Etikettarkiv: Fensalar

Profilbild för Okänd

Hömånad, Jordgubbar – och de Kriminella i Midgård….

av

Hömånaden är inne, detta onådens år 2025 efter Västerländsk tideräkning. Tiden efter Midsommar anses av många Asatroende och Hedningar traditionellt tillhöra Frigg, liksom Fredagarna i Västnorden – och kanske är det därför dags att glömma Frej och Gerd, samt vårens Freja. Från Turkiet och vår statstelevision SVT kommer nyheten om att Turkiske Medborgaren Ismael Abdo, kallad ”Jordgubben” nu äntligen gripits i Turkiet. SVT låter helt felaktigt påskina, att Abdo skulle ha varit ”svensk” – och att fler ”svenskar” skulle ha gripits – vilket är fel i sak, och vinklad journalistik, precis som vanligt.

Hans förflutna som en av huvudmännen bakom ”Foxtrot” nätverket känner vi alla till, liksom hans bekantskap med Rövhålet och Rövarhövdingen Röwa Majid från kurdistan – mannen som blev hela Sveriges största prakt-arsle, och som på sin tid försökte bosätta sig i Strängnäs – där han nästintill skulle bo granne med Ulf Kristerrson, Sveriges Statsminister – känner nog alla till. Om rättvisa finns i Midgård, dröjer det kanske inte länge förrän nästa kriminella vrak i alla dessa ”nätverk” hittas död i ett Badrum i Bodrum – även om vi här på ”Hedniska Tankar” inte önskar någon ont.

 

Dessa Kurdiska ”Gubbar” omsätts snabbt, och deras verk varar inte för evigt, även om vi känner deras gangster-fasoner.

Moder Frigg associeras knappast med rättvisa – Tyr och Tisdagarna har med begreppet att göra – men rättvisa skapas inte genom våld och förtryck, samt gangster-välde, klan-mentalitet eller infiltration av den svenska statsapparaten, media-världen och även åklagarkåren, vilket är vad Ismael Abdo och hans ”kompisar” i Uppsala hela tiden sysslat med under sin uppväxt. Nu kommer han att dömas enligt Turkisk lag för de brott han har begått där, men tyvärr kan han inte utlämnas till Sverige, enligt vad SVT uppger.

Kanhända fortsätter nya ”bergsturkar” och klaner av blandat och okänt ursprung att profitera på vanliga, hederliga människor – i Turkiet, Kurdistan och överallt annars, där man tillåter dessa genomruttna exemplar att förstöra hela skörden, för från Fensalars dälder kan Frigg se, hur mänskligheten sjunker allt djupare och djupare ner i träsket – om inget görs för att upprätthålla ordningen, och behandla människorna väl.

 

Bild från ”Mörkrets Backe” i Västerås…

 

Media rapporterar om bussolyckor i Tyskland, fortsatta ryska angrepp på Kiev, och hur den vänsterextrema mediasajten ”Expo” försöker ta billiga, politiska poäng inför nästa år, genom att sprida ”guilt by association” om en nytillsatt Minister i vår nuvarande Regering, vars 15-årige son genast påståtts vara nazist, och ”rekryterare” för förbjudna nätverk och organisationer. Det återstår verkligen att se, hur mycket sanning som finns bakom detta. Vad för slags partifärg de flesta journalister på SVT faktiskt har torde vara välkänt, och att motivet bakom hetsen mot en minderårig är politiskt – torde vara uppenbart.

I det Muslimska Pakistan har man nu kommit så långt, att man stiftat en lag emot barnäktenskap. 

Moder Frigg och alla jordens mödrar måtte glädjas däröver, långt borta bland Pakistans berg – och det är väl en av de få glädjeämnen de alls har, i en Värld som vår.

De av oss som INTE är fundamentalister – utan bara Humanister torde inse -att ”Expos” förföljelse av minderåriga inte nyttar till något -för barn eller icke straffmyndiga personer kan inte dömas till ansvar.

