storhögar som funnits ända sedan bronsåldern. Än så länge tränger sig de kristna ofta på människor i deras sorg, och försöker ta över vad som borde vara en privat ceremoni till minne av den avlidna eller avlidna med att i vanlig ordning predika och tjafsa en massa om ”jesus” osv – något som är allt mindre och mindre önskvärt, eftersom ju en begravning handlar om att ära den bortgångne eller bortgångnas minne, och inte om att sprida någon kristendom.

Det här tror jag är anledningen till att allt fler och fler människor väljer en borgerlig begravning eller att kremeras direkt, utan ”Svenska” Kyrkans inblandning överhuvudtaget.

Redan för två år sedan var 13 % av begravningarna i Stockholms län borgerliga, och det väntas att begravningar utan kristen inblandning snart uppgår till 25 %.

Tidningen intervjuar Tomas Kvarnström, föreståndare på St Botvids krematorium i Huddinge, som uppger att var tionde bregravning nu är en sk ”direktare”, alltså att den döde eller döda kremeras utan någon föregående ceremoni, och att begravning eller en minneshögtid sker först efteråt, ibland i samband med gravsättningen, ibland inte.

De kristna ojar sig och protesterar som vanligt, men varför det ? Man påstår, att det faktum att fler människor kremeras direkt skulle tyda på att ensamheten i samhället ökar, men det finns det inte det ringaste bevis för. Idag bor folk ofta utspridda, och en och samma släkt eller vänkrets är inte längre lika ofta koncentrerad till en och samma plats, vilket gör att kanske inte alla har lätt att hinna till en begravningsceremoni, och därför väljer man kanske att ha själva begravningsakten eller minnesfirandet på en annan plats, och inte på den ort, där de närmast anhöriga sedan gravsätter askan efter den döda eller döda. Det här är egentligen inget konstigt, och heller inget att bli upprörd över, men som vanligt klagar och gnäller de kristna, bara därför att det inte är deras religion som får stå i centrum längre.

Också i hednisk tid var gravöl eller minneshögtid och gravsättning två olika saker. Gravölet och den föregående bålfärden kunde ofta vara en storstilad ceremoni, men gravsättningen eller ihopsamlandet av askan och dess högläggning i gravhögen var till för de närmast anhöriga, och någonting som man höll helt privat.

Personer vid Stockholms Kyrkogårdsförvaltning, som tidningen talat med, är inne på helt samma linje. Man vill göra avskedet mer personligt, och inte ha med någon präst som mässar och lallar om Jesus, när det är den avlidne eller avlidna alla vill minnas, och så länge de kristna inte kan förstå eller respektera detta, är de inte längre välkomna vid det svenska folkets högtider. Man har också en vilja att låta avskedet vara personligt, och ge utrymme för att minnas de anhöriga själva – och så är det nog bäst..

Utspridning av aska får idag inte ske utan länsstyrelsens tillstånd, och till skillnad från hur det är i Danmark, har de Asatrogna i vårt land inga privata gravhögar eller minneslundar – men själv tror jag att detta är ett mål, som vi gemensamt måste kämpa för att införa inom de tio närmaste åren…

Profilbild för Okänd

FAVORIT I REPRIS: Om att BLOTA med BLOD, Svartsoppa och ”Sankt” Martin (text från 11 November 2015)

av

Om att BLOTA med BLOD, Svartsoppa och ”Sankt” Martin (text från 11 November 2015)

Idag är dagen för det traditionella sydsvenska Gåsablotet,  som alltid och sen urminnes tid har firats just idag, kring dagen för Slakttunglet eller det mörkaste nedan i årets elfte månad, innan Åsgårdsnyen eller Asarnas nymåne tänds, som man ännu på 1800-talet sa i Värmland, och Julmåanden började. Många tror helt felaktigt, att den skånska seden att äta Svatsoppa skulle ha med det katolska helgonet ”Sankt” Martin eller den påstått kristna ”Mårtensafton” att göra, och att svartsoppan först på 1500-talet skulle ha funnits i Sverige (hos Biskop Brask i Linköping bland annat) medan den först på 1850-talet hade letat sig fram till Stockholm.

