Nu över till åter ett intressant inlägg från ”Hedniska Tankars” ständige medarbetare Jawad Mofrad – som sänt oss många spännande artikelmanus i år – 2025.  Verksam inom Mytologi, Etymologi, Språk och historia som vännen Jawad är – har han en spännande teori – som han faktiskt inte är den förste att lansera…

Varifrån kommer egentligen namnet ”Sverige”  ? Var inte bronsålderns gamle solgud Ull, eller Ullr – liksom senare Frej – Svearnas huvudgud ? Har Tyr, eller Ziu, Zeus Jupiter, Djaus Pitar hos perserna i Iran kanske också med saken att göra – Himmels- och solgudarna har varit många till antalet, fast ingen av dem har varit helt allsmäktig, som hos Monoteisterna ?  Har vi inte alla ett Indoeuropeiskt förflutet, och binds inte såpass olika länder som dagens Sverige och Iran ihop av saker som Zoroasters lära, Mithraismen och mycket, mycket mer – ”alternativa” former av Hedendom eller Humanism, som råkat i skymundan ?

Ja, vem vet… ?  Vetenskapen om det som varit och det som är framtiden går vidare…liksom hela Världshistorien…

Redan i början av 1900-talet fanns det faktiskt forskare i Sverige som tänkte mycket djupt kring dessa frågor, och skrev böcker som först nu – sådär 120 år senare – kommit i nyupplaga…  Josef Helander (1870 – 1905) var präst i ”Svenska” Kyrkan, men blev bara 35 år gammal… Hans anteckningar utgavs år 1906 – och återpublicerades år 2017 på Virvelvinds förlag…

Men nu – utan vidare spisning – ger vi ordet till Jawad Mofrad:

Sveriges namn har anknytning till sol-ljus-eld guden Ull-Frej

Sammanfattning: Vad har guden Frej gemensamt med guden Ull i nordiska mytologin ?

1- De forntida grekerna ansåg att Hyperborea (Norden) var sol-ljus guden vinters hemvist och han påminner mest sol-ljus guden Ull (glans, härlighet) – på Gotiska ”Wultuz” – Hedniska tankars anmärking.  Å andra sidan har Sveriges speciella gud varit Frej med binamnet Skirner (den strålande). Frej i betydelsen vän är synonym med den östliga sol-ljus guden Mithra (vän).

2- Ull är skidåkare och Frej är ägaren av redskapet Skidblaner, som kan vecklas ihop och stoppas i en pung. Det visar att de kan varit identiska från början. (Ull eller Ullr har en strålande sköld – ”Ullar gulli” som står framför honom som en solskiva – han är också Vintersolens gud…)

Ull eller Ullr, som den tyske konstnären Johannes Gehrts tänkte sig honom anno 1915 – senare kom man att blanda ihop denna bild med månguden Balder…

 

3- Det kan antas att svearnas namn har anknytning med både gudar Ull och Frej. Med andra ord Ull kan vara en aspekt av Frej, eftersom slaviska sol-ljus -och eld gudar Svarog och Svarogich är identiska med Ull.

4-  Den Nordiska sol-ljus guden Ull har även varit eldens gud och traditionen med kremering hör till hans kult enligt Grimnismal:
”Ulls gunst äger alla gudar, den som först mig frälsar ur flamman.”

Men varifrån kommer namnen Sverige och Sweden?

Gåtan har en enkel lösning:

Eftersom svenskarna dyrkade sol-eldens gud, fick de namnet sve[d]ar. Se i Svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist: Varianter av ordet sveda/ sve[d]a (bränna) i svensk etymologisk ordbok härleder båda namnen Sweden och Sverige från ordet sveda, som uttalades  ”svea”. I så fall betyder de här två namnen ”landet av folk som dyrkar sol-eldguden Ull (glans)” Oden säger: “Ulls gunst äger alla gudar-  den som först mig frälsar ur flamman.” (Grímnismál 42)

Ull (glans) är son av gudinnan Siv är ett annat namn till gamla Sveda-/Svea-. Saxo nämner att Ollerus (Ull) ersatte Oden som högste gud. I ett kväde omtalas man avlägger ed vid Ulls ”ring” (symbol för solguden): Wulthus ett ord i silverbibeln som betyder gudomlig strålglans – härlett ur Ull. Ull anses vara en kvarleva av bronsålderns ljus-eld gud. Valborgsmässa är den kristna versionen av  festen för ljus-eld-skogsguden Wulthus (Phul, Ull)…

 

Solen som en sköld fanns redan som föreställning och idé under Nordisk bronsålder..

