Profilbild för Okänd

NAS-are valsen… Ett Årshjul ur tiden, men anslut er till Nordiska Asa Samfundet – inte någon ”fornsed”

I den svenska Asatrons ankdamm, kämpar NAS – eller Nordiska Asa Samfundet – som fortfarande har dryga 5000 medlemmar över hela Världen – idogt vidare. Vi har hört vrålen av förtrytelse från garanterat oseriösa akademiker typ Fredrik Gregorius, David Thurfjell och andra som hela tiden arbetar efter en kristen agenda, och som skändligen avslöjats som Humanismens och Hedednomens fiender. Fallet Gregorius har vi redan tagit upp i denna blogg, och det är onödigt att orda mer om det för tillfället. Han avfärdade för några år sedan hela den Nordiska Hedendomen som en modenyck från folk som ”bara var ute efter att sälja T-shirts” och trots att detta samfund förvisso haft diverse underliga existenser som skött dess nät-butik, har de nu övergått till samarbete med fullt sansade näringsidkare, vad nu T-shirts och annat beträffar.

En ny akademisk avhandling – som opartiskt redovisar Hedendomens och Asatrons växande ställning i Sverige är på väg från Uppsala Universitet i år. Det är en på Riksantikvarieämbetet (RAÄ) verksam person som skrivit den, och trots att ”Hedniska Tankars” redaktion fått tillfälle att närvara vid Disputationen – som skett på Magisternivå – har resultaten inte lagts ut på Gupea och andra akademiskt erkända sajter ännu – men naturligtvis har vi medverkat – för den vetenskapliga kvaliteten vad gäller diverse samfund är väldigt, väldigt låg… Vi kommer att publicera mer om detta ämne, när våren väl är över.

NAS verksamhet haltar betänkligt ur vetenskaplig synvinkel sett, och hela dess Årshjul och blotkalender har halkat omkull. Man anser sig kunna fira Disablot i Mars månad, vilket är rena galenskaperna, eftersom alla vet att Disablotet infaller vid första fullmånen i Februari, Göje månad – och INTE efter fullmånen i Mars, vårmånaden. Fortfarande vacklar man hit och dit, med mindre kompetenta styrelsemedlemmar, då man fortfarande drivs i någotslags folkrörelseform, precis som det var när Sveriges Asatrosamfund grundades av Hedniska Tankars redaktör, runstensristaren Kalle Dahlberg och några andra under 1990-talets början – vilket nu ligger nästan 30 år tillbaka i tiden. Tyvärr har det varit mycket lågt i tak vad gäller föreningsdemokratin i NAS, och vi kan bara citera Jämtlänningen Björn Johansen, vår frände i Norr – som nyligen medverkat med ett intressant inlägg om ”Utesittning” som för en gångs skull är korrekt skrivet och tillräckligt allmänt hållet för att vara informativt, utan diverse ”schamanistiska” överdrifter eller annat flum – vi har alla sett vad sådant leder till hos ”fornsedarna” och deras lilla kotteri på cirka något hundratal personer….

Herr Johansen sade för dryga tre år sedan ungefär som såhär:

”De två största organisationerna för Nordisk Hedendom i Sverige är sorgligt nog dels ett hopkok av Röd-Grön Vänster med Drogliberal inställning, den andra Organisationen härstammar från ett fd. Motorcykelgäng i Finspång och Västergötland, med allt vad det innebär”

Slutsatsen är tyvärr fortfarande i hög grad korrekt, men vi rekommenderar ändå alla våra läsare och läsarinnor (något tredje gives inte) att ansluta sig till NAS – som i stort har undgått att syssla med politik och liknande – trots att man fått ingripa emot Morgan Johansson (S) under dennes tid som Justitie-, Inrikes- och Vice Statsminister – en sorlig epok i svensk samtidshistoria, eftersom den sortens fasoner annars mest brukar förekomma i diverse afrikanska diktaturstater. Läs mer under avsnittet ”Runkampen” här ovan, och den namninsamling och de politiska demonstrationer på Mynttorget i Stockholm, som ”Hedniska Tankar” och NAS gemensamt tog initiativet till, när det begav sig…

 

På Disablot följer Vårblot, mycket riktigt – glöm allt idiotiskt tal om ”Påskblot” – påsk är en kristen sedvänja, den har inte ett enda förbannat dugg med Nordisk Hedendom att göra, och de skändligheter som diverse sk ”fornsedare” och därmed likställda begår på enstaka platser runt om i landet, däribland Uppsala Högar – vill vi föregå med tystnad. Med hänsyn till vad som förekommit av nedskräpning, drogpåverkade och annat på platsen avråder vi bestämt ALLA läsare att ha det minsta med såkallad ”forn sed” att göra – detta kan inte upprepas tillräckligt många gånger.

Vårblotet och Vårens Hedniska gillen och fester kan ni läsa mer om under rubriken ”HÖGTIDER OCH BLOT”  underrubrik ”Vårblot” samt även ”Vårdagjämning och Höstdagjämning” ifall ni också är intresserade av den vetenskap, som heter Arkeoastronomi.

