Profilbild för Okänd

Julklappstips från en Hedning… JUL är en HEDNISK fest- Inte en kristen !!

Den Hedniska Julen närmar sig oavbrutet, för Jul har ingenting alls med kristendomen att göra. Vårt svenska ord JUL – som man nu vill förbjuda och förhindra hederliga arbetare på SSAB i Norrland att ens säga, kommer från det urgermanska jehwla. Franskans Noël, Finskans Juhla och Joulo – på modernare finska – Tyskans Weinachten eller heliga natt vid midvintersolståndet – ”wei” är detsamma som ”Vi” i Visby – helig kultplats enligt Asatro och Nordisk Hedendom. Den som förnekar detta, förnekar tusentals år av historia, och hela vårt Europeiska ursprung – som inte är kristet – och det är viktigt att minnas i en tid, då vi har en Statstelevision och en falsk ”svensk” kyrka som försöker återkatolicera hela Sverige, och inte vill acceptera det moderna, sekulära samhället.  Frösö kyrka är byggd på en plats som tillhör Guden Frej, och man har hittat björnskallar under dess altare. På den platsen skall ingen falsk katolicism tränga sig in – för där hör den inte hemma. Hela Östersund är överfullt med kyrkor redan – de kunde lämna Guden frös ö ifred – och de kristna borde utrymma Frösön och ta sina avskyvärda likdelar eller sk ”heliga reliker” med sig – för att tillbe sådant, är fullständigt sjukt, ja frånstötande. Det reportage en viss Fredrik Lundmark publicerade på SVT igår, är det mest osakliga vi någonsin sett, till bredden fyllt med skenhelig, bräkande kristen bias. Statstelevisionen berömmer sig av saklighet, men den är inte saklig för fem öre, utan totalt osaklig. Den ger inte utrymme för etniska svenskars ursprungliga tro, och det som är vår kultur.

 

Låt oss höja FREJS LEK – och fram för en jesus-fri JUL !

 

Det äldsta skriftliga belägget – i kristna källor – för ordet jul kommer från ett fragment Codex Ambrosianus A av den gotiska kalendern som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr. Fragmentet beskriver slutet på oktober och början på november. Månaden november heter där ”Naubaimbair: fruma Jiuleis” vilket kan tolkas som ”November: första julmånaden” eller ”November: Månaden före jul”. Omkring 730 e.Kr. skrev Beda venerabilis att anglosaxarnas kalender har månaden ”geola” eller ”giuli”.

Till och med de kristna krönikörerna har fått erkänna det. De har stulit vår Hedniska Jul, en fest som var till för alla, och helt förvanskat den. En gång i tiden skrev Torbjörn Hornklove, en av den Norske Kungen Harald Hårfagers Hirdskalder om ”Frejs lek” och den hedniska Julen – man anser att detta skulle vara det första textmässiga omnämnandet av vår Hedniska Jul – men vi kan försäkra er, det blir inte det sista – för så länge vi lever, så länge någon av oss alls finns kvar i livet, ska vi kämpa för rätten till ett värdigt firande – rätten till ett värdigt liv – utan denna kväljande kristendom, denna Monoteistiska propaganda som hela tiden körs ned i halsen på oss.

Torbjörn Hornklove skrev följande, i den ofta felöversatta och nedkortade 6:e strofen av Hrafnsmál – sin dikt om vad Jolners eller Odens korpar en gång mälte:

Úti vill jól drekka,
ef skal einn ráða,
fylkir enn framlyndi,
ok Freys leik heyja;
ungr leiddisk eldvelli
ok inni at sitja,
varma dyngju
eða vǫttu dúns fulla.

I min egen översättning lyder den: ”Ute vill (han) Jul dricka, om han ensam skall få råda, han fylkar än fram folk i lunden, och höjer Frejs lek. (Redan) som ung leddes han vid eldvärmen, och att inne sitta – varma dynor, eller vantar med dun fulla”.

Trams om ”den högtsträvande fursten” är fel i äldre översättningar, för något sådant står inte i denna strof.

I Dagens Nyheter – en tidning som påstår sig vara ”liberal” men som är den socialistiska nomenklaturans familje-blaska – som sällan eller aldrig publicerar seriösa nyheter, lika lite som någon morgontidning som tillhör Bonnier-sfären gör man reklam för att mer islam ska införas i Sverige, och att unga svenskar allesammans skall bli muslimer, eftersom detta ska hjälpa emot psykisk ohälsa, skriver man. Detta är så frånstötande, så kväljande och falskt, att DN:s journalister BORDE SKÄMMAS för att skriva det.

Detta Monoteistiska skräp publicerades samma dag som det från Mullornas Iran meddelades, att man nu kommer att införa fängelse eller till och med DÖDS-STRAFF för alla kvinnor som visar sig utan Hijab i alla offentliga miljöer i Iran – eller på nätet, förutsatt att ”moralpolisen” får tag i dem. Och detta sitter såkallat ”liberala” tidningar och applåderar, och vill sprida i vårt land. Amnesty International har protesterat emot de nya Sharia -lagarna, och det har Förenta Nationerna också.

Vi på Hedniska Tankar äcklas av en tidning som DN. Vi äcklas över vår Statstelevision, och alla dessa moralpolitruker och moralpoliser inom Såsialdemokraterna, detta falska parti som vill förvandla hela Sverige till ett ”Magdalena-Hem” i de totalitära religionernas anda. Vi tar avstånd från dem, allesammans.

