Si Monumentum Requiris, Circumspice

– Om du behöver ett minnesmärke – se dig då omkring  !

(Ofta citerad Latinsk sentens, använd av Hedningar och Humanister)

Svenska media vågar inte skriva om det. SVT och alla dagstidningar förtiger det. Men – Vi Asatroende och Hedningar vågar !

Sanningen om Sverige som nation och vilken sorts samhälle vi blivit tystas ned, och göms undan. I det förra inlägget nämnde vi kurden Salwan Momika, vars enda brott var att protestera emot Islam, och bränna koranen. En man ifrån ett annat land, som varit soldat och plutonchef, men som aldrig begått något krigsbrott, men som fegt mördades på sin balkong i Hovsjö, Södertälje för ett år och en dag sedan.

SÄPO och svensk polis lovade honom skydd, enligt vad media påstått. Han hade laglig rätt till asyl, och lika laglig rätt att söka svenskt medborgarskap som någon ibland allt det kriminella slödder, som sökt sig hit och som vistas här – på vårt samhälles bekostnad. Men, Salwan Momika var en hederlig man. Han bytte aldrig medborgarskap, kunde inte svika det land som sett honom födas – för han förblev Irakisk medborgare hela livet, trots Saddam Hussein, trots Islam, trots alla de Totalitära krafter han hela tiden kämpade emot.

Som en ensam Hedning. Som en man utan land.

 

Foto: Frankie Fouganthin CC BY-SA 4.0 /Samnytt, Svenskt ”alterntivmedia”

Vet ni hur det känns, goda medborgare och medborgarinnor – för något tredje gives icke ? ”Hedniska Tankars” hela redaktion vet, för vi har gjort gemensam sak med våra Kurdiska bröder. Varje människa har enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna den grundläggande rättigheten att ha en nation, en nationalitet som är individens egen – men i Kurdistan och på andra ställen i Midgård, väntar man ännu på den rätten. Och dessa Mänskliga Rättigheter, skrivna enligt förslag från en viss Eleanor Rooseveldt år 1948, förutsätts vara eviga, trots AI och allt annat – de kan helt enkelt aldrig ändras, har man sagt – varken nu eller i framtiden, inte om tiotusentals år från nu, eller om mänskligheten upptäcker annat intelligent liv i universum, eller om vi förutsätter att vi ändrar definitionerna på vad som alls ska räknas som mänskligt.

Kom ihåg att Finland – aktuellt genom vår medarbetare Jawad Mofrad, som skrev ett inlägg om Pohjola – inte fick existera som nation mellan 1809 och 1917 – eftersom samma Finland då var en del av Ryssland, exakt samma Ryssland som idag för sitt förintelse-krig emot det Ukrainska folket , av flera skäl och historiska orsaker. Kom ihåg Polen, ett land som flera gånger försvunnit från Europas karta, men som på något märkligt sätt alltid rest sig, och kommit tillbaka igen – trots flerfaldiga delningar. Både Polen och Finland är direkta grannländer till Sverige – bara Östersjön skiljer oss åt – men detta vatten är inget hinder för oss – och det har aldrig varit ett hinder tidigare i historien heller.

Vad som händer i Kurdistan, Iran och Irak – kan mycket mycket snart – snarare än någon av oss tror – också hända oss själva. 

 

Ska vi låta Islam, Kristendom och andra totalitära ideologier ta över i Sverige, eller skall vi förbli vad vi faktiskt är – fria människor med rätt att utföra symboliska protester emot det vansinne som omger oss ?

Visst, vår broder Salwan begick kanske hädelse, när han brände en dåligt översatt kopia av en bok, som ändå existerar världen över, men han förtjänade aldrig dödsstraff, eller att bli mördad, bara för detta.

Det svenska alternativmediet ”Samnytt” – vars chefredaktör Dagerlind blivit satt i fängelse för en politisk ”skådeprocess” eller en ”nuisance suit” med ett amerikanskt uttryck, har idag – på årsdagen av Salwan Momikas död – vågat publicera en del av sanningen. Nu måste ni alla förlåta oss att vi blott citerar i andra hand, för att citera andra artiklar med angivande av källa, är inget brott det heller, utan bara god och sund press-etik. 

