All is quiet on New Year’s DayA world in white gets underway.
—
Under a blood red skyA crowd has gathered, black and whiteArms entwined, the chosen fewThe media says it´s trueAnd we can break through
I will begin again
– Ganska fritt efter Paul David Hewson, alias ”Bono” (Irland, 1983)
Ingenting förändrar sig i längden, därför att Midgård är vad Midgård är, och då Världen är märkvärdigt konstant. Paul David Hewson, som gäller för att vara katolik, bara därför att han är Irländare, är i själva verket Nordbo och Hedning – för alla skapande människor med något som helst värde eller budskap åt eftervärlden är i grunden hedniska, liksom denna bloggs författare. Det finns helt enkelt ingen annan väg ut, och vad alias Bono sjöng om, anno 1983 då denna bloggs skapare var exakt 18 år gammal, är lika giltigt nu som alltid – ty någon annan tolkning av sammanhangen är helt enkelt inte rimlig.
Tror ni något förändras i Ukraina eller i trakterna av Bachmut eller Kherson efter nyår, kära publik, läsare, församling och förslamning ?
Det tror inte jag, lika lite som jag tror att något skulle kunna förändras på Gaza-remsan. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. I en värld som den här, måste man vara konsekvent och välja sida, för det är till sist så Världen och livet självt gör med oss alla. I det uppkomna läget – och i alla tider och alla lägen spelar det inte längre någon som helst roll vilka vi är som individer, vad vi vill eller inte vill. För bara någon vecka sedan, hörde jag en kollega med stor erfarenhet tala om IDF, och dess högsta befattningshavare, som han faktiskt mött öga mot öga och haft en hel del intressanta diskussioner med. ”Konfliktens och Stridens Psykologi” av Ben Shalit – en annan man som jag fått förmånen att träffa – fast bara en enda gång – står fortfarande på min bokhylla, efter alla dessa år.
Jag har valt sida, som ni vet. Jag stöder inte ett fritt Palestina, ”from the river to the sea” eller omvänt. Jag försvarar inte Hamas, eller statsbildningar baserade på rena terror-organisationer, kriminella regeringar, religiösa fanatiker eller ett genomkorrupt samhälle med lika korrupta invånare – tyvärr. Jag stöder inte heller Putin-Rysslands meningslösa aggression emot Ukraina, ett ryskt inbördeskrig mellan broderfolk, vars enda orsak är Regeringen Putins hopplösa kamp för att försöka hålla sig kvar vid makten, lika ynklig som Fredrik Reinfeldts eller Svensk Socialdemokratis patetiska sprattlande i den vägen – då deras enda bärande idé var och är att ersätta det Svenska Folket med ett annat, ett slags snabbt importerad Ersatz-befolkning som skulle ”frälsas” genom att flyttas till Sverige, ungefär som om vanliga svenskar inte längre dög till att vara medborgare i sitt eget land.
Jag anser inte att Gaza som stad bör förstöras – ”Carthago est delenda”, eller jämnas med marken. Tvärtom. Gaza bör utrymmas, men med förstånd. Egypten måste likt Qatar ta sitt eget ansvar, liksom Saudi-Arabien och andra länder i närområdet till detta Monoteisternas förlorade paradis, detta påstått ”heliga” land – men – som jag flera gånger skrivit – alla länder är heliga för sina invånare, javisst, men man kan inte fortsätta stödja en förlorad sak. Monoteismen är en totalitär lära, och dess tid är förbi. Det moderna Israel, däremot – är precis som Irland en i huvudsak sekulär stat, låt vara att det finns katoliker och därmed likställda folkelement där också.
Sverige som nation har något som Gaza-remsan, Västbanken eller Golan-höjderna aldrig har haft och inte kan ha, av naturliga skäl. Vi har tillräckligt mycket av resurser och geopolitiska förutsättningar för att kunna överleva, och behålla både språk och kultur – och därmed är vår historiska situation inte annorlunda än den alltid varit – sedan åtminstone kring år 70 AD, eller då vi först omnämndes i någon vedertagen historisk källa överhuvudtaget.
Krig är krig. Det är hela saken, varken mer eller mindre.
Det Israeliska flygvapnets handlingar är svåra att försvara, javisst – och IDF:s markstyrkor löser en ytterst svår stridsuppgift, som alla någotsånär kloka människor redan insett. Den civilbefolkning, som dumt nog vägrar att sätta sig i säkerhet – för den möjligheten finns faktiskt, realistiskt sett – och den står ännu öppen via Egypten – får faktiskt finna sig att antingen agera sjukvårdare, eller också befinna sig direkt bland de stridande. Det finns inga andra alternativ, och den som en gång valt sida, har som sagt valt sida.
Här hemma har Regeringen Reinfeldt har redan förpassats till den historiens sophög, där Regeringar av det slaget hör hemma, och jag är helt övertygad om att Regeringar som Gospodin Putins eller Mister Trumps, slutligen också kommer att förpassas just dit, när deras tid är ute. Låt vara att Fredrik Reinfeldt, den minst kompetente Svenske Statsminister det nya årtusendet haft nuförtiden påstår sig ägna all sin tid åt fotboll, såsom ”värdig” ordförande i ett visst fotbollsförbund. Honom kan jag – såsom varande Hedning – inte längre tro på, lika lite som jag tror på någon fortsatt svensk neutralitet. Den må ha tjänat oss väl, så länge nittonhundratalet varade, men nu är det inte något 1900-tal längre. Det är 2000-tal, eller anno 832. Ni torde veta vad det årtalet betyder i vår historia.