Ismael Abdo kan inte lastas för sin uppväxt i Uppsalas förorter, och det kan inte Rawa Majid heller, fastän han för sin del växte upp i Södertälje. Vuxna ”journalister” däremot, torde vara medvetna om konsekvenserna av sitt handlande, även om barn beväpnade med automatgevär i Mogadishu och Stockholms förorter samt Gottsunda sällan är det.

Men – de som hade ansvaret borde ha sett till, att inte låta dem fortsätta med sin nedärvda, klan-baserade kriminalitet – och istället rikta sina rättsvårdande och utbildande insatser emot de vuxna – i vårt land som överallt annars. 

Att förfölja barn, att straffa oskyldiga och förvandla rätten till högsta orätt duger inte till något – och skapar inga goda värderingar. Det krävs andra åtgärder för att åstadkomma något sådant. ”Det kvinnligt veka i människosinn, skall en gång ringa in förbrödringens framtidsrike” skrev en gång en svensk Nobelpristagare – men att sälja narkotika eller likt Expos personal leka aktivister medan de berusar sig med sitt svenskhat, löser ingenting.

Inte böner eller klagosånger heller – för här krävs eftertanke och handling, hos kvinnor såväl som hos män – om vi alls skall ha kvar begreppet ”Rätts-stat”.

 


I Fensalars sumpiga marker begråter Frigg Balder, sin döde son. Det är en berättelse, långt äldre än all Monoteism och kristendom, som baseras på månen och tidens gång.

 

 

Profilbild för Okänd

Mörk Midvinter med Frigg, Fulla och Gnå…

av

Hedniska Tankars redaktion består som bekant av tre personer, och nu är det dess äldsta kvinnliga medlem, som ser ut från vårt elektroniska Hlidskjalf, där vi kan se alla varelser i Midgård, stora som små. Valaskjalf heter den hall i Asgård, som ligger nära Valhall, och där Hlidskjalfs utsiktstorn står. Många, som kallar sig Asatroende är så ovisa, att de inte ens förmår att skilja dessa gudaboningar åt.

Mycket hotar Midgårds goda makter, särskilt i år, 2024 enligt nutida tideräkning. Nyss har vi hyllat Freja i hennes gestalt av Lussi eller Ljusi, det eviga ljuset som lyser i kristendomens och islams mörker, som omger oss allt tätare och tätare. Men i Midvinterns mörker finns också drottning Frigg, Valhalls härskarinna och rätta husfru. Frigg bor i Fensalar, i sin tur en del av Glansheim – eller Gladsheim den femte av tolv gudaboningarna enligt Grimnesmál, där också själva Valhall och Valaskjalf ligger. Allt detta är olika hallar och byggnader, var och ett på sitt gårdstun, men det har de okunniga människorna i nutid inte förstått.

Enbart Frigg, som känner alla hemligheter hos sin make Oden, kan lära människorna hur det verkligen förhåller sig. Hon talar sällan, och avbildas ofta som en kvinna med långt mörkt hår – för hon är själva natten och ödet. Himladrottningen, som nattetid spinner molnen på himlen på den stjärnbild som grekerna kallade Cassiopeia, men som Nordborna kallade Friggerocken. Glöm allt falskt vetande, glöm allt som står på svenska Wikipedia. ”Friggerocken” är inte detsamma som Orions Bälte, även om man i sen tid trott det i Västergötland.

Omkring Frigg finns tolv mindre Asynjor, liksom det finns tolv gudaboningar och stjärnbilder i det som kallades djurkretsen eller zodiaken på himlen. Nordborna visste allt detta sedan den fjärran bronsålder, då djurkretsens bilder skapades, långt söderut. Freja har sina nio tärnor på Lövjoberget, men till och med den mest trögtänkte av alla svenska akademiker, den falske som Rotar i Lönn har åtminstone upptäckt, att Asynjorna har sina egna boningar, liksom deras män har sina.

