I morgon har Vidar namnsdag enligt den svenska almanackan. Den tyste Vidar, Odens son hämnas som alla vet fadern vid Ragnarök genom att dräpa Fenrisulven. Vidar är den starkaste av Asarna näst Tor, och hans namn har ingenting med Vide att göra, utan fastmer vidhet, vida landområden. Redan den franske forskaren Dumezil teoretiserade, att Vidar har med utrymme att göra, vilket redan hans namn visar, och att han är en sant kosmisk gud, inte bara en hämnare. Ingen forskare har dock Hedniska Tankar veterligen observerat att växten vide, också kan ha anknytning till Vidar – Vide är ju en sumpväxt, och Fen betyder mycket riktigt träskmark på både Norska och modern Engelska, medan Ris betyder Ris…som i ”risig skog” eller möjligen ”rese” som i ”jätte”

Gosforth-korset, från början av 900-talet, visar att Vidar och Fenris var kända i England, och ytterst sett kan myten om Vidar och Ulven – som ju slukar solen – gå tillbaka på Bronsålderns soldyrkan, där en stor Varg eller något annat monster slukar solen var kväll, då den går ner bakom horisonten, men Vidar – som hämndens och morgongryningens gud – klyver Fenris, och låter solen träda fram igen. Vamana, en hinduisk gud som ses som en avatar av vindguden Vishnu – som motsvarar Oden – har vissa likheter med Vidar, och sägs kunna kliva över hela Världen i tre stora steg, ungefär som Vidar med sin ulvklyvande sko. Vidars land eller hem enligt Grimnesmál i Eddan heter Vidi, men det betyder inte vide, som många tror, utan ”det vida”

Illustration av Lorentz Frölich i en dansk 1800-tals upplaga av Eddan

Den sjuttonde strofen i Grimnesmál lyder: Hrísi vex *ok hóu grasi *Víðars land Viði, *ęn þar mǫgr of læzk *af mars baki *frœkn at hęfna fǫður – vilket kan översättas: ”Ris växer och högt gräs / i Vidars land det Vida / och där sitter sonen / på märrens bak / rask nog att hämnas fadern.”

Vidar avbildas oftast gående, men som vi ser är han också en ryttargud. Att ”Fenris” har med marskland och träsk att göra, kan vara en tydlig rest av bronsålderns solmyter i andra länder. I Egypten trodde man ju, att en väldig orm, Apopis, hejdade Ra och Solbåten vid himlens middagshöjd i ett enormt papyrusträsk, och på en hel del hällristningar från bronsåldern ser man också påfallande ofta skepp segla in i vad som verkar vara en nätliknande struktur, symbolen för en träskmark. Vidars roll, och Ragnarök kan ses som en variation på denna urgamla myt, med årstiders växlingar eller dagens och solens återkomst, varje morgon – vad är då bättre än att fira en Vidars dag, strax före Höstdagjämningen ?

Att ha en gud också för hämnden, eller konsekvenserna av allt handlande är nödvändigt för de som verkligen är Asarna trogna. Men hämnden tillhör gudarna eller universum i de flesta fall, för som en vis Lagman i Svea Rike en gång sa: ”Livet hämnas åt dig”. Ofta ser vi inte våra fienders lidande eller brister, och många gånger är det bäst att överlämna dem alla åt sina egna kval och straff, som de får genomlida tids nog, för som det står skrivet i Ragnar Lodbroks Saga: ”Grymta månde grisarna om de visste, hur den gamle galten lider”. Hämndens väg är långsam, men rättfärdig, och finns Tyr, Oden och stridens gudar –så finns också Vidar.

Det råder alltid krig någonstans i Midgårds dalar. En gång faller Putinismen, Magadan Magda och Monoteisterna. Islams fall är också säkert, för kloka människor kommer att överge sådan underkastelse.