 

Vul-kan (phul-kana, bål-kana):  härleds som ”brandspray” – Sanskrit कण m. kaNa spray (eldsprutande – phol finns omnämnd i ”Merseburger-formlerna” )

Otto Sjögren skriver i Sveriges historia, häfte 7 att ”ljusets och livets modergudinna hette hos venederna Siva (Siv), vars namn betyder den ljusa eller vita.”
Han skriver i häfte 9 att ”Folket kallade sig svear, vilket namn redan den gamla prosakrönikan och efter henne Laurentius Petri härledde av svedjandet (sveda).”
Götarnas asadyrkan har ersatt den gamla svearnas sol-eldsdyrkan. Ptolemaios nämner svenskar, samer och finländare i tur och ordning under namnen firasoi (eldguds- dyrkare), fauonai (fä-unnai, renskötare) och finnoi (finnar, sumpmarksfolket).

Namnet Ull har även haft liknande berydelse som samernas under eldstaden boende väsen Sarakka som var främst de havande kvinnornas eldgudinna. Både män och kvinnor offrade till henne. Samerna hade henne “alltid på tungan och i hjärtat”. Hennes namn kommer av sarrat, fläka sönder senor till trådämnen. Samerna kan ha inspirerats sin gudinnas namn av svenskarnas eldguds (Ulls) namn.

Etymologi för Asken Yggdrasill:  Jag tror att den korrekta etymologin av detta namn är: Ygg: huge द्रु m. dru tree -शिला f. shilA (syll) top of the pillar supporting a house
tree (n.): ”perennial plant growing from the ground with a self-supporting stem or trunk from which branches grow,” Middle English tre, from Old English treo, treow ”tree,” also ”timber, wood, beam, log, stake;” from Proto-Germanic *trewam (source also of Old Frisian tre, Old Saxon trio, Old Norse tre, Gothic triu ”tree”), from PIE *drew-o-, suffixed variant form of root *deru- ”be firm, solid, steadfast,” with specialized senses ”wood, tree” and derivatives referring to objects made of wood.

sill (n.):
Middle English sille, from Old English syll ”beam, threshold, large timber serving as a foundation of a wall,” from Proto-Germanic *suljo (source also of Old Norse svill, Swedish syll, Danish syld ”framework of a building,” Middle Low German sull, Old High German swelli, German Schwelle ”sill”), perhaps from PIE root *swel- (3) ”post, board” (source also of Greek selma ”beam”).

Man har redan antagit: Yggdrasill betyder ”idegranspelare”, som härleder yggia från *igwja (som betyder ”idegransträd”) och drasill från *dher- (som betyder ”stöd”). Idegranen blev symbol till eld-skog guden Ull (Ask). Ask (aska, egentligen glödande kol) syftar på sol-eldguden Ull: Ask (Ull) och Embla (Jumala/Jubmel) som räknades förfäder till svenskar och samer/finnar.

Shivini – jämför Hinduismens Shiva (?!?) – en sol- himmels- och skapargud från Uratu ca 1200 – 600 år före vår tideräknings början…(a drawing based on an image on an object (a belt) from the History Museum of Armenia)

About the word root  svea:

The name svea itself had the meanings light and fire in ancient times:
Shivini (Urartian: 𒀭𒅆𒄿𒌑𒄿𒉌, romanized: dši-i-u2-i-ni), also known as Siuini, Artinis, Ardinis, was a solar god in the mythology of the Iron Age kingdom of Urartu in the Armenian Highlands.[a] He is the third god in a triad with Khaldi and Theispas. The Assyrian god Shamash is a counterpart to Shivini. He was depicted as a man on his knees, holding up a solar disc. His wife was most likely a goddess called Tushpuea who is listed as the third goddess on the Mheri-Dur inscription.