Inget kunde vara felaktigare !

tumblr_njwgg5uUYJ1rp36m7o1_1280Kom ihåg att BLOT skall med BLOD bedrivas, ty därav kommer själva ordet !

Allt det här är bara kristna fördomar, precis som vanligt, skrivet av journalister och osakliga personer som aldrig ens brytt sig om att göra den elementäraste forskning i ämnet. Svartsoppa, liksom Blodmat eller Blotmat har alltid funnits, både över hela Europa och i alla andra Världsdelar, och redan själva ordet att Blota kommer faktiskt av ordet för Blod, som är detsamma i nästan alla indoeuropeiska språk. Också i det förkristna England var Blotmonadh namnet för November, i likhet med månadsnamnet Slaktmånad hos oss, och redan i Olaf Saga Tryggvasonar, står det om hur Olaf Tryggvason i slaget vid Svolder – som ska ha stått på hösten – säger om de fruktade Jomsvikingarna, som alla var Skåningar – att det hade varit bättre om dessa och de andra svenskarna stannade hemma och slickade sina ”blotskålar” eller blotbollar istället.

På fornengelska fanns ett ord bledsod, att koka ihop något eller att ”sjuda med blod”, som också går tillbaka på ett tidigare gotiskt ”Blothisojan” som också finns i Wulfilas berömda bibelöversättning till Gotiska. Där används det om ängeln i Egypten, som går från hus till hus och ritar symboler på varje dörr med blod, så att husets invånare ska välsignas, och bevaras från pest och varje fara. De kristna bland mina läsare vet säkert vilket bibelställe jag syftar på, och alla etymologiska ordböcker om engelska, tyska, svenska och andra germanska språk inklusive ”New Websters Dictionary” vet att berätta att de senare engelska orden för ”bless”, alltså välsignelse, samt ”bliss” eller lycksalighet kommer från just detta gotiska, forngermanska bledsod, själva offersoppan, blotet, den heliga måltiden. Många kristna känner idag till detta ovedersägliga faktum, se länkar här också och erkänner faktiskt, att deras termer för välsignelse och lycka kommer direkt från den Asatrogna blotmåltiden och den djupa känsla av tillfredställse och gemenskap, som man kan känna efter en god svartsoppsmiddag och ett väl utfört blot.

 

recept-1741-460x345

Såhär BLOTAR man – det är att dela sin måltid med sina vänner, sin släkt och själva gudarna !

Blotet var och är en helig måltid, som man delar med gudarna. Blodmat och liknande har också funnits och finns fortfarande i alla kulturer och religioner på vår jord – och det är ingenting konstigt med detta. Om någonting skall kallas konstigt, så är väl den kristna kannibalmåltiden – där man äter frälsarens kött och dricker hans blod – alltså ren kannibalism och inget annat en fruktansvärd travesti på det hedniska blotet, som är vida äldre och kom först, och som funnits i alla jagande och samlande kulturer. Nästan alla människor i vårt land – utom rena vegetarianer, kanhända – äter blodpudding eller blodkorv. Redan barnen får det i skolbespisningen. Som den skånska tidningen Helsingborgs Dagblad klarsynt påpekade i samband med traditionella svartsopperecept, så måste man faktisk acceptera svartsoppan och den hedniska blotmåltiden också, ifall Blodpudding nu ska vara tillåten. I dagens England och USA äter man ”plumpudding” eller black pudding till Jul. Det är mer eller mindre samma sak, gjord på i stort sett samma ingredienser, och med just blod som huvudbeståndsdel.