Sedan i September 2025 har svensk Polis en ny huvudmisstänkt – oavsett om denne person nu är skyldig eller inte… Misstankegraden framgår inte, lika lite som eventuella juridiska bevis eller sakomständigheter, men vi kan i så fall endast citera Olof Palme, en framstående svensk Statsminister, vars död också förblivit olöst. ”Dessa Satans Mördare !” lär han ha utropat på sin tid, dvs 1980-talet.

”Dessa Satans Mördare !” Detta är en bild på Islamisten Bashar Zakour, en feg stackare som vistas i Iran – där andra mord just nu sker – Han vågar inte stå för sina egna handlingar…

Bildkälla: Polisen samt alternativmediet Samnytt.

Islamisten ifråga har fegt flytt sin kos som en hund, med svansen mellan benen har han tagit ”semester” i sitt hemland, och vägrar prata med svenska myndigheter och förklara sitt handlande, trots att han sannolikt fått alla chanser att göra det – i mer än ett halvår. Nu har man också skändat Salwan Momikas grav i närheten av Södertälje, uppges det – och ”Svenska” Kyrkan vägrar att skydda den man, som ”Kyrkogårdsförvaltningen” på ”orten” lovade att skydda.

Man anger alla möjliga svepskäl. Den ”gode man” och förvaltare som skulle tillgodose behoven hos Salwan och hans familj – för de är ju kristna – har ignorerats. Också den ”Svenska” Kyrkan – eller dessa eländiga falska Lutheraner sviker de drabbade och tar bort gravstenen – trots de anhörigas böner om att låta den stå kvar, eftersom ”säkerheten inte kan garanteras”. 

ÅTERIGEN SER VI VILKEN GENOMFALSK LÖGN HELA KRISTENDOMEN ÄR, OCH HUR LITE DENNA ”SVENSKA” KYRKA BRYR SIG OM DE ENSKILDA MÄNNISKORNA

Svensk Såsial-demokratur, med sitt eviga fåraktiga bräkande om ”alla människors lika värde” är inte mycket bättre, för alla människor är inte, har inte varit och kan inte vara ”lika mycket värda”. Alla individer har samma grundläggande rättigheter, javisst – men detta är INTE samma sak som ”lika värde”

En enda Salwan Momika har faktiskt MER VÄRDE för hela mänskligheten, än tusen och åter tusen små skitstövlar, typ Bashar Zakour – och det torde vara pinsamt uppenbart för de allra mest trögtänkta läsare eller läsarinnor, om man nu inte är svensk politiker, såkallad ”kyrkoman” eller sysselsatt inom media.  Detta trots i och för sig hedervärda svensk-kurdiska politiker typ Nalin Baksi, som i och för sig alltid varit en tillgång för sin icke-existerande nation.

 

Men – det finns en bättre väg, som leder bort från den nutid, vi alla tvingas dela. Den vägen heter Asatro – och Hedendom. Enligt Asatron – som är högst allvarlig, och inte någon fånig smörja typ ”new age” för halvidiotiserade ”fornsedare” och andra vrak (läs debatt-artikeln på länken här om vad verklig tro är för något) I Asatron finns inga enskilda gravar, inga gravstenar, ingenting sådant. Gravskicket har visserligen varierat i vårt land under de tusentals år som gått, men vi bränner våra döda och gravsätter dem i gravhögar – och de går inte så lätt att utplåna…

Tidigare i denna blogg har ”Hedniska Tankars” chefredaktör berättat om sin gamla farmor, död vid 92 års ålder. Hon var visserligen prästfru och född under 1900-talets början i Sydsverie och ett fullt modernt samhälle, men lät sig begravas i en minneslund – utan sten, utan minnesmärke, utan namn. Hon återgick till den goda jorden, enligt sina fäders tro – allesammans bönder. ”De som verkligen kände mig, kommer ändå minnas och tänka på mig ibland” – så löd hennes egna ord, sommaren 1997 – och tror man så – med verklig treue, truth, troth – och ingen djävla, meningslös ”sed” som bara är en serie mekaniska upprepningar – så behövs ingen gravsten. I sina efterlämnde papper, fanns en dikt av Pär Lagerkvist, den kände svenske nobelpristagaren, men dess ordalydelse har vi redan upprepat för er, så många gånger.

