Profilbild för Okänd

Ett Läsarbrev under Julen

Hedniska Tankar publicerar sällan läsarbrev, men emellanåt är alla dess tre redaktionsmedlemmar sysselsatta med att få ordning på vår korrespondens. Den 21 December – på Midvintersolståndets Dag – fick vi ett läsarbrev från Johan Forsgren i Fagersta, som utan oss kanske inte hade blivit Hedning – och nu vore det bäst, om han själv, oavkortat får berätta sin historia – alla vi Asatrogna Hedningar och Etniska Svenskar har ju faktiskt en…

Den Forsgrenska Asken

 

Då du delger så mycket av det hedniska livet på bloggen så tänkte jag att det nu är dags att du får ta del av mina egna upplevelser. Och just idag så råder ändå vintersolståndet.Flyttade in i vår villa som är belägen på området andra sidan i Fagersta för snart 40 år sedan. Att vi just har husnummer 3 och som kan vara kopplingen till valknuten skall jag nog låta vara osagt men så här i efterhand så har tecknen låtits upprepat sig.

På vår tomt finns en självsådd ask då jag flyttade en hallonhäck för att antal år sedan och som idag har växt sig allt större. För tolv år sedan byggde vi ut vår fastighet och hade hjälp av en del firmor. Grävmaskinistens första kommentar var: skall jag gräva bort trädet! Det är inget träd utan en ask med stort värde blev så svaret från mig.
Under grävningen stötte vi på ett mindre vattenflöde från äldre runda tegelrör strax intill askens rötter, vilket ledde till extra jobb då jag var tvungen att på något vis ta hand om dräneringen till en egenbyggd brunn med nedsänkt pump.

När utbyggnaden så började att bli klar och jag skulle ta ned byggställningen så skrek vår yngste son som en stucken gris då det låg en stor huggorm i vår trädgård och det är enda gången som vi faktiskt haft besök av orm under alla mina år i fastigheten. När det var dags för stenläggning med granit för den uteplats som vi har var formen sedd från asken en nia, vilket jag inte tänkte på vid förarbetet.

Jag har även ett stort intressen för äldre hobbyfordon och har alltid drömt om just en Hot Rod. Hittade många delar från en annons på blocket som jag då kunde börja mitt bygge med. Och just dessa delar har tillhört Hazze From som tävlade med sin Ford Top fuel som hette Ragnarök. Hazze var mycket noga med att vi skulle hålla vårt nordiska arv vid liv och hade många fina lackeringar på sina bilar. Nu börjar min Ford 34:a ta form och den skall lackas i en kulör som är mörkgrön då jag vill ha kopplingen till naturen. Det kan nog även kopplas till Edred Thorsson bok ” Green runa ”

En mindre skogsväg leder mellan vår fastighet och företaget Epiroc drilling Tools där jag jobbar.
Då vi har korpar runt om oss i skogarna så har jag ibland följe av ett par och det är lite fascinerade att se ett par korpar leka i luften med sina säregna läten.
Att jag gick ur Svenska kyrkan är faktiskt hedniska tankars förtjänst och det kändes som en stor befrielse.
Om du tror att detta är hittepå så är du välkommen på besök för en närmare beskrivning vilken dag som helst under året.

Mvh Johan Forsgren

 

Så långt en Asa-trogen läsare – och där ser man. Hedniska Tankar kan väl tillfoga, att vi ingenting kan och ingenting vet om just Hot Rods i stort sett, men vi minns en skåning från 1983, som lärde oss en hel del om dem, och en Hedning med sinne för Västerländsk magi av alla slag, som under det tidiga 2000-talet flyttade till Strömstad och byggde Kit Cars, vilket inte alls är samma sak, eftersom man då utgår från en färdig byggsats – en Hot Rod får man däremot tillverka helt själv, med de delar man kan hitta och som står till buds. Känslan i detta är väl som med en träbåt, ty en del män bygger träbåtar, men andra män bygger vagnar och andra fordon.

Släktnamnet ”From” är ett vanligt svenskt soldat- och knektnamn, och det får oss att tänka på Jan Fridegårds eller rättare sagt Fride Johanssons far, Johan Alfred From-Johansson (1863 – 1941) som är begraven vid Tillinge Kyrka, mellan Västerås och Enköping i Mälardalen. Han förekommer i Fridegårds roman ”Torntuppen” som är en av de mest Hedniska kortromaner som skrivits i Sverige, eftersom den helt tar avstånd från kristendomen, och handlar om hur soldaten, smeden och bonden From stannar kvar i sin egen bygd, för han vakar över den och bevarar allt gott, även efter döden – som de kristna helt missuppfattat. Fridegård skrev denna bok just 1941, när hans far dött – och krigsåret 1941 liknar ganska mycket år 2024 efter vår moderna tideräkning – men det är en annan historia.

Edred Thorsons böcker om Runor, slutligen – hör till dem vi kan rekommendera, för han är en klok karl, och en av de bättre amerikanska Runologer med verklig känsla för Asatro och Esoterica som alls finns. Boken ”Green Runa” innehåller hans småskrifter för åren 1978-1985 då han var som mest produktiv – vår första bok av honom köpte ”Hedniska Tankar” redan 1981 i en viss bokhandel i San Francisco, California, US of A – men om den boken och andra av samma författare, kan man redan läsa under rubriken ”Konst, Böcker och Resor”, underrubrik ”Litteratur och Böcker” här ovan

 

Profilbild för Okänd

Archiater Urban Hiarnes Pepparkakor (repris från 2020)

Av Pepparkakor blir man snäll, säger ett svenskt ordspråk, men jag vet inte om det stämmer på mig såsom Asatroende Hedning. Jag har under de tre senaste dagarna konsumerat ungefär 80 stycken av den mindre, runda sorten (ungefär 4 cm i diamter) men kan fortfarande inte notera någon större skillnad, bara så ni vet.