Forskare, som undersökt saken, har hittat blodmat över hela Europa, och i alla Världsdelar. Det är bara fanatiskt intoleranta muslimer, samt judendomen som har ett definitivt förbud emot förtärande av blod – anledningen till detta var att blod snabbt blir dåligt i medelhavsklimat, och att herdefolk istället använder getmjölk och andra källor till animaliskt protein, vilket jägarfolk, ryttarfolk och alla från massajer i Afrika (som dricker blodet från sin nötboskap) till Älgjägare i Norrland (det är fortfarande sed att ta sig en kåsa med varmt blod ur den nyss fällda älgen), renjägare på Sibiriens tundra, eller Djingis Khans mongoler (som drack blodet från sina egna ridhästar) – alla folk har genom tiderna praktiserat samma sak – varför skulle då vi Nordbor inte få göra det ?

ao_svartsoppa_3_jpg_110039aAlla vet att man börjar med att röra ned två tredjedelar grisblod och en tredjedel gåsblod i en god buljong…

En del oärliga människor som ljuger, svänger sig och förvanskar Asatron och sin egen historia, och som av okänd anledning kallar sig ”fornsedare” hävdar att blot i form av en måltid med blotmat aldrig skulle ha funnits, trots att det finns tiotusentals bevis, både i de Isländska sagorna, i Eddan och från arkeologiska utgrävningar.

I någotslags förvriden politisk korrekthet tror de, att det skulle vara opassande att säga sanningen, att folk skulle bli skrämda av blodkorv och andra stolligheter, och dessa förbannade foliehattar vill därför inte erkänna det sanna blotet. Istället blotar de hallonbåtar, söta bakverk och annat fjanteri i den stilen, och tror att detta skulle vara detsamma som Asatro. Sådana idioter har jag föga eller inget gemensamt med, för egen del, och jag kan bara skämmas och häpna över de som förvanskar sitt eget folks historia på det tokiga viset.

foliehattBara Foliehattar och Idioter skulle förneka Blotets betydelse, samt det faktum att det försiggick med kött och blod

På Island talade man om Hlaut, av ordet för ”låta” som i åderlåta eller utgjuta vätska, och talade också om Hlautteinar och Hlautbollar om de skålar, som den varma Blotsoppan serverades i. Med Hlautteinen eller ”vispe-riset”, en kvist som stacks i det varma offerblodet, välsignade Goden eller Offerprästen Gudabilderna och ”Stallen”, den hylla eller ställ, på vilken de stod. ”Hlaut” kunde också förrättas genom att stänka blodet över stallen, ”Blot-huset” eller församlingen, som deltog i Blotet, skriver de isländska källorna. En del har betvivlat detta, av praktiska skäl – man talar om rädsla för blod, att man inte skulle få det på kläderna och så vidare – men det förekom säkerligen – och vad är det för fel med att äta sin mat ihop med andra, eller dela måltiden med makterna, genom att ge dem det mest energirika i matväg som överhuvudtaget finns ?

200509060788

 ”Hlaut-teinen” eller Visperiset (som man fortfarande säger i Skåne) görs av ett renkokat björkris, som man dragit barken av. Svårare är det inte att göra en äkta hednisk offerkvast…

Min egen farmor – som blev 92 år – berättade för mig att när min farfar var präst, på 1920- och 1930 talet, hände det fortfarande att traktens bönder tyckte att han skulle närvara vid slakten – i själva ”Svinottan” eller vid tretiden på morgonen, och sedan välsigna både gäss, svin, blod och inte minst hålla upp det blodiga ”visperiset” så att alla kunde se, att blodet var gott – och att det med kyrkans uttryckliga välsignelse dög att göra mat och svartsoppa av. Detta är min familjs och ätts egna traditioner, och därifrån har jag också mina egna recept på svartsoppa – och dem följer jag !

brueghel_autumn

Också på Peter Brügels målning från renässansens Nederländerna kallad ”Hösten” ser man hur en svartklädd präst (i mitten) välsignar slaktdjuret, medan blodet samlas upp i en panna för att göra svartsoppa av…

04VVXAWu1E

Blotbollar eller Hlaut-skålar har funnits mycket långt fram i tiden – för svartsoppans skull !

Just blotbollarna eler bolkarna, de klotformade skålarna, har funnits mycket långt fram i tiden, och senare började man även servera öl ur dem. Själva engelskans ord för skål, bowl, har också ett nordiskt ursprung. Alla har i och för sig inte ett sånt monumentalt utseende som Bielke-ättens väldiga, med vapensköldar prydda 15-liters skål från 1500-talet, men i alla fall..

