Nu över till ett inlägg från Javad Mofrad, ”Hedniska Tankars” fjärde medarbetare, som denna gång lanserar en något djärv teori…

Är Uppsala gudarnas boning i trädet Yggdrasil och ligger Stockholmsområdet vid dess fot ?

Enligt Adam av Bremen (ca 1070) fanns vid det mytomspunna hednatemplet i Gamla Uppsala ett ständigt grönt träd (tolkat som en avbild av världsträdet Yggdrasil) och en källa. Detta träd ingick i en helig lund där djur- och människooffer hängdes upp under de stora bloten vart nionde år. Adam av Bremen beskrev ett träd med okänd art som stod vid templet och var grönt året om, vilket påminner om världsträdet Yggdrasil. Vid träde – påstod han – fanns en källa där människor offrades. Detta liknar Urds brunn, som i nordisk mytologi ligger under en av Yggdrasils rötter. Templet i Gamla Uppsala tros ha varit en fysisk manifestation av det andliga centrum som Yggdrasil utgjorde i vikingarnas världsbild. Det är dokumenterat att det heliga trädet smordes med blod från offer.

Även Olaus Magnus ”Historia om de Nordiska Folken” från 1555 var starkt påverkad av Adam av Bremens skildring av ”Templet” vid Gamla Uppsala

Trots att Adam av Bremen beskriver templet i detalj, är de exakta fysiska spåren av trädet eller templet inte arkeologiskt bekräftade, och beskrivningen kan ha påverkats av berättelser om Salomos tempel. Idag finns inga spår av detta träd kvar, men platsen i Gamla Uppsala är än idag en av Sveriges viktigaste historiska platser.

Stockholmsområdet som Asken Yggdrasils fot

Man kan uppfatta Asken Yggdrsils ståndort som det hedniska Uppsala templet och dess rötter hade spridit sig till sjön Mälaren i mindre skala, eftersom betydelserna om Yggdrasils rötter passar väl med den geografiska bilden av detta område: Asken Yggdrasils plats: Norr om Lidingö (Ledingö,, Ledungs-ön,  Frejasö) som kan tolkas som ”de härskande gudarnas plats” har legat ett berömt bebyggt område med namnet Askrike. Askrikefjärden skiljer detta från Lidingö. Naturligtvis kunde Askrike benämnas Askgård, och det här namnet kunde väl i sig själv vara avlett från Asgård.

I nordvästra och väst och söder om Lidingö ligger fjärdarna Stora Värtan och Lilla Värtan. Deras namn och läge påminner väl om nornorna särskilt Verdandi. Ormingelandet, som ligger sydöst om Lidingö, på andra sidan halvkakssundet, visar sig vara platsen för den mytiska orm-draken Nidhögg. Brunnsviken som ligger i väster om fjärdarna Stora Värtan och Lilla Värtan, är väl jämförbara med Vishetens källa och själva Stora värtan, Lilla värtan och Edsviken påminner väl om nornorna, Verdandi och Urðr och Skuld under Asken Yggdrasil.

Asken Yggdrasil är ett uttryck med minst två olika betydelser: 1- ”Den skräckinjagande hästens ask träd” på bilder av vasen från Chertomlyk står en bevingad förskräcklig häst under världsträdet. Man har trott att denna förskräckliga häst har varit Odens häst eftersom götarnas namn kan betyda häst/hästskötare och deras högste god har varit den enögde guden Oden.

Vasen från Chertomlyk är ett gravfynd från 400-talet före vår tideräkning

2- Hos svearna har Yggdrasil haft betydelsen ” stolpe av idegransträ” som minner om sol-eld-skog guden Ull; Han som haft idegransdalarna (Ydalir) för sin boning och Aska i betydelsen glödande kol syftar på honom. Då Ask (Ull) som nordbornas stamfader har varit guden Ull; och stammoder till dem har varit Embla, som påminner väl finska- och samiska guden Jumala/Jubmel. Ull som svearnas forntida högste gud har haft koppling med germanska Phol och grekiska Apollo (Apollon): Enligt de grekiska gamla myterna reste Apollon med sina vita svanar om vintrarna till landet Hyperborea som sades ligga norr om Europa. Där lyste solen dygnet runt om somrarna och människorna levde ett ovanligt lugnt och långt liv. Han älskade folket där och de dyrkade honom som sin främste gud. Enligt grekerna var Hyperborea ett fantastiskt rike av evig vår beläget längst i norr bortom nordanvindens hem. Dess folk var en välsignad, långlivad ras oberörd av krig, hårt slit och ålderdomens och sjukdomens härjningar.