En man som också gillade pepparkakor, tydligen, var den store svenske läkaren och vetenskapsmannen Urban Hiärne, som uppnådde titeln Archiatriker eller Archiator, som man stavade på 1600-talet, vilket är detsamma som dagens överläkare. Hjärne var född i det svenska Ingermanland, där St Petersburg nu ligger – området var ända sedan Vikingatiden svensk provins och befolkat av såväl Ingermanlänningar som etniska svenskar – numera är det helt förryskat, och även Ingermanlänningarna har nästan helt utrotats till följd av ryska folkmord – men Hjärne flyttade som 15-åring till det egentliga Sverige, och började studera medicin på Uppsala Universitet som 17-åring. Han levde tills han var 83 år gammal, och trots en fattig och enkel bankgrund blev han en av de rikaste och lärdaste männen i det dåtida Sverige.

Han upptäckte Medevi Brunn i Östergötland, en ”rätt martialisk surbrunn” som han själv skrev. Som bekant finns hälsokällan kvar än idag, men frågan är om den inte blev alltför populär, Hjärne själv såg enbenta personer och de som förlorat en hel hand försöka ”drikkja till sig nye lemmar” vid Medevi – vilket han själv avvisade som fullständigt omöjligt, därför att inte ens det bästa och renaste vatten i Världen skulle kunna ha den effekten. Berömd är också hans insats emot Häxprocesserna i Sverige – trots att man försökt nedvärdera den.  ”Svenska” Kyrkan skulle säkert ha fängslat, avrättat, torterat och bränt hundratals, eller rentav tusentals svenska kvinnor på bål, om det inte vore för Urban Hjärne. Han var visserligen inte den enda motståndaren till de kristnas ständiga våld och terror i dåtidens trolldomskommissioner, men den som först väckte frågan om de kristna kunde vara riktigt kloka i huvudet, genom ett ironiskt påpekande om de trodde, att alla häxanklagade skulle lida ”någon specimen torturae” som han sa.

Hiaernes självporträtt, när han var 25 år gammal.

Tortyr var ända sedan de hedniska lagarna förbjudet enligt svensk rätt, vilket hans samtida mycket väl visste. Å andra sidan förnekade Hjärne inte heller Satans, Blåkullas eller Häxors existens – han bara starkt ifrågasatte hela bevismaterialet – ”Svenska” Kyrkan lät ju minderåriga barn vittna mot sina föräldrar, påstod att häxor kunde flyga på kvastar och annat, som 1600-talets vetenskap redan motbevisat, och utöver det höll Hjärne för sin del på med både västerländsk magi, runor och Kabbala. Det sägs förresten att han fortfarande går runt och spökar på Bromma Kyrkogård, där det Hjärneska gravkoret ligger.

Ifall nu någon av mina läsare skulle påträffa honom där (koret är den vita byggnaden till höger) någon mörk natt i Midvinter, kan ni ju passa på att fråga vad Archiater Hiaerne tycker om dagens politiker och dagens Sverige, eller det ömkliga ”Landet Löfvén” som vi nu alla tvingas bo i. För min del tror jag inte han gillar det särskilt.

Men – i en gammal receptbok, skriven av en viss Sofia Lovisa von Ascheberg, som också gästade Medevi – småningom blev hon Grevinnan Wachtmeister, och gift med en av Sveriges allra största amiraler – står det skrivet ett pepparkaksrecept, som jag antar är Sveriges äldsta bevarade.. Och så här står det med Grevinnans egen spretiga handstil… 

 

Man tager 1 mark (ca 425 gram) gott smör, 3 marker honung ( 1275 gram) hwilken smältes och kallnar, samt 4 marker (1700 gram) godt hwetemjöl. Smöret arbetas nu medh miölet så starkt, att man kan sikta det genom en sikt, och sedhan arbetas deht miölet uti honungen, sambth lägges däruto 1 skedblad stötta och siktade, torra pomeratzskal.

Ho somph nu hafwer rådh, lägger därtill 1 lod mald cardamom (ca 14 gram kardemumma) 2 lod malde kryddeneilikeblomst, väl torr ock så rikligen ingifer föhr magans uppwärmande, dock höghst 3 lod (42 gram ingefära).

Kafla så ut deht litet tjåkare än en dubbel slant ( 2 daler kopparmynt var dåförtiden ca 4 mm tjock) och tag uth deht med ett litet glas eller huru stort som behagas, gräddas på spjäll i ugnen, men de tål ej stohr hetta, deht ähr lagom att sätta i ugnen sedan man lyktat att grädda et helt brödbak.

Dessa pepparkakor kunna länge, ja året om föhrvaras, och av en sats får man väl hundrade. Men, några dagar efter de ähr bakte, ähr de wäl hårde. Om det skulle finnas några små klumpar som oaktat allt brukande och arbete ej will gå igenom siktet, så skall deht tagas bårt, ty allt miölet skall med smöret vähl arbetas och siktas..

Där hör ni, Hedningar små ! Detta rätten och packen eder efter !