0019.5

Hur kunde det då komma sig, att de kristna nere på kontinenten stal den hedniska traditionen med ett ”Gåsablot” kring slakten i November, ”Blotmånaden” efter Alvablotet ?

kirchenjahr_martin_09

Gåsen antas vara vaksamhetens fågel, och är därför Helgad åt Oden !

Oden, ”den vilda jaktens” anförare, ansågs vara särskilt aktiv under de mörka vinter- och höstnätterna under tiden från Alvablot fram till Jul. Då anförde han ”Åsgårdsreien” eller de dödas ritt till Asgård och Valhall, och i höststormarna kunde man se de dödas skuggor, som likt vildgäss brusade fram genom skyn. Samma tradition om ”King Herla’s Ride, ”Harlechim”, ”Caccia Morta” och allt vad den hette i olika Europeiska länder gick ut på att en ensam ryttare av gudomlig storlek skulle leda ett följe av skuggor, flygande fåglar eller kanske vilddjur, och han tänktes oftast försedd med en fotsid mantel, eller vara enögd, som Oden. Särskilt bland Goterna var föreställningen om Oden som ryttargud utbredd..

7c47702103cac557ae00e3990204c970

Senare kom dessa föreställningar – liksom Oden som vandrare ihopkopplad med det lokala helgonet ”Sankt Ibb” eller pilgrimshelgonet ”Sankt Jakob” på Ven började de kristna också para ihop Odens gestalt med Sankt Martin av Tours, som var just ett ryttar- och pilgrimshelgon. Man kan jämföra med hur Thor blev förvandlad till den senare ”Sankt Olav” i Norge. Tyskarna talar just idag också om ”Martins-gans” och ”Martins-feier” för firandet av det sydsvenska ”Mårten Gås” – 11 November.

St_Martin_im_Park_3985_lb

220px-Del_av_hjälm_vendel_vendeltid_möjligen_oden

Man håller också ”Martins-ritter” i Franken och Rhenlandet – gamla frankiska och germanska provinser, där det påstådda helgonet St Martin av Tours ska firas, just på dagens datum. Men vem är egentligen detta helgon ?  Att St Martin och Oden faktiskt ursprungligen var samma person har många tyska folklorister än idag klart för sig.. I och för sig finns det en historisk Martinus (316 – 397) också. Han var son till en hednisk romersk officer, och född i Pannonien, våra dagars Ungern, där Goterna och Gepiderna – en annan germanstam – bodde. Via Sulpicius Severus – en kollega till honom som också blev fanatisk kristen, går det faktiskt att rekonstruera hans liv i detalj. Martinus, fastän German, tjänstgjorde i Equites catafractarii Ambianenses, eftersom hans far tillhörde det gotiska kejsargardet – som funnits redan på tvåhundratalet med stationering i Ticinum, eller Pavia i våra dagars Norditalien, där Martinus förmodligen växte upp. Vid det här laget var nästan alla ”romerska” soldater i verkligheten kelter eller germaner, och att Martinus far förmodligen dyrkade Oden själv, var inte alls märkvärdigt utan bara naturligt, eftersom alla Goter ju hade Oden som huvudgud. Den tidens tunga kavalleri såg faktiskt ut som vendeltidens ryttare i Sverige, och var betydligt mindre ”romerska” i sin utrustning än man kunde tro.

comitatuscavalry82

Precis såhär såg verklighetens ”Sankt Martin” och hans gamle vän Severus ut – Martin skulle desertera, bli biskop och förebild till ”Mårten Gås”

