Uttrycket ”A memo from the Sports Desk” kommer från den minst sagt ökände amerikanske journalisten Hunter S. Thomson, avliden under tragiska omständigheter anno 2005, men på sin tid legendarisk skapare av vad som kallades ”Gonzo Journalism” eller konsten att skriva självupplevda tidningskrönikor om snart sagt vad som helst, en vansklig konst som vänner av ordning eller till och med Hedningar helst inte borde försöka utöva.

Vad Hunter S. ville antyda med sitt uttryck, är att helt oinsatta skribenter i dagspressen inte ska skriva om saker de inte behärskar, inte förstår och inte kan – för då blir det bara löjligt till slut.

Jag ska återkomma till Hunter S Thomsons begravning – som sannerligen blev honom värdig – en annan gång – när jag skildrar hur jag tänker mig min egen, eller min sista vilja, men än så länge är jag faktiskt inte såpass död som många människor i det här samhället och den här Världen om och om igen önskat att jag borde vara.

Uttrycket ”a memo from the sports desk” syftar också på den fd. ”nyttige idioten” Jan Majlard i Svenska Dagbladet, den mest enfaldige person som påträffats i hela Sveriges samlade journalistkår – både den här veckan och andra veckor.  Och det vill inte säga litet – ifråga om ren enfald. Tydligen var han redaktör för nämnda Dagblads sportredaktion, ända till våren 2022 efter vad det ser ut – och det var han som helt och hållet svalde och förde vidare Vladimir Putins narr-aktiga narrativ om att alla Ukrainare som försvarade Azovstals anläggningar i Mariupol skulle vara Nynazister och Fascister – samtidigt med att slaget om Mariupol ännu pågick. Han spottade dem mitt i ansiktet. Han förolämpade de sårade och de döende, och trampade på deras gravar.

Nej herr Majlard – eller bara lard. Försvaret av Maruipol var ingen fotbollsmatch. Det handlade om människor som lemlästades och dog för sitt land, och som i många fall ännu sitter i ryska fångläger…

Just idag meddelar tankesmedjan ISW – som jag var den förste att uppmärksamma, långt innan SvD och DN ens gjorde det – att 101 ukrainska fångar – huvudsakligen då från Mariupol-området och striderna där – utväxlats på en 1-emot-1 basis emot 101 stycken ryssar, som befunnit sig i Ukrainsk fångenskap. Det får vi aldrig läsa om i svenska tidningar – men vad gör då detta unika tjugofemöres-geni som kallas Majlard, och hur spenderar han sin vecka ?

Överstelöjtnant Paasikivi lär mödosamt och i lätt docerande ton ha förklarat för idioten att diverse amerikanska senatorers påståenden om att Ukraina genast skulle ingå separatförhandlingar med Vladolf Putlers män bara är ett luftslott, en chimär. Till och med Majlard själv – detta stolpskott – använder formuleringen ”amerikanska baksätesförare” i sin kria.

”Och som stuckna grisar ylar Putins trollfabriker om att Ukrainarna är såå hemska såå…” När Ryssen skickar missil efter missil emot civila mål och Ukrainska städer, svarar frontsoldaterna med små billiga drönare, stora nog att släppa handgranater på Wagner-gruppens kriminella slödder… Så för man krig idag. Tycker någon att det är konstigt att Ukrainarna VILL och KAN försvara sig, när hela deras land ÖDELÄGGS ??

Det enda goda SvD:s senaste skriverier för med sig, är att den tidigare ”nyttige idioten” Majlard uppenbarligen bytt sida. Men – han är fortfarande en idiot, och denna vecka har han inte ens varit nyttig för någondera sidan.

I och för sig skulle jag kanske inte malträtera just honom – eller hela Dagbladet. Sverige är ett mycket fredsskadat land – som vi alla kan konstatera.

I veckan har hela Världen fått se Ulf Kristersson – eller om det nu är Kristensson – i rollen som tillfälligt tjänstgörande EU-ordförande på snabbvisit hos Volodymir Zelensky. På SVT ”Rapport” har vår Statsminister stått och vrålat rakt ut om ”Zelensky’s peace plan” – en plan som inte finns, och som heller inte kan finnas. Dessa övertydliga försök till värdelös symbolpolitik skrämmer mig, för det är naivt – outsägligt naivt och till på köpet dumt, ifall Sveriges Statsminister verkligen tror, att han kan ta initiativet till fredsförhandlingar mellan Ryssland och Ukraina, när Ryssland hela tiden utsätter det Ukrainska folket för ett uppenbart folkmord.

