28 September 2024 dog Kris Kristofferson vid 88 års ålder. Det tog till den 1 September – en Tyrs dag – innan svenska nyhetsmedia – vänsterblivna som de är – började uppmärksamma detta faktum. Dagens Nyheter, med sin recensent Martin Jönsson i spetsen, skrev att Kristofferson – som var svenskättad ”inte hade rösten” redan på DN:s omslag, något som är och var totalt lögnaktigt, för om Kristofferson var någonting, var han en gudabenådad sångare, och dessutom en Odens Karl, eftersom han var en stor skald och poet – i sin amerikanska samtid.

Kristofferson kom från en svensk soldatsläkt. Farfadern Lars Kristoffersson, född 1879 i byn Nås i Dalarna, död 1967, var korpral och utvandrade till Amerika 1905, liksom farmodern Elin Karolina Johansson (1876–1963), från Forsvik i Västergötland. Deras son, Lars Henry Kristofferson, slutade som generalmajor i det amerikanska flygvapnet, men Kris var trogen sina svenska rötter. Genom hela hans produktion går det okristna, och en vandrande gud – Oden själv i förklädnad – fastän Kristofferson ofta maskerar honom som ”djävulen” eller ”hin Onde” – så blev det ju också i det Sverige, där hedendomen och Asatron hela tiden förföljts genom 7 århundraden…

17 år gammal fick han sitt första jobb på ett mudderverk. Han lyckades studera vid ett college tack vare sin far, och läste till och med vid Oxford i England, där han kom i kontakt med Europeisk och Nordisk litteratur – något som man fick se spår av hos honom som textförfattare. Han stod utanför all kristen country, och blev – som DN:s recensent konstaterar – aktiv anti-katolik. Han var också soldat i US Army, utbildade sig till helikopterpilot och lärde känna Johnny Cash under dennes ruffigaste tid, samtidigt som Kristofferson själv arbetade som städare på en skivstudio. Hans perspektiv i tillvaron var alltid vandrarens, hedningens, krigarens och det vanliga enkla folkets. Och han kunde förvisso sjunga. Hör här bara – en av hans mest berömda sånger om mötet med Oden i förklädnad, där guden själv bjuder honom på ingivelsens och inspirationens heliga öl:

Han fick 8 barn, och flera barnbarn med – men trots alla år i amerika bevarade han sitt svenska kynne, det som getts honom från fäder och förfäder Han drog sig undan från press, beundrarskaror och gick sin egen väg, intill 2021 – då han var 85 år – och först då slutade han turnera. Nu sitter han med Brage och Idun i de salar, där de bästa skalderna och sångarna finns. Lyssna också på hans sång ”Casey’s Last Ride” om den moderna storstadsmänniskan, och konflikten mellan manligt och kvinnligt, skriven redan 1970. Att påstå att en sångare som denne skulle sakna röst, är så dumt att det inte ens är värt den trycksvärta, DN slösat på det.

Det öde som bestods den verklige Casey Jones, en amerikansk lokförare som också hade ett Nordiskt ursprung, är dock en helt annan historia. Kanhända behandlar ”Hedniska Tankar” den någon annan gång, kanske inte.