Vi firar en hednisk Jul, som den är och skall vara – för i den Hedniska Julen, utan Monoteism men med Humanism, kan alla folk förenas. 

Redan för flera år sedan, blev det känt att Kungen av Jordanien, hans majestät Abdullah II, har uppmanat ALLA sina undersåtar, muslimer, kristna, judar och andra att ansluta sig till den NORDISKA Jultraditionen, som är Humanistisk och religiöst neutral. Så särskilt Hårfager är han inte, och i öknarnas kväljande hetta lär han väl knappast få andas någon fräsch vinterluft, eller kunna gå ut på höjderna och i den nordiska skogen för att andas, och komma ifrån de kristnas ständiga skrål – men han verkar vara en klok människa, och en man efter vårt sinne – överlägsen de skabbiga småkräk, som utgörs av svenska journalister, instängda i sin ”woke” mentalitet och Galna Greta-tro, drypande av nymoralism.

Onda tungor lär påstå, att det inte skulle råda någon pressfrihet i just Jordanien, men där Libanon, Syrien, Israel, Palestina och hela omvärlden just nu förtärs av ständiga krig och förstörs inifrån av öknarnas idiotiska religioner, har Jordanien för tillfället fred – vad det nu än kan bero på.

 

 

Julgåvor från en HEDNING – allt handgjort, till dem som verkligen förtjänat det, och dit hör INTE journalisterna på SVT eller DN – för de är inga vänner av Humanism, Hedendom och Svensk kultur..

Här ser ni handstöpta ljus, som Hedningar förfärdigat till upplysning för de okunniga. Vi skänker ett ölstop, gjort i äkta eneträ från Söderfors, till en öldrickande frände i vår släkt, laggat i trä med kunnande – av skicklig människohand, och inte av någon AI eller några maskiner. Skånsk senap, mald i träfat med en kula av hårdaste järn – och en klassisk bok av en lokal författare om en man som föddes på en holme, men som var arbetare och tog ett spjut i hand – och slogs för sitt land, för rättvisa och sin hedniska rätt !

 

JUL är de nordiska folkens gåva till HELA Världen – för det var VI som skapade Julen allra först !

Hell Jolner, Hell Oden ! ( and may the World find peace ! )

Profilbild för Okänd

Anna Kommer med Kanna – och LUTFISK (repris från 2019)

Idag var det Anna-dagen i den gamla svenska almanackan, en dag som gärna utmärks av talesättet ”Anna kommer med Kanna” för då skulle Julölet vara klart, och talet nio – den nionde dagen i Julmånaden – kanske också har med saken att göra, även om man inte kan veta det säkert. Talet nio är ju ett Odens tal i Asatron, och Oden är inte för inte den, som skaffade skaldemjödet eller Ölet till Asgård. Niotalet står för Naud-runan, och därigenom för nödvändigheten – i Norge har man sagt att det var först på Lussi Långnatt som julbestyren skulle vara klara – där sade Freja eller Lussi själv att

«Inkje bryggja, inkje baga, inkje store eld hava!»

enligt vad den väna bloggerskan skogfrue.no upplyser oss om – och vi fortsätter på det norska temat ett tag…

Men även Lutfiskdenna nordiska uppfinning och uråldriga konserveringsmetod hade med gårdagen att göra. Igår var rätta dagen för att lägga Lutfisken i blöt. Att göra en asklut – gärna av björkaska – att bereda och blöta upp sin torkade fisk eller ”törrfisk” som man säger i Norge med, är en metod som man antagligen använde redan på stenåldern. Klimatet i Norra Norge är idealiskt för att torka fisk – och torskfiskar och spillånga fanns även längs den Bohusländska kusten i överflöd. Redan på 1000-talet exporterades ”klippfisk” från Bergen i Norge, och kom till England – och under Hansans tid senare på medeltiden spreds den till Tyskland och hela Europa.

 

Fisk som denna höll medeltidens hantverkare vid liv. Den byggde katedraler och imperier.

Den gav kraft åt långa sjöresor, och fostrade fiskare och  sjömän !

Under rubriken ”resor” här ovan kan ni läsa om hur jag i Ancona – en Italiensk stad vid Adriatiska Havets norra kust, hittade en specialrestaurang, som bara och endast bara serverade ”Stoccafisso” – som man sa – och den skulle enligt restaurangens ägare ha importerats från Norge redan på medeltiden – och ända sedan dess haft sin hemort i stan. Den italienska lutfisken serverades med allsköns raffinemang, och på dussintals utsökta sätt – bland annat med saffran och sparris – men så eleganta har vi sällan brukat vara här i Norden, då vi haft behovet att få i oss föda snabbt, och saknar söderns finess, när det gäller kokkonst…

 

Try it – You’ll love it – (or use lots of mustard !)

Debattens vågor har alltid gått höga, om vem som skapade den första Lutfisken, och en del personer gillar inte alls Lutfisk, som ju till sin konsistens blir en géleartad och något smaklös föda. Man tvistar om man ska äta den som Norrlänningarna, alltså endast med svartpeppar och möjligen potatis, eller som Skåningarna – och jag själv, som istället föredrar vit sås, potatisar, gröna ärtor och mycket stark skånsk senap, som ska malas med en kanonkula (använd i krig!) i ett stort träfat.

I USA har ”Lutefisk” blivit ett slags nationalrätt