L’Anse aux Meadows daterat med ny teknik (inlägg från 2021-10-21)

Igår kablade media ut över Världen att den vikingatida boplatsen vid L’Anse aux Meadows på Newfoundland daterats med ny teknik. Tidskriften Nature var först med att avslöja att granvirke fällt år 1021 användes i hus och hallar – och genom förhöjd kosmisk strålning år 993, har man nu kunnat förbättra Kol-14 eller radiokarbondateringen.

DN lät igår beledsaga sin artikel om dateringen av L’anse aux Meadows med denna gravt missvisande bild. Det finns INGA arkeologiska bevis för att en kyrka eller något kristet alls stått på platsen. (Bildkälla: DN och Glenn Nagel photography)

Men detta är egentligen inget nytt. Redan på 1960-talet kunde den norske arkeologen Helge Ingstad och hans hustru bevisa att Newfoundlands nordligaste spets hade koloniserat av Nordbor. Man såg det bland annat på nordiska sländtrissor och eldstål, samt andra artefrakter. Kristna amerikaner försökte i det längsta kritisera bevisen, men det avgörande beviset var bland annat ett fläskben, som bar spår av att ha rispats med en kniv. Svin och grisar fanns inte i Amerika, varken vilda eller tama, och endast och endast bara Nordbor äter skinka till jul, men det gör inte inuiter eller eskimåer, och inte heller nordamerikanska indianer. Så blev det bevisat, genom SÄRIMNERS MAKT att artefrakterna inte hamnat i nordiska husgrunder av en slump.

Boplatsen vid L’Anse aux Meadowes var inte liten, utan kan ha rymt upp till 160 personer på helårsbasis. Den största hallen mäter 28,8 x 15.6 meter, och hade alltså upp emot 450 kvadratmeter golvyta uppdelad på flera rum. Det fanns också smedjor och flera verkstäder, skeppsvisten och mycket mer. Man har också hittat rikligt med sk ”butternuts”, en valnötsliknande nöt som bara växer i New Brunswik på Canadas fastland, och dessa måste man alltså ha skördat där, eftersom de inte alls växer på Newfoundland.

Somliga har identifierat L’Anse aux Meadowes med sagornas Leifsbudir, de bodar som Leif Eriksson, Leif hinn Heppni – alltså Leif den Lycklige (ordet Heppni på norröna är samma ord som dagens engelska ”happy” trots att Heppni som ord betraktat nästan försvunnit ur de nordiska språken – nuförtiden kan vi endast häpna över det) lät uppföra, när han vinddriven fick övervintra i nytt land.  Redan 2016 identifierade man en ny boplats, vid Point Rosée eller Newfoundlands sydvästra hörn, vilket skedde med fotogrammetri och traditionell bildanalys av flygfoton.

En del forskare dömde redan fullständigt ut undersökningarna vid Point Rosée och de provytor som utgrävts där, men andra säger att det är fullt möjligt att detta kanske var det ”Straumey” eller den strömomflutna ö, som finns i Grönlänningasagan och Erik den Rödes saga. Den verkliga Vinlandskolonin, eller ”Hóp” som den hette, låg invid en lång tidvattensstrand, och den har man hittills inte hittat några spår av. Alla forskare är emellertid i stort sett överens om att L’Anse aux Meadowes INTE var det riktiga Vinland, utan att det antingen ligger i New Brunswick eller på Nova Scotias kust – se även Mats G Larssons utmärkta bok på svenska om ”Vinland det Goda” som jag verkligen rekommenderar..

Vinlands Latitud kan bestämmas med bevarade uppgifter om hur lång dagen var vid Vintersolståndet, och hur lång den var vid ”Sumarauki” eller Midsommar. En del forskare har spunnit fantasifulla teorier om att Vinland skulle ha legat vid St Lawrence-floden eller till och med i Maine, USA, men det stämmer inte med de astronomiska data som har bevarats. En annan svårighet är att Grönlänningasagan och Erik den Rödes saga delvis är motsägande. Dessutom är de fulla av kristen propaganda, vilket forskare redan var väl medvetna om redan 2013 – men en smuts-tidning som Dagens Nyheter i Sverige sprider fortfarande kristna lögner och missuppfattningar.

I Erik den Rödes saga står det till exempel att Leif Eriksson och Bjarne Herjulfsson skulle varit kristna, men det är föga sannolikt. Leif kan inte ha varit den entusiastiske missionär på Grönland som den ca 200 år senare nedskrivna berättelsen vill göra gällande. Hans far Erik var fortfarande hedning rakt igenom, och det var endast hans mor, den gamla kärringen Tjodhild, som byggde sig ett taffligt litet kapell av grästorv på Grönland – och det har man nu – helt felaktigt och utan någon hänsyn alls till den historiska verkligheten – försökt återskapa i Canada.

I sagan står det också att hon nekade Erik den Röde all samvaro sedan hon kristnats, men att det bekom honom föga. Så är det med kristna kärringar – de är inget att ha i sängen ! Leifs rödhåriga syster Frejdis skildras genomgående som ett hedniskt hår av hin, i båda två av Vinlandssagorna. Dessutom hade också hans bröder Thorvald och Thorstein namn efter Tor, och man kan ju fråga sig varför de fick namn efter hedniska gudar allihop, om det inte varit så att hela familjen, med allt deras husfolk verkligen var hedna.

Till yttermera visso står det i Erik Rödes Saga tydligt om spåkvinnan Torbjörg Lillvölva, en av de noggrannaste beskrivningar av forntida sk ”sejd” som vi alls har, och om Erik den Rödes familj INTE varit hedningar hela bunten, kan man ju fråga varför de alls bjöd in henne att fira Jul med dem. Ingen kristen kan på den tiden ha tålt sådant under sitt tak, men att man nog – med mycket få undantag – var HELT hedniska på Grönland och i Vinland vid 1000-talets början kan vi nog förutsätta..

Dessutom står det i  Grönlänningasagan att det bara fanns en enda kristen man, som var med på Leifs resa. Han hette Tyrkir (vilket annars är isländska för turk) och kom från Tyskland – och det var han som gav Vinland dess namn, vilket en hel del moderna tyska författare uppmärksammat. Leif tyckte bra om honom sedan barndomen, då han länge funnits i hushållet som träl, men en dag var han försvunnen. Leif Eriksson lät då skicka ut inte mindre än tolv man för att leta efter Tyrkir, som påträffades berusad och asfull – alltså Vollständig Besoffen, Blau, ja Voll – som tysken säger – ute i den nordamerikanska skogen.  Och i en översättning till engelska står det såhär:

Leif soon saw that his foster-father was not in his right senses. Tyrker had a high forehead, and unsteady eyes, was freckled in the face, small and mean in stature, but excellent in all kinds of artifice. Then said Leif to him: ”Why wert thou so late my fosterer, and separated from the party?” He now spoke first, for a long time, in German, and rolled his eyes about to different sides, and twisted his mouth, but they did not understand what he said. After a time he spoke Norse. ”I have not been much further off, but still have I something new to tell of; I found vines and grapes.” ”But is that true, my fosterer?” quoth Leif. ”Surely is it true,” replied he, ”for I was bred up in a land where there is no want of either vines or grapes.” They slept now for the night, but in the morning, Leif said to his sailors: ”We will now set about two things, in that the one day we gather grapes, and the other day cut vines and fell trees, so from thence will be a loading for my ship,” and that was the counsel taken, and it is said their long boat was filled with grapes. Now was a cargo cut down for the ship, and when the spring came they got ready and sailed away, and Leif gave the land a name after its qualities, and called it Vinland, or Wineland.

Av denne tysks orediga tal förstod de slutligen, att de kommit till ett land med vindruvor, som kunde jäsas och beredas till en god rusdryck, och se – det var just vad Tyrkir redan gjort !

I Erik den Rödes saga står det istället såhär om Vinlands namngivning – här är det en skotte, och en skotska – klädda enbart i ”plaid” eller skotsk pläd – som står för vindruvsfynden…

Då Leif var hos kung Olaf Tryggvason och han bad honom förkunna kristendomen på Grönland, hade kungen gett honom två skottar. Mannen hette Hake och kvinnan Hekja. Kungen hade sagt åt Leif att använda dessa två om han behövde någon som var snabb, för de var snabbare än djur. Leif och Erik lät dessa två följa med Karlsämne.

När de hade seglat förbi Furduständerna lät de skottarna gå i land och bad dem springa söderut och undersöka landet och komma åter innan tre dagar hade gått. De var klädda på så vis att de hade det kläde som de kallade kjafal. Den var gjord på så sätt att hättan var ovanpå och den var öppen på sidorna och saknade ärmar och var sammanknäppt mellan benen med en knapp och en metallögla, men förutom det var de nakna.

De kastade ankar och väntade där denna stund.

Och när tre dagar hade gått kom de springande uppifrån landet och en av dem hade vindruvor i händerna och den andra självsådda veteax.

Allt detta och mycket mer skulle jag kunna berätta för er, ack ni fåkunniga och olärda, som ingenting vet och ingenting kan, ty jag är stark såsom Särimner, och en långt bättre och vida mer befaren man än ni.

Också Tyrkar, förresten, har fått ett helt skepp uppkallat efter sig på ort och ställe i Tyskland, vilket kan vara intressant för er att veta, om ni någonsin kommer dit.

Hur Skyr, den isländska filmjölken, orsakade stora problem för de svårt laktosintoleranta indianerna, som trodde att Nordborna förgiftat dem – och hur detta i sinom tid ledde till krig och missämja, har jag redan berättat på annat ställe i denna blogg, liksom hur Freydis, Leifs rödhåriga och eldfängda syster, som var en gammal kvinna på över de femtio, blev gravid och i åttonde månaden sprang fram mot Skrälingarna, med bara bröst och drog ett bart svärd mellan de nakna brösten, vilket lär ha skrämt dem så svårt, att de allihopa flydde..

ONDA ONDA FILMJÖLK – Fast ni är väl inga laktosintoleranta SKITSTÖVLAR ?

Roligast är kanske den lilla scen i Hrafn Gunnlaugssons gamla film ”Den vite Vikingen” där en äldre, mer erfaren man berättar för en yngre, frågvis och oerfaren om Vinlandsfärderna, och den unge och oerfarne frågar: ”Men varför blev skrälingarna eller de röda männen så rädda för Frejdis, bara för att hon hade nakna bröst ? Nakna kvinnobröst måste de väl ha sett förr, på sina mödrar, hustrur eller flickvänner ??”

”Jo, jo..” svarar då den äldre krigaren: ”Men de brösten kanske inte var lika stora och vita som dem på Frejdis !”

”Ren kvantitet” sade en gång Vladimir Ilitj Lenin, Ryssarnas store ledare, ”kan ofta vara en KVALITET i sig…”

Härmed slutar jag min krönika, och med detta skall ni – de HEDNA och de LUDNA – er alldeles foga, rätta er efter och hädanefter PRAKTISERA….

Scen med Frejdis och de bara brösten från det sk ”Saga Muséet” i Reykjavik…

 

BBC SKÅDAR SÄRIMNER på Piktisk sten… (inlägg från 2019-10-17)

Igår skrev jag om den iriske hjälten Finn, och för någon dag sedan publicerade BBC spännande upptäckter om en piktisk sten i Skottland, där SJÄLVASTE SÄRIMNER verkar vara avbildad. Det är förstås ingen slump, ingen tillfällighet, utan ett exempel på vad vi hedningar kallar synkronicitet, dvs att flera sinsemellan helt oberoende händelser bildar ett mönster, och så att säga arbetar emot samma mål. Bevisen är MÅNGA – ”Fatter is he, fatter is he who has dined upon the spam, the ham and the pork of ages” Tidigare har också motiv med hedniska vildsvin – de nordiska myternas Hildisvin – setts flera gånger över det piktiska området. Den så kallade bildstenen från Knocknagael, idag förvarad i ett lokalt kommunhus, visar ett tydligt nordiskt vildsvinsmotiv, redan på 400 – 600 talet. Denna gång har man hittat överdelen av ett keltiskt kors från 800-talet, men över det sitter två hedniska djur, och nedtill en dunkel inskrift. Det är ett vildsvin och en jakthund, som står ansikte mot ansikte och öga mot öga med varandra. Vildsvinet symboliserade pikter, vikingar och skottar – de fria hedningarna i Norden, vars vapendjur detta var. Hunden är de kristna, som härmed får bära hundhuvudet som vanligt. Sådan är Särimner – och åter har han skådats !   ”IN HOC SIGNO VINCES – SIC SEMPER PORCUS !!”

 

Lindisfarnedagen, 2019 (inlägg från 2019-06-08)

Idag är det dagen för motattacken på den kristna missionsbasen vid Lindisfarne. 798 förstörde norska vikingar vad som var en bas för slavhandlare och missionärer vid den Northumbriska kusten, väl medvetna om Karl den Stores pågående folkmord på Saxarna och andra hedniska folk, och i traditionell historieskrivning har man ansett, att det är just 8 Juni som skulle vara datumet för den viktiga motoffensiv, som Nordborna lyckades inleda mot Europas kristna. Jag har skrivit om denna dag i min blogg förr, och om vi antar att Vikingatiden verkligen tog slut i och med slaget vid Hastings, 1066 – fastän Kungsgården vid Uppsala stod kvar till långt in på 1090-talet, så markerar Lindisfarne början på närmare tre hundra år av aktivt och framgångsrikt kulturellt motstånd, och är värd att fira enbart av den orsaken, även om datumet egentligen bör ha infallit 11 dagar senare,  om man räknar med skiftet mellan de Julianska och den Gregorianska kalendern, som vi numera räknar med. Även om Lindisfarne borde vara en mycket berömd och välbesökt plats, är ”Holy Island” som ön också kallas, knappast något större turistmål idag, och få om ens några Nordbor av idag har velat analysera, vilken stridsuppgift våra förfäder åtog sig, eller hur det gick till, när ön befriades från den avskyvärda katolicism, som utövades där. Vikingarna visste, att det inte duger att vänta med att bekämpa en fiende, tills han gjort sig hemmastad inne i ditt eget land. Tillåter du, att kyrkor eller moskéer byggs i det egna landet, kan du aldrig driva ut Monoteisterna därifrån, och då är det redan försent. Folkmordet är redan igång, och fienden växer sig bara starkare och starkare, tills att din egen kultur är alldeles förstörd, precis som det blivit i våra dagar. Nej – det rätta sättet – ansåg de – är att anfalla fienden redan innan han hunnit etablera sig i ditt hemland, och med full kraft slå över öppet hav och förinta hans baser – innan han ens landstigit på DIN kust. Gustav II Adolf, Karl XI och andra svenska kungar skulle långt senare tillämpa exakt samma taktik, och det är tack vare dem och deras soldater, som vi ännu har något kvar av Sverige, även om vår frihet inskränkts mer och mer, särskilt i och med det skadliga EU-medlemskapet, som inte varit till nytta för Sverige och som inte skapat ett hållbart samhälle- Lindisfarne av idag domineras av ett stort 1500-tals slott på en borgklippa, men den anläggningen var inte fullt lika stor under Vikingatid. Snarast bör där ha stått pallisader av trä och några stentorn uppe på borgklippan, och inte den magnifika stenborg man ser idag. Fast hur intar man ett sådant fäste ? – Svaret är enkelt – man intar det inte alls, för det var inte så Vikingarna gjorde. Deras framgångsrika operation, som slog alla kristna över hela Europa med förundran och blind skräck var istället baserad på kringgång – och hursomhelst var det klostret vid Lindisfarne priory man ville slå ut – inte den lilla truppstyrka på 50-60 man eller så som bevakade själva borgklippan. Linidsfarne är en flack ö, som än idag omges av sandbankar. För att undgå upptäckt, måste man ha rott in under de tidiga morgontimmarna, nattetid eller använt sig av dimma som skydd. Man kunde med andra ord konsten att uppträda dolt, och den gängse bilden av färgglada segel och förgyllda drakhuvud kan vi lika bra glömma. Två bukter i syd ger bra landstigningsstränder att angripa klostret ifrån, även om vi idag inte vet vilken strand man kom in vid, den östra eller den västra. Helt säkert använde man omfattning som strategi, och slog emot klostret från två olika håll, i alla fall vilket en forskare vid namn Paddy Griffith, författare till boken ”The Viking art of War” trodde på 1990-talet. Han antog, att den styrka som anföll Lindisfarne knappast kunde ha varit över 200 man, och att den måste ha bestått av mindre än 20 skepp, men erkänner villigt, att rytteri kan ha medförts, och att attacken emot klostret måste ha varit noga ”rekad”, förberedd och följde en noggrann plan – det var inte alls fråga om ett slumpvis anfall, eller några ”rövarband” utan en organiserad truppstyrka, som kämpade och slogs efter militära regler, och med ett väl utvecklat ledningssystem, som alla förstår. Klosteranläggningen på Lindisfarne utvidgades visserligen på 1100-talet, men var redan försedd med vallar och murar. Märk också sandbankarna i bakgrunden ! En sådan anläggning stormar man inte på måfå. Man måste VETA var passagerna finns, och var man kan komma upp från stranden… Att motattacken vid Lindisfarne blev såpass framgångrik som den blev, är inte ett vittnesbörd om ”plundring” eller ”piratdåd” som det ofta har framställts i kristna historieböcker. Den var ett verk av väl förberedda, grundligt tränade och bra utbildade män, som visste vad de gjorde. För att lyckas med en sådan uppgift måste man för det första kunna konsten att navigera över öppet hav hela vägen från Norge tills man kommer till avsedd punkt på den Engelska kusten, och kan gruppera för anfall. Man måste ha varit grundligt orienterad om hur anfallsmålet såg ut, och det faktum att man kunde undvika Lindisfarne Castle. Borgens läge på en ensam klippa var också en enorm svaghet – för bara en enda stig leder upp eller ned för borgklippan, och blockerade man den, satt ju försvararna fångade i en fälla, medan klostret blev ett lätt byte.. Detta hade helt enkelt inte varit möjligt, om man inte kunnat orientera sig på ön – och kanske gjort terrängskisser eller rent av kartor innan – samt repeterat in, exakt var man skulle ro in emot stranden – och komma upp från den ! Alltsammans kräver – som alla någorlunda militärt bevandrade personer lätt inser – planering – och ett säkert, väl lätt genomförande ! Se där en lärdom att ta med – och fortsätta använda, också i våra dagar !