Equites Catafractarii – eller det tunga pansarkavalleriet av byzantisk modell, var efterträdare till den tidiga antikens ”ala milliaria” eller tusenmanna-skvadronen, romarnas motsvarighet till ett självständigt stridsvagnskompani. Det fanns aldrig särskilt många av de här elitenheterna, och fastän varje romersk legion eller infanteribrigad skulle ha en sån här tung ryttarenhet, var det långtifrån alla legioner som alls tilldelades någon. Martinus blev stationerad i Gallien (en rik provins, men helt hednisk) efter att ha ryckt in vid 16 års ålder, och hamnade i Ambianensium civitas eller Amiens. Vid den här tiden kom den hedniske Julianus Apostata till makten, och under tronstriderna skall Martinus ha fått kristna sympatier, och till och med deserterat i själve kejsarens åsyn, säger hans levnadstecknare Severus. Strax före ett slag vid nutidens Worms, Tyskland, ska han ha träffat Julianus själv, och då plötsligt försökt lämna sin tjänst – man har påpekat att Martin då redan måste varit 45 år gammal, och att kronologin inte stämmer alls. Nåja, den blivande biskopen och helgonet klarade sig från åtal för svikande av försvarsplikt genom att gå obeväpnad mot fienden framför sitt eget kavalleriförband – sånt gör man inte ostraffat, eller utan ett visst mod (se bild).

c6a53efc81c4b48d84fb7162e7384a89

Innan dess ska det enligt legenden ha hänt, att Martinus – på marsch genom Tyskland en vinternatt – träffat på en naken tiggare vid vägkanten, och då kommit på, att han med ett raskt svärdshugg kunde dela sin mantel med tiggaren  av ren givmildhet – ett drag som Oden alltid uppvisar. Nästa dag, väl hemma i kasernen, såg han – efter att ha träffat sin ”optio” eller ställföreträdare hur manteln mirakulöst hängde på sin krok och var hel – och då ska Martinus alltså ha bestämt sig för att bli kristen (som att dricka sig full till svartsoppan och ta fel rock på väg hem från mässen – det har många kavallerister gjort genom åren !). I själva verket gick det nog inte till så – Martinus tog nog sin kamrats utrustning istället…

Martin-und-Bettler1

Dagens kristna legend:  ”Den givmilde pansarofficeren” (har aldrig funnits !)

På så sätt kom det sig, att ”Den Helige Martin” än idag är skyddshelgon för tiggare, alkoholister och legoknektar, allt enligt Katolikernas sätt att se. Dessutom för vinhandlare, eftersom han lär ha tyckt mycket om vin – ”av vin lever Oden allenast” står det i Eddan, liksom av en ren tillfällighet. St Martins skrud lär än idag bevaras – som en stor helighet – i ett kapell – ”Capella” är det latinska ordet för soldatmantel – och därifrån kommer ordet Kapellan, alltså en präst i ett kapell, liksom den engelska termen ”Field Chaplain” eller Fältkaplan, vilket är vad alla Fältpräster och Militärpastorer heter inom NATO, till exempel…

Men gässen då – och Svartsoppan ? undrar nu någon.

Dog-conducting-geeseVargar och Rävar predikar för Gässen.. (Medeltid bild från Tours, ”St Martins” hemstad..)

Jo, innan han blev biskop i Tours, inte långt från Amiens, skall Martinus ha gömt sig i ett hus med gäss, säger legenden. Gässen började genast kackla och snattra, som gäss alltid gör, och så kom det sig att Martinus blev framhalad ur sitt gömställe och utsedd till biskop, fast han aldrig ville detta själv, säger legenden, eller rättare sagt hans personlige vän Severus, som alltså skulle skriva en hagiografi, eller en förvanskning av sanningen. Man kan ju undra varför Martinus alls skulle gömma sig i en flock dumma gäss, som sällan eller aldrig håller snattran, och varför han inte flydde till häst istället, om han i själva verket inte ville bli utsedd..