Vid Valborg följer så Vanadisblotet, medan Segerblot vanligen firas vid sista Fullmånen i April månad – som vi alltid konstaterat, varierar Vårfesternas läge beroende på var i Norden eller Världen man befinner sig – för Asatron är skapad efter Nordiskt klimat – och inte ämnad för andra Världsdelar… De har s-i-n Hedendom, men det är en helt annan historia…

 

Profilbild för Okänd

I vilket Odelsarven och andra spekulerar om Arkeoastronomi…

Arkeoastronomi, alltså vetenskapen om tidiga civilisationers och kulturers astronomiska vetande, är en jämförelsevis ny vetenskap, och ett föga utvecklat forskningsfält. För att lyckas inom detta ämne måste man ha tvärvetenskapliga insikter, och inte bara vara bildad inom historia, arkeologi och mytologi, utan också ha kunskap om astronomi, liksom om traditionell lärdomshistoria i övrigt, och dessutom vara fast förankrad inom den kultur man studerar.  Jag har redan nämnt Daniel Vagerstams sajt ”Sagas From the North” där ni kan finna många inlägg om just Arkeoastronomi, och de gamla nordbornas syn på stjärnhimlen och Världsalltet, frånsett vad jag själv sa om den märkliga överensstämmelsen mellan Asatrons skapelsemyt och den moderna fysikens ”Big bang teori” tidigare i veckan, eller detta med gnistan i Ginnungagap…

Jodu nalle ! Det sägs att det finns något som heter STORA BJÖRN däruppe, och dit får vi säkert komma när vi dör...” (Varje kultur har sina astronomiska föreställningar)

Om detta låter alltför spekulativt för er, så kan ni minnas att Stjärnbilden Karlavagnen – som de flesta svenskar nog känner igen – faktiskt fått sitt namn efter Tors Vagn och att vi de facto känner till de nordiska namnen på ännu fler konstellationer än så, även om det då och då dyker upp olika teorier om vilka stjärnbilder som har avsetts med vilka namn. Nu ger sig den norska – och ibland ganska spekulativa och personligt hållna sajten Odelsarven, skriven av Vegard Solheim in i debatten – också denna sajt har jag skrivit om förr, och även dess rika artikelarkiv kan rekommenderas..

Visste ni att det finns ett svenskt vetenskapligt sällskap för arkeoastronomi och etno-astronomi ? Man kan faktiskt hitta dem på Facebook…

Odelsarven bygger i sin tur på den isländske professorn Gisli Sigurdsson, som anser att hela Asatron kan förklaras utifrån kosmologiska termer, eller med andra ord att vad vi numera kallar ”myter” faktiskt till mycket stor del bygger på konkreta observationer av stjärnhimlen, och vad som rör sig där.  Nu är det i och för sig att åtskilligt förenkla Eddan, enligt vad jag själv anser, eftersom Hávamál till exempel bygger på mycket konkret livsvisdom, och att Asatron förstås har en andlig eller religiös dimension, precis som alla andra organiserade religioner – för Asatron är och var organiserad – den är visst inte någon flummig och oorganiserad ”forn sed”.

Gisli Sigurdsson anser att Vintergatan i själva verket är världsträdet Yggdrasil, en teori som föreslogs redan 1994 av en isländsk läkare och Paleoastronom vid namn Björn Jónsson, som ansåg att stjärnbilden skorpionen skulle motsvara Nidhögg, draken som gnager på Världsträdets rötter (Boken ”Star myths of the Vikings” från 1994 – som jag själv fått av en intresserad broder i Särimner, tillika Frimurare innehåller mycket mer fantasifullt stoff än så).  Svårigheten med teorier som de här är dels att hitta konkreta arkeologiska bevis, eller att härleda de beteckningar på stjärnbilder som de facto och bevisligen står i sagorna till rätt konstellation på himlen.

På Wikipedia kan man till exempel få veta, att de tre stjärnorna i Orions bälte skulle ha benämnts Friggerocken, alltså Friggs spinnrock. Detta är ett påstående, som också Odelsarven upprepar. Problemet är bara, att i Dalsländsk och Värmländsk sentida tradition, är det Cassiopeja som är Friggerocken – stjärnbilden liknades även av antikens greker vid en kvinna, som sitter ner och spinner – men på Vikingatiden fanns inga spinnrockar alls, eftersom spinnrocken som vi känner den uppfanns först på 1300-talet – och enligt andra traditioner spinner Frigg molnen på himlen under Dagtid..