Jag vet mycket väl vad ett par amerikanska senatorer i Donald Trumps republikanska följe säger, och hur Putin-sidan utnyttjar detta.  Men – låt oss göra två små djärva tanke-experiment – låt vara att också de blir verklighetsfrämmande och dumma:

Tror ni att USA skulle stifta fred med Kina, och inleda förhandlingar omedelbart efter det att Washington State, Kalifornien, Texas och Nebraska blivit erövrade, och man ”omhändertagit” och bortfört amerikanska skolbarn därifrån, för att tvinga dem att lära sig kinesiska ?

Skulle Ulf Kristersson själv i rollen som svensk Statsminister gå med på att omedelbart inleda förhandlingar med Ryssland, om Ryssland ockuperat Öland, Gotland, Östergötland och Småland – för det är ungefär så situationen för Ukrainas del fortfarande ser ut… Fast – det är ju klart. När det gäller våra fega och ryggradslösa svenska politiker vet vi ju aldrig – de springer och underhandlar med en despot som Erodgan, så fort det sker en liten symbolisk koranbränning…

Ryssland kan vara på väg att återta Lyman. Lystjansk föll redan förra sommaren. Och så säger man att Ukraina måste dra sig undan från Bakhmut, och sluta försvara Donetsk – fattar ens bedömare i väst hur lång tid det tar att dra ur en enstaka brigad, när det knappt finns farbara vägar ?

Det finns dock ännu, ja ännu större idioter i vårt land. Herr Majlardär inte det värsta exemplaret, inte på långa vägar. Människor som i ett helt liv varit så inpyrda med rysk propaganda, att de knappast vet vad de säger eller gör. En sådan sakramentskad jubelidiot – och en person som – måhända och bildligt talat – skulle vara värd en riktig ”Tolchok !” som de säger något längre österut än i Stockholm, mitt i ansiktet och på käkbenet, så att han verkligen känner det är ”filosofen” Lars Linder i alltid den alltid ryss-vänliga, ”vänsterblivna” Bonnier-tidningen Dagens Nyheter. Så titulerar sig denne gamle KPMLR:are från Fib Kulturfront faktiskt – och han har aldrig ångrat eller gjort avbön för sin Marxism, det slår jag vad om. Den enda Marxism jag själv tillämpar, förresten – torde väl då vara Grouchos eller möjligen Chicos…

Linder får i uppdrag att recensera en ny bok av Dick Harrison, som ofta skriver hastverk och dagstidningsjournalistik, han med. Men – hur inleder ryss-vännen och sovjetälskaren Linder sin artikel ? Jo, han berättar för oss, att Ryssland aldrig skulle ha gjort Sverige eller Norden det minsta illa, och Ryssen och Putin, ja de är bara såå såå snälla, ja rena idealsamhället under slavisk ledning, faktiskt… Ursäkta mig, goda medborgare – jag tror jag måste ta fram en plasthink, för jubelidioten Lars Linder i DN får mig att må så satans illa, så att jag tror jag måste spy…

Detta förnekar ”filosofen” och ”litteraturkritikern” Lars Linder i DN. ”Ryssland har trots allt inte förorsakat Sverige så djupt lidande” skriver han. Nej, kära skitstövel och Landsförrädare – men Vad har då hänt överallt annars, där din ”älskade” röda armé eller ryska soldater visat sig – genom århundrade efter århundrade (bild från Butja, våren 2022)

För honom fanns aldrig rysshärjningarna vid den svenska kusten.

För honom fanns aldrig Finska Vinterkriget

För honom fanns aldrig ockupationen av Hangö, och de ryska krigsvåldtäkterna där.

För honom fanns aldrig massgravarna i Butja, vid Charkov, vid Cherson – och överallt där ryska soldater idag rör sig över Ukrainas blodbestänkta jord.

För honom fanns aldrig inmarschen i Goldap, 1945.