Frigg är Moder Natt, som en viss Herr Vonnegut skrev om, i tider som påtagligt liknar våra egna. Frigg är Nut, Nyx, natten – Natthimlen över oss alla. Den svenske nobelpristagaren Pär Lagerkvist beskrev henne i ”Aftonland” – hans allra sista diktsamling. Han var skald, och därför kunde han – utanför kristendomens tvångströja – till sist inse vad Frigg i själva verket är – eftersom han lämnade allt kristet bakom sig till sist. Allt detta vet Frigg själv redan, hon som i Fensalar sörjer sina söner Balder och Höder, fullmåne och månen i mörkaste nedan.

 

Waldemar Lorentzon Kosmisk moder, 1935

Främst av de tolv systrarna är Fulla och Gnå. Fulla, Friggs Aeskimöy – bär en ask eller ett skrin med alla de smycken som Lagerkvist nämnde, och som Oden själv gett henne, den gud – Spjutguden och ingen annan – som Lagerkvist till sist hyllade, i dikt efter dikt. Ingen av de litteraturhistoriker som lever i vårt land har ens märkt det, så förblindade och förstörda av all Monoteism som de fortfarande är och har varit. Men Hedendomens kvinnor vet bättre, och ser klarare.

Fulla bär Friggs hemligheter inom sig, liksom Frigg bär Odens, och vetskapen om att Oden skall dö vid Ragnarök, och en gång skiljas ifrån sin maka. Allt detta vet hon, allt detta finns i hennes medvetande hela tiden – liksom vetskapen om vad för sorts land eller rättare sagt stinkande avträdeshus, Svitjod till sist har blivit. Därför sörjer Fulla värre än Frigg, och därför vill hon inte tala, ingenting förråda och ingenting säga om den framtid, som kanske snart kommer.

Men vid Friggs andra sida står Gnå, budbärerskan. Gnå rider på Hovvarpner, den näst snabbaste av alla varelser, näst Sleipner. Hon är osynlig för vanerna, och tillhör Valkyriorna – fredliga väsen kan överhuvudtaget inte se henne, där hon för Friggs dolda budskap till de visaste av kvinnor, och de som kan sejdandets konst. Gnå talar, vakar och handlar. Hon för fram allt som Frigg har sagt, ord för ord, och ändrar aldrig budskapet eller dess mening, trogen in i det sista, flygande, farande, snabbare än Odens korpar – och vad hon sett av Midgård och vår avskyvärda tid, låter nu höra sig. Gnå skall nu förtälja allt, likt en gift kvinnas Hedniska Tanke. Och hon Gnor, så att svetten lackar…

Frigg, Fulla (hennes förtrogna och Aeskimoy) till vänster, och Gnå till höger

Fulla möter henne framför Fensalar. Gnå vacklar av sin häst, trött, trött och ledsen intill döden.  Fulla säger inget, hon tiger, sin vana trogen – men hon lägger sin hand på Gnås självande axel, medan Hovvarpner fortsätter stampa, på hästars vis. Sakta vandrar hästen bort i mörkret. Han vet, var stallarna i Fensalar ligger, och att han får bli ryktad och omskött därborta.

För Gnå är det värre. Hon har sett syner, hon trodde att hon skulle få slippa att någonsin se. Kvinnor från fjärran land – som skött våra sjuka – mördas i Svitjods sorgedalar, gamla och nya vansinnesdåd, skändningar – inte ens de äldsta kvinnorna går säkra. Och i Särkland  härskar orättvisan, även om man inte hunnit införa alla de nya lagarna där än – i det som en gång var Persien, kan kvinnor inte ens gå klädda som de vill.

Gnå skälver och skakar, men det är inte bara av sorg, utan av vrede och harm. Hon knyter nävarna, går rakryggad över gårdstunet, svettig, lortig av beröringen med de dödliga, men ändå vid liv – för hon är trots allt odödlig, ännu Valkyria – och Frigg skall få veta, hur det står till med kvinnofriden i Världen.

