Idag har Bengt namnsdag i den nutida svenska almanackan, och så är det också i Danmark och Norge. I Finland tillägnas dagen Pentti, för så heter Bengt på Finska – även om han egentligen inte har något med Norden att göra, utan kommer från ett romerskt, latinskt och hedniskt Benedictus, som betyder ”den välgörande”. Flera katolska Påvar har kommit att bära det namnet, och det finns också en maträtt vid namn Eggs Benedict, som kan ha skapats av invandrade italienare i USA – kanhända för att hedra den gamle industrimannen och  sjökaptenen E.C Benedict, som väl kunde behöva något stärkande och välgörande att äta, när han råkade befinna sig i land, och i någon storstad.

Uppgifterna på hur många Bengt vi egentligen har i vårt land varierar, och så sent som förra året meddelades det i pressen, att SCB, Statistiska Centralbyrån – av okända skäl helt skall sluta publicera siffror över antal namnbärare. Skatteverket får ta över uppgiften, men redovisar mycket mer fragmentariska och osäkra siffror. Bengt skall kanske ersättas med ”Moe” eller ”Mohammed” inom en mycket snar framtid. Åter en påstådd ”svensk” med ett sådant namn lär vara fast i Gaza för närvarande, skriver SvD idag på sin förstasida, och vi vill ju ogärna framstå som rasister – så vi smusslar och hymlar, döljer och fumlar..

Vad ligger egentligen i ett namn – och vad kan fel namnval leda till ?

Att vårt Utrikesdepartement inte har råd och möjlighet att genast evakuera dem, som frivilligt ger sig in i en krigszon förstår vi kanske, för gör man något sådant; återstår kanske till sist bara en familjegrav, eller ett flyktigt minne. ”Hedniska Tankar” har också berört hur svenska föräldrar varit dumma nog att döpa sina barn till ”Loke” till exempel – och hur man många gånger konstaterat att dessa barn fötts med svåra missbildningar, att det gått väldigt, väldigt illa för dem senare i livet – och att de likt de flickor som pådyvlats namnet ”Freja” redan från början försetts med en kvarnsten runt sin hals, för tänk om de inte alls blir så ”Frejalika”, som de obetänksamma vuxna tänkt att deras avkomma skulle bli eller vara… Det har aldrig tillhört Nordiskt eller Hedniskt namskick att uppkalla en människa direkt efter en gud – för sådant är Hybris, med ett annat ord – och kan straffa sig väldigt, väldigt hårt – på det ena eller andra sättet..

Och är man egentligen en ”Mo…” som i Mohammed, kanske man inte är svensk…eller ens Europé, tyvärr…

Är allt detta vidskepelse, rena tillfälligheter ? Nej, långt därifrån. Språket styr tanken, och vilka namn vi väljer för vår avkomma, eller vad vi väljer att kalla oss för, redan från början – kan – som vi snart skall se – vara livsavgörande – och då gäller det sannerligen, att noga avgöra vilka vi är, eller kan vara – och vilka krafter i tillvaron vi egentligen representerar…

”Bengt” har varit med oss ända sedan 1100-talet, liksom Bente Bent och alla hennes förvridna kamrater. På dagens datum – 21 Mars enligt Juliansk Kalender, 1201 – dog också Absalon Förintaren, ”Skånes Djävul” kallad den danske bondeplågaren och biskopen, som förstörde templet på Arkona, och berövade alla Skåningar de sista resterna av självständighet och Hedendom. Absalon var otvivelaktigt en djävul, och ingen människa, och att han grundlagt Köpenhamn, får avvisas som en kristen amsaga, för Köpstäder har funnits i Norden långt före kristendomen, Hamnar likaså. Han var en kulturförödare, och det är som en sådan han bör gå till historien.

Vi har fortfarande ungefär 90 000 män i vårt land, som lär heta Bengt, men bara cirka 30 000 eller så bär det som tilltalsnamn – medelåldern på namnbärarna var ca 72 år anno 2023, och namnets popularitet är i avtagande. Få – om ens någon – vill väl heta Bengt – och även om Hedniska Tankars chefredaktör råkar heta så, bör ni inte tilltala honom med förnamn överhuvudtaget – för så gör man bara med spädbarn, eller verkligt nära vänner.Vi Asatroende Hedningar och Humanister godkänner icke den sortens amerikaniserade avarter, även om vi påtvingats en massmedioker globaliserad idiot-kultur.

Ni skulle förmodligen inte genast säga ”Malin” till er läkare, eller döpa er hund till ”Mohammed” heller – och sedan åka till Gaza – utan att bromsa. Svenska Justitieministrar typ ”Gun Hellsvik” har inte blivit populära i USA, även om de kanske skulle fått en framskjuten roll inom NYPD, eller kanske Trump-administrationen – ”Gun Hellsweek” – ja tänka sig – ett ”Yahoo” viner genom luften, för alla stillösa ”Donalds”.

För dagen tänker jag på det judiska uttrycket ”Meschugga” som knappast betyder idiot, dumbom eller dåre – utan snarare är liktydigt med det svenska ”odåga” – en till intet dugande. Dock, jag medger att det svenska hårdrocksbandet från Umeå av alla platser kan vara värt att lyssna till – på avstånd och med öronproppar. Vill man låta, måste man slå på trumman, oavsett vilken kanal man väljer. Herrarna i Meschugga har nämligen från första början varit medvetna om sådant som ironi, till exempel – och därför har de valt att inte vara något annat än de faktiskt är – inte utgett sig för att vara annat än musiker – och det kan enskild hedning acceptera.

Värre är det då med Buffy Sainte Marie från Kanada, som en viss Erika Hallhagen idag skriver om på SvD:s kultursidor – hon har helt och hållet förfalskat sin identitet, likt svenska ”fejksamer”, blivit en ”pretendian” rentav. Thomas Engström, en annan av ”Svenskans” små kulturskribenter – skriver om Charlie Manson – en man som föddes 1934, och trodde sig vara ”The Son of Man” eller Människosonen, ett slags Jesus – och blev kultledare – men hans idéer berodde nog på en svår barndom, snarare än MK Ultra, CIA-experiment eller något annat, tycker Herr Engström, och citerar Bob Dylan, som apropå vederbörande amerikan lär ha sagt ”They got him on conspiracy, but they were never sure who with”

Mr Dylan avsade sig nobelpriset. Själv avsäger jag mig härmed namnet Bengt som tilltal, men inte som andranamn – ty lite antik hedendom kan vara välgörande. Jag avsäger mig också all beblandning med dålig Heavy Metal eller Vulgärhistorisk floskel-rock typ Sabaton, som just nu lär användas av Ryska ”frikårer” typ ”Aida Group” – arvtagare till Wagner Group och fortfarande ledda av det ryska Inreksdepartementet – ifall ni inte visste, lika väl som jag avsäger mig all bekantskap med Jan Majlard, SvD:s före detta Sportredaktör, som trampat på Mariupols sista försvarare, och de sista Ukrainska soldaterna vid Azovska sjön…

Vad ligger i ett namn, ett uttalande ? Mycket, för ibland måste man välja sida, trots konsekvenserna – och har man väl valt, blir ens val oåterkallerligt.

Vill någon egentligen vara en Loke, en Trickster eller totalt Bäng, ja Beng Satan, om man ska rackla på Romani – ett språk, som er hedning har föga eller intet till övers för ??

Jag övergår nu till en enkel sångtext, på sin tid skriven av Svenne Rubins från Vansbro – angående sådana som heter Bengt, och vad det måhända kan leda till…