55 hektar stort läger för ”den stora armén” av Vikingar funnet i England (inlägg från 22 Maj 2017)

SCI News, flera andra vetenskapliga tidskrifter på nätet och Russia Today har under de senaste dagarna uppgett att arkeologer i England hittat ett mer än 55 hektar stort läger för vad som kallats ”den stora armén” vid Torksey i Linconshire. Anläggningen ligger på en hög platå vid floden Trent, och måste ha varit en lätt försvarad plats, som var större än nästan alla städer i det dåtida England, bland annat York. Torksey innehöll naustar eller båthus, en ordentlig skyddsvall och många husgrunder med plats för kanske tiotusen man Det faktum att ”den stora hedniska armén” permanent uppehöll sig i England sedan ca 865 och sedan övervintrade i flera år, bland annat vid Torksey vintern 872-873 har länge varit känt både av historiker och arkeologer, och de fynd som nu gjorts ger bara en ännu starkare bild av hur välorganiserad, systematisk och taktisk skicklig den Nordiska kolonisationen av England var. Det var under dessa år Danelagen upprättades, och lag och ordning infördes i ett splittrat, dåligt lett örike. Fynd visar att man smält ned guld och silvertackor, och för första gången infört ett organiserat skattesystem – något som också var ett civilisatoriskt steg framåt. Brittiska krönikor från tiden talar mest om Daner, men i själva verket var Nordmännen också Norrmän, Svenskar och Skåningar, i en gemensamt ledd professionell armé, som kan ha räknat över 20 000 personer. Mer än 350 mynt har hittats, silverpenningar från Angeln och sk ”Stycas” eller Stycken från Northumberland, ett dåligt myntslag gjort av en koppar och silverlegering. Därtill kommer 124 Dirhamer från kalifatets länder, som antagligen visar att det fanns svear och österledsfarare i vinterlägret 872-873, och utöver det har man hittat 350 spelpjäser av bly, samt fynd som visar att både kvinnor och barn också fanns på plats vid Torksey – som var avsett bli en permanent stad i ett nytt välde och ett nytt land. Då som nu gällde det att bygga upp – inte riva ned.

Fynden berättar om en unik civilisation, lika högtstående som de kristna engelsmännens

Svenskt projekt visar Ösysslans hemortsrätt (inlägg från 5 Januari 2018)

Hufvudstadsbladet, Vasa-bladet och andra svenskspråkiga tidningar i Finland skrev för några dagar sedan om Öselfyndet, det sensationella gravfynd från 700-talet som är lokaliserat till Svorbe-halvön vid Ösels eller Ösysslans sydspets. Man har hittat rester efter minst två båtlag i en organiserad armé eller ledungsflotta, och funnit spår efter hård strid. Fyndet gjordes redan för tio år sedan, men svenska media har knappast skrivit någonting om det, på grund av den fientliga inställning till svensk kultur och svensk historia som rått under våra två senaste regeringar. Nu har estniska arkeologer avslöjat sanningen. Jüri Peets, doktor i arkeologi vid Tallinns universitet kan nu bekräfta att de 41 stupade krigarna vars kvarlevor hittats på Ösel, verkligen kom från Mälardalen samt Öland, som tillhörde Sveariket redan på 500-talet. Vem de slagits mot eller varför de stupat i strid är tillsvidare okänt, och det behöver inte alls vara så att det var någon skattläggning av Ösel eller lokalt motstånd som låg bakom, vilket man skall ha fullständigt klart för sig. Anledningen att dokumentationen av öselfynden går så trögt, beror också på penningbrist hos Universitetet i Tallinn, skriver Hufvudstadsbladet i Helsingfors. Till all lycka kom Uppsala universitet och det svenska Vetenskapsrådet till undsättning i våras med ett forskningsanslag på sammanlagt 5,3 miljoner euro som möjliggör en fördjupning och förlängning av projektet. Forskningen kring vikingagraven på Ösel utgör nu en del av den svenska storsatsningen The viking phenomenon, vilket innebär att en internationell publikation och en utställning är att vänta inom en snar framtid. Vetenskapsrådet och Uppsala Universitet har också all anledning att reparera sitt internationellt sett skamfilade rykte, särskilt efter upptäckterna kring den svenska textilkonservatorn Annika Larssons falsarier i höstas, för uppenbarligen borde ju hon inte fått det minsta stöd utav dem. Nu går kanske forskningspengarna till ett bättre och vettigare ändamål istället, och det får vi ändå vara tacksamma för i tider som dessa. Jüri Peets kan berätta om utsökt tillverkade vapen med minst fem sorters olika stål, och hur fynden med säkerhet daterats till 750-talet. Här finns spelpjäser i valben, fynd av segel och utrustning.  Den kalkrika jordmånen på Ösel har konserverat och bevarat föremålen väl för eftervärlden. Bland annat därför är de arkeologiska fynden unika också då vi jämför med motsvarande föremål från övriga länder, säger Peets. Spelpjäserna är helt intakta och de fibulor av brons som har använts för att binda draperade klädesplagg är i ypperligt skick. Tidens tand har smulat sönder stora delar av svärdens klingor men svärdens fästen med de sirliga ornamenten har bevarats väl. Så sent som 1855 var nästan Estlands samtliga kusttrakter koloniserade och bebodda av svenskar. De sista svensktalande försvann vid Stalins utrensningar på 1930-talet De har högst troligt färdats från Mälardalen via Åland till den finska kusten och sedan tagit sig söderut via Odensholm och den estniska västkusten till Ösel. Det kan hända att de var på väg till floden Daugava, förklarar den estniske professorn. Enligt Ynglingasagan dog Ingvar, en svensk kung av Ynglingaätten på Estland år 683 och höglades där, och fynden ger större tyngd åt det faktum att Ösel, Dagö, Odensholm, Ormsö och hela det senare svenska Estland var koloniserat av svear redan på 600-talet, och en del av det svenska riket från denna tid och framåt. Förhållandena mellan svenskar och Ester var för det mesta vänskapliga, och i den vikingatida kulturen ingick folkgrupper av blandad etnicitet redan från början. Det svenska Östersjöväldet var ett Svenskt, finskt, götiskt och estniskt rike, där olika folkgrupper smält samman till ett starkt och utvecklat helt. Arkeologerna har hittills inte skrivit något om det, men kanske dräptes Svearna på Ösels sydligaste halvö av Kurer och Letter, eller Slaviska stammar från Daugava- eller Dünaområdet. Forskningen går vidare, och vi hyllar de fallna med en sång:

Skadegörelsen på Kulturarvet fortsätter… I Sverige och i Norge… (inlägg från 16 Augusti 2017)

Riksantikvarieämbetet, RAÄ, försöker idag förneka journalisten Ola Wongs skrämmande avslöjanden i Svenska Dagbladet, Svd om hur det svenska arkeologiska kulturarvet systematiskt förstörs till följd av utebliven metallkonservering, som samvetslösa entrepenörer i byggbranschen inte behöver betala för, samt bristande kontroll från svenska myndigheter. Ändå kan Ämbetet inte förklara de värsta övergreppen emot vårt kulturarv, och hur tusenåriga amulettringar och andra artefrakter från Asatrons tid i Sverige systematiskt kastats och förstörts. Ta utgrävningarna i Molnby, norr om Stockholm till exempel, vilka beskrivits i lokaltidningen ”Mitt I”.

Tusenåriga amulettringar från järnåldern gick till metallåtervinningen eftersom arkeologifirman som grävde helt enkelt inte hade möjlighet att ta hand om fynden. Svenska Dagbladet har uppmärksammat att liknande saker händer regelmässigt vid utgrävningar i Sverige. Det känns fel och sorgligt att förstöra över tusenårigt rituellt konsthantverk. Kulturnämndens ordförande i Vallentuna, Lovisa Kronsporre, tycker att frågan bör diskuteras politiskt. -Jag förstår om folk blir upprörda över det här, säger hon.

Allt fler etniska svenskar, ja till och med Centerpartistiska politiker blir upprörda över hur Regeringen Löfvén behandlar vårt kulturarv… I Norge utsattes Universitetsmuséet i Bergen – som har en stor samling världsunika fynd från Vikingatid och Järnålder – för en fräck stöld i helgen. Tjuvarna kunde enkelt och lätt klättra in på muséet via en byggnadsställning, krossa en glasruta och vandra in. Sedan valde och vrakade de, slog sönder monter efter monter och tog minst 245 värdefulla föremål, har det visat sig. Larmet utlöstes minst två gånger, men ingen reagerade. Ingen lyfte ens ett finger för att försvara en av Norges viktigaste konstskatter. Polisen reagerade inte heller, utan kom som vanligt för sent till platsen, och så slutade denna dystra ”Norgehistoria”. Nu har det lagts ut offentliga listor på Facebook över de stulna föremålen, för att förövarna skall kunna åka fast och inte komma undan, innan föremålen försvinner ut ur Norge för all framtid. Polisen förnekar dock att det skulle röra sig om ett rent beställningsarbete enligt de norska tidningarna, som skrivit mycket om saken. Såhär lätt är det att sno ovärderliga kulturskatter i Norge. Man bara ”vandrar in” och Polisen gör ingenting ingenting åt det, förrän det redan är försent… Varför har myndigheter i Sverige och Norge så dåligt skydd för våra kulturföremål ? Varför säger direktrisen för ”Forum för levande historia” i Sverige att just svenskar och nordbor skall sakna all kultur, och varför beivrar man inte stölder som de här ? Själv anser jag – och flera med mig – att det finns ett politiskt syfte och en dold agenda bakom alltsammans. Ett historielöst, rotlöst och identitetslöst folk består av rädda och skrämda människor, som inte vet vilka de är och var de kommer ifrån. Rädda och identitetslösa människor är lätta att kontrollera, och de kan politikerna sedan lura och domptera som de vill. Därför är det viktigt för (S) i Sverige och Arbeiderpartiet i Norge att ta ifrån de etniska svenskarna och norrmännen deras identitet, och det gör man bland annat med att systematiskt undertrycka fakta – eller se till att viktigt bevismaterial kommer bort. Sedan kan man bara stå där i talarstolarna och ljuga, ljuga, ljuga för sina egna medborgare, och säga saker som ”Men ingenting kan ni dumma Nordbor skapa för er själva ! Allt gott har kommit utifrån! Ni måste underkasta er, stå med mössan i hand och bocka, bocka, bocka. Nu inför vi sharia-lagar och katolicism, för ni har ju ingen egen lag” Så dräper, dödar och dompterar man två hela folk – men se – den bluffen går inte alla av oss på !! Gudarna ser vad som sker ! Låt inte förövarna komma undan…. Ovärderliga föremål i guld och silver, som snart kanske smälts ned och blir förstörda för alltid…RING POLISEN om ni ser några spår… Tragiska incidenter som dessa har i och för sig inträffat förr i historien. I Danmark stals till exempel de berömda Gallehus-hornen – ett av världens tidigaste och mest betydelsefulla runfynd, men det var på 1800-talet, när Nationalmuseum i Köpenhamn var betydligt sämre bevakat än det är idag.  År 2007 greps till och med fyra personer av utländsk härkomst för att ha stulit sentida kopior, men kopiorna återfanns tre dagar efter stölden…  Den gången rörde det sig om ovanligt ”klantiga” tjuvar, men tydligt är, att vi måste börja försvara oss emot all denna kriminalitet, och kräva att också muséerna gör något för att skydda vad som faktiskt är en betydelsefull epok inte bara i Nordens, men Europas och hela Världens historia. ”We go into the arms of those who remember us – only then, can we truly come home”. Utan det förflutna, har vi ingen framtid… Varför finns det så många politiker och andra, som hela tiden förnekar vår rätt till ett kulturarv, och vill ta ifrån oss vår identitet och historia ? Varför hatar de oss vanliga svenskar, norrmän och danskar så mycket, trots att de också tillhör samma folk, ett folk som har bott här i tusentals år ? En norsk bloggare jag nyligen läst, säger såhär angående den ökande kriminaliteten, rasismen som drabbar oss och allt det andra våra politiker kommer dragandes med:

Vi levde som jegere, fiskere og sankere. Nordmenn har siden bodd i Norge, spredt, i desentraliserte og homogene folkestammer. Vi er stedbundet. Ingen andre har befolket Norge lengre enn nordmenn. Vi kan hevdes å være langt mer «jordet» enn de fleste andre folk andre steder. Vi var få i antall, og vi var utbrytere. — — Historisk har vi aldri hatt noen annen religion enn naturen. Våre guder har alltid vært den. Vi har alltid valgt våre egne konger, dronninger og ledere. Tjente ikke disse til folkets forventninger, ble de byttet ut. Var de tyranniske eller korrumperte ble de ikke sjelden tatt av dage. Var andre kandidater bedre skikket, ble de gamle utkonkurrert og demokratisk valgt. Folkeviljen var altoverskyggende. Norge kan således hevdes å ha verdens eldste demokrati. Våre tre hovedting som heter det samme i dag, Eidsivating, Frostating og Gulating, var operative samlingsplasser for direkte folkedemokrati for kanskje mer enn 3 500 år siden. Vårt direkte demokrati er eldre enn det greske i antikken. På våre ting stemte likemenn og kvinner over alle viktige beslutninger. Kvinner og menn var likestilte, men det var tradisjonelle og naturlige kjønnsroller, der man egenkultiverte den bærekraftige storfamilien. Kvinner har i vår tradisjon hatt både stemmerett, arverett, rett til å eie jord og å skille seg. Voldtekt og urettmessig mishandling har i tusenvis av år medført meget strenge straffer i Norge, og har blitt ansett som æreløse handlinger.

Till detta skulle man kunna lägga, att rasism emot svenskar och norrmän – något som blir alltmer tydligt – och ren kulturförstörelse, stöld av konstskatter annat sådant inte är små eller obetydliga brott det heller – och att rättvisan till sist måste segra, i alla fall. Det kommer en dag när vi inte längre står lydigt med mössan i hand och bockar, och då blir det synd om förövarna…

Minnet av Jarlar, minnet av tappra män… Självständiga länder och riken, som faktiskt lever än… (inlägg från 16 Mars 2017)

Från Danmark rapporteras enligt NRK, den Norska statstelevisionen, att arkeologer där gjort epokgörande fynd, som skall vara i Värlsklass. En jarls grav från antingen Harald Båtands eller Gorm den Gamles tid har grävts ut vid Fregerslev, nära Skanderborg på Jylland. Hittills har man funnit spår av en rik hästutrustning, som inte var underlägsen någon centraleuropeisk riddares. Vidare utgrävningar startar i april, och som man förstår kan det dröja länge innan de är klara, eftersom det är en stor och närmast kunglig grav man nu gräver ut.  Också lokala media på Fyn har skrivit om det hela. Spår av en ovanligt rik hästutrustning åt en Jarl har redan säkrats – han var Danakungens närmaste man på Jylland under 900-talet I mer än 1100 år har Danmark varit en självständig nation och ett självständigt rike. Landet har överlevt ockupation, kristnande, feodalism och invandringsvågor söderifrån, men alltid återvunnit sin frihet. Och befolkningens absoluta huvuddel har alltid varit infödd, samt dansk, trots täta kontakter med de nordiska grannländerna. Än idag är 88,67 % av Danmarks invånare av danskt och nordiskt ursprung, vilket är en större andel än i Sverige. Att påstå att Danmark är en ”globaliserad” nation är helt enkelt inte sant. Landet är och förblir nordiskt. Anläggningar som Aggersborg och de andra ”Trelleborgarna” som också fanns i Skåne kunde rymma brigadstora enheter. Inte mindre än 5000 man, lika väl organiserade och beväpnade som någonsin de romerska legionerna. Detta var vad en dansk jarl kunde leda i strid… Från Sverige rapporterar UNT, Uppsala Nya Tidning om Gnistagraven, som arkeologer undersökt ii tre långa år, men som först nu genomgått allt dokumentationsarbete. Graven, som är från 500-talet tillhör en man som måste varit direkt underställd Sveakungen i Gamla Uppsala. Tidingen berättar:

I anslutning till krigarens skelett finns flera ägodelar som vittnar om den nya rikedomen: delar av en hjälm, svärd och sköldar, infattade granater och ett stort antal djur, däribland mannens jakthästar och fåglar. Rikedomen i föremålen är enligt forskningsgruppen i samma klass som de från de kända båtgravarna i Vendel och Valsgärde. Gravhögen är en så kallad brandgrav, och därför är alla ägodelar sönderbrända. Men tack vare moderna metoder har man kunnat analysera föremålen på ett sätt som kan göra Gnistahögen och dess fynd jämförbara med andra stora gravfält, som de i Sigtuna och Birka.

Några av fynden från Gnista – där vilade tills nyligen en svensk Jarl från 500-talet Sköldprydnader med ansikten – alla hedniska ornament, som liknar Odensmasker – prydda med halvädelstenar vittnar om sällsynt rikedom. Vendeltidens hjälmar, delvis inspirerade av sena romerska kavallerihjälmar hade ofta galtar eller andra djur på hjälmkrönet, och även om inte alla fynd från Gnista visats än, rör sig detta om en praktutrustning. Dåtidens Sveakung styrde en stor här, och de gamla folklanden Attundaland, Fjärdhundraland och Tiohundraland i Upplands centralbygder kunde redan då säkert ställa upp mer än 2200 krigare till häst. Modern rekonstruktion av hur männen kring Sveakungens jarl kunde ha sett ut ”Ett land har alltid en armé” sade en gång självaste Mao Tse Tung, den kinesiske statsmannen. ”Sin egen – eller något annat lands…” Hittills har vi i vårt land – Sverige – räknat oss som självständiga i mer än tusen år, eller ända sedan Erik Segersälls tid, eftersom han brukar räknas som den förste i kristna källor omnämnde Sveakungen. Det är dags att omvärdera allt detta nu. Uppsalahögarna, fynden vid Gnista, Vendel, Valsgärde och många andra platser visar att Sverige var en självständig och väl rustad nation flera hundra år dessförinnan, och själva riksgrundandet måste nu flyttas bakåt i tiden, till en helt hednisk, Asatrogen epok.