Jag tror inte heller på ”Magadan Madga” Andersson, som hycklande agerar gråterska mitt inne i den Svenska Riksdagen, och på det mest ovärdiga, löjliga Greta Thunberg-vis agerar sämre än till och med Annie Lööf, ett annat fullkomligt stolpskott till svensk politiker, ifall vi nu skall använda direkt opassande analogier från just fotbollens värld. Man bör inte blanda ihop religion, fotboll och politik förresten, lika lite som man bör blanda ihop politik och ishockey för den delen, säg visste ni det, o svenska folk.
Fienden är redan här. Som en viss sångare vid namn Björn Afzelius en gång sa – ”Fienden är i hög grad konkret”
Fienden består i alla de människor som fortsätter stödja Islam och Hamas, bland annat. En helt annan förslamning eller församling vid namn Nordiska Asa Samfundet har utlyst år 2024 till Friggs år, förresten – och behöver vi alls undra vems koncept de i så fall stal, vem som gav dem inspiration till just detta ? – Nej, det behöver vi inte alls fråga, ty det var jag, Hedningen – genom en väl placerad såkallad ”Meme” som återfanns permanent på denna blogg, liksom genom ett rent sammanträffande.
Årsskiften eller Nyårsdagar – enligt vår moderna, Västerländska kalendrar vill säga – jag talar inte om Islams efterblivna mån-kalender, som bara passar någotsånär i de ökentrakter där denna farliga och irrationella Mellanöstern-tro hör hemma – är en förhållandevis ny företeelse – på sätt och vis.
Rätteligen borde vi fira våra Nyårsdagar exakt på Vintersolståndets dag, som just i år inföll den 22 December eller den 22:e dagen i Julmånaden, inte den 21:a som brukligt, men i realiteten – och verkligheten – som till sist avgöra, firar vi alltså inte så – och vi skall fortfarande inte blanda ihop Vintersolståndet med Midvinterblotet, då det de facto innebär något annat.
Konsekvens, som sagt – inte meningslös ”forn sed” utan rationell, humanistisk Asatro.
Skriver jag ett Jultal, ett ”Kings Speech” kanske – likt Kungen av Jordanien, som faktiskt år efter år – granne med Israel, Syrien och den motbjudande drägg, som kallar sig representanter för något ”Palestina” (varför inte lika gärna stödja fastighetsbolaget SBB eller ”Sundbybergs Befrielsefront”) – proklamerat att Julen är hednisk, en nordisk uppfinning och skapelse, som INTE har något med varesig Kristendom, Krystendum, Islam eller ens Judendomen att göra utan faktiskt skulle kunna firas av alla, samtliga och envar Jordanier och Jordanska – för i Jordanien finns det faktiskt bara två kön, där gives inte något tredje – och jodå – pressfriheten därnere är ganska stor, minst lika stor som under Konung Carl XVI Gustav, Folke Hubertus, kung av sitt eget folk – som numera regerat vårt land längre än någon annan känd svensk monark genom vår historia, Erik Segersäll inbegripen – även om de kristna i vårt land vägrar att erkänna honom som historisk person, därför att Erik Segersäll var hedning och inget annat, han var aldrig någonsin kristen, lika lite som jag någonsin varit det och heller aldrig kommer att bli det, så länge jag lever och är vid mina sinnens fulla bruk.
Behöver vi ens undra varför Jordanien – tämligen ensamt ibland Mellanösterns länder, inte drabbats av Monoteisternas ständiga krig ?
Behöver frågan ens ställas ? Förklaringen ligger i det redan sagda. Jordanien har varit ett Kungarike, en närmast absolut Monarki, närmast som Shah Reza Palavis Iran, på sin tid – en brutal regim i många avseenden, javisst – men faktiskt bättre än det mullornas paradis, som Iran är idag – sett ur ett längre tidsperspektiv. Detta betyder inte, att absolut monarki alltid är att föredra som statsskick, men för all del, även upplyst despoti har sina poänger, förutsatt att despoten eller individen ifråga nu är tillräckligt upplyst, eller råkar fatta rätt beslut, liksom av en slump – eller – existerar alls slumpen ? För egen del, hednisk som jag är, tror jag inte heller på någon överdriven individualism, utom i det möjligas konst, vilket tyvärr ofta blir det småskurna eller det pinsamt självklara, ja en upprepning utan all ände.
Tiden har sin gång. Gudarna finns inom er,och ni får rädda er själva.
Jag är tillräckligt mycket troende för att tro er om gott, oavsett vilka ni är – men nu är det faktiskt så att 2024 antagligen inte blir något ”fredens år”
Framtiden ser inte ljus ut, lika lite som den gjorde det på just Irland eller Nordirland under 1980-talet. Sverige kan mycket väl vara på väg åt exakt samma håll, förutsatt att fel regering eller ”Magadan Magda” tar över – med den sorts politik den gamla Nomenklaturan har att erbjuda. Jag förordar inga ”broderskapsrörelser”, tror inte på några patentlösningar, frälsare eller idiotisk ”i natt jag drömde” mentalitet där heller.
De som ägnar sig åt sådant Thunbergeri och lurendrejeri borde verkligen skämmas, medan jag för min del inte skäms för mig alls. Jag förblir humanist och hedning.