Nu är det visserligen också så – som jag själv råkar känna till – att sländan, som man tidigare spann på, eller skytteln i en vävstol råkar heta ”roccetta” på  tidig italienska, och att man språkhistoriskt sett möjligen kan ha fått ordet ”rock” om spinnrocken därifrån, redan på 800-talet eller långt tidigare – Men, i alla fall… Stjärnbilden Orion, i vilken Orions bälte ingår, hette för de gamla nordborna Aurvandil eller Örvendel – Saxo Gramatticus kallar honom ”Horvendille” och han var enligt Eddan en väldig jägare, som följde med Tor på hans expedition österut till Jotunheimen (Karlavagnen roterar som man vet runt himmelskupan, och Tor kan mycket riktigt ses färdas österut, och tillbaka igen). Men Örvendel blev sårad i österled, och blev buren tillbaka av Tor, på hans rygg, och råkade under färden genom Elivågor (som en del har liknat vid Vintergatan) förfrysa sin ena tå – denna bröt Tor av, och kastade upp på himmelskupan. På Wikipedia påstår man nu – helt självsvåldigt och utan källhänvisningar att stjärnan ”Örvendelstå” skulle vara polstjärnan, medan alla andra forskare tror att Örvändelstå är den ljusa stjärnan Rigel, som mycket riktigt bildar Orion – Aurvendels ena fot..

För att ytterligare förvirra finns det Engelska, tidigmedeltida texter, där ”Earendel” på gammalengelska blivit till morgonstjärnan, eller Venus – vilket dock bevisligen är en kristen tradition, eftersom de kristna inte vågade nämna Freja eller Venus, som ju har namnsdag just idag, enligt den svenska almanackan. För att summera, så finns det alltid en hel del gemensamma problem inom paleo- eller arkeoastronomi, oberoende av vilken kultur man studerar.

Ett av dem är att olika folk naturligtvis dragit gränserna för stjärnbilderna på helt olika sätt, beroende på vilka figurer man tyckt sig se på stjärnhimlen.

I Grekland, Egypten och Rom kunde man exempelvis tala om stjärnbilden Lejonet, eftersom alla ju visste hur ett lejon såg ut, och att ett sådant bör ha en lång svans. Men här uppe i Norden fanns inga Lejon, och följaktligen kom samma stjärnbild att liknas vid något helt annat – och sakna den långa svansen.

På Tullstorp-stenen i Skåne finns Fenrisulven avbildad, och den verkar onekligen motsvara stjärnbilden Leo eller Lejonet, enligt Daniel Vagerstam, fast nu med en helt annan form på huvud och svans än lejonets traditionella, eftersom man tagit med andra stjärnor i själva ”bilden”. Lapparna kallar exempelvis Karlavagnen för Skopan eller Kåsan, eftersom de ju saknar vagnar i sin kultur.  Och så här håller arkeoastronomerna på – utan så värst många avbildningar – annat än på stenar och hällristningar samt enstaka arkeologiska föremål, som Himmelsskivan från Nebra i Tyskland, gjord 1600 före kristus – som bevisligen kan användas som ett primitivt astrolabium eller stjärnkompass..

Arkeoastronomi må vara ett spännande forskningsfält, för amatörerna så väl som för proffsen och akademikerna, men riktigt vetenskaplig blir den bara, om man kan utgå från konkreta fynd och faktiska observationer. Odelsarven redovisar en ”table of correspondences” eller en korrespondens-tabell (välkänd form av uppställning för alla som studerat olika ockulta system) på planeter och gudar, som jag tycker haltar åtskilligt – och som också bygger på Gisli Sigurdssons rön—

Merkur – Loke

Venus – Frøya

Tellus – Jord/Rindr/Fjörgyn

Luna – Måne

Mars – Tyr

Jupiter – Thor

Saturn – Heimdal

Uranos – Odin

Neptun – Njord

Pluto – Hel

Faktum är, att som Baeksted och många andra redovisat, så var det Oden som romarna liknade vid Merkurius, och inte Loke. Merkurius var ju de dödas följeslagare, och budbäraren-vandraren bland gudarna, och alla vet vi, att detta är typiska Odensdrag. Att Jord, Rind, Gerd och Fjörgyn är benämningar på jorden, är allmänt känt, liksom att Freja och Venus är samma gudinna. Men Nanna i Baldersmyten är också en mångudinna, och att sätta in Heimdal för Saturnus är onekligen minst sagt djärvt, med tanke på hur Saturnus eller Kronos beskrivs i Grekisk mytologi – och de yttre planeterna Uranus, Neptunus och Pluto kan inte upptäckas utan teleskop – och de var knappast kända under hednisk tid…

En sak är emellertid säker. Vi vet att forntida kulturer kunde beräkna året och årstidernas gång mycket, mycket exakt, med bara några minuters fel. De insåg, att jorden var rund, att världsalltet var oändligt och att det fanns fler Världar eller Planeter än vår – och att Jorden snurrade runt Solen, och inte tvärtom – alltsammans kunskaper, som kristendomen och de kristna förstörde, när de väl utbredde sitt vålds-välde här i vårt land…

”Guldhatten” från Berlin är en av fyra kända kalendrar från 800-1000 år före kristus – de har ett fel på bara 0,46 – 0,07 % vad gäller årets och månadernas längd…