Om blott några dagar är det Midvinter, och Midvinterblot, i gudavärlden såsom i människovärlden. Allt hänger samman. Fulla, den tysta systern går smygande, försiktigt, fjäderlätt vid Gnås sida – och visar henne på en sidodörr. Gnå hejdar sig, tvekar – det är ju dörren till badstugan, bastun. Hon ska få bada, tvätta av sig allt det onda – Frigg kan vänta – det vet hon ju – och Fulla har rätt.

Fulla försvinner i mörkret, runt en husknut – in i Fensalars stora hall. Runt om breder frusna sankmarker ut sig, för Fensalar ligger låglänt. ”The Fens” säger människorna, västerut. Och i Syrien och andra delar av Särkland, är själva ordet ”Fulla” namnet på en blomma, ja en jasmin. Gnå ler för sig själv, medan hon hänger av sig bälte, svärd, brynja – ja allt hon äger, allt hon är iförd. Hon känner inte Fulla mer än till namnet – så olika är de två – men denna Midvinter, när mörkret är som störst, sitter Gnå ensam i sin badstuga.

Hon minns så mycket, som hon sett hos de dödliga. Naken sitter hon i den ångande värmen, i jasmindoften – för i gudavärlden blir hugen, tankarna alltid till verklighet, och om man inte passar sig – även känslorna, Hamnen, Hamingjan – som kan visa sig som varg, vildsvin, orm och tusen andra vilda väsen. Gnå skjuter bort just den Hedniska Tanken ur sitt sinne, de enda ormar som finns i bastun är några förstulna rökslingor från ett tjärbloss, en pärta – som sitter i en hållare på väggen.

”Kanske finns det ändå hopp” säger Gnå, för alla och till ingen.

Ute är allt fruset, det är som om själva tiden hejdar sitt lopp. Gnå är ung ännu, för evigt ogift – utan man, utan barn – som den valkyria hon är – men ser, ser och varseblir hela tiden. Hon behöver inte den sortens närhet som människor ibland kan finna, för som odödlig är hon bortom allt det – men hon har ändå tankeförmåga, kärlek.

Hon kommer ihåg sånger, musik, ja strängaspel – som människorna har i Midgård – och kan – i tankarna -höra Parastoo Ahmadi sjunga. De arresterade henne för brott emot de Iranska Mullornas klädlagar, redan innan lagen ens hade trätt i kraft. De hotar henne och miljontals kvinnor i Iran med ”behandlingskliniker” om de inte böjer sig, böjer sig inför den falske Allah. Två av Parastoos musiker arresterades med henne – 4 dagar har förflutit – och Gnå har fått vetskap om det – liksom en hel värld. Var finns rättvisan för människorna i Nowshahr, vid Kaspiska Havets södra kust ? 

Dit kom också Väringar och Vikingar en gång, vilket står att läsa i 800-900 talets krönikor…

Kvinna – Liv – Frihet ropar Gnå – i den mörka Midvinternatten…

 

Profilbild för Okänd

”A Memo from the Sports Desk” – Rykten om fred, Rykten om krig…

av

Uttrycket ”A memo from the Sports Desk” kommer från den minst sagt ökände amerikanske journalisten Hunter S. Thomson, avliden under tragiska omständigheter anno 2005, men på sin tid legendarisk skapare av vad som kallades ”Gonzo Journalism” eller konsten att skriva självupplevda tidningskrönikor om snart sagt vad som helst, en vansklig konst som vänner av ordning eller till och med Hedningar helst inte borde försöka utöva.

Vad Hunter S. ville antyda med sitt uttryck, är att helt oinsatta skribenter i dagspressen inte ska skriva om saker de inte behärskar, inte förstår och inte kan – för då blir det bara löjligt till slut.

Jag ska återkomma till Hunter S Thomsons begravning – som sannerligen blev honom värdig – en annan gång – när jag skildrar hur jag tänker mig min egen, eller min sista vilja, men än så länge är jag faktiskt inte såpass död som många människor i det här samhället och den här Världen om och om igen önskat att jag borde vara.

