Härmed publicerar ”Hedniska Tankar” ännu ett gäst-inlägg från Javad Mofrad..

Oslo betyder slätten (=lo) vid älvmynning (os): AI-översikt om namnet os: I vissa gamla svenska ortnamn betyder älvmynning eller åmynning. Det är en äldre term
som används för att beskriva platsen där en flod möter en sjö eller ett hav. Exempel på detta är:

Djurås:Ljans mynning.
Älvros: (ursprungligen Älfuar os) betyder älvmynning
Lödöse: Innehåller också ”os” och ligger vid en älvmynning.
Orsa: Innehåller också os och ligger vid en älvmynning.

Så när vi ser os i ett ortnamn, kan det vara en ledtråd till att platsen ligger vid en vattendragsmynning.

AI-översikt om namnet lo: Lo (eller ló): betyder slätt, äng eller en platt mark nära vatten. Detta är mer logiskt än andra teorier – slätten vid åsen eller slätten vid gudarnas äng.Jag har redan kommit på att Norges namn egentligen har varit Norra- vigen eftersom de forna grekerna har översatt det på Hyperborea (övernordliga landet), eftersom Norge är Norden av Norden.

Namnet viking betyder också utsidans folk: Enligt svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist betyder ordet vik egentligen något som böjer sig (undan) buktar sig till vika. Namnen suetidy (sud-tidy) hos Jordanes och avion (avig-ion) hos Tacitus kan tolkas till sidfolk och bortre folk och från dem låter menas norrmän: Bland Nerthus dyrkande stammar variner, angler, eudoser, reudinger, avioner, svardoner och nuithoner kan vara i tur och ordning danskar, engelsmän, friser, skåningar, norrmän, svenskar och saxare.

I så fall har Nerthus ö varit Själland (kraft gudinnan land på slaviska-germanska): Namnet Nerthus kan härledas till det keltiska ordet nertos, som betyder «kraft». Denna kraft syftar sannolikt på naturens pånyttfödelse varje vår, naturens alstringskraft. Härledningen ur ordet nertos understryker den basala funktionen hos en modergudinna, nämligen att ge liv. Besläktade ord är iriska nert och kymriska nerth, båda med betydelsen ”kraft, makt”. På Själland ligger Nærum, som på medeltiden skrevs Niartharum, Njärds rum (Nerthus plats): Nerthus är en forngermansk gudinna som förknippas med fruktbarhet och fred. Hon beskrivs av den romerske historikern Tacitus i sin bok Germania som en gudom som besöker en ö och firas med festligheter och gästfrihet.

 

Vid hennes besök låstes vapen in för att inte störa hennes närvaro. Nerthus är också kopplad till gudinnan Njord, och det finns teorier om att de är samma gudom eller syskon. Nerthus och Tacitus beskrivning:
Tacitus beskriver en processionsvagn som dras av kor och som förvaras i en helig lund på en ö. Vagnen får endast beröras av prästen, som leder gudinnans procession.
Vid varje ort som vagnen besöker firas festligheter och vapen låses in. Efter processionen tvättas vagnen och gudinnan i en sjö, och slavarna som deltagit i ceremonin offras.

Så långt vår gästskribent – men i Tacitus originaltext står ingenting alls om offer, ty såhär står det faktiskt:

Sedan tvås vagnen och täcket och, om man vill tro det, själva kultbilden i en avsides liggande sjö. Slavar förrätta tjänsten, men genast uppslukar dem samma sjö

Uppslukar alltså – men detta är inte nödvändigtvis ett offer – det står bara att vagnen, gudinnan och hennes tjänare försvinner, utan vidare spår…

Den ena av de två vagnarna från Dejbjerg eller ”Degberg” i Danmarks Nationalmuseum, Köpenhamn – ett fynd som bevisar att Tacitus berättelse är sann – vagnarna återfanns verkligen i en forntida sjö