Hyperborea beskrevs vanligtvis som ett kontinentbundet land gränsat i norr av den stora, jordomslutande floden Okeanos (Oceanus), och i söder topparna av de legendariska Rhipaion bergen (Rhipaean, ”blåsigt berg”, Bergigt område i norra Skandinavien som sägs vara köldens hjärta). Dess huvudsakliga flod var Eridanos (”tidigt bränd”, Göta älv) vars stränder var kantade av bärnstensgråtande poppelträd och dess vatten var hem för flockar av vita svanar. Välsignad med evig vår producerade landet två skördar spannmål per år, men det mesta av landsbygden var vild och täckt av vackra skogar – den så kallade ”Apollons trädgård”.

I den här berättelsen påminner namnet svan väl om germanska namnet s(u)wen (sun, solen) och namnet svensk. Den inhemska nordiska Apollon – solguden Ull (phol, bål) som grekerna har jämställt honom med sina Apollon. Deras namn dvs., Phol (Ull) och Apollo (Apollon) låter som om de har haft samma rot. Det är även intressant att hyperboréerna har dyrkat honom som sin främste gud.

Ljus- och skog -guden Phol (bål) i Merseburgbesvärjelserna som jämförts med Apollo är identisk även med sol och -eld -skog guden Ull-Heimdall. Själva Hyperborea (övernordliga landet) är en korrekt översättning av Norr-avige (den aviga Norden, Norge) som av det även har menats hela Skandinavien. Stockholm kan betyda skärgård:

Stock: 1-stam, timmerstock, balk, stolpe, bjälke, syll. 2-samling, besättning, mängd, uppsättning. holm (holme): holme är en liten, vanligen obebodd ö. Holmar återfinns bland annat i skärgårdar. Ordet används även i en vidare betydelse för små uppstickande bergknallar ute på fält (åkerholme) eller för fast mark omgärdat av en mosse eller sankmark. I så fall kan det mytiska trädet Yggdrasill (Ygg-dra-syll) betyda ”skräckinjagande träd/trädstam” och det syftar också på Stockholmsområdet.

Etymologi för Asken Yggdrasill

Jag tror att den korrekta etymologin av detta namn är:

Ygg: huge

द्रु m. dru tree

शिला f. shilA (syll) top of the pillar supporting a house

tree (n.):

”perennial plant growing from the ground with a self-supporting stem or trunk from which branches grow,” Middle English tre, from Old English treo, treow ”tree,” also ”timber, wood, beam, log, stake;” from Proto-Germanic *trewam (source also of Old Frisian tre, Old Saxon trio, Old Norse tre, Gothic triu ”tree”), from PIE *drew-o-, suffixed variant form of root *deru- ”be firm, solid, steadfast,” with specialized senses ”wood, tree” and derivatives referring to objects made of wood.

sill (n.):

Middle English sille, from Old English syll ”beam, threshold, large timber serving as a foundation of a wall,” from Proto-Germanic *suljo (source also of Old Norse svill, Swedish syll, Danish syld ”framework of a building,” Middle Low German sull, Old High German swelli, German Schwelle ”sill”), perhaps from PIE root *swel- (3) ”post, board” (source also of Greek selma ”beam”).

Man har tidigare antagit att: Yggdrasil betyder ”idegranpelare”, med en härledning av yggia från *igwja (som betyder ”idegran”) och drasill från *dher- (som betyder ”stöd”). Idegranen blev symbol till eld-skog guden Ull (Ask). Ask (aska, egentligen glödande kol) syftar på sol-eldguden Ull: Ask (Ull) och Embla (Jumala/Jubmel) som räknades förfäder till svenskar och samer/finnar.