Att var biskop i 300-talets Gallien var nämligen helt självpåtaget, och ett mycket lönande värv. Det innebar att man kunna plundra, mörda, bränna och härja av hjärtans lust, och det var just vad fd. kavalleristen Martinus gjorde. ”Han brände flera stora och gamla hedniska tempel” skriver Severus helt öppet. Han skulle ha huggit ned flera heliga lundar, både i Germanien och Gallien, och plundrat människor in på bara skinnet – det var sanningen om ”tiggarnas skyddshelgon”. Severus skriver vid ett tillfälle, att Hedningarna skulle gått med på att låta ”Sankt” Martin hugga ned en helig ek, om han kunde stå i vägen för trädstammen. Då flyttade sig på ett mirakulöst sätt denna trädstam, mitt i själva fallet, säger Severus, men det behöver ingen tro. Detta är en sk ”vandringssägen” som finns till och med i den hedniske poeten Horatius oden, har forskare slagit fast. Som klassiskt bildad kände Severus mycket väl till den historien, men den moderne arkeologiprofessorn Marcus Junkelmann, som ingående studerat det här med romerskt kavalleri – säger i sina böcker att just fallande träd, spetsiga grenar och annat sådant är något som just romerska kavallerister måste ha uppmärksammat – och just det vet Professor Junkelmann också mycket väl, efter att ha gjort sin egen mer än 800 km långa ”Martinsritt” genom obanad skog…

För övrigt – jodå – svartsoppan ingick redan i de romerska kavalleristernas standard-diet den också, för även antikens folk kände till denna ädla och välsmakande rätt…

Vad menar vi med en filosof ? skrev en gång den skånske humoristen Axel Wallengren.

Och han själv svarade: ”Jo, därmed menas en människa, som lever av svartsoppa och sanning”

Själv älskar jag som praktisk Odinist och Asatroende just detta med Sanningskärleken, förutom Svartsoppan, vars hemliga recept jag dock behåller för mig själv.

spartan-black-soup

Redan i det gamla Sparta åts Svartsoppa rituellt, och bara vid bestämda tillfällen. Och inte bara Spartanerna var förtjusta i rätten. I Vietnam ska det finnas en liknande blodsoppa på ankblod, som bland annat Vo Nguyen Giap, den Nordvietnamesiske Generalen som från början var Historieprofessor ska ha rekommenderat till trupperna. Utan Svartsoppan skulle de aldrig vunnit över USA:s armé. Nu blev de starka nog att handveva runt mer än 30 år gamla Bofors-kanoner, och med dem skjuta ned såväl B-52:or som Phantom-plan i överljudshastighet – allt tack vare sin egen variant av Svartsoppa…

miraculix-magic-portion

Svartsoppa eller Bledsod har alltid påståtts ha rent magiska egenskaper, och ge människor övermänsklig styrka…

vo-nguyen-giap

Vo Nguyen Giap (1911 – 2013) – Oöverträffad strateg och befälhavare – Segrade vid Dien Bien Phu och i Tet-Offensiven – tack vare Svartsoppa !

Just Spartanernas bruk av Svartsoppa under antiken är kanske värt att studera närmare. Den sk ”Doriska Invasionen” eller Indoeuropéernas inträngande i Grekland, förde med sig en maträtt kallad melas zomos (μέλας ζωμός) eller Den Svarta Soppan, som närmast fick karaktären av ”hemligt vapen” liksom Jomsvikingarns Blotsoppa i slaget vid Svolder. Genom att häva i sig lämplig kvantitet rått animaliskt protein, alkohol och järn får man faktiskt väldigt mycket energi, särskilt i kallt väder. Så länge man inte äter för mycket – det finns en gräns för hur mycket animaliskt protein man kan ta upp via blodmat – men äpplen eller frukt med mycket c-vitamin underlättar – finns det faktiskt en fysiologisk förklaring till detta..

spartan300

Massor av animaliskt protein, blandat med alkohol och järn – en ren ”morale booster” eller kraftigt moralhöjande, energi-givande föda…

Svartsoppan, som Spartanerna åt före de gav sig ut på särskilt kvalificerade uppdrag, var dock inte omtyckt överallt. En sybarit, som besökte Sparta, lär ha anmärkt: ”Nu vet jag varför ni Spartaner aldrig fruktar döden ! Kan ni svälja den soppan, klarar ni också att svälja precis allt !”

Dionysios, Tyrann av Syracusa, som levde på 300-talet fk, var känd som en omänsklig och misstänksam diktator, som på fullt allvar trodde att Spartanernas Svartsoppa var ett slags trolldryck, som gav dem rent övermänskliga krafter i strid. För att prova sin teori lät han till och med kidnappa en spartansk kock, som dock aldrig avslöjade receptet, men som lovade att tillreda en portion av den ytterst begärliga soppan.