Armen Petrosyan and other scholars argue that his name derives from a Hittite source, and is, therefore, of the same Indo-European origin as the names of Ancient Greek Zeus and Roman Jupiter.
Zeus: supreme god of the ancient Greeks and master of the others, 1706, from Greek, from PIE *dewos- ”god” (source also of Latin deus ”god,” Old Persian daiva- ”demon, evil god,” Old Church Slavonic deivai, Sanskrit deva-), from root *dyeu- ”to shine,” in derivatives ”sky, heaven, god.” The god-sense is originally ”shining,” but ”whether as originally sun-god or as lightener” is not now clear.

The Norse sun-fire god Ull (shine) and his mother Siv (light) are equivalents to these gods and they are another names for Sveda-/Svea-: In Hittite: siu-, siuna- (c., §73): god
In Slavonic: Svarog: *Skvara, Old Russian: Skvara (skvara), Old Church Slavonic Skvara (skvara) (fire, flame, sacrifice, smoke, vapors). In Sanskrit:
Svar (स्वर्).—i. e. sū + an (with r for n), I. n. ([Rigveda.] i. 105, 3), The sun.  In avesta: Khvan (svan): shining Hvara (khvara, svara): shiner In Persian:
Su- (sva-): light In German: sun (n.) ”the sun as a heavenly body or planet; daylight; the rays of the sun, sunlight,” also the sun as a god or object of worship; Middle English sonne, from Old English sunne ”the sun,” from Proto-Germanic *sunno (source also of Old Norse, Old Saxon, Old High German sunna, Middle Dutch sonne, Dutch zon, German Sonne, Gothic sunno ”the sun”), from PIE *s(u)wen-, an alternative form of root *sawel- (svar-) ”the sun.”

Torslunda helmet: Two warriors with boars upon their helmets (Frejs svener, ynglingar)

Svearnas namn i förhållande till guden Frej

Det är troligt att man har tolkat Frejs svenner till ”de med galthjälm”, en senare uppfattning (från järnåldern, Hedniska Tankars anmärkning) Namnet Frej i avestaiska betydelsen “vän” syftar väl på hans guda släkte namn “van” (vän) även på den östliga sol-ljus guden Mithra och Arya: मित्र n. mitra friend मित्र m. mitra sun अर्यमन् m. aryaman bosom friend अर्यमन् m. aryaman sun Arya (अर्य). A friend

Enligt Otto von Friesen är svear ett adjektiv med betydelsen «de besläktade» alltså «släkten, fränderna (friends), stam förvanterna».

Nordiska folkstammar hos Ptolemaios

Ptolemaios nämner svenskar, samer och finnar i tur och ordning under namnen firasoi (eldgudsdyrkarna, väringar, svenskar), fauonai (fä-unnai, renskötarna, samer) och finnoi (finländarna, sumpmarksfolket, finnar).

De andra nordiska folkstammarna hos Ptolemaios: Chaideinoi (avigt folk) och levoni (samlare). Enligt Ptolemaios bodde de i nordvästra och centrala  Skandinavien. De kan ha varit norrmän och finnvedingar (smålänningar):  Chaideinoi har fått även namnen hill-evioner och hyperbore’er.  Hill-evioni (avioni): de som är i avig-sidan av berget.  Hyperbore’er (de övernordliga) har varit norr-avigner: norrmän.

Dauciones och gutae som enligt Ptolemaios bodde i södra Skandinavien: Dauciones (daner) har tolkats som de som har haft skräckinjagande krigshundar (”grand danois ” ??)
Gutae (götar) kan betyda häst skötare: घोट m. ghoTa horse Skandinavien enligt Ptolemaios: ”Västra delen” bebos av (1) Chaedini ”Östra delen” bebos av (2) Favonae och (3) Firaesoi
”Norra delen” bebos av (4) Finni ”Södra delen” bebos av (5) Gutae och (6) Dauciones ”Mellersta delen” bebos av (7) Levoni

(Jämför också med Jordanes, och de stammar han nämnde i ”Getica” – från 500-talet – Hedniska Tankars anmärkning)