 

Uttrycket ”a memo from the sports desk” syftar också på den fd. ”nyttige idioten” Jan Majlard i Svenska Dagbladet, den mest enfaldige person som påträffats i hela Sveriges samlade journalistkår – både den här veckan och andra veckor.  Och det vill inte säga litet – ifråga om ren enfald. Tydligen var han redaktör för nämnda Dagblads sportredaktion, ända till våren 2022 efter vad det ser ut – och det var han som helt och hållet svalde och förde vidare Vladimir Putins narr-aktiga narrativ om att alla Ukrainare som försvarade Azovstals anläggningar i Mariupol skulle vara Nynazister och Fascister – samtidigt med att slaget om Mariupol ännu pågick. Han spottade dem mitt i ansiktet. Han förolämpade de sårade och de döende, och trampade på deras gravar.

 

Nej herr Majlard – eller bara lard. Försvaret av Maruipol var ingen fotbollsmatch. Det handlade om människor som lemlästades och dog för sitt land, och som i många fall ännu sitter i ryska fångläger…

Just idag meddelar tankesmedjan ISW – som jag var den förste att uppmärksamma, långt innan SvD och DN ens gjorde det – att 101 ukrainska fångar – huvudsakligen då från Mariupol-området och striderna där – utväxlats på en 1-emot-1 basis emot 101 stycken ryssar, som befunnit sig i Ukrainsk fångenskap. Det får vi aldrig läsa om i svenska tidningar – men vad gör då detta unika tjugofemöres-geni som kallas Majlard, och hur spenderar han sin vecka ?

Överstelöjtnant Paasikivi lär mödosamt och i lätt docerande ton ha förklarat för idioten att diverse amerikanska senatorers påståenden om att Ukraina genast skulle ingå separatförhandlingar med Vladolf Putlers män bara är ett luftslott, en chimär. Till och med Majlard själv – detta stolpskott – använder formuleringen ”amerikanska baksätesförare” i sin kria.

”Och som stuckna grisar ylar Putins trollfabriker om att Ukrainarna är såå hemska såå…” När Ryssen skickar missil efter missil emot civila mål och Ukrainska städer, svarar frontsoldaterna med små billiga drönare, stora nog att släppa handgranater på Wagner-gruppens kriminella slödder… Så för man krig idag. Tycker någon att det är konstigt att Ukrainarna VILL och KAN försvara sig, när hela deras land ÖDELÄGGS ??

Det enda goda SvD:s senaste skriverier för med sig, är att den tidigare ”nyttige idioten” Majlard uppenbarligen bytt sida. Men – han är fortfarande en idiot, och denna vecka har han inte ens varit nyttig för någondera sidan.

I och för sig skulle jag kanske inte malträtera just honom – eller hela Dagbladet. Sverige är ett mycket fredsskadat land – som vi alla kan konstatera.

I veckan har hela Världen fått se Ulf Kristersson – eller om det nu är Kristensson – i rollen som tillfälligt tjänstgörande EU-ordförande på snabbvisit hos Volodymir Zelensky. På SVT ”Rapport” har vår Statsminister stått och vrålat rakt ut om ”Zelensky’s peace plan” – en plan som inte finns, och som heller inte kan finnas. Dessa övertydliga försök till värdelös symbolpolitik skrämmer mig, för det är naivt – outsägligt naivt och till på köpet dumt, ifall Sveriges Statsminister verkligen tror, att han kan ta initiativet till fredsförhandlingar mellan Ryssland och Ukraina, när Ryssland hela tiden utsätter det Ukrainska folket för ett uppenbart folkmord.

Jag vet mycket väl vad ett par amerikanska senatorer i Donald Trumps republikanska följe säger, och hur Putin-sidan utnyttjar detta.  Men – låt oss göra två små djärva tanke-experiment – låt vara att också de blir verklighetsfrämmande och dumma:

Tror ni att USA skulle stifta fred med Kina, och inleda förhandlingar omedelbart efter det att Washington State, Kalifornien, Texas och Nebraska blivit erövrade, och man ”omhändertagit” och bortfört amerikanska skolbarn därifrån, för att tvinga dem att lära sig kinesiska ?