Som alla spartaner hade han lärt sig konsten att koka den av sin mor, samt farmor, och de spartanska kvinnorna var liksom kvinnorna i Norden kända för en hel del egenskaper, som annat kvinnfolk inte hade, inte kunde få, och aldrig uppnådde.

svartsoppa

När den spartanske kocken kom in med sopptallriken, spottade Dionysius II genast ut den första skeden på golvet, eftersom han tyckte den smakade avskyvärt. Så är det alltid med tyranner och despoter av alla de slag – de uppskattar och förstår inte det fina här i livet ! ”Soppan är fel kryddad !” skrek diktatorn argt.

”Det är inte k-r-y-d-d-n-i-n-g-e-n det är fel på !” förklarade kocken. ”Du har aldrig, aldrig badat i den kalla, kalla floden Eurotas, som flyter genom Sparta. Du har aldrig gått långa vintermarscher. Du har aldrig varit utsatt för köld och fukt, som vi Spartaner.

Om du hade tränat och levt som oss, hade du förstått ! Då hade denna soppa smakat dig bättre än någonsin, för hungern är den bästa krydda ! Omvänd dig till sann Hedendom, och bränn vad du har tillbett, och börja tillbe, vad du har bränt ! Först när du lever som vi gör, kan du andas fritt, och börja inse och förstå… och DÅ – men inte förr ! – är du verkligen hedning – och förstår Svartsoppans hemlighet !”

Just så är det också. I varmt klimat eller sommartid smakar Svartsoppa inte bra, utan det skall till fukt, kyla, eller snö och vinter för att man riktigt skall förstå den, samt Blotandets Hemlighet – som ofta uppenbaras vid Julen. Genom att äta en halv tallrik, fick till exempel jag själv styrka att på bara 40 minuter skriva och forska fram allt det här – ja där ser ni ju själva !

Mera skall vara er givet nästa gång – om ni förblir Asarna trogna !

poster-odin-yggdrasil-havamal

Profilbild för Okänd

Varför är de Kristna ständigt MÖRKRÄDDA och drabbade av fördomar… ? (repris från 2021)

av

Under den mörka årstiden är här filosoferar Hedniska Tankar en aning över de ständiga kristna dumheter och förvrängningar av verkligheten som vi får läsa på Internet. En av de värsta, mest fördomsfulla sajterna utgörs av Wikipedia, vars artiklar inom ämnena Asatro och Nordisk Hedendom är föga objektiva. Som jag redan flera gånger talat om för er är detta bland annat den ökände Göteborgsprofessorn och E-mer-i-Thursen Lasse ”Liten” Lönnroths verk, ty han rotar verkligen i lönn, precis som vanligt, Emeritus eller ej…

Angående bronsålderns hällristningar får vi läsa att ”De bilder av miniatyryxor som har hittats visar att blixten troligen tänkts som en yxa, slungad mot mörkrets makter”. Jag menar – vad ÄR det här för bogus, hitte-på, gallimatias ? Det finns inte de ringaste vetenskapliga bevis för dessa påståenden. Bronsålderns människor såg med största sannolikhet inte mörkret som något ont, inte minst därför att de var vana vid det. Inte någonstans i Eddan står det heller, att Tor för sin del skulle ha slagits emot något mörker, eller att Jotnar och Resar skulle varit mörkrets representanter. Allt det här är bara kristna fördomar, sliddersladder utan något som helst vetenskapligt värde…

Ständigt, ständigt måste vi lyssna till detta eviga kristna tjat om att mörker skulle vara något dåligt, när det bara hör till ett fullständigt naturligt vinterhalvår. Det är ”mörka makter” hit och ”mörkrets furste” dit osv osv – ständigt denna inbilskhet, ständigt denna mörkrädsla…. ”Mörkrets Furste”, alltså de kristnas eviga gamla låtsas-kompis Fan, Gammel-Erik, Shaitan ni vet, Iblis eller Han den där, som tyckte att Åmål ändå var något – alltså Djävulen själv eller Själve Djävelen – Ja han FINNS ju faktiskt INTE ens – åtminstone inte för oss Hedningar…