Handlingar och tankar väger ändå tyngst, efteråt – och för eftervärlden.

Detta beskrivs i en av Hávamáls allra mest feltolkade och felöversatta strofer, där ordet ”värn” och inte ”man” finns med – för att värna, är ändå huvudsaken. Den värsta feltolkning av de två stroferna – jag behöver väl knappast säga vilka de är vi det här laget – är att det skulle vara ”människorna” som har rätt att avkräva dom över den döde. Så är det inte alls. ”Litilla sanda, litilla saefva, litill ero geds guma” står det i en annan av Hávamáls strofer. ”Som små sandrevlar, små vassruggar, små är människornas sinnen” – för de flest individer blir inte annat än småborgerliga, skenheliga, osanna, och för de människor som offrat sina livför vad de ändå trott på, framstår de slutligen bara som boskap.

Återigen, vi ska inte upprepa vad vi redan sagt – för ni lyssnar ju ändå inte…

Men – vi ska viga dig till vila, Salwan Momika – med andra ord, och på ett annat sätt, som dina anhöriga och kvarlevande släktingar kanske ändå förstår.

Framför dig står Hedna män.

De som talar med Odens röst, på vad som är en Friggas dag.

Vi ikläder oss godens, ja fältprästens roll – där inga andra präster finns eller hörs, och detta är det godord vi ska skänka just dig för dagen.

En gång – i just Finland, kanske Pohjola, stod där skrivet…

”EN GRAV”  (citat från Bertel Gripenberg, 1905)

Fiendehänder graven grävde
inga snyftningar vinden kvävde
inga bröst sig i saknad hävde
fienders hån ditt liktal var.

Ingen känner den plats dig döljer
Blomsterkulle din grav ej höljer
fienders hat dig i döden följer
men din ära skall stråla klar !

— —

Nesligt ok med din död du bräckte
Domnat land till liv du väckte
tvådde skölden, som smuts betäckte
bragdens runor i den skar.

Vård på graven du ej behöver
hög som äran är skyn däröver
Allting döden i glömska söver
äran ensam blir evigt kvar

Eller – för att travestera en annan poet, en Kanadensare och Jude den här gången – vi skulle ju nyss i veckan fira ”förintelsens minnesdag” hade man påbjudit, och då kanske det passar med en text som använts och fortfarande används av den Israeliska Armén,samt IDF, Israeli Defence Forces – som ett minne över det landets fallna.. Här, i vår egen tolkning:

Who by fire, who by water..
Who, in the sunshine
Who, in the night-time

Who, by high ordeal
Who, by common trial
Who, in your month of May
Who, by slow decay

And who shall I say – is calling ?

Who, by Avalanche
Who, by his own hand
Who, by all-out command
Who, in his mirror
Who, in his rounds of love

Who, for your greed
Who, out of his hunger
Who, by something blunt

And who shall I say – is calling ?

Who, by brave assent
Who, by accident
Who, in mortal chains
Who, in power…

And who shall I say is calling ?

 

Människor kan möta döden på så många olika sätt, och av många olika orsaker. Det sägs att vi föds som original, men dör som kopior. Det är helt fel slutsats, för sanningen är precis den rakt motsatta.

Vi föds som billiga kopior, som inget vet och inget kan om den mänskliga tillvaron, men förhoppningsvis lär vi oss något under livets gång.

Salwan Momika – och hans gode vän Salwan Najem – som numera lär ha lämnat Sverige och sökt visum i USA – var ändå män som slogs eller fortfarande slåss för en god och rättvis sak

Oberoende av vad den svenska rättvisan säger.

Oberoende av nationer, paragrafer, regeringar.

Vid slutet, står segern – och varje människa bör försöka leva sitt liv så, att han eller hon i slutändan blir delaktig av denna seger – men det är aldrig samtidens sak att fördöma eventuella tillkortakommanden. Idag är en Friggs dag, som sagt – eller en Fredag. Också det betyder något – Veten I än, eller vad ?