Skulle Ulf Kristersson själv i rollen som svensk Statsminister gå med på att omedelbart inleda förhandlingar med Ryssland, om Ryssland ockuperat Öland, Gotland, Östergötland och Småland – för det är ungefär så situationen för Ukrainas del fortfarande ser ut… Fast – det är ju klart. När det gäller våra fega och ryggradslösa svenska politiker vet vi ju aldrig – de springer och underhandlar med en despot som Erodgan, så fort det sker en liten symbolisk koranbränning…

Ryssland kan vara på väg att återta Lyman. Lystjansk föll redan förra sommaren. Och så säger man att Ukraina måste dra sig undan från Bakhmut, och sluta försvara Donetsk – fattar ens bedömare i väst hur lång tid det tar att dra ur en enstaka brigad, när det knappt finns farbara vägar ?

Det finns dock ännu, ja ännu större idioter i vårt land. Herr Majlardär inte det värsta exemplaret, inte på långa vägar. Människor som i ett helt liv varit så inpyrda med rysk propaganda, att de knappast vet vad de säger eller gör. En sådan sakramentskad jubelidiot – och en person som – måhända och bildligt talat – skulle vara värd en riktig ”Tolchok !” som de säger något längre österut än i Stockholm, mitt i ansiktet och på käkbenet, så att han verkligen känner det är ”filosofen” Lars Linder i alltid den alltid ryss-vänliga, ”vänsterblivna” Bonnier-tidningen Dagens Nyheter. Så titulerar sig denne gamle KPMLR:are från Fib Kulturfront faktiskt – och han har aldrig ångrat eller gjort avbön för sin Marxism, det slår jag vad om. Den enda Marxism jag själv tillämpar, förresten – torde väl då vara Grouchos eller möjligen Chicos…

Linder får i uppdrag att recensera en ny bok av Dick Harrison, som ofta skriver hastverk och dagstidningsjournalistik, han med. Men – hur inleder ryss-vännen och sovjetälskaren Linder sin artikel ? Jo, han berättar för oss, att Ryssland aldrig skulle ha gjort Sverige eller Norden det minsta illa, och Ryssen och Putin, ja de är bara såå såå snälla, ja rena idealsamhället under slavisk ledning, faktiskt… Ursäkta mig, goda medborgare – jag tror jag måste ta fram en plasthink, för jubelidioten Lars Linder i DN får mig att må så satans illa, så att jag tror jag måste spy…

Detta förnekar ”filosofen” och ”litteraturkritikern” Lars Linder i DN. ”Ryssland har trots allt inte förorsakat Sverige så djupt lidande” skriver han. Nej, kära skitstövel och Landsförrädare – men Vad har då hänt överallt annars, där din ”älskade” röda armé eller ryska soldater visat sig – genom århundrade efter århundrade (bild från Butja, våren 2022)

 

För honom fanns aldrig rysshärjningarna vid den svenska kusten.

För honom fanns aldrig Finska Vinterkriget

För honom fanns aldrig ockupationen av Hangö, och de ryska krigsvåldtäkterna där.

För honom fanns aldrig massgravarna i Butja, vid Charkov, vid Cherson – och överallt där ryska soldater idag rör sig över Ukrainas blodbestänkta jord.

För honom fanns aldrig inmarschen i Goldap, 1945.

Anledningen till att jag själv kan tala tyska rätt bra, ifall ni undrar, beror på en viss Hannah B – numera avliden – som kom just från Goldap. Hon var inte tyska, inte polska, inte ryska utan kasjubiska, och även om jag som 5-åring inte förstod anledningen till varför tant Hanna grät, när hon berättade vad hon varit med om – vid knappt 12 års ålder – så förstår jag det bättre nu. Om ni inte vill läsa garanterat politiskt inkorrekt litteratur, som Gösta Borgs ”Det röda massanfallet” skriven av en kufisk Livgardist, så tycker jag att ni kunde ta och läsa den svenske historikern Niclas Sennertegs bok ”Stalins Hämnd” om de systematiska krigsvåldtäkterna på folktyska kvinnor mellan 6 och 70 år – vilket drevs på av ideologer och ”filosofer” som Ilja Ehrenburg – och förstås hans nutida motsvarighet, Lars Linder i DN – som säger att ryssen är så snäll, så snäll..