 

I Oktobernumren av Svenska Turistföreningens tidskrift, och Världsnaturfondens ”WWF Magasin” kan man detta år lära sig vad jag sagt och skrivit ända sedan 2015. ”Light Pollution” eller Ljusföroreningar existerar faktiskt som begrepp, och ställer inte bara till problem för all världens astronomer. Biologen Johan Eklöf, som skrivit en bok med titeln ”Mörkermanifestet” har faktiskt kommit på något väsentligt.

En bok som är väl värd att läsa…

Mörker har förekommit ända sedan jorden blev till och började rotera. Visserligen roterar den obetydligt långsammare nuförtiden än för 6-7 miljarder år sedan, och dess rotation avtar faktiskt med någon millisekund per århundrade, men det faktum att vi efter ytterligare 200 miljoner år får ett dygn på 25 timmar, innebär också längre nätter – och mer mörker…  

I själva verket är allt biologiskt liv på jorden anpassat efter att nattens mörker existerar, och på norra halvklotet – liksom på det södra – har de flesta organismer inrättat sig efter att det skall vara långa nätter under vinterhalvåret. Men för 140 år sedan, ungefär, började människan lysa upp natten med artificiellt ljus – och det gör vi nu i en sådan omfattning att det aldrig blir riktigt mörkt på allt större och större partier av jordytan. Man beräknar att hälften av alla insektsarter och minst en tredjedel av alla ryggradsdjur är beroende av mörker för att kunna skaffa föda, para sig och sköta sina sociala aktiviteter – och om det inte finns någon naturlig natt längre, havererar hela ekosystem.

Jämför dessa satellitfoton över Norden och Europa med varandra. I Benelux-området, Storbritanniens storstäder, Ruhr, Po-dalen, längs Nilen och Medelhavets kuster finns nu nästan ingen naturlig natt eller något naturligt mörker alls. Och Svenska Kyrkan är också djupt insyltad. När Johan Eklöf undersökte ett antal slott och kyrkor i Skåne, kunde han som biolog notera att de kyrkor som hade fasadbelysning nästan helt saknade ugglor, fågelbon eller fladdermöss – annars helt naturliga inslag på den svenska landsbygden. Där INGEN fasadbelysning fanns, å andra sidan – var djurlivet opåverkat.

Också växtplankton, djurplankton – grunden för allt marint liv och fiskar i havet påverkas av ljuset längs kusterna och nära storstäder – organismerna dras emot den upplysta vattenytan, och det kallare ytvattnet – vilket gör att de får svårt att repoducera sig, och så småningom blir resultatet ett utarmat hav – också koraller och till och med marina däggdjur typ havssköldpaddor påverkas – upplysta stränder gör dem så desorienterade, så att nykläckta ungar söker sig inåt land – där de dör – istället för ned emot havet. I Frankrike  och andra länder finns det nu lagstiftning, som avser att reglera ljusföroreningarna – och bara något så enkelt som fotoceller längs våra vägar skulle kunna ändra på det faktum att vägbelysningen står påslagen, nätterna igenom – varför skall vi alls sprida ljus längs vägar, som ingen kör på ?

Tror jag slutar med ett Bellman-citat – han är ju trots allt vår nationalskald:

Träd fram, du nattens gud, att solens lågor dämpa!
Bjud stjärnan på din sky mot aftonrodnan kämpa!
Gör ljumma böljan kall!
Slut ögats förlåt till, kom, lindra kval och krämpa
och blodets heta svall!

Ditt täcke gömmer allt… Betraktom Floras gårdar!
Här skönsta höjder fly, där mörka griftevårdar
på svarta kullar stå;
och under uvars gråt mullvadar, ormar, mårdar
ur sina kamrar gå.

Mörker är inget dåligt, utan något som skall bejakas – särskilt i den månad vi nu befinner oss i. Den som inte förstår det, är inte ens Hedning…