Det är bättre av en hämnare nås
än till intet se åren förrinna,
det är bättre att hela vårt folk förgås
och gårdar och städer brinna.
Det är stoltare våga sitt tärningskast,
än tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge.

– Verner von Heidenstam (Svensk Nobelpristagare) ur dikten ”Åkallan och Löfte” 1899

Valentine told me how it feels
If all the world were under his heels
Or stumbling through the mall
— —
Valentine knows it all
He’s got something to say
It’s Valentine’s day

– David Bowie (1947-2016) ur låten ”Valentine’s Day”

En liten ”Alla Hjärtans” hälsning från Ukraina...

Egentligen skulle denna text för dagen handla om något roligare, nu när det snart är Valentin’s dag – som det numera skall heta också här i vårt eget land, även om det egentligen heter ”Alla Hjärtans Dag” på vårt språk, vilket mycket bättre och mycket tydligare förklarar vad dagen egentligen handlar om.

Hämnaren Vale, Segersvärdet och Balders likfärd på det brinnande bålet… (Enligt ett frimärke från Färeöarna och Anker Eli Pedersen)

Amerikanska Asatroende har utnämnt just den 14 Februari till Vales Dag i sina kalendrar, efter den Vale, som var Odens unge son, och som hämnades Balder genom att endast en natt gammal döda Höder – Balders bror, som ju under Lokes inflytande mördat den egne brodern.

Vale är Hämndens Gud – och Hämnd och att Hämnas är ett ämne man kan skriva mycket om, ty Hämnden är en rätt som skall avnjutas kall, och efter många år; sägs det. Min gamle far, som skulle blivit 90 år den 13 Februari i år sa, att ”ofta skall du märka, att livet till slut hämnas åt dig”. Varje generation får sitt eget krig, sägs det – och varje generation kan hämnas eller skapa genom att göra allt, som den föregående generationen aldrig vågade eller kunde göra – därför att tiden och livet då ville något annat. Frdlig överlevnad, i tider som dessa är också en hämnd så god som någon – och att utöva Asatro och Nordisk Kultur i ett land där detta är avskytt och hatat av kulturetablissemanget och makteliten – är hämnd nog det också…

Ett sätt att se på Baldersmyten – som har mycket fog för sig om ni frågar mig – är att den milde och ljuse Balder, han som vill alla väl – är fullmånen, hans hustru Nanna – som också är den personifierade kärleken – är Den avtagande månen, och att Höder – Balders Bror – är själva Tunglet, som det verkligen heter på svenska – det syns i ortnamnet ”Tungelsta” bland annat – är månen i dess mörkaste fas, då den inte alls syns på himlen. Men så kommer Vale, den nya månen – och hämnas den döde Fadern, bara en natt gammal – ty ”Rind föder Våle i Västersalar”.

Tor och de andra gudarna deltar också i Balders likfärd. Han sparkar in ett litet dvärglikt väsen – som heter ”Litr” eller ”Lit” –  efter ett ord som på Norröna kan betyda både ”färg” eller ”kropp” beroende på hur det skall användas – i likbålet, där Balders skepp Hringhorni eller Ringhorne brinner upp. Det är den döda kroppen, som förgås, men vi Hedningar består av mycket mer än så. Hyrrokin, den onda häxan som är själva förgängelsen, ur vars mun ormar kommer fram och som rider på en varg med andra ormar till tömmar, var också med vid likbålet – och hon är förtalet, som kastas i ansiktet på den döda eller döde, och deras anhöriga – men sådant skall man icke vara rädd för – ty de döda eller de älskande hör för det mesta ingenting. Hyrrokkin är förresten en av Saturnus månar – men det visste ni väl redan ?

Hyrrokkin – från Hunnestadsmonumentet i Skåne…

Vi har inte alls en själ, som de kristna utan två – för vi har både Hug (Hugr) eller vårt intellekt – Hågen – som att ”Komma ihåg” något – ”Logos” enligt Jungianerna om ni så vill – och ”Hamn” eller Hamr, en Hamingja – vår ”känslokropp” eller Mythos om ni så vill – för vi lever inte bara genom eller för intellektet.

Take it away, Mr Bowie – för som självaste Iggy Pop är nog du inte heller riktigt död, utan sällsamt levande ännu.