Tante Hannah dog för flera år sedan, men jag minns hennes svarta hår klippt i page, och hennes märkvärdigt klara ögon – för de hade ett slags genomträngande blick man aldrig glömmer. Hennes man var ingenjör på en kranfirma här i Sverige den största tiden i sitt liv, och han lever fortfarande. Därför skriver jag inget mera – för man ska inte smäda de döda, eller solka deras minne. De levande, däremot – som försvarar folkmord och de systematiska övergrepp på civilbefolkningen, som ryska soldater alltid ägnat sig åt och fortfarande ägnar sig åt i detta nu – i en omfattning som sällan eller aldrig skådats i modern tid – minst 2 miljoner kvinnor våldtogs bara under 1945, enligt vad nutida historiker som Sennerteg faktiskt har bevisat – dem får man kritisera – och med rätta.

Man säger oss att Koranbränder är fel.

Man ljuger för oss om att endast och endast bara Vladmir Putin skulle bära skulden för kriget i Ukraina, som om en viss herr Schicklgruber ensam skulle bära hela skulden för andra världskriget.

Men nej och åter nej. Så är det inte, så har det aldrig varit, så blir det aldrig heller.

I varje krig finns människor som väljer sida. De väljer att handla på ett visst sätt, medvetet eller omedvetet. Det finns medlöpare, ”nyttiga idioter” eller onyttiga, av Linders och Majlards föga vördnadsbjudande typ, men också högst verkliga och reella sjukvårdare och frontsoldater. Varje dag under ett krig innebär ett val, för krigen kan locka fram både det allra sämsta, och det som är något bättre inuti oss människor.

Det är just därför det är så viktigt att veta vilken sida man egentligen står på, och att sedan – utan att som den eländige, lumpne herr Majlard vackla omkring som en berusad fågelskrämma – faktiskt stå fast vid det val, man väljer.

Under Andra Världskriget var det många i Sverige som tyckte, att redaktörer som Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skulle hålla käften. Egentligen var han religionshistoriker. Det kanske också jag har varit, låt vara av det ganska lilla formatet, och på ett annat vis. Ännu fler etniska svenskar tyckte den gången att Rangvald Blix – han som tillsammans med Herr Segerstedt tyckte att ”Herr Hitler är en förolämpning” och att det var synd, att hela världspressen måste sysselsätta sig med en sådan – gick alldeles för långt. De insåg inte ens, att Stig Höök – Ragnvald Blix pseudonym, efter det att han flytt från Norge till det skamligt nog neutrala Sverige – faktiskt var samma tecknare, som valde att träget arbeta vidare, under antaget namn.

Despoter, Totalitära Hönsfarmare, Islamister och Kristna…De är sig lika i alla tider – men hur går det för dem, till sist ?

 

Själv har jag som ni vet redan bränt Koranen – i det tysta och ute i skogen, respektive på Påvens altare – och om jag hade levt på Segerstedts tid, så hade jag ställt mig tillsammans med honom och Ragnvald Blix och bränt ”Mein Kampf” på Järntorget i Göteborg också – det kan ni lita på.

Det gäller att välja sida här i livet, men för den skull behöver man inte göra som en viss Överstelöjtnant Christer Carlsson, samt hans kompanjon Amnebring, gemenligen kallad ”Galten” angående detta med kommunalpolitiker, på Värmdö eller eljest, samt ”chefer vi minns”.

Måtta och konsekvens torde gälla i allt. Det finns regler och lagar också i krig. Stjäl inga ”Galtar” men hjälp de Ukrainska soldaterna att vinna kriget istället !

”Du skall ingenting ta med dig när du går – Galten där är också vår ! Till Gottsunda skall du heller icke köra, ty se och lär vart det kan föra !!”