Anledningen till att jag själv kan tala tyska rätt bra, ifall ni undrar, beror på en viss Hannah B – numera avliden – som kom just från Goldap. Hon var inte tyska, inte polska, inte ryska utan kasjubiska, och även om jag som 5-åring inte förstod anledningen till varför tant Hanna grät, när hon berättade vad hon varit med om – vid knappt 12 års ålder – så förstår jag det bättre nu. Om ni inte vill läsa garanterat politiskt inkorrekt litteratur, som Gösta Borgs ”Det röda massanfallet” skriven av en kufisk Livgardist, så tycker jag att ni kunde ta och läsa den svenske historikern Niclas Sennertegs bok ”Stalins Hämnd” om de systematiska krigsvåldtäkterna på folktyska kvinnor mellan 6 och 70 år – vilket drevs på av ideologer och ”filosofer” som Ilja Ehrenburg – och förstås hans nutida motsvarighet, Lars Linder i DN – som säger att ryssen är så snäll, så snäll..

Tante Hannah dog för flera år sedan, men jag minns hennes svarta hår klippt i page, och hennes märkvärdigt klara ögon – för de hade ett slags genomträngande blick man aldrig glömmer. Hennes man var ingenjör på en kranfirma här i Sverige den största tiden i sitt liv, och han lever fortfarande. Därför skriver jag inget mera – för man ska inte smäda de döda, eller solka deras minne. De levande, däremot – som försvarar folkmord och de systematiska övergrepp på civilbefolkningen, som ryska soldater alltid ägnat sig åt och fortfarande ägnar sig åt i detta nu – i en omfattning som sällan eller aldrig skådats i modern tid – minst 2 miljoner kvinnor våldtogs bara under 1945, enligt vad nutida historiker som Sennerteg faktiskt har bevisat – dem får man kritisera – och med rätta.

Man säger oss att Koranbränder är fel.

Man ljuger för oss om att endast och endast bara Vladmir Putin skulle bära skulden för kriget i Ukraina, som om en viss herr Schicklgruber ensam skulle bära hela skulden för andra världskriget.

Men nej och åter nej. Så är det inte, så har det aldrig varit, så blir det aldrig heller.

I varje krig finns människor som väljer sida. De väljer att handla på ett visst sätt, medvetet eller omedvetet. Det finns medlöpare, ”nyttiga idioter” eller onyttiga, av Linders och Majlards föga vördnadsbjudande typ, men också högst verkliga och reella sjukvårdare och frontsoldater. Varje dag under ett krig innebär ett val, för krigen kan locka fram både det allra sämsta, och det som är något bättre inuti oss människor.

Det är just därför det är så viktigt att veta vilken sida man egentligen står på, och att sedan – utan att som den eländige, lumpne herr Majlard vackla omkring som en berusad fågelskrämma – faktiskt stå fast vid det val, man väljer.

Under Andra Världskriget var det många i Sverige som tyckte, att redaktörer som Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skulle hålla käften. Egentligen var han religionshistoriker. Det kanske också jag har varit, låt vara av det ganska lilla formatet, och på ett annat vis. Ännu fler etniska svenskar tyckte den gången att Rangvald Blix – han som tillsammans med Herr Segerstedt tyckte att ”Herr Hitler är en förolämpning” och att det var synd, att hela världspressen måste sysselsätta sig med en sådan – gick alldeles för långt. De insåg inte ens, att Stig Höök – Ragnvald Blix pseudonym, efter det att han flytt från Norge till det skamligt nog neutrala Sverige – faktiskt var samma tecknare, som valde att träget arbeta vidare, under antaget namn.

Despoter, Totalitära Hönsfarmare, Islamister och Kristna…De är sig lika i alla tider – men hur går det för dem, till sist ?

Själv har jag som ni vet redan bränt Koranen – i det tysta och ute i skogen, respektive på Påvens altare – och om jag hade levt på Segerstedts tid, så hade jag ställt mig tillsammans med honom och Ragnvald Blix och bränt ”Mein Kampf” på Järntorget i Göteborg också – det kan ni lita på.

Det gäller att välja sida här i livet, men för den skull behöver man inte göra som en viss Överstelöjtnant Christer Carlsson, samt hans kompanjon Amnebring, gemenligen kallad ”Galten” angående detta med kommunalpolitiker, på Värmdö eller eljest, samt ”chefer vi minns”.

Måtta och konsekvens torde gälla i allt. Det finns regler och lagar också i krig. Stjäl inga ”Galtar” men hjälp de Ukrainska soldaterna att vinna kriget istället !

”Du skall ingenting ta med dig när du går – Galten där är också vår ! Till Gottsunda skall du heller icke köra, ty se och lär vart det kan föra !!”