Idag har Gerd namnsdag enligt den svenska almanackan. Hon kallas även Jord, Hertha, Nerthus, Njärd och många andra namn förutom det – men trots sk ”pingstvänner”, muslimer och alla kristna; så lever hon alltjämt, och Våren kommer till vårt land helt utan att några påstått ”allsmäktiga” gudar behöver vara inblandade i den saken.

KOM IHÅG: Påsken, eller Ostaras fest – Ostern, Easter – var från början en HEDNISK fest – och inte en kristen….

Även Gerds älskade, den store Vanen Yngve-Frej, går bra att ära på denna dag. Vi citerar ur Vilhelm Mobergs klassiska skådespel ”Gudens Hustru” från 1946:

Om våren stiger han med stora ljuset, med solens gång och skinande. Han växer upp ur vädren och värmer och strålar. Hans träd spricker, hans marker blommar, hans strömmar flödar, hans åker står grön. När ormbunkens blomma slår ut i den kortaste natten, då är hans makt full. Då vänder han om med solen.”

Vilhelm Moberg skrev också en egen svensk historia, och boken ”Svensk Strävan” ur vilken vi hämtar följande tänkvärda ord – kanske lite dystra, men så länge Moder Jord eller Gerd finns, föds då inte vi alla åter. Gerd och Frej var ett gift par – varandras motsatser – lika väl som gamle Ville – en man som dock på slutet sökte sig till havet, vattnet och Roslagen – som den Viking, Svensk och Hedning han innerst inne var..