Kung Haralds Borgmurar (inlägg från 12 Augusti 2017)

International Business Times skriver om nya rön kring fästningen Borgring, en av de många Vikingatida ringborgarna från Harald Blåtands tid i det Danska Riket. Egentligen är detta ingen nyhet, eftersom Borgring upptäcktes redan på 1970-talet, och naturligtvis är långtifrån den första Ringborg man påträffat, eftersom Trelleborg nära Slagelse på västra Själland varit känd sedan åtminstone 1800-talet. Det nya är att man använt LIDAR och högupplöst markradar för att spåra strukturer inuti fästningen, och avslöjat konstruktionen bakom murar, bevakningstorn, portar och mycket annat. Borgring ligger vid ett dåtida sund nära Köge bukt, och var antagligen den andra i en serier om tre väldiga borgar, som bevakade Själland. Alla rundborgarna byggdes under 950-talet, då Danmark fortfarande var ett hedniskt land, och arkeologer och forskare är för länge sedan enade om att de varet skydd emot kristna tyskar och hedniska slaver. Akademiska uppsatser har också skrivits om saken. Redan Trelleborg på Själland rymde en inre garnison på minst 1300 – 1600 krigare, och lika mycket i några yttre långhus nere vid en flodstrand; vilka nog var avsedda för danskarnas vendiska allierade. Själland ensamt kunde alltså samla en ledungsflotta på 6400 man, permanent beredda att rycka ut till hemortens försvar.   Men det var inte allt man upptäckt av Kung Haralds borgar. Det finns ännu fler… Vid Limfjorden på Jylland ligger den enorma Aggersborg – kanske döpt efter latinets ”agger” eller vall, med plats för 6400 yrkessoldater, som en centralfästning mitt inne i landet. Totalt känner man nu till över 10 borganläggningar, som måste ha varit spridda över hela det danska väldet på Harald Blåtands tid. Denna karta redovisar inte alla av dem, men Skåne och sydjylland hade säkerligen också sina garnisoner på över 6400 man även de, och sammanlagt fanns i det danska riket en stående armé på över 25 000 personer. På grundval av de över 130 gravar som hittats på Trelleborg, Själland, vet man att härlägren var stadigvarande bebodda under minst en 40-års period, och att man tränade, utbildade och samlades vid dem, förutom att där också måste funnits skickliga vapensmeder och hantverkare av alla slag, stall för spaningskavalleri, skeppsbodar och små handelsplatser. Dåtidens hedniska Danmark var väl försvarat och väl organiserat. Idag har Danmark mycket färre yrkessoldater, och i fallet med det odugligt ledda Sverige tror man numera, att en stående styrka om 19 000 man på något sätt skulle kunna försvara fler än 10 miljoner invånare när kriget väl kommer. Även om nutidens vapen är effektivare, förstår vem som helst av oss ändå att det inte räcker. Varje del av riket måste försvaras. Ingen del av riket fick uppges. Karta över det danska riket omkring 970, med allierade stater och områden i gult. ”Stopp ett tag” vrålar nu de kristna fanatikerna – var inte Harald Blåtand ”den Harald, som gjorde danerna kristna” enligt den berömda Jellinge-stenen, och den påhittade biskop Popo, en man vars namn ännu på tyska är ett slangord för ”bakdel” eller ”stjärt” och som rimligen aldrig funnits. Det må vara hänt, men det hände först efter det att Kung Harald regerat i över trettio år av de femtio hans regering kom att vara, och det var först på hans ålderdom, då han blivit sjuklig och svag. För övrigt kan vi fråga hur djupt denna kristendom satt, då samme Harald också drog i härnad emot England med sina söner, och energiskt försvarade sitt rike emot alla kristna, intill det bittra slutet. Kung Harald visste redan, vad Gustav II Adolf och Karl X Gustav visste efter honom. Ett försvar av riket blir aldrig någonsin framgångsrikt, om man bara sitter passivt ned och väntar. Släpper man in kristna, islamister och andra innanför det egna landets gränser i större antal, då uppkommer förr eller senare en situation som närmar sig inbördeskrig, och då har man erövrarfolken och deras Monoteistiska ideologi redan etablerade inuti vårt eget land. Det fick inte bara hända, det insåg Harald Blåtand gott och väl. Det gällde att avvisa erövrarna, innan de fått minsta chans att installera sig i det danska riket, och bästa sättet var en rejäl ”pre-emptive strike” eller att besegra fienden på andra sidan havet, redan innan han försökt korsa det… Att som i vår tid försöka skicka mindre än 1000 svenska FN-soldater till Mali för att försöka hindra erövringsvågor därifrån, är ”too little, too late”. Redan långt innan 1000-talet hade man formerat Ledungsflottor i de nordiska länderna. Varje härad eller hundare – av hundratal – märk de tre folklanden i Uppland, som fortfarande heter Tihundraland, Attundaland och Fjärdundraland ställde upp med vapenföra män, och bestämmelserna om varje Hamna, Skeppslag och Attung som ledungsflottan var indelad i, fanns kvar långt fram i tiden, liksom detaljerade bestämmelser om hur mycket livsmedel och exakt vilka ”folkvapen” varje man i ledungsflottan var skyldig att utrusta sig med. Under Kung Haralds tid hade detta system existerat i mer än 200 år, och vad han gjorde var bara att ge borglägren en mer fast struktur, och utrusta dem med permanenta garnisoner. Ändå vägrade de svenska arkeologerna under Kulturmarxismens 1970-tal att acceptera, att Trelleborg i Skåne varit en i raden av danska garnisoner. Istället tramsade och flamsade man helt ohistoriskt att ”Trelleborg” skulle betyda en borg byggd och befolkad av smutsiga trälar, eller att förledet ”Trelle” skulle syfta på trätrallar eller trälagda gator, inuti borgen, fastän inget kunde vara felaktigare. Först 1995 vågade man rekonstruera en bit av den ursprungliga Trelleborgen – innan fick man inte det för Sverigefientligt sinnade politiker… Emellertid är inte sista ordet om Vikingarnas stridskonst sagt ännu. Vi vet från anglosaxiska krönikor att innan slaget vid Edington, 878, anföll en dansk här om tiotusentals krigare Wessex och Engelsmännen norrifrån, medan en norsk här uppges ha landstigit på Englands sydkust, och missat att möta danskarna med bara sex timmars felmarginal. Nästan på samma sätt gick det 1066, när den engelske Harald Goodwinsons här nätt och jämnt lyckades slå nordborna vid Stamford Bridge, men på två dagar fick i ilmarscher bege sig ned till Hastings vid kanalen och möta Normanderna – ett slag som han mycket riktigt förlorade. Historiska fakta är ovedersägliga, men tänk nu på det viktigaste: I en tid helt utan radio, telegraf och några sambandsmedel överhuvudtaget – utom kurirer (som knappast kunde ro och segla runt hela England) – Hur sköttes då samband och ledning av såpass stora styrkor ändå med så stor precision ? För att låta en här marschera över hela England, övervintra där och sedan möta en norsk här (nja, med 6 timmars fel) krävs en mycket noggrann kännedom om terräng och stridsfält, det som vi i våra dagar kallar ”preparation of battle space” med NATOs terminologi, och antagligen något som liknar ytterst detaljerade kartor. Logistik, och mat, vatten, förnödenheter och mycket annat måste också vara kalkylerade och mängdbestämda i förväg, och i de exakt planerade fästningarna som Aggersborg, Fyrkat och Trelleborg ser vi hur ytterst noggranna dess beräkningar var. Vikingatågen var inte alls några slumpvis organiserade plundringståg, utan del i en uppifrån ledd, noggrannt förberedd och bra genomförd verksamhet. Något annat ska vi helt enkelt inte föreställa oss. Krig är krig – det handlar om överlevnad – och att besegra motståndaren innan han ens kommer in i ditt eget land, är det bästa tillvägagångssättet. Nej såhär slogs man INTE – det ger kortvarigt skydd mot projektiler, men inte FRAMGÅNG i strid… Ny forskning om vikingatida sköldar och skadorna som funnits på dem dokumenterar, att Vikingarnas stridssätt inte alls var någon tung och orörlig kopia av någon grekisk eller romersk falang, eller en passiv ”sköldmur” annat än möjligen undantagsvis, i inledningen på ett större fältslag, då det gällde att skydda sig emot pilar och projektiler, innan man kunde komma upp på stormavstånd och ANFALLA vilket är ALL krigförings ändamål, och väsentliga kännetecken. ANFALL – beslutsamt genomfört och med KRAFTIGAST tänkbara vapen och sammanhållning, är och förblir BÄSTA FÖRSVAR… Andra sajter på nätet har redan avslöjat mer om den danske arkeologen Rolf Warmings resultat, och hur vikingatidens rundsköldar användes. De användes som vapen, och för att bokstavligt talat slå och banka motståndaren överända och ned i jorden, inte alls som något passivt skydd… Det gällde att inte låta fienden sätta sig fast på någon stödjepunkt, utan att knäcka honom, så fort han ens försöker att sätta sig ned…

 

Inbrottet i Bergen på väg att klaras upp – Droger och ”fornsederi” ligger bakom ? (inlägg från 4 December 2017)

Tidigare i år stals över 700 ovärderliga föremål från Vikingatid och Järnålder från Bergens Universitetsmuseum i Norge. Ett helt kulturarv blev skändat, och några av Norges absolut finaste konstskatter någonsin blev förstörda och gick förlorade för alltid. Och först nu – i December månad – håller hela brottet på att klaras upp. Först grep och åtalade man två personer, och sedan grep och åtalade man två till. 400 föremål har nu kommit tillbaka till muséet, men många är i svårt skadat skick, och minst en tredjedel av allt stöldgodset saknas fortfarande. Tjuvarna – allesammans narkomaner – sågade sönder, bröt av och förstörde hundratals ovärderliga fynd… Redan i September hade polisen säkrat DNA-spår, och under den sista månaden har hela brottshärvan rullats upp i all sin förfärlighet. Narkotika ligger bakom. Det började i Oktober med att en 49-årig känd missbrukarehörde av sig till Polisen i Bergen. Han hade drabbats av stark och ihållande ångest över vad han gjort, och var senare enligt media i Bergen i så dålig form, att han fick tas in på psyket. 10 November var den gripne fortsatt i så dåligt skick, att han inte kunde förhöras. Samtidigt greps en 51-åring, som under två veckors tid fick sitta gripen för grovt häleri, eftersom ansenliga delar av skatterna och Norska folkets egendom hade hittats hemma i hans lägenhet. Den kriminelle, som mycket väl kan vara huvudman i ligan, nekade till allt och påstod att han skulle ha hittat skatten utomhus i plastkassar, men det förklarar inte varför han i så fall undvek att lämna in den till myndigheterna, och med flit bröt isär och förstörde stora delar av de föremål han kommit över. Med i ligan var också en 41-årig och en 49-årig narkoman, och 41-åringen, som så sent som under våren 2017 satt i fängelse på 45 dagars dom har delvis erkänt brottet, och att han tagit befattning med stöldgodset i avsikt att sälja det – troligen med avsikt att köpa knark för alltsammans.. Man vet fortfarande inte hur många av dessa skatter som nu är borta för alltid… Många detaljer återstår också ännu för domstolarna i Norge att förklara, exempelvis hur det kunde komma sig att NOKAS – den vaktfirma som skulle bevaka muséet – helt enkelt stängde av larmet när det utlöstes för andra gången, och helt struntade i att ingripa och kontrollera saken, natten då stölden skedde. Så vad ska man säga, goda medborgare – vad ska man säga ? Sånt här har hänt många gånger förr. I Hedendomens och Asatrons absoluta utmarker lurar ett samfund som kallar sig ”Forn Sed Sverige” och vars inställning till det här med droger och narkotika är minst sagt misstänkt. Under 2000-talets början stals hela det här samfundets sk ”Tempelkassa” – man hade lovat bygga ett Gudahov av en person, som helt utan tidigare erfarenhet hade valts in som kassör, och som genast köpte knark för alla insamlade medel – redan då över 12 000 kronor. Senare har en viss Henrik Hallgren yttrat sig på samma samfunds hemsida, och sagt att han själv tycker att narkotika ger ”många värdefulla andliga erfarenheter” men vad det är för slags ”värdefulla erfarenheter” man i så fall skulle få ut av narkotiska växter och preparat, har han aldrig kunnat precisera. Jag själv har gång efter annan också blivit ”påhoppad” av diverse individer under pseudonym på sociala media – samtliga ”fornsedare” som hållit på med droger, och som försvarat sitt drogmissbruk med att det skulle vara religiöst motiverat. Kommentarer torde vara överflödiga, men det kan mycket väl vara liknande individer som nu dykt upp i Bergen av alla platser, och svensk och norsk Polis bör nog hålla ögonen på de här personerna. Vad är det för slags IDIOTER som ägnar sig åt ”Forn Sed” och liknande ? (teckning av Christopher Nielsen, norsk serietecknare i ”To Trötte Typer) Tydligt är i alla fall, att vi seriösa Hedningar och Asatroende måste rensa upp framför egen dörr, och se upp så att vi inte blir infiltrerade av sådana här personer – för då kan vad som helst hända. I direkt motsats till ovanstående, så kan man notera att Nordiska Asa Samfundet – nu Sveriges största samfund för Hedendom, med över 750 medlemar – i somras på sitt årsmöte antog en resolution, som kraftigt fördömer allt bruk av narkotika vid varje form av sammankomst eller liknande i samfundet, och som INTE vill ha med den här sortens människor att göra. Svensk lagstiftning skall helt enkelt följas – också den Norska Lagen säger samma sak – men i fallet ”Forn Sed” har det alltid varit lite si och så med laglydigheten, för där finns inga liknande stadgar antagna, och så har det varit i nu över tio års tid – trots de stölder man själv drabbats av. Medlemsansvariga, som ”Hedniska Tankar” talat med, erkänner att ”Forn Seds” antal nu sjunkit till under 70 betalande medlemmar, och att man fortsatt har svåra problem med finanserna. Vi får väl hoppas att denna lilla fula rörelse i Hedendomens tassemarker helt dör ut så småningom, och att vi alla kan undvika de här ”trötta typerna” som helt oförtjänt ger oss andra dåligt rykte.

”Den som vill ODLA SIN TRÄDGÅRD tillåter INTE någon plats för OGRÄS !!” (Dag Hammarsköld)

Oklarheter om Point Rosee i Kanada (inlägg från 31 Maj 2018)

Nej, ”Point Rosee” är inget billigt rosévin, som kan pimplas utomhus såhär i slutet av Frejas vackra månad Maj, utan den udde som brukade kallas Stormy Point, och som markerar den sydvästra spetsen på Newfoundland i Kanada… För två år sedan trodde amerikanska experter på fjärranalys att de hittat spår efter ett 22 meter långt och 6 meter brett Vikingatida långhus på satellitbilder, vilket skulle bevisa att Point Rosee var den andra konstaterade boplatsen för Vikingar i Amerika, efter L’Anse Aux Meadowes, som identifierades som ”Leifsbudir” eller en enstaka övervintringsstation på vägen till Vinland (som enligt samstämmiga litterära vittnesbörd måste ha legat mycket längre söderut) redan på 1950-talet. Diverse oklarheter finns i den arkeologiska undersökningen, och det fyndmaterial från två års undersökningar som nu presenterats. Långhuset var bevisligen en feltolkning av naturliga gräsvallar, sägs det nu – men varför växte torven just så – stod där tidigare någon träbyggnad eller någotslags vindskydd på plasen ? Och vad som tidigare tolkats som spår efter järnframställning – något som ingen indiansk kultur någonsin behärskade – tolkas nu som en obearbetad, flera kilo tung klump av myrmalm – Men hur ovanligt är det att hitta såpass stora myrmalmsklumpar ute på en öde strand ? De flesta någotsånär smideskunniga personer vet redan, att det är mycket enkelt att skilja obearbetad malm från slagg, som redan utsatts för rostning och hetta, bland annat därför att slaggen blir magnetisk efter upphettning. Kanhända samlade någon in malmen för mer än åttahundra år sedan, av dess läge i orörda torv- och jordlager att döma, men hann av något oklart skäl (som resor och vindar) aldrig med att smälta ned den ? Men vem skulle ha gjort det i så fall ? Ingen person, som inte redan visste hur man framställer järn, skulle ha kånkat dit en så stor malmklump helt i onödan… Några ordentliga tester skall inte ha gjorts vid en första grävsäsong för två år sedan, och fortfarande är resultaten ytterst motsägelsefulla. Så är det för det mesta inom arkeologin, som för det mesta är en ytterst tråkig och ganska ointressant vetenskap. Det är mycket sällan några spektakulära fynd görs, men när de väl görs kan ”praktfynd” vända upp och ned på hela den existerande vetenskapshistorien. Så har emellertid inte skett i det här fallet, för ”Point Rosee” verkar vara helt fel plats att söka efter vikingatida lämningar på. Flera vilda – och obevisade – Kanadensiska teorier om Vinlands förmodade läge finns… L’Anse Aux Meadowes är känd över hela världen som en blåsig och öde plats, som är erkänt svår att övervintra och överleva vid. Det stämmer också med Vinlandssagornas beskrivning av just den platsen, för ”Leifsbudir” eller Leifsbodarna var aldrig avsett som en permanent bosättning. Expertena som grävde ut Point Rosee tror precis som Mats G Larsson och flera andra forskare att det riktiga Vinland måste legat i Nova Scotia, eller till och med i Maine, 100-tals kilometer längre söderut.. Vinlandssagorna innehåller detaljerad information om dagens längd vid Midvinter och Midsommar i Vinland. Ur detta, kan den geografiska breddgraden enkelt uppskattas…

”Minnesmanipulering” – Hur de kristna approprierar och förstör andras Kulturarv (2019-09-09)

På sajten www.forskning.se varslas det idag om en intressant uppsats från Göteborgs Universitet, som avslöjar de kristnas och monoteisternas ränker. Md exempel från senantikens Rom och Främre Asien visar forskaren Irene Selsvold hur de kristna dels systematiskt förstörde, skövlade och brände alla hedniska minnesmärken de såg, och sedan ”approprierade” eller tillägnade sig det som blev kvar, eller de arketektoniska minnesmärken som var alltför massiva för att förstöra. De ljög om folktraditioner, gudar och gudinnor, och försökte få dessa att se ut som katolska helgon. Skriftliga källor från senantiken (cirka 350-620 efter vår tideräkning), som lagar och helgonberättelser, vittnar dels om hur materiell kultur knuten till hednisk kult förstördes brutalt, dels om att hedniska statyer och tempelbyggnader var huvudfokus för dessa kristna attacker. Det är IS av idag och kristna bildstormare av igår… Såhär far Monoteisterna fram, så fort de möter en annan kultur än deras egen… Utöver de vanligen anförda manipuleringsmetoderna – ödeläggelse och konvertering – undersöks manipulationsstrategier som bortskaffande, skadegörelse, återanvändning, deponering, appropriering och omkonfigurering. – Strategier för att manipulera minne var inte begränsade till tempelbyggnader och helgedomar utan genomfördes i hela det offentliga stadsrummet. Materiell kultur flyttades från helgedomar ut i stadsrummet och in i kristna byggnader, och bildverk, mindre monument och portar i det offentliga rummet blev utsatta för kristen manipulering på samma sätt som materiell kultur i helgedomar. Gaturum och nekropoler (antika begravningsplatser) var också viktiga arenor för minnesmanipulering. Genom att manipulera, ljuga, roffa åt sig och dölja antika statyer och lämningar av hednisk kult, lyckades man nästan utplåna minnet av de hedniska högkulturerna. Samma strategi används också av kristna än idag, till och med i dagens Sverige. Vid Gamla Uppsala, rakt framför de tre hedniska storhögarna, har Katolska Kyrkan olagligen uppfört ett stort altare, som definitivt inte hör hemma på den platsen. Du kan läsa mer om de kristna vandalernas härjningar vid Gamla Uppsala här. Hittills har 1243 personer skrivit på ett upprop mot den katolska styggelsen, och krävt att det olagliga altaret avlägsnas. Får vi 5000 underskrifter, kan vi kräva en kommunal folkomröstning i Uppsala stad, och äntligen återställa Uppsala Högar till ursprungligt skick.

”Hur brist på Valrossbetar skall ha sänkt Grönlandsbosättningen” (inlägg från 2020-01-09)

Att Erik den Röde grundade de Nordiska bosättningarna i östbygden och västbygden på Grönland känner väl alla bildade människor i Sverige till, men färre minns kanske det faktum att de bestod ända till 1400-talets första hälft, och kan ha överlevt så länge som till ett trettiotal år före Columbus, som de kristna på falska och felaktiga grunder utsett till Amerikas upptäckare. Nu rapporteras från The Smithsonian i USA – detta anrika lärosäte – att jakten på Valrossbetar och bristen på denna eftertraktade råvara skulle ha gjort att Grönlandskolonierna till sist dog ut, vilket också andra media med arktisk anknytning tar upp idag. Skulptur av Valross i Valrosstand från 1200-talets Nidaros eller Trondheim Traditionellt har man skyllt på klimatförändringar och tidvis kallare klimat under medeltiden som en förklaring till Grönlandskoloniernas nedgång och sakta borttynande. Om det lär oss någonting, så är det att inte överdriva betydelsen av klimatförändringar eller deras betydelse. Nordborna kunde överleva i minst 400 år på Grönland praktiskt taget utan jordbruk eller boskapsskötsel, och ändå hade de omjämförligt mycket sämre och mindre teknik än vi har idag. Grönland ödelades visserligen, men den Nordiska kulturen överlevde som vi alla vet på andra håll. Och klimatet under Vikingatiden skall enligt vissa forskare ha varit 4-5 grader varmare än nu, i alla fall på 1000-talets Grönland. Nu spår vissa klimat-pessimister att en ökning på två grader i genomsnitt skall inträffa, Globalt sett – eller möjligen 4-5 grader. Betyder det en återgång till Vikingatidens förhållanden ? Mänskligheten har i alla fall upplevt ännu större klimatförändringar förr – ja flera istider och interglacialer, om vi räknar med Neanderthalarna, vars hjärnor var större än våra. Vad finns då att vara rädd för, mer än en förljugen kristen Yttersta Domen-mentalitet ? Nåja. James Barett, en arkeolog från The University of Cambridge har studerat jakten på valrossbetar, samt dess användning som elfenbensråvara – ja – man sålde dem faktiskt som elfenben, Afrikas elefanter till fromma. Introduktion av just Afrikanskt och Indiskt elfenben, under de stora upptäcktsresornas tid, skulle enligt den senaste forskningen ha lett till ett prisfall på marknaden för falskt eller äkta elfenben, och som ett resultat av det skulle Grönländarna inte haft råd att importera vad de behövde för livets uppehälle. Dessutom skulle de ha förlagt sina jakter allt längre och längre norrut, och förlust av enstaka manliga familjemedlemmar under snöstormar i samband med jakt skulle då ha röjt undan de sista marginalerna för en redan högst ansträngd och minskande befolkning. Utan jägare och krigare dog så den nordiska bosättningen ut, anser man. Förmodligen finns det en viktig lärdom där också. Man skall nu ha studerat allt från brev ifrån enstaka Påvar, daterade 1282, som krävt av Grönländarna att de skulle erlägga skatt till den katolska kyrkan i silver och guld istället för valrossens elfenben, och silver och guld att betala denna alltmer giriga och förtryckande kyrka hade de ju inte.. Man påminner om ”The Lewis chess men” och otaliga andra medeltida eller vikingatida konstverk, som gjordes av valrossens betar, men glömmer bort seglen och tågvirket, som man fick av valrossens sega hud… Grönländska Valrossbetar med medeltida runskrift från 1200 – 1400 skall ha hittats i hela Europa. Nordborna använde valrossen till mycket, även som köttråvara. Dessutom undanröjer de senaste fynden vad man sagt om att Nordbor på Grönland inte skulle ha lärt sig Inuiternas jaktmetoder, men det var just precis vad man gjorde. Förra året rapporterades om hur en enstaka Valross skulle ha vält ett helt fartyg, tillhörande den ryska flottan, enligt vad man då uppgav…   The time has come,” the Walrus said, ”To talk of many things: Of shoes—and ships—and sealing-wax—  Of cabbages—and kings— And why the sea is boiling hot, and whether pigs have wings….”

Vägtunnel kan förstöra Stonehenge för all framtid – Hedniska organisationer i Sverige ignorerar alltsammans…

Världsarvet Stonehenge står under UNESCO-skydd, och har således av Förenta Nationerna förklarats som en plats som är värd att bevara orörd i framtiden, på vägnar av hela mänskligheten. Den utgör en av de mest kända och heliga platserna för Hedningar Världen över, men på grund av ett felaktigt och kränkande beslut från det Brittiska Transportministeriet, har man nu planerat att gräva en vägtunnel rakt under monumentet.

Alternativa planer har funnits, men vägentrepenörerna inom Highways England har vägrat godkänna andra sträckningar av väg A303

Hittills är kvällstidningen Aftonbladet den enda svenska mediakälla förutom jag själv, som alls kommenterat tilltaget. Brittiska Media, däribland den erkända och allmänt respekterade tidningen The Guardian, har förklarat att den nya tunnelns nordligaste infart, kommer att ligga så, att den helt fördärvar perspektivet och utsikten från Megalitmonumentet på Sommar- och Vintersolstånden.

Detta faktum nämns inte alls av den svenska kvällstidningen, vars värde som källa är mycket lågt.

På osäker grund, och snart ett minne blott ?

Brittisk press – vars kvalitet och vederhäftighet är skyhögt överlägsen den svenska, har istället fäst sig vid det faktum att ansedda arkeologer förklarat, att ett helt kulturlandskap av oersättligt värde nu kommer att gå förlorat, tillsammans med tiotusentals fornfynd. Enligt brittisk lag är vägentrepenören endast skyldig att dokumentera ungefär 4% av de fynd som kan hittas, medan resten kan komma att förstöras. Brittisk press har rapporterat om en namninsamling, undertecknad av mer än 150 000 personer, som alla samstämmigt protesterat emot vägprojektet.

Projektet är dessutom mycket dyrt, för den 2,9 km långa tunneln kommer att kosta minst 1,6 miljarder pund; och många experter har frågat sig, om en lokal förbättring i trafikmiljön på Salisbury Plain egentligen är värd sådana utgifter, särskilt i tider som dessa, när mer än 50 000 britter dött i Corona och ännu fler behöver sjukvård.

Lokala hedningar och druider har förstås protesterat emot allt detta vansinne, förutom de många vetenskapsmän av alla sorter, som nu hjälplöst ser på medan en av jordens äldsta astronomiska observatorier hotar att förstöras. Det megalitmonument vi ser idag, rest omkring 2600 före kristendomen, var bara slutfasen i en utveckling, som sträcker sig minst tillbaka till 3100 fk – och vad man nu vill förstöra, är ett kulturlandskap som bevarats intakt i mer än 5000 år.

Processionsvägar med resta stenar, de sk ”Aubury Holes” och rester av en ännu större ”solkalender” med resta stolpar av trä, forntida vägnät, fornborgar och fossila byar där nya fynd görs årligen – allt riskerar nu att förstöras och jämnas med marken av vägprojektet…

Tunnelmynningen från väg A303 är lagd precis så, att utsikten från Stonehenge förstörs.

Hela Monumentet förlorar dessutom sin mening för all framtid, eftersom det inte längre blir möjligt att se soluppgången från Stonehenges stencirkel, vilket även hedningar av idag gör, varje gång det är Sommarsolstånd eller Vintersolstånd. Den religiösa kontinuiteten hos en plats som varit till för människor i området i mer än 5000 år förintas nu, och det är förstås precis vad de kristna politikerna i England vill – men några röster i den Engelska pressen vädjar fortfarande om hjälp hos Premiärminister Boris Johnson, som faktiskt har laglig makt att stoppa vansinnet, innan det är försent..

I mer än 5000 år har människor hälsat den uppåtgående solen på denna plats – som snart kan vara skändad och våldtagen för alltid…

De hedniska organisationer i Sverige som ännu finns, ignorerar helt hela saken. Ingenting ingenting hörs från NAS, eller Nordiska Asa Samfundet, som borde vara de första att protestera. Jag själv minns hur jag ensam övertygade NAS att protestera emot vår Justitieminister Morgan Johanssons fullkomligt idiotiska och barnsliga förslag att förbjuda alla runor – ett förslag som sedan 1,5 år befinner sig i soptunnan, och som troligtvis aldrig kommer att bli verklighet, sedan mer än 5000 namn samlades in i protest, och offentliga demonstrationer hölls framför Riksdagshuset, något som kanske aldrig hänt, ifall det inte vore för mig.

Jag minns namninsamlingen emot Påvestenen (som mer än 1670 personer skrivit på) och den kristna våldtäkten på Gamla Uppsala, där man stick i stäv emot Länsstyrelsens skötselplan huggit ned hela Gudalunden, något som skedde på ”Svenska” Kyrkans initiativ och order. Katolikerna i Sverige har aldrig någonsin haft det minsta stöd för att ställa upp permanenta altaren på områden, som står under lagligt fornminnesskydd, och även om NAS namninsamling fortfarande löper, var det jag och endast jag, som var den förste att protestera, och väcka de som är Asarna trogna.

Det lilla fåtalet inom något som kallar sig ”Samfundet Forn Sed” skall vi inte ens tala om. De här totalt inkompetenta personerna, som inte vet vad föreningsdemokrati och vanlig anständighet innebär, säger sig vilja ”försvara jordens rättigheter” och annat sådant, men när det verkligen är dags att agera och handla, gör de ingenting ingenting ingenting alls.. De firar just nu något idiotiskt, som de kallar ”vent” och som bara är ett meningslöst ”hitte-på dravel”, men när det gäller det VERKLIGA hedniska firandet av Solstånden, visar de bara hur lata, inkompetenta, oföretagsamma och dumma de är, fisande och instängda i sin småborgerliga, svenska dumdryghet.

SK ”Meme” gjord av okänd Engelsman. En av de få, som står upp för sitt land och dess framtid…

Också den Svenska Regeringen kunde protestera via gängse diplomatiska kanaler emot vad som nu håller på att ske i Storbritannien, och om vi ens hade en Kulturminister värd namnet, så kunde också hon vara den förste att agera – och reagera.

Ett öppet brev till den Svenska Regeringen, undertecknat av enskilda och organisationer tillsammans, vore faktiskt på sin plats – och även EU och flera Regeringar i Europa, liksom UNESCO borde faktiskt agera – om sanningen ska fram.

Jag talade med en god vän igår, och han sade såhär, angående det slag av fega, oföretagsamma, självbelåtna små vrak till Söndags-schamaner, Snedseglare och pårökta Hedningar vi har i det här landet: ” jag klarar mig utan sekter där den ena leker bikerklubb, och den andra är en avart av frikyrkan..”

Det kan inte sägas nog ofta. Min väg är handlingens, och jag lever här och nu, idag; och inte efter något ”fornt” eller någon ”sed”. Dagens frågor måste lösas med politik, och politiska medel – inte med tro och religion, och rationalitet och sunt förnuft är våra enda vapen, när vi skall lösa de frågorna. Rörande väg A303 i England, mitt över det gamla Militära Övningsfältet Salisbury Plain – där Stonehenge också ligger – så finns det alternativa vägdragningar, som sagt – och dessa förefaller inte omfatta någon dyr tunnel.

Ironiskt nog är det också stridsvagnarna, skjutfältet och den militära verksamheten, som gjort att Stonehenge finns kvar idag, och att så mycket i omgivningarna är oexploaterat. Vore det inte för de krigare, som England ännu har till sitt försvar, så skulle de stenar, som enligt legenden själv en gång restes av Merlin – känd också från Merlinusspá och den nordiska sagan, inte ens ha funnits där. Och kanske kan de också göra en insats. Jag vet att de leds av bildade män, som förstår vad ett världsarv är, och som inte tvekar att bevara sitt lands historia.

En Challenger 2 stridsvagn ur Royal English Hussars, 3e Brittiska divisionen

Det är aldrig försent att göra en insats, även om det sägs att emot själva dumheten, kämpar också gudarna förgäves. Vi är alla skyldiga att bevara den del av världen som vi bebor, och när vi utvecklar den, skall vi göra det på bästa sätt och även så, att vi vördar minnet av tidigare generationer. ”Thunbergeri” gynnar ingen, men det gör heller inte meningslösa vägutbyggnader, som kan fördyras ytterligare, och som därför inte tjänar sitt syfte. Låt oss nu hoppas, att alla goda och kloka krafter i England kommer samman, och inte faller till föga inför okloka byråkrater, hänsynslösa exploatörer och kortsynta människor, som inte förstår Hedendomens skönhet.

Stonehenge vid Midvinter 2019 – ”For England, Arthur and the Danelaw !”

Stonehenge-Tunneln föremål för ”Notice of Potential Legal Action” (inlägg från 2020-11-30)

Enligt den ansedda brittiska tidningen ”The Guardian” har den Brittiska Regeringens idiotiska planer på en tunnel under Stonehenge, mot bättre vetande och mot FN-organet UNESCO:s klara rekommendationer, idag blivit föremål för en såkallad ”Notice of Potential Legal Action”, ställd direkt till den Brittiske Transportministern och Transportministeriet. Jag måste erkänna att mina egna kunskaper om Örikets ovanligt tillkrånglade juridiska system, som till stor del bygger på prejudikat och sedvanerätt så långt tillbaka som till medeltiden i vissa fall; är så otillräckliga att jag faktiskt inte vet vad en ”Notice of Potential Legal Action” har för rättsverkan, ifall den nu har någon sådan. Man kanske kunde jämföra förfaringssättet med ställandet av en ”Enkel Fråga” i den svenska Riksdagen, men till skillnad från den proceduren kan den nya planen för väg A303 nu mycket väl hamna i Brittisk Domstol, vilket kan betyda att den högst olämpliga vägtunneln under Stonehenge, som inte bara hotar att förstöra ett helt kulturlandskap, utan dessutom utplåna oräkneliga arkeologiska lämningar, nu skjuts på framtiden. Tunnelprojektet skulle kosta minst 1.78 miljarder brittiska pund, och inledas med utstakning redan nästa år, även om själva bygget är tänkt att äga rum först 2023 – 2026. Så mycket står redan klart, genom artiklar i den brittiska pressen. Dessutom har man påstått, att vägsträckan förbi Stonehenge skulle vara ovanligt olycksdrabbad, och att bilister skulle vara så fixerade vid det gamla Megalitmonumentet varje gång de kör förbi det, att de helt enkelt kör in i varandra. Detta verkar vara en fullkomligt orimlig tolkning, eftersom väg A303 också sägs vara ovanligt drabbad av köer och stillastående trafik, vilket i så fall skulle innebära att fordonsförarna skulle krocka i mycket låg hastighet. En tunnelmynning, placerad i sned vinkel emot ”The lintel stones” och soluppgången, skulle förstöra utsikten och landskapet för all framtid… Anrika The Times lär ha noterat att flera uppdragsarkeologer och turistiska sammanslutningar typ ”English Heritage” påstår att tunneln skulle vara en förbättring, medan däremot alla seriösa forskar, som inte är betalda av byggbranschen och vägbolagen, tycker något helt annat. I Sverige är nästan alla arkeologiska utgrävningar för länge sedan förvisade till uppdragsarkeologins fält, eller med andra ord reducerade till rent dokumentationsarbete för att rädda vad som räddas kan från grävskoporna – och enligt Brittisk lag behöver man bara bevara ca 4 % av de fornfynd som kommer fram vid en exploatering, likgiltigt vartän den sker. SvD berättade i en intressant artikel för några dagar sedan vilka enorma svårigheter som finns i den brittiska nationalekonomin, inte minst på grund av EU:s groteskt orättvisa och orättfärdiga behandling av öriket vid en ”Hård Brexit”.  Storbritannien har nu det största budgetunderskottet sedan andra världskriget. Ekonomin har krympt med 11 procent – den största nedgången sedan 1700-talet. Finansminister Rishi Sunak tvingas låna 400 miljarder pund, eller 4550 miljarder kronor bara i år. I detta ingår infrastruktursatsningar på cirka 1100 miljarder pund, samt en höjning av Försvarsbudgeten med 10 % enligt SvD. Frågan kan mycket väl ställas om man i ett sådant läge skall bygga några tunnlar under Stonehenge alls, eftersom det är en extremt onödig utgift, när läget nu är som det är. Att höja Försvarsbudgeten är nödvändigt, eftersom Storbritannien har åtaganden utomlands, och inte som Regeringen Löfvén kan lämna total walk-over i kampen emot Islam eller Terrorismen. Precis som Frankrike och alla andra NATO länder måste Storbritannien i slutändan ställa upp för Europas och Världens försvar, och en satsning på Infrastrukturen är högst nödvändig den med, om man ser på ett förslitet järnvägs- och vägnät, samt kraftledningar, VA-system och annat som knappast förändrats särskilt mycket sedan Drottning Victorias dagar, i alla fall inte om vi ser till storstäder som London och Birmingham. Nu kan en rättsprocess inledas, för att stoppa de vansinniga vägplanerna i tid. En insamling för att täcka nödvändiga 25 000 pund i rättegångskostnader har redan inletts, och har i skrivande stund nått över 3000 pund.  Jag hoppas ni bidrar till den. Över 191 000 människor från hela Världen, inklusive en oberoende expertkommitté, har också skrivit under en namninsamling för att protestera, och rädda en av Hela Världens viktigaste platser för oss Hedningar. SKRIV GENAST PÅ, NI OCKSÅ !! Många oberoende bedömare har som jag försökt summera debatten, och kommit fram till att planerna för A303 inte tjänar någonting till. En avledning av trafiken till andra vägsträckor eller en 5 km lång omväg skulle bevara det känsliga området för all framtid, och därefter kan den gamla A303 stängas av från all trafik, vilket nog vore den bästa lösningen. Eller – för att summera argumenten mot en tunnel, från en annan brittisk sajt:

• Increased traffic jams and pollution caused by the major disruption of the busy A303.
• The impact of tourism on a major attraction caused by this during the ongoing impact of the Coronavirus pandemic, which has seen a massive drop in overseas visitors, and many businesses struggling to survive. Would international visitors want to visit a building site? Their first impressions of Stonehenge would be ugly roadworks and interminable traffic jams.
• Destruction of the integrity of the site and its priceless, irreplaceable archaeology. Rescue Archaeology said it was: ‘A sad day for our archaeological heritage’. In a letter to The Times, academics said the proposed tunnel would cause “permanent irreversible harm”.
• Whose  intended landscape? English Heritage’s wish ‘to see the stone circle returned to its intended landscape setting’ can be challenged – what is the ‘intended landscape’ they describe? For millennia humans have been altering the landscape. The ‘countryside’ is very much an artificial construct (as WG Hoskins and Simon Schama have pointed out). Are EH planning to return the landscape to unenclosed wild wood and heath? Unlikely. Aesthetically, it would be closer to the aesthetic of a country park, with demarcated routes, manicured turf, and excessive signage.
• Exclusive access to a site bequeathed to the nation. English Heritage already earn millions from the site – it is a vital ‘cash cow’ that supports all their other sites, many of which remain free – but the tunnel would deprive travellers in the area of even a glimpse, a view that makes a journey along the A303 special and one of Britain’s best-loved roads.
• Fossil-fuel vehicles to be phased out. If one of the main arguments for the tunnel is the reduction of traffic noise and fumes, it is important to consider the recent government plans to ban the sale of all petrol and diesel vehicles by 2030. A stream of virtually silent electric vehicles will not impair the site in the same way, and would be less destructive to the environment that carbon emitting vehicles bottle-necked into a tunnel, or slowed down into traffic jams by its construction and ensuing delays.
• An ill-use of vital resources. In a time of pandemic and with the looming impact of Brexit on Britain’s food supplies, £1.7 billion could be better spent on hospitals, vaccine-distribution, and food banks.
• Cronyism. One could also ask who will be receiving these lucrative contracts? Is it just another example of cronyism, with those in government creating spurious contracts for their well-connected friends? If that sounds too much like a conspiracy theory, consider what has happened with the massive PPE contracts handed out this year – often resulting in a vast waste of tax-payers money at a time when countless lives depend upon such resources.

I vilket en gånggrift blir vandaliserad av ”fornsedare” och den första Mass-protesten emot Motorvägstunneln under Stonehenge äger rum. (Inlägg från 2020-12-15)

Enligt nyhetssajten ”The Wild Hunt” som tillhör det liberalaste av det liberala USA (läs: lite mer liberala än självaste Fredrik Federley – tjo och hey !) så har åter en tragisk händelse inträffat på de Brittiska öarna. Det är den fina gånggriften Stoney Littleton Long Barrow, som anses vara en av de allra mest välbevarade, 5000 år gamla minnesmärkena från yngre stenåldern i hela Sydengland, som vandaliserats av vad som verkar vara ”fornsedare” eller en typ av väldigt oseriösa New Age-flummare som säger sig vara hedningar – vi i Sverige har dessvärre ett helt samfund av dem fortfarande, även om inga seriösa utövare av Asatro och Hedendom alls vill ha med dem att göra – och så har det varit i många år. Redan 2017 fastslog Kammarkollegiet, den Statliga Myndighet som har till uppgift att övervaka de av staten godkända religiösa samfunden i Sverige, och se till att de sköter sig, att ”forn sed” inte har något alls med Asatro eller Hedendom att göra – vilket är föga förvånande, eftersom det lilla samfundet är till för oseriösa, sådana som vill förena bruk av droger med förment ”hedniska” ceremonier och annat, som vettiga människor måste ta avstånd ifrån. Anledningen till att Stoney Littleton Long Barrow bevarats, var att den till skillnad från många sydskandinaviska gånggrifter, på den Västgötska Ekornavallen och många andra ställen fick vara kvar, intakt och orörd inne i sin gravhög, men när en lokal bonde på 1700-talet ville bryta sten från den – att det fanns sten inuti högen hade man hela tiden klart för sig – upptäcktes gånggriften. Nu har några själviska idioter tagit sig före att måla handavtryck på hällarna inuti den med rödfärg, och denna kan enligt arkeologisk expertis i trakten av Bath skada monumentet för evigt. Vi kan jämföra med vad som hänt med Havängsdösen i Skåne, med ”dansaren” på hällristningen vid Järrestad, och många andra monument i vårt eget land, som nu hotar att gå förlorade för alltid, bara för dessa ”fornsedare” och deras framfart. Jag har skrivit om kopplingarna till denna rörelse och förstörda fornminnen redan många gånger förut, samt presenterat de rikhaltiga indicierna för fornsedarnas både moraliska och juridiska skuld, och jag behöver kanske inte upprepa vad jag skrivit. (se bla under ”arkeologi” här ovan) Många seriösa Engelska hedningar har förstås uttryckt bestörtning och sorg över detta kriminella beteende, och hur ”fornsederiet” och dess förespråkare hela tiden försöker manipulera och förstöra det historiska arvet:

Histories are the inheritance of us all, not just for a specific few, whether they define themselves as a social elite, as just an everyday person or any other identity. When you lay hands on histories (literally in this case) and warp them to be only for you, you steal from and damage us all. — — Just as we do not start carving or writing upon the pillars of a medieval cathedral, so too, we should not deface a megalithic monument.”

Det hela gäller inte bara kristna katedraler. Tänk hur många viktiga monument och byggnadsverk mänskligheten skulle få haft kvar, och hur långt den antika civilisationen skulle ha kunnat utvecklas, om det inte var för islam, och dessa kristna ! Sedan kom monoteismen… och vi vet alla hur samma plats ser ut idag… den ligger i RUINER… För ALLTID… Borta vid Stonehenge i Wiltshire – där den Brittiska regeringen trots akut penningbrist vill bygga en mer än 2 km lång motorvägstunnel under alltsammans – till skada för alla fynd som befinner sig nere i jorden – har nu de första massprotesterna börjat hållas. Precis som jag själv förutspådde ! (se tidigare inlägg i ämnet från November i år) Det är inte längre tillåtet att gå nära Stonehenge, och så har det varit i årtionden – utom för Brittiska Druider, som får vistas inne i stencirkeln på solståndsdagarna – men nu har vilda protester och civila ohörsamhets-aktioner satts igång, som en protest mot motorvägsbygget, som kommer att totalförstöra utsikten från Stonehenge för alltid – eller rättare sagt från 2024 – om inget görs ! Jag citerar:

Over the weekend, a mass trespass was organized at the site, consisting of local Pagans, ecologists, and archaeologists. English Heritage, who are responsible for the site, closed it off until Sunday. There has been confusion over exactly who organised the protest. The Stonehenge Alliance (SA) and the Save Stonehenge World Heritage Site (SSWHS) were both initially reported as being involved in the organising of the mass trespass. Stonehenge Alliance has since released the following statement claiming to have not been involved in the trespass:

We appreciate that recently there has been a confusing proliferation of organisations regarding objections to the A303 Stonehenge scheme but we must ask you, please, to correct any suggestion that we were the organisers of a mass trespass. The Stonehenge Alliance does not condone illegal acts, however sympathetic the protesters might be to our cause. Our focus is on supporting the legal process ahead.

Också ”The Guardian”, BBC och flera andra aktade och högt värderade nyhetskällor har protesterat emot vad som håller på att ske, och vill precis som jag göra det med lagliga medel. Nu ett litet filmklipp – som vi skulle kunna betitla ”Sådan ÄR Monoteismen” https://www.youtube.com/watch?v=pRamtndLDbk   På tal om Vandalism – visste ni förresten att det enligt Prokopios, den senare historikern som var militär sekreterare åt Belisarios, Bysans allra främste general på sin tid – faktiskt var så att det var de kristna som år 533 förstörde hela Nordafrika, och gjorde Tunisien och Libyen samt delar av Algeriet till vad de är idag, dvs en ofruktbar öken. Detta står att läsa i hans bok ”Hemlig Historia” eller ”Anectotae” som han inte vågade ge ut, så länge Justinianus, den kristne diktatorn som byggde Haga Sofia, satt på kejsartronen.. Så blir det överallt, där Monoteister tillåts dra fram…

Vägplaner vid Stonehenge under laglig prövning… (inlägg från 2021-01-10)

Den nybildade aktionsgruppen Save Stonehenge World Heritage Site Group (numera förkortad SSWHSG) i Storbritannien kunde den 3 Januari i år rapportera, att den nått sitt första delmål. En ”legal challenge”, eller närmare bestämt en prövning i Högsta Domstolen angående de föga genomtänkta och direkt skadliga planerna på en vägtunnel rakt under Stonehenge, som hotar att förstöra en av Världens mest kända – och känsliga – fornminnesmiljöer, kan nu komma till stånd – i laga ordning – för det är så man gör i just Storbritannien, åtminstone för tillfället. Hela summan, 50 000 Pund eller mer än en halv miljon SEK, som den lagliga prövningen beräknas kosta, samlades in på frivillig grund från givare bland allmänheten – på mindre än en månad. BBC har förstås inte varit sena med att komma med ett saklig och väl formulerat inlägg om detta, vilket skedde redan på Nyårsdagen. Redan de kommersiella exploatörernas ursprungliga plan från 2002 lade fast en orimlig vägsträckning, rakt genom fornminnesområdet, samt en avstängning av nutida väg A303 – vilken fortfarande är rimlig att göra.. Jag har själv berört detta synnerligen märkliga bil-tunnel projekt, på mer än 3,2 km motorvägstunnel rakt under monumentet – med alla de starkt negativa konsekvenser det får för landskapsbild och arkeologi – i inte mindre än fyra inlägg under hösten, för de som behöver ett förtydligande.

• Inlägg nr 1
• Inlägg nr 2, fördjupning
• Inlägg nr 3, Internationella och folkliga protester
• Inlägg nr 4, Nationalekonomisk bakgrund och sammanfattning

Från BBC har nu i en andra artikel meddelats, att det juridiska prövningstillstånd som nu lämnats in, tidigast kan avgöras om sex veckor. Först då är det sannolikt, att den brittiska domstolen meddelar sitt Domslut, och till det kommer att Brittisk juridik som alla säkert minns till stor del vilar på sedvanerätt, prejudikatsförfaranden, jury-beslut och mycket annat, som vi i Sverige inte skulle vilja ha i vår nationella Juridsprudens, som baseras på hela lagar eller till och med färdiga balkar (jfr PBL, Byggnadslagar och det som en gång var ”Byggninga Balk” samt att någon generell ”väglag” inte finns i England överhuvudtaget). Tidtabellen i ärendet är så konstruerad, att ”Surveying work” och lantmäteritekniska förberedelser till stora kostnader för exploatörerna (som förmodligen borde satsa på något annat större infrastrukturprojekt än just detta i Wiltshire – större uppgifter saknas inte) beräknas ske under sommaren 2021. Själva motorvägsbygget är därefter tänkt att inledas först 2023, men det är en åtgärd som den Brittiska Staten och Transportdepartementet alldeles uppenbart har felprioriterat, och är dåligt utrustade för att genomföra, vad ekonomin angår. Tunnelprojektet skulle kosta minst 1.78 miljarder brittiska pund, men kan redan vara åtskilligt fördyrat, och man ska komma ihåg, att felslagna infrastrukturprojekt typ Hallandsåsen mm, kan dra på sig dubbla eller flerdubbla exploateringskostnaden – exempel saknas inte från andra länder. SvD berättade i en intressant artikel år 2020 vilka enorma svårigheter som finns i den brittiska nationalekonomin, inte minst på grund av EU:s groteskt orättvisa behandling av öriket vid en ”Hård Brexit”.  Storbritannien har nu det största budgetunderskottet sedan andra världskriget. Ekonomin har krympt med 11 procent – den största observerade nedgången sedan 1700-talet. (inte 1941, som det felaktigt påstås) Finansminister Rishi Sunak tvingas låna 400 miljarder pund, eller 4550 miljarder kronor bara i år. Under sådana förutsättningar, och på grund av att generell vägstandard (congestion!) järnvägsförbindelser, VA-väsen i storstäder och många andra betydligt mer angelägna projekt under rubriken ”Infrastruktur” är betydligt mer angelägna för Storbritanniens del, kan man fråga sig om det Brittiska Transportdepartementet kan fortsätta försvara vad som varit ett felaktigt beslut, redan från första början. Diverse mer eller mindre ”Charitable” eller ”Frivilliga” institutioner av typen Heritage Trust och de som tjänar pengar på turism samt att driva ”visitors centre” på orten saknas inte heller, men relevansen i deras inpass är bara partsintresse, och har ingen betydelse för själva ärendet. Vad allmänheten i Storbritannien tycker och anser om saken är helt klart, och det bevisas redan av det faktum att nybildade SSWHSG redan har omkring 70 000 medlemmar och underskrifter från hela Världen, däribland också min.   Alternativa vägdragningar, obetydligt längre (max ca 4 km ovan jord) saknas inte…   En alternativ vägsträckning, som helt utelämnar A303 och bara låter den vara avsedd för lokaltrafik, men inte genomfart skulle erbjuda många fördelar. Genomfartstrafik rakt över Salisbury Plain i form av motorväg är ett dåligt alternativ i alla händelser, men en ny väglänk Norrut längs Floden Till (som jag skisserat i svart här ovan) skulle bara innebära ett marginellt högre sammanlagt transportarbete, nationalekonomiskt sett, och dessutom inte vara mycket längre och mycket billigare (ovan jord!) än än mer än 3 km lång motorvägstunnel. Landskapsbilden skulle sparas, hela UNESCO World Heritage området skulle kunna undvikas. Ifall man inte bundit upp sig för tunnelbygge – och felslagna vägplaner – i tid…Den enorma ”River Till Viaduct” som man också tänkt bygga, behövs inte heller, men en väg upp längs Tills dalgång kan konstrueras, utan att boende eller byar behöver beröras. Studera själv era Ordnance Survey Maps vid behov. Nu får en Domstol på Nationell Nivå avgöra saken, och angående The Right Honourable Lord So-and-so, så förutsätter jag att Domaren ifråga inte är något Pund-huvud. ”For England – And Saint George ! – Även om han egentligen är Sigurd och jag är en Hedning”

Om ett vagnfynd i Pompeiji, Vagnar, Gudinnor och Gudar (inlägg från 2021-03-04)

Statstelevisionen SVT har fel i sak, precis som vanligt. Den påstår, att en ”uråldrig” men exklusiv vagn nyligen skulle ha hittats i Pompeji, men det stämmer inte. Vad man har hittat, är en vagn från 70-talet enligt vår tideräkning, och därför är den inte alls ”uråldrig” som man skriver – detta är helt fel ord i sammanhanget, och man undrar hur det står till med den språkliga förmågan hos dem (inte ”de” och absolut inte ”dom”) som ska vara rubriksättare.   Fauner och Nereider i järn och silver prydde en gång en bröllopsvagn från Pompeji… (Scio Quod Habent betyder ”Jag vet vad de har” på latin… Och det VET man BARA ifall man är HEDNING !!)   SVT:s nyhetsreportage om saken håller undermålig kvalitet, och kommer aldrig längre än till ett papegojmässigt upprepande av rena TT-telegram. Vad som verkligen hänt, redovisas mycket bättre av högkvalitativa nyhetskällor utomlands, som skrev om saken för tre dagar sedan. The Guardian, till exempel har gjort en oerhört mycket bättre, faktamässig skildring av ämnet, liksom BBC. Den ”Pilentrum” eller 4-hjuliga, ceremoniella vagn med många detaljer i järn man hittade redan i Januari, kommer inte som en överraskning för arkeologerna, eftersom man redan 2018 grävde upp resterna efter en häst nära den berömda ”Villa de Misteri” norr om Pompeji, ett sammanhang som SVT helt och hållet misslyckas med att redovisa. Vagnen har liknats vid en Lamborghini eller en verkligt dyr sportbil, och användes inte alls vid ”parader” som SVT felaktigt skriver, utan vid festtåg och framförallt vid bröllop – av dess utsmyckningar att döma. Man hittade den under en två våningars portik, som rasat samman – det stora stall där den stod, skall också under tidernas lopp ha fått besök av plundrare, men ändå har man kunnat rekonstruera den.

Mysterievillans finaste rum, med färgrika fresker som beskriver initiering i en kult, vetter åt en öppen portik åt söder. Bakom denna låg stallet – se skissen nedan ! Den såkallade Villa dei Misteri i närheten har jag själv besökt, och den romerska villan ligger alldeles vid havet, och pryds av fresker som visar en ung kvinnas initiering i Baccus och kärlekens mysterier – privatvillan vid havet hyrdes antagligen ut för bröllop eller till religiösa fester, enligt en del forskare, medan ägarfamiljen bebodde en annan del av det gigantiska huset. Golvplan över ”Villa dei Misteri” – X och rummen intill är ”bröllopssviten”  med terrass mot havet. Stallet låg antagligen uppåt i bild, eller österut, kanske på andra sidan en väg. Pompeji gick som alla vet under år 79 enligt vår tideräkning, men Romarna var inte de enda som gjorde vagnar för kultbruk – senatorn Tacitus skriver i sitt verk ”Germania” som utkom år 98, alltså precis 20 år senare om Nerthus-folken i norr – de som firade Nerthus, Hertha, Gerd eller Moder Jord – han skriver uttryckligen ”Terra Mater” vid precis den här tiden på året som vi snart är inne i – alltså tiden mellan vårdagjämning och Midsommar.. Hans beskrivning lyder, i min översättning:

Vad Langobardernas berömdhet angår, så beror den på deras fåtal. Fastän de är omgivna av talrika och mäktiga folk, står de orubbligt fasta, inte genom undergivenhet utan genom ständiga strider och oförskräckt mod. Därefter följer reudignerna liksom även avionerna, anglerna, varinerna, eudoserna, svardonerna och nuithonerna, som skyddas av floder och skogar. Det finns inget anmärkningsvärt hos vart och ett av dessa folk, förutom att de allesammans dyrkar Nerthus, (id est Terram Matrem – Det är Moder Jord) och de tror, att hon griper in i människornas angelägenheter och reser runt bland folken. Det finns en ö i Oceanen med en gudalund, som aldrig orenats av människor, och där står en helig vagn, övertäckt med kläde och helgad åt gudinnan. Att vidröra den, är endast och endast bara tillåtet för Nerthus egen präst. Endast prästen vet, när gudinnan uppenbarar sig i helgedomens inre, och då ledsagar han henne med djup vördnad under hennes färd med vagnen, som dras av oxar. Då är det glada dagar, och då blir det högtid och fest i alla de orter, som gudinnan önskar besöka och gästa. Inga krig får företas, inga vapen får bäras, allt järn göms undan. Fred och ro känner de bara då, älskar de bara då, tills det att gudinnan blir mätt på sin samvaro med människorna. Då återför den nyss nämnda prästen gudinnan till hennes heliga rum. Därpå tvättas vagnen och dess täckelse – och – om man vill tro det – också själva gudinnans bild (imagio) i en avsides liggande sjö. Slavar utför dessa sysslor, men efteråt uppslukas de av sjön. Därför grips folk av bävan och en helig fruktan för det, som bara de invigda kan få skåda…

Nerthus-vagnen, som Carl Emil Doeppler tänkte sig den på 1800-talet En av de två vagnarna från Dejbjerg Mose på Jylland. De är daterade till omkring år 100 – precis den tid Tacitus skriver om… Länge trodde man att Tacitus beskrivning bara var en saga, men den visade sig vara ren, handfast verklighet. 1881 och 1883 hittade man verkligen två vagnar på Jylland, som helt stämmer med Tacitus beskrivning. Bara en av dem konserverades, och finns idag utställd på Nationalmuséet i Köpenhamn – självklart har jag också sett den vagnen – som är imponerande stor – i verkligheten. Sätet, som står mitt på den är dock alldeles för litet för att rymma en människa, har man sagt – men en gudabild kan ha varit uppställd där. Vagnen har ingen kuskbock, utan är avsedd att dras av oxar, medan vagnföraren får gå bredvid de smäckra hjulen, som liksom vagnsaxlarna har detaljer i järn. Man har konstaterat att järnet i vagnen kommer från Alpområdet, och har spekulerat om att den togs till Danmark som krigsbyte, men fälgarna på hjulen har lagats med myrmalmsjärn, och detta har gjorts så skickligt, att det nästan inte går att upptäcka det. Den romerska vagnen var gjord för två personer, som i likhet med en modern sulky sitter bredvid varann, men att berättelsen om Nerthus – som kom med våren och glädjen – också var ett slags bröllop, går inte att ta miste på. Det vet vi av andra källor, som jag snart skall komma till. ”Ön i Oceanen” som Tacitus skriver om, har antagits vara Fyn. Folket ”Reudingerna” har antagits leva i nutida Holstein, medan Avionerna faktiskt skall ha levt på Öland – Öland var ju enligt utgrävningar på Sandbyborg och andra platser rikligt försett med förbindelser till Romerska riket. Att Anglerna ursprungligen kom från Södra Jylland är välkänt, medan Varinierna bebodde kusten vid Warnemünde fram till Rügen, och Eudoserna skulle varit samma folk som Jutarna, medan Svardonerna skall ha bott vid Schwerin, och Nuthiones på de danska öarna. Langobarderna däremot, som var föga talrika, men ändå främst, innehade Skåne – det vet vi också av Paulus Diaconus ”Langobardernas Historia” För att sammanfatta, så var ”Nerthus-folken” allesammans bosatta i Södra Östersjöområdet, Danmark och Sydsverige, och de ”glada tider” Tacitus skriver om, måste rimligen ha inträffat på våren och fram till Midsommar – det var då Nerthus kom körande genom bygderna i sin vagn. Man kan ju jämföra med Frösgången, Kornguden från Västergötland – en vana som kvarstod till 1830-talet, och bärandet av Sankt Eriks skrin över åkrarna – alltsammans riter i Svea Rike, som har att göra med Frej – och Frej är ju den senare Njords son – att Njord, Njärd och Nerthus haft ett nära samband, vet vi också. I Danmark har man hittat många fler vagnar, och dessa fynd är underligt nog mycket symmetriskt utspridda över landet, och skvallrar tydligt om en indelning i Härader och Landskap, som alltså redan måste ha funnits till kring kristi födelse, och fram till 300-talet – varje bygd hade uppenbarligen sin egen mosse eller offersjö, där Nerthus och hennes vagn nedsänktes och badades vid Midsommartiden. Visserligen har man ännu inte hittat någon kultvagn på Själland, men det kommer kanske.. Om det nu är sant, att Dejbjerg-vagnen kommer från kontinentalgermanskt område, borde vi också hitta fler spår och omnämnanden av Kult-Vagnar och åkande Gudinnor eller Gudar i de trakterna, och det ännu längre tillbaka i tiden. Och det kan vi faktiskt. Kultvagnen från Strettweg i Österrike kommer från den keltiska Hallstadt-kulturen, 600 år fk och visar en hel mängd gudomligheter – främst manliga – som åker på en 4-hjulig vagn, i vars mitt det står en gudinna och bär upp en skål, eller kanske ett symboliskt himlavalv.. Men vem är gudinnan i mitten av Vagnen ? Ska hon tolkas som Sigyn, eller kanske Moder Jord – i motsats till det himlavalv hon bär upp ? Detaljer från de danska vagnarna, visar hjulnav och skydd för tistelstången, som mycket liknar den nu funna vagnen från Pompeji. Tacitus skriver dessutom, att Sveberna, som bodde i Schwaben, dyrkar ”Isis” i form av ett skepp, som de drar på en vagn och bär i procession – det här har satt myror i huvudet på en del forskare, men förklaringen ligger i att man också i det gamla Egypten bar skeppsbilder i procession – och den sedvanan spred sig även till det gamla Rom – där Tacitus förmodligen såg den. Den 5 mars skulle den Egyptiska gudinnans farkost bäras genom gatorna, alltså alldeles vid vårens inträde, och sedan rituellt tvagas – allt detta måste Cornelius Tacitus ha varit medveten om, även om han inte trodde på den kulten själv, men det tillhörde hans samtid, och han kan mycket väl ha blivit påmind om kulten av de Germanska gudinnorna. Oxhuvud och ormar i ornament från Fredbjerg-vagnen, som i mycket påminner om de romerska vagnarna… Även Tamfana, som dyrkades av Chatter, Marser och andra stammar i Hessen – hennes namn har härletts ur Berchta eller Perchta, som är ytterligare ett namn för Holle eller Hel – och därmed för Jorden, den Hulda och Höljande gudinnan – Nerthus bild var ju också överhöljd, och ingen fick se den utom vid festtåget på våren – omnämns av Tacitus, liksom flera dunkla gudinnor vid namn Hludana – vars namn kanske syns i Ljotgodaland – det gamla namnet på Luggude härad i Skåne och slutligen Nehalennia – vars namn också är svårt att härleda – vid Frisland och nedre Rhen – hennes symbol är också ett skepp – omnämns i de romerska källorna. Modern staty av ”Frau Holle” eller Hel vid en offersjö från Hohe Meissner, Tyskland – fortfarande använd av traktens hedningar…   Just Nehalennia är intressant, eftersom man har funnit inte mindre än 60 latinska inskriptioner, där romerska handelsmän och sjöfarande bekänner sin trohet till henne. Honv ar mycket dyrkad på Nordsjökusten, och inför resor till Britannien, som friserna hela tiden stod i förbindelse med. Vi vet alla att Njord under Vikingatiden var sjöfartens och köpenskapens gud, och att gudinnan Njärd glömdes bort, eller övergick i Gerd – men vi har aldrig hittat någon nordisk ”mellanform” mellan Njord och Njärd, som förklarar hur en ursprungligen kvinnlig jord övergick i en manlig havsgud – men Nehalennia i Frisland kan förklara precis hur denna omvandling gick till..   Nehalennias tempel i Collinsplaat, Nederländerna – invigt 2005 och i bruk… Det Moderna Hedningar i Frisland har till och med fått bygga två tempel åt henne, exakt rekonstruerade från romersk tid – men i Sverige har vi hedningar inte fått några användbara Gudahov alls, varken vid Uppåkra eller Gamla Uppsala, där de rätteligen bör ligga. I Holland däremot, har man verklig religionsfrihet, och inte bara sådan på pappret men aldrig i praktiken, som här i Sverige eller ”Landet Löfvén” där det fortfarande råder ett stenhårt, Monoteistiskt förtryck.. Nehalennias bildstod i templet – när får vi svenskar tillbe Frigg, Freja, Hel, Gerd och Idun på samma sätt, utan att hela tiden bli hindrade av ”Svenska” Kyrkan ?? Från Hedendomens sista tid har vi emellertid en berättelse om ett Frejståg, eller en procession som pågår i flera veckor över hela riket, från våren till Midsommar, precis som Tacitus beskrev Nerthus åkande genom bygderna. Det är den såkallade Ögmundar Thatt, eller ”Gunnar Helmings Saga”. Vilhelm Moberg, som själv var Hedning och till slut dog genom att möta Nerthus, skrev en hednisk ”kultkomedi” om Frejs färd i vagn – Vi BEHÖVER fler Hedniska Kult-Komedier… Gunnar Helming är en kristen islänning, som hamnar i Sverige och ser Frejs vagn, samt Frejskonan – gudens högst mänskliga hustru – köra förbi. Han vanhelgar Frejs kultstod och tar själv dess plats – de kristna personer, som skrev ned den här texten i Flatö-boken på 1300-talet, påstod att kultbilden var besatt av djävlar – och blir närmare bekant med Frejskonan, som han också gör på smällen, vilket dock uppskattas av de hedniska svearna, som ser fruktbarheten öka på allvar, medan Gunnar döljer sig inuti vagnen. Till slut blir det Midsommar, och alla de hedniska svenskarna super sig grundligt fulla – som de än idag har för vana. Då flyr Gunnar och Frejskonan till Norge, där de blir döpta av Olaf Tryggvason – och så tar denna ”lygisaga” eller lögn-saga, som skrivits bara för underhållnings skull slut… Men att verkliga fest-tåg, med Frejs bild, verkligen skedde genom bygderna – liksom före det Nerthus tåg – kan vi inte utesluta..

”Lyss! Lyss nu noga! Om våren stiger han med stora ljuset, med solens gång och skinande. Han växer upp ur vädren och värmer och strålar. Hans träd spricker, hans marker blommar, hans strömmar flödar, hans åker står grön. När ormbunkens blomma slår ut i den kortaste natten, då är hans makt full. Då vänder han om med solen.”

• Vilhelm Mobergs beskrivning av Frej i ”Gudens Husrtu”

En vacker sommarmorgon, när Ville Moberg var gammal och sjuk, gick han långsamt ut i havet vid Väddö i Roslagen, och förenades där med Ran – eller de gudar och gudinnor, han så ofta och så lysande beskrivit. I hug och hamn var han hedning. Han skrev ”Svensk strävan” och manade oss till kamp emot kungar, kyrkan och alla despoter. Frid över hans minne.   Bara en verklig Nerthus-dyrkare och Hedning hade kunnat skriva texter som dessa, till exempel – Här beskriver Moberg ”brudarnas källa” från sin småländska hembygd, en kultsjö, liknande den Nerthus bild tvättades i…

”Jag är vatten, jag är början. Jag var före ekarna, gräset och blommorna. Jag var före fänaden, som avbetar gräset. Jag var före svävande vinge och löpande fot. Jag var före humlorna, bina och fåglarna.”

Tacitus text om vagnen, gudinnans tjänare och till sist gudinnan själv, som försvinner ner i skogssjöns stilla vatten, har ofta utnyttjats av propagandister och fanatiska kristna. De har skrivit de fulaste lögner om danska mosslik, människo-offer och liknande, och påstått att Tacitus text skulle vara ett bevis för det. Men så skriver Tacitus inte alls. Han skriver bara, att gudomen, som är osedd och icke bevittnad annat av de invigda, bara döljs i sjön – och annars är hans texter alltid fulla av skräck-artade beskrivningar om hur grymma, råa och barbariska germanerna är. I hans skildring av hur romarna, ett årtionde efter slaget vid Teutoburger wald år nio återfinner liken efter tre legioner med hjälptrupper, och en armé på mer än 12 000 döda, ger han världshistoriens första beskrivning av PTSD, eller vad vi kallar ”Post-traumatisk stress” och vad som i första världskriget kallades ”granatchock” – de soldater som fann liken blev apatiska, brast i gråt eller bröt samman i besinningslös vrede vid åsynen av germanernas offer och altaren, står det. Angående Nerthus, däremot – skriver Tacitus ingenting sådant alls – och det kan man inte bortse ifrån. De flesta forskare är idag helt eniga om att de ytterst få mosslik man hittat, under flera århundraden, bevisar, att ”människo-offren” förmodligen var självoffer hursomhelst, liksom i Moberg fall (betrakta Tollund-mannens lugna och harmoniska ansikte på Danmarks nationalmuseum – han dog helt säkert en frivillig död) och att detta bara tillgreps i år av yttersta nöd eller krig, då det egna folkets undergång syntes vara en realitet. Och är det egentligen så illa, att offra livet för sitt eget folk och land ? Nästan varje person, som dragit i krig, eller som varit brandman, sjukvårdare eller polis är fortfarande beredd att göra samma sak, som våra förfäder – som helt och fullt trodde på sina gudar och gudinnor, och likt Ville Moberg var beredda att dö för dem… Till slut några ytterligare, men ytterst meningsfulla detaljer. Tacitus måste läsas uppmärksamt, och man måste vara medveten om att hans bok skrevs för ett konkret syfte, ungefär som de ”Länderfakta” Utrikespolitiska Institutet brukar ge ut i form av småskrifter. Rom var en stormakt, som förde krig emot sina grannfolk, och som ville skaffa sig slavar och inflytande, precis som dagens EU. När han nämner, att Nerthus-folken i Norr vanligen var krigiska – eller rättare sagt försvarade sig och sina länder emot angrepp utifrån, men att de låste in vapen och iakttog den största fred under Nerthus fest på våren, så gör han det i ett särskilt syfte. Han skriver också om Svionernas stammar längst upp i norr vid Bärnstenshavet eller Östersjön, som är ”rika på manskap och flottor” och till skillnad från alla andra germanfolk styrs av en enväldig Kung, en Rex på latin, eller Erik – den ensamt mäktige – vilket ju också är ett tillnamn på guden Frej. Men där förvaras vapnen väl inlåsta under bevakning, skriver han – här finns dock ett misstag i de klassiska översättningarna – för Tacitus skriver ”Custode” – vilket inte alls betyder portvakt eller träl – ”Custos Armorum” eller ”Vapenväktaren” – vi skulle säga Vapenteknikern eller Materialförvaltaren var en högt betald romersk soldat, som fanns i varje centuria om 80 stridande och 20 icke-stridande, alltså inom Kompanis ram. Varför var det viktigt för romarna att veta detta ? Jo, därför att krig med Svionerna och en erövring av Nerthus-folken ingick i deras planer. Under första århundradet kom de så långt som inom 50 km från Östersjön vid Elbe och det nutida Hamburg, och där – säger Velleius Paterculus, som var Kavalleriprefekt och alltså underrättelsechef under Tiberius Germanska krig, sammanstötte man med 5000 Danii och 5000 sveoini – alltså en styrka som motsvarade två legioner efter att de kommit seglande nerför floden på sina egna skepp. Vad som sedan hände, kan inte berättas här, men det slutade med ett fredsfördrag – och längre än så kom man inte i försöken att knäcka den fria Norden och göra slut på dess frihet – den gången ! Vi kan också se vad som hände Marserna, ett av de folk som varit med i Arminius stora allians, och besegrat de tre romerska legionerna vid Teutoburger Wald år 9. På våren år 14 kom Germanicus tågande med 2 förstärkta legioner om 6000 man vardera, 26 kohorter lätt infanteri (ca 13 000 man) och 8 alae kavalleri, ytterligare 4000 man – alltså en armé på närmare 30 000 man… Tacitus beskriver utförligt vad som hände i bok 50 och 51 av ”annalerna”.

iuvit nox sideribus inlustris, ventumque ad vicos Marsorum et circumdatae stationes stratis etiam tum per cubilia properterque mensas, nullo metu, non antepositis vigiliis: adea cuncta incuria disiecta erant, neque belli timor, ac ne pax quidem nisi linguida et soluta inter temultentos.51. Caesar avidas legiones, quo latior populatio foret, quattuor in cuneos dispertit; quinquaginta milium spatium ferro flammisque pervastat. non sexus, non aetas miserationem attulit: profana simul et sacra et celeberrimum illis gentibus templum quod Tamfanae vocabant solo aequantur. sine vulnere milites, qui semisomnos, inermos aut palantis ceciderant. excivit ea caedes Bructeros, Tubantes, Usipetes; saltusque per quos exercitui regressus insedere Eller – i min översättning: Våra trupper hjälptes fram av det ljusa stjärnljuset till Marsernas byar, och de omringade dem med posteringar medan de sov i sina sängar eller satt till bords, helt utan minsta oro inför vad som kunde ske, och de var helt utan vakter eller försvar. Så stort var deras slarv och oreda och detta var inte fred, utan snarare de  halvt berusades och ouppmärksammas dårskap och slapphet. Caesar (Germanicus) delade sina trupper på fyra kolonner för att genomföra förintelsen av detta folk så mycket grundligare, och förödde hela landet till en omkrets av femtio mil (50 romerska mil är ca 75 km) med eld och svärd. Vi skonade ingen, varken baserat på kön eller ålder, och vi dräpte och slaktade dem alla. Alla byggnader förstördes, världsliga eller heliga, ja också Tamfanas tempel, som de kallade det – det som skulle varit alla dessa människors sista tillflykt. Vi fick inte en enda sårad bland de våra, som urskiljningslöst och helt utan nåd högg ned de halvsovande, obeväpnade eller överrumplade fienderna. Bructererna, Tubanterna och Usipterna satte sig till motvärn vid underrättelsen om dessa dåd, och besatte bergspassen genom skogarna, som de våra måste passera på återvägen..

Hur många Marser som dog  vid detta folkmord har aldrig fastställts, men vissa av dem – bland annat deras överhövding Mallovendus överlevde, och ortnamn som Marsberg, Volkmarsen och Obermarsberg i övre Hessen bär ännu deras namn. När Karl den Stores kristna soldater kom, 800 år senare, hade befolkningen i Obermarsberg i alla fall lärt sig läxan, och Widukind, sxarnas sista hedniska kung, ledde de överlevande till grottor i närheten, som de kristna mördarna aldrig hittade.   Sk ”special operations” ca 2000 år före krigen i Afghanistan och Vietnam. Stormakten är sig alltid lik ! Fortfarande firar man vid Rhen och i Hessen något som kallas ”Rosenmontag” och som infaller på olika datum vid vårens början varje år. Vanan går ut på att karnevalståg med stora vagnar skall köras genom gatorna, men allt har kristifierats nu, och ingen förstår längre sedens hedniska ursprung, och kommer ihåg Nerthus, Tamfana, Frau Holle eller Gerd, som festen vid vårens början ursprungligen var till för att hylla eller ära. Historien har sina växlingar, men Hedendomen består. År 2020, den 24 februari, körde en kristen galning rakt in i en fredlig folkmassa som firade ”Rosenmontag” eller gudinnan i just Volkmarsen, och han har fortfarande inte fått någon dom, trots att han skadade 154 personer Igår löpte en 20-årig muslim amok med kniv i centrala Vetlanda, och högg ned minst 8 personer, innan Polisen sköt honom i benet. Händelsen rubriceras som terror-brott. Också Monoteismen är sig lik, i alla tider. Vi vet vad den går ut på. Precis som i det gamla Rom, vill Monoteisterna utplåna, förinta och dräpa alla folk och alla stammar, som inte tycker som de själva – och det är faktiskt hela saken…

I vilket Sheela na Gig och hennes dag firas borta på Irland… (inlägg från 2021-03-23)

Vi vet alla att Vårdagjämningen i Mars månad är jordgudinnan Gerds, Njärd eller Nerthus fest, då även den groende Frö eller Frej börjar framträda, och att den inte har ett enda dugg med några kristna ”Marior” eller några bebådelser att göra, i alla fall om vi är bildade och kultiverade människor, och därför aktiva inom Hedendom och Asatro. Alla folk – i Europa eller annorstädes – har sin variant av Hedendomen, och ibland sammanfaller de. Bloggen ”The Wild Hunt” som inte dragit sig för att stjäla mitt tema om Nerthus-vagnen rakt av, (jag var först, de kom 10 dagar efteråt) publicerade igår en intressant artikel om ”Sheela-na-Gig” – en ofta förekommande keltisk skulptur inte bara på Irland, utan hela de brittiska öarna – som också minner om Gerd, eller rättare sagt Anu – för så var kelternas namn på jordgudinnan.. En viss Star Bustamonte skrev det hela, och det låter som Bysta-mente – så det går säkert bra.. Bergen ”Paps of Anu” på Irland liknar sannerligen ”Busta-Monte” eller Jordgudinnans bröst… Men – detta är bara början. För ett tag sedan rapporterade självaste CNN om hur hundratals skulpturer hittats inuti eller invid medeltida kyrkor, profana byggnader och förstås på hedniska kultplatser – det lär finnas över 101 stycken i Irland och minst 45 exemplar i Storbritannien. Och nu tillverkar en grupp anti-katolska, pro-hedniska konstnärer som kallar sig Project Sheela nya statyer och bilder – bara för att reta de kristna. Förra året sattes 20 stycken av dem ut i Dublin, och detta år har man redan placerat ut 7 stycken, varav en borttagen – utanför Transgender Equality Network Ireland (TENI) eftersom en del personer där synbarligen blev avundsjuka på gudinnan Anu Nyproducerad och i Marmor. ”Hon har något som andra saknar – Hon har något som andra inte har”. Hej Tjofaderittan – Här visas själva…   (sätt in lämpligt rim-ord på ”Tjofaderittan!” just här) Sheela na Gig, ibland även stavade Sheila, Sheena (som i ”Sheena is a Punk Rocker!” med The Ramones, får vi förmoda..) eller muntert skrevande kvinnor, med ett stort flin på läpparna och en väl synlig vagina mellan benen, återfinns i flera medeltida katedraler, högt upp mellan kyrkvalven, men det var först på det pryda och kristna 1800-talet man började uppmärksamma detta, och täcka över eller riva ned de påstått ”oanständiga” skulpturerna som avbildar den naturligaste saken i Världen – alltså något som de kristna, å sin sida, alltid varit mycket mycket rädda för.. 1100-tals figur från kyrka i Herefordshire, England Man har också utsett 18 Mars till ”Sheela-na-Gigs Dag” tydligen därför att den närmast sammanfaller med Vårdagjämningen, och Nerthus eller ”Frejskonans” ritt. Redan Ville Moberg visste vad det handlade om, och hur en slipsten skall dragas ! I sanningens namn finns det en hel del manliga, sk ”ithyphallic eidolons” som konsthistorikerna kallar dem, som också finns placerade nära eller mitt emot de kvinnliga skulpturerna i Englands gamla kyrkor – eller RENA FREJSBILDER figurer med stora, väl synliga fallosar med andra ord. Det var inte förrän på 1970-talet som forskningen uppmärksammade detta, och en viss Jörgen Andersson, en dansk forskare skrev 1977 en bok med titeln ”The witch on the wall” som katolska irländare genast gjorde allt för att motbevisa. Bland annat påstod man, att figurerna inte skulle kunna vara äldre än 1100-talet, att de skulle höra hemma i det kristna Spanien, och att de bara skulle finnas i de trakter på Irland som erövrats av Normander, däremot inga keltiska områden. Senare forskning har totalt motbevisat detta – och ingen av de källor ”The Wild hunt Blog” citerar har sett DETTA: Det här är den kända sk ”Ormkvinnans sten” från Smiss i När på Gotland. Hon är bevisligen från 4-500 talet, en tid när inga kristna fanns i vårt land, och sitter som ni ser i en tydlig ”Sheela-na-gig” pose, vilket bevisar att motivet är mycket mycket äldre än några kristna kyrkor. Hon har en elegant håruppsättning, vilket tydligt visar att hon är en högättad kvinna, och håller två ormar i händerna – ovanför henne finns en keltisk triskele med tre ormar eller djur – Sune Lindquist, den svenske forskare som först avhandlade stenen – som stod på ett gravfält – trodde att de visade ett galt-huvud, ett falk-huvud och en ej beskriven reptil. Andra har associerat det tredje huvudet (längst upp till vänster på bilden ovan) till ett har-huvud, och det kan anmärkas, att både falken och vildsvinet är klart kopplade till Freja, medan en del även vill koppla Haren till Ostara, en kontinental germansk gudinna, som har Gerd-liknande, men också Freja-liknande drag. Det här känner inte amerikanerna till, men jag vet det. Men varifrån kommer då Ormarna, som den Gotländska jordgudinnan eller Shiela-na-Gig håller i händerna ? På andra sidan Östersjön ligger Litauen, och där har man intill 1400-talet – för Litauerna förblev faktiskt hedningar så länge – haft en ormgudinna vid namn Egle – ormarnas drottning – och ”tomtormar” som matades med mjölk, fanns inte bara i Litauen utan också på Gotland – de var till stor nytta för spannmålsodlande bönder, för snokar och andra ormar håller råttor och möss borta från gården, och är därmed värdefulla. Att man då också associerat dem med hem och härd, samt med jordgudinnan Gerd, är heller inte så konstigt sett i detta perspektiv, utan fullt logiskt. Staty av Egle i den litauiska staden Palanga De kristna bortförklaringarna av Sheela-na-gig kan alltså inte stämma, eftersom symbolen bevisligen går tillbaka till förkristen tid. Kristna forskare har påstått, att skulpturerna placerades i katedralerna som en varning för älskogslystna och överdrivet kåta kvinnor – för de skulle vara såå hemska såå ! enligt dessa misogyna och kvinnohatande kristna, men också den hypotesen haltar betänkligt, för varför skulle man i så fall placera ”varningarna” högt upp under valven, där de inte kunde ses, och på undanskymda platser i varje kyrka ? Firandet av Sheela-na-gig hölls vanligen i dagarna tre runt Vårdagjämningen, och var ytterligare en variant av den Indoeuropeiska mytberättelsen om Persefone och Kore, eller om man så vill om Gerd och Hel, kontra Freja och Frigg:

According to Heritage Ireland, the standing stone, Lia Fáil, which sits on the Hill of Tara in County Meath, and also referred to as the coronation stone, was the seat of the high kings of Ireland. Lehane explained, “If you were going to be king you sat up on top of the Lia Fáil and you symbolically mated with the land. If you were the right king, the Lia Fáil would screech.” In contrast, should the king not properly honor his vows to the land, he would be confronted by the Cailleach. According to Lehane, “For the new king to come along, he must embrace this dangerous hag, and she reforms into this beautiful, bountiful, kind figure again.” There is also folklore and historical data that shows St. Patrick’s Day was originally part of a three-day festival culminating on March 18 and celebrated as Sheelah’s Day, which preceded the Spring Equinox. Some accounts deem Sheelah as Patrick’s female counterpart or wife, and journal articles from the 1800s viewed it as a brief opportunity to skirt Lent prohibitions.

Men inte nog med det. Nuförtiden har konstnärinnorna inom The Sheela-na-Gig project använt gudinnans bild som ett sätt att protestera emot katolicismen, som fortfarande slår sina klor i hela Irland, och som snarast borde fördrivas därifrån, för att aldrig återkomma. Man har satt upp den utanför sk ”Magdalena-tvätterier”, de spinnhus och arbetsinrättningar för ”fallna kvinnor” som drevs som ett slags koncentrationsläger av den katolska kyrkan, långt in på 1990-talet. Visserligen hade vi också spinnhus och liknande i vårt land, vilket Bellman berättar om, men det var på 1700-talet…

The Laundries were disguised as rehabilitation centers for “fallen” women; in reality, the women rarely made it out alive from these places. A mass grave of 155 corpses was discovered in Dublin in 1993. It wasn’t until 2001 that the Irish Government admitted they were institutions of abuse – a formal state apology was issued in 2013 with an $82 million compensation scheme. The last Magdalene Laundry in Ireland was the Convent of the Sisters of Our Lady of Charity on Sean MacDermott Street in Dublin. At the height of its productivity, 150 women worked there, and 40 women were in residence when it closed, the eldest being 79.

• Irish Cerntral, 25 Oktober 2019

Ännu fler massgravar – och bevis för massmord på Irlands befolkning, allt begånget av katoliker i modern tid – finns – och som vi vet håller ”Svenska” Kyrkan just nu på att bjuda in katolikerna till Sverige – och stödja deras utbredning här – något som borde vara förbjudet i lag… Enbart i staden Tuam hittade man över 750 barnlik, bestående av dels aborterade foster och dels barn upp till tre år, som långsamt svultits ihjäl på ett barnhem i trakten – och den statliga undersökningskommission som hade hand om detta och andra fall, lades ned tidigare denna månad – även om man vet, att det fortfarande finns tjogtals med katolskt ledda barnhem, skolor, ålderdomshem, sjukhus och andra institutioner, där liknande saker förekommit och fortfarande förekommer. Och ingen katolik har blivit straffad för alltsammans. Alla har de givit halvtaskiga, till intet förpliktigande ursäkter ifrån sig – och undkommit… Enligt somliga är Sheela-na-gig en oförskämd och oanständig symbol. Men vem, vad eller vilka är det egentligen, som är de oanständiga ? Är det inte oanständigt att vi hela tiden – också i Sverige – skall ha all denna förbannade kristendom in på knutarna, och är det inte oanständigt att vi inte kan återförpassa katolikerna till de trakter där de egentligen hör hemma – nämligen långt, långt utanför vårt land ?     https://www.youtube.com/watch?v=5CM5YgUBxLw

Media-Hype och Kristna ”Fake News” kring nya fornfynd från Island

(inlägg från 2021-05-04)

I förra veckan utbröt en sannskyldig ”media hype” i Internationella nyhetsmedia. Ett nytt fornfynd från Island utlöste massor av ovidkommande spekulationer av tendentiös art, främst från kristna och muslimska nyhetsmedia i utlandet. Nyheten har ännu inte spridit sig till svenska media, som tämligen konsekvent ignorerar allt som har med Nordisk kultur och historia att göra. För en gångs skull är det kanske en välgärning. Man har hittat en skeppssättning inuti en lavagrotta, men det bevisar inte alls ”rädsla för Ragnarök”, ”offer bedrivna för att stärka Frej gentemot Surtr” och övrigt svammel från kristna arkeologer och allehanda tolkare. Alla sådana uttalanden är OVETENSKAPLIGA och har inte minsta stöd i fynden… Vad som verkligen hänt, är att arkeologer funnit en skeppssättning inuti en stor grotta eller en lavatunnel vid vulkanen Surtshellir, vilken haft ett av sina utbrott för 1100 år sedan, men det har ingen koppling till det nu aktuella fyndet. Jag tänker nu endast citera vad vetenskapliga tidskrifter skrivit i ämnet, och vägrar konsekvent att länka till kristna nyhetsmedia som Daily Mail i England, eller för den delen publikationer i stil med Jerusalem Post, Al Jazeera osv, som bara publicerat fake news och förvridna artiklar i ämnet. I skeppssättningen har det bevisligen blotats och bränts kött och ben – bland annat fläsk – vid hög temperatur, men vad bevisar det ? Man gör stort nummer av att det hittats spår av orpiment, ett mineral som använts vid glastillverkning i grottan, samt att 3 utav totalt 60 glaspärlor som hittats där faktiskt kommer från orienten, men för en expert är detta förstås föga förvånande. Glaspärlor kunde tillverkas nästan överallt på vikingatiden, på Island med, och att man utnyttjat en stor grottsal för hantverksproduktion är kanske inte så konstigt. Redan klassiska historiska källor och texter som Ibn Fadhlans berömda ”Risala” nämner, att väringarna i Ryssland ofta köpte enstaka pärlor av grönt glas för så mycket som 1 dirham eller ett silvermynt per styck, och att då några av dem via många mellanhänder hittat vägen till Island, är heller inte  något anmärkningsvärt. Likaså överdriver kristna mediarapporter nu det faktum att man hittat en liten, korsformad vikt till en balansvåg i det översta fyndlagret, men återigen – vad bevisar det ? Att en handelsman var kristen, eller att araber befunnit sig på platsen ?? – Nej, inte alls. Sådana slutsatser kan man inte dra av arkeologin, allt vad media nu skriver är tomma spekulationer. Det faktum att ett litet fåtal föremål var importvaror, säger ingenting alls om den religion eller de bruk, som kan ha utövats på platsen. Till sist har kristna media också spekulerat en massa om att Surtshellir i sen isländsk folktro skulle vara den plats, där den kristne Satan eller Djävulen skulle komma upp på jordytan inför den yttersta domen, och detta sätter man i samband med en massa onödiga floskler om Ragnarök. Detta är också uppenbart oriktigt, eftersom Ragnarök inte alls är slutet, vilket framgår ur Eddan, som uttryckligen säger i Voluspá att en ny jord och en ny sol kommer att skapas efter Ragnaröks slut, tillsammans med en ny generation av gudamakter. Dessutom är Ragnaröksmyten bara en efterbildning av vad som ändå händer i naturen varje år, efter hur många uttolkare sett den – Vår följer på Vinter, och naturen innehåller cykler av undergång och återfödelse. Allt detta kan kristna eller Monoteistiska Media-människor och okunniga journalister i alla land inte förstå i sin typiskt kristna Djävulsbesatthet, och sitt linjära tänkande. Visst – här har man hittat en korsformad tyngd till en våg – men bevisar det kristenhet ? Antag att jag har en buddha-staty på skrivbordet, eller en koran i bokhyllan. Blir jag då ”automatiskt” buddhist eller muslim, tror ni ? Spekulationer om offer till Surt, eldjätten i mytologin, eller till Frej såsom Surts traditionelle fiende, kan vi också totalt utesluta. Det är att rådbråka arkeologin och fyndmaterialet, som inte alls stöder något sådant onödigt hypotesbygge.

 

Nya Rön om Herkules- Figuren från Cerne Abbas.. (inlägg från 2021-06-22)

Igår omnämnde jag Stonehenge, och det hårt kritiserade vägprojektet i Storbritannien, som hotar att helt spoliera detta minnesmärke i Världsklass, samtidigt som det också undanröjer allt skydd för UNESCO-skyddade ”World Heritage Sites” eftersom man skapar ett mycket farligt prejudikat om vägprojektet får tillstånd att fortsätta, och därmed går igenom. Nu är det bara två dagar kvar till en officiell hearing på Parlamentsnivå, som ska avgöra frågan.

I Maj månad däremot, gjordes det också en spännande upptäckt av en av de mest berömda platserna i Brittisk arkeologi. Det rör sig om den sk ”Cerne Abbas Giant”, en 55 meter hög ristning i grevskapet Dorsets kalk-berggrund, som är mycket känd – men åsikterna har gått isär om figurens ålder.

Enligt de flesta forskares teorier föreställer figuren den Romerske Herkules, eller möjligen den lokale keltiske guden Ogmios, och kan vara från 300-talet enligt vår tideräkning, då det fortfarande fanns romerska garnisoner i grannskapet. Men nu har man undersökt figuren med Lidar, en delvis ny typ av markradar, som påvisar hur gamla ristningarna ända ned i kritberggrunden är. Tidigare har man inte kunnat göra detta, då tekniken inte varit tillräckligt utvecklad, och grästorvens tjocklek är svårmätbar, eftersom takten i dess tillväxt kan variera kraftigt under olika århundraden, och man därför inte kunnat få fram några säkra mätvärden.

Värdena visar att jätten är från sent 900-tal, och att den inte kan vara gjord före 700-talet. Figuren är alltså Vikingatida, och kan vara samtida med ”The great heathen army” och de Nordiska invasionerna av England, även om man anser att endast danskarna, och inte övriga nordbor nådde Dorset. Den kan ha varit övertorvad eller nedgrävd under vissa perioder, eftersom den inte syns på den synnerligen noggranne Engelske lantmätaren John Nordens karta från 1617, men däremot har den varit markerad på alla senare kartor, inklusive Brittiska Arméns berömda ”ordnance survey maps”. Själv besökte jag platsen under tidigt 1990-tal, givetvis med en armékarta i handen.

Långt tidigare – redan på 500 talet FÖRE vår tideräkning, fanns det en keltisk fornborg, kallad ”the Frying Pan” i folkmun, på platsen. Den syns på kartskissen ovan, och på bilden överst i detta inlägg. Det kloster, eller ”Abby” varifrån byn Cerne Abbas fått sitt namn, grundades först på 1000-talet, och en teori är nu att lokala hedningar och Vikingar från Norden (danskar !) kan ha karvat ut jätten ur berggrunden, för att förfasa och skrämma de pryda, kristna munkarna. Ett äkta hedniskt ”Puts” med andra ord…

Jag citerar, från den välkända hedniska nyhets-sajten ”The Wild Hunt”

Alison Sheridan, a freelance archaeological consultant, comments, “It would almost seem to be an act of resistance by local people to create this fantastically rude [Pagan] image on the hillside. It’s like a big two fingers to the abbey.” TWH spoke to historian Kari Maund, who said:

I seriously doubt there’s a Pagan context: it’s more likely to be a statement of resistance to political or social change (e.g. the rather harsh Benedictine reforms, which were driven by a royal cabal around Aethelred’s mother; or possibly someone commenting on the succession to Eadgar…it could be someone underwhelmed by religious reforms during the early years of Aethelred.

Oavsett om det nu var okristliga och vanartiga Djäknar på 1000-talet, eller ÄKTA hedningar från Dorset eller Danmark som skapade detta MÄSTERVERK finns det ändå kvar, som kulturskyddat minnesmärke, för alla att beskåda. Vi Nordbor har aldrig varit pryda av oss för pryda och rädda för nakenhet, är det bara kristna och särskilt katoliker som är… Det finns också en lokal vers eller ramsa som ännu är känd i grannskapet och som lyder:

” ‘ Ere I am / old Hub-bub-bub / In my hand I carry a club/ and at my back a frying pan / am I not a valiant man ?”

”Frying pan” i denna strof syftar förstås på fornborgen, som till stora delar ännu är outgrävd. Jämför den kända svenska soldatvisan: ”När jag gick genom skogen – med en Yxa av stål i min hand – Yxa av stål i min hand ! – Fanns ej värre man eller Djävul – I hela vårt Svenska land !” – en svensk variant av ”sounding the dozens” – vilket är tradition också i andra arméer, exempelvis den i US of A. 2015 censurerade ett amerikanskt bokförlag bilder av Cerne Abbas-jätten i serie-form, eftersom de ansågs ”anstötliga” för det högerkristna USA

Två andra kända brittiska kritfigurer är dels The Long Man of Wilmington, som daterats till 3460 före vår tideräkning – ungefär – och alltså skulle vara från stenåldern eller möjligen en senare bronsålder – enligt vissa forskare – och som antingen föreställer stjärnbilden Orion – den nordiska Aurvandil – Tors hjälpare – eller en forntida lantmätare.

Ännu kändare är förmodligen ”The White Horse of Uffington” som gett namn åt ”White Horse Hills” – en hel liten bergskedja i Berkshire, centrala Sydengland. Den har en längd av hela 110 meter, och utvisar som de andra ristningarna i kritberggrunden att man redan då kunde samordna stora konstprojekt, som bara kunde avnjutas från luften, eller på flera kilometers avstånd – på nära håll är dessa figurer alldeles omöjliga att överblicka.

Den sägs vara keltiskt influerad till sitt utseende, och kommer antingen från järnåldern eller sen bronsålder, 1000 – 700 år före vår tideräkning, enligt forskare. Men hittills har det INTE gjorts några Lidar- eller berggrundsmätningar på de två figurerna – i framtiden kan dateringen bli helt annorlunda..

Vi vet i alla fall att de som skapade dem var HEDNINGAR – och att Cerne Abbas figuren är ett HEDNISKT konstverk kan man inte ta fel på – liksom de små svenska bilderna av ”Farbror Frej – Äringens och Sädens store gud!”

Stonehenge räddat – till 2023 (inlägg från 2021-08-08)

En positiv nyhet har i alla fall inträffat i sommar. Enligt vad ”The Times” i London, samt även BBC meddelar, så har domstolen i Storbritannien äntligen gett sitt utslag i frågan om vägtunneln under Stonehenge, som hotat att förstöra ett UNESCO-skyddat Världsarv för all framtid. Svenska media – med dess underhaltiga journalister – totalvägrar att ta upp nyheten, som är av avgörande betydelse för hur Världsarv hanteras på hela vår Jord, eller för hur det alls skall kunna ske någon som helst form av kulturminnesvård på vår planet i framtiden.

För övrigt kan jag bara hänvisa till vad jag tidigare skrivit i ämnet här och även här, samt hur de samfund och föreningar i Sverige som rimligen borde intressera sig för saken – eftersom de säger sig företräda en hednisk folkrörelse – hela tiden ignorerat det hela.

UNESCO har beslutat att tilldela Storbritannien en skarp varning, och kommer eventuellt att ta upp Stonehenge på sin särskilda lista för Världsarv, som nu hotas av förstörelse. Man kan jämföra med hur Talibaner i Afghanistan sprängt sönder tusenåriga Buddha-statyer där, eller muslimska fanatikers försök att totalförstöra Egyptiska muséet i Kairo.

Utslaget i Englands högsta domstol, kan visserligen överklagas av den mäktiga väglobbyn, men Domaren, the Right Honourable Justice Holgate, har redan slagit fast att den brittiske Transportsekreteraren, Grant Shapps, agerade IRRATIONELLT och dessutom bröt emot Brittisk lag på flera punkter, när han försökte godkänna vägprojektet.

Transportministeriets utredning av vägdragningsfrågan har helt enkelt varit underhaltig och bristfällig på flera punkter, samt strider helt emot UNESCO:s föreskrifter, och därmed kränker man också internationell lag.

Flera alternativa vägdragningar, exempelvis längs A360 – B 3086 och ”The packway” är möjliga, precis som skissen ovan visar. Detta skulle visserligen bli en omväg på ca 1,5 km för en ny motorväg, men i så fall behöver man inte bygga några tunnlar överhuvudtaget, och kan nöja sig med betydligt lägre anläggningskostnader. The Save Stonehenge World Heritage Site, en frivillig organisation bestående av arkeologer, vetenskapsmän inom flera olika ämnen samt inte minst den brittiska allmänheten och även jag själv, har redan samlat över 100 000 namninskrifter mot projektet, och samlade tidigare i år in de över 50 000 GBP, som krävts i rättegångskostnader för att alls ifrågasätta projektet.

Väglobbyn har ännu inte gett upp, men någon byggstart kan överhuvudtaget inte bli av förrän tidigast 2023, och till dess är alltså en av Världens viktigaste hedniska minnesmärken räddat åt framtiden. SSWHS har hela tiden betonat, att man inte är emot vägtunnlar i sig. Förutsatt att man kunde enas om en tillräckligt lång tunnel på tillräckligt stort djup, under HELA Unesco-området, så vore det till fyllest, men Storbritanniens samlade budget för infrastruktur tillåter inte sådana utgifter, eftersom det här naturligtvis bara är ett i raden av nationella vägprojekt.

BBC citerar John Adams, ledare för SSWHS:

”We could not be more pleased about the outcome of the legal challenge. Now that we are facing a climate emergency, it is all the more important that this ruling should be a wake-up call for the government. It should look again at its roads programme and take action to reduce road traffic and eliminate any need to build new and wider roads that threaten the environment as well as our cultural heritage.”

Den inflytelserika brittiska tidningen ”The Guardian” citerar Professor David Jacques, en av de forskare som protesterat emot vägprojektet:

”It would be better if they owned up to the fact that they and the government acted unlawfully and irrationally to push through this vanity project that would have caused proven harm to one of the world’s premier world heritage sites. Instead, they are both choosing to save face by continuing to waste money on a scheme which has been entirely discredited by all impartial planning adjudicators. The choice to reduce international aid, for example, yet to still press ahead with feeding this white elephant is a disgrace and will continue to harm Britain’s moral authority in the world.”

Också här i Sverige agerar Regeringen omoraliskt, och  irrationellt när det gäller UNESCO Världsarv.

Uppsala Högar, själva symbolen för Riksenandet och det viktigaste Hedniska minnesmärket i Sverige överhuvudtaget, tillåts inte vara Världsarv, utan har våldtagits och vanställts av kristna. Man utnämner sju stycken mätpunkter ur den sk ”Struwes Meredianbåge” till Världsarv, vilket är fullständigt ointressant för alla svenska medborgare, och heller inte heller bevarar 1800-talets geografiska mätningar åt eftervärlden, eftersom ”bågen” har 265 mätpunkter, där alla utom 7 ligger helt utanför Världsarvet..

Man utnämner Ritningsarkivet i Stockholms Kommun till Världsarv, men struntar helt i att bevara de arkitektoniska miljöer, som dessa ritningar representerar. Länsstyrelsens Skötselplan vid Gamla Uppsala har helt ignorerats av ”Svenska” Kyrkan, som huggit ned flera av de vackra ekträd, ni ser på bilden ovan – och träden ligger inte ens på kyrkans mark, utan på mark som tillhör staten och Fastighetsverket. Man ställer upp ”Påvestenar” och katolska altaren rakt framför högarna. Man inrättar inte mindre än två påstådda ”meditationsplatser” som smyckas med kristna inskriptioner eller fem meter höga, stora svarta träkors. På det här sättet våldtar och förfular Svenska Kyrkan ett helt kulturlandskap, och NAS – Nordiska Asa Samfundet – genomför fortfarande en namninsamling för platsens bevarande.

Mycket finns ogjort, när det gäller en värdig kulturpolitik och kulturminnesvård runt om i Världen – Stöd utropandet av Gamla Uppsala till ett oförstörbart Världsarv, kasta ut de kristna och ta bort ”Påvestenen” !

Polska Arkeologer hittar fynd från Truso, och Stormningen av Paris.. (inlägg från 2021-06-12)

Det faktum att Vikingar från Norden intog Paris – år 845 – är nu mest känt via dåliga amerikanska Tv-serier om Ragnar Lodbrok och hans söner, som låter staden Uppsala ligga bland höga berg, och flera andra faktamissar, felslut och fadäser. Men nu har Polska arkeologer hittat numismatiska bevis, sade sajten ATI för tre dagar sedan.

112 frankiska silvermynt har hittats nära den forntida staden Biskupin – nu stavad Biskupiec, och eftersom de är närapå ocirkulerade och präglade bara några år före stormningen av Paris, känner sig arkeologerna via fyndomständigheter och annat helt säkra på att mynten måste kommit dit från den Vendeltida och Vikingatida handelsstaden Truso eller Troså – vars namn är nästan identiskt med Trosa – i Sverige – namnet betyder ju ”åmynning”.

Truso var en stor stad redan år 650, och redan då koloniserad av Gotländska köpmän. Hit kom också Goterna innan dess, och staden har nämnts som en av ändpunkterna för den Polska-Litauiska bärnstensvägen – som också går förbi Biskupin. Tidigare har man också hittat nästan identiska mynt från Paris i Truso, som visar hur vida vikingarnas handelsförbindelser var – män som var med om stormningen kan mycket väl ha varit danskar, norrmän eller skåningar, som kommit förbi handelsstaden – och man lär också ha hittat en solkompass av älghorn i Truso, alltså en sorts pejlskiva, vilket påståtts tyda på norsk närvaro där.

Allt som allt betyder upptäckten ett litet spår på vägen till Goternas ursprung i Sydsverige, den urgamla bärnstensvägens betydelse, och hur vikingatidens handelsrutter följde i spåren på de rutter, som redan var väl kända, fasta och etablerade under bronsåldern och den senare järnålderns början. Tacitus nämner, att romerska handelsmän skulle ha tagit sig till en stad vid Wislas eller Vistulas utlopp i Bärnstenshavet eller Östersjön, och denna kan mycket väl ha varit Truso, eller en av dess direkta föregångare…

Truso enligt en rekonstruktion på ett Polskt museum.

Men på tusentalet kom de kristna, i form av tyska korsriddare och Biskop Absalons danska anhang. Då brändes både Jomsborg och Truso till kalla kol, liksom alla de andra Polsk-Nordiska handelsstäderna längs Östersjökusten, och så blev där ett slut på handelsförbindelserna mellan Norden och Polen – Hansan tog över – och så började Polens elände, fram till den dag då det nästan utplånades från kartan, delat mellan Preussare, Österrikare och Ryssar.. Polska arkeologiska tidskrifter har också berättat om nyheten..

Nya rön om Stonehenge kan visa att England var ett väl organiserat förbund av stammar – redan på Stenåldern (inlägg från 2024-08-15)

Idag publicerar SvD – på grundval av BBC, vars innehåll genomgående håller mycket högre kvalitet än den usla journalistiken i svenska media – en artikel om nya upptäckter vid Stonehenge. Artiklarna är intressanta inte så mycket på grund av deras ordalydelse, som genom vad de faktiskt innebär, och vilka slutsatser man ofrånkomligen måste dra av upptäckterna.

Man har nu bevisat, att den sk ”Altarstenen” i mitten av det UNESCO-skyddade monumentet importerats hela vägen från Skottland, mer än 700 km bort – fågelvägen – från Salisbury Plain. Men – SvDs dåligt utbildade reportrar saknar helt förmåga att förstå och tolka vad detta innebär. Via jämförelser med ”geologiskt dna” i sandstenen i nordöstra Skottland och på Orkneyöarna, kan man bevisa, att stenen måste transporterats dit hela vägen. Och redan på 1920-talet visste man, att många av de övriga stenarna var sk ”Blue Stone” från Wales, vilket innebär att mer än 20 ton tunga stenblock måste ha transporterats mer än 300 km

– Det geologiska ”fingeravtrycket” finns inte i någon annan avlagring i hela Storbritannien, säger Nick Pearce, en av forskarna som genomfört studien vid Aberystwyth-universitetet. Stonehenge började anläggas för 5 000 år sedan och arbetet fortsatte under de följande 2 000 åren. Det är oklart när den så kallade altarstenen, som till största delen ligger nedgrävd i marken, fraktades dit, men ”transportföretaget” är alltså minst 3000 år gammalt, och tyder på att det fanns ett mycket avancerat och väl styrt samhälle på de brittiska öarna redan under yngre stenåldern eller under tidig bronsålder. Detta har rimligen också konsekvenser för Nordens och övriga Nordeuropas del.

Även den internationellt ansedda vetenskapliga tidskriften ”Nature” har publicerat mer fakta i ämnet och bättre information än den värdelösa svenska dagstidningen.

Fynden innebär för det första att det måste ha funnits en gemensam ideologi eller ett gemensamt politiskt och religiöst system, när Stonehenge byggdes, och att olika lokalsamhällen i England, Skottland och Wales kunde samarbeta kring detta projekt. För det andra måste dåtidens människor ha haft samma uppfattning om landets geografi, och kunnat beräkna dagsmarscher och transportleder. Vi vet inte om stenarna transporterades sjövägen eller landvägen, eller genom en kombination av land- och sjötransporter (det förutsätter i så fall existensen av hamnar, omlastningspunkter och antagligen ett vägnät, som är äldre än själva transporten, på så sätt att vägarna och sjölederna måste ha existerat och varit kända INNAN transporten alls kunde ske ).

För det tredje måste man också haft organiserade arbetsstyrkor, och det betyder att den yngre stenålderns eller den tidiga bronsålderns samhälle INTE bara bestod av lösa familjegrupperingar eller klaner, som under jägarstenåldern. Man hade redan organiserade härader eller rent av stater och nationer. Det måste ju också förutsättas, att det fanns säkra förhållanden längs transportvägen, och att man hade kontroll över territoriet där stenarna skulle dras fram. Även om vi förutsätter att man saknade en central regering eller militära maktmedel för att hålla rövare, sabotörer eller andra oönskade element borta, så måste det i så fall ha förekommit avtal och fördrag mellan likställda parter och stammar där transporten skulle gå – eller i varje fall kontroll över sjöterritorium, vilket förutsätter existensen av en organiserad flotta. Sådana avtal kan INTE ha tillkommit om man inte hade uppfunnit diplomati, och starkt rättsmedvetande hos alla stammar och berörda personer längs transportvägen.

Fanns inte rättsmedvetandet, så kan ju ingen ha gått med på att låta det enorma transportföretaget passera, och vi kan också förutsätta existensen av logistik – för mat, foder åt dragdjur och dryck måste ju rimligen ha levererats från omgivande landskap, när transporten ägde rum. Dessutom måste det antagligen också ha funnits extra materiell (vad hände om någon dragrem gick sönder, t ex – man måste ha kunnat ersätta och reparera förbrukad utrustning under marsch). Slutligen bör man också ha haft sjukvårdsberedskap eller extra manskap att sätta in, under hela den tid det tog att genomföra transportföretaget.

Allt tyder på att England, Skottland och Wales hade mycket väl organiserade samhällen redan för 3000 år och mera sedan. Det fanns klara hövdingadömen, stammar och länder att ta hänsyn till. Forntiden var INTE en anarkistisk ”pastoral” under inflytande av någon ”forn sed” som dagens flummare och hippies tänker sig, utan vi kan förutsätta existensen av lagbundna samhällen, med en gemensam religion och en gemensam ”överbyggnad” i form av en samhällsideologi – precis lika avancerad och uttalad som i moderna stater och länder. Det är vad de nu uppdagade upptäckterna verkar peka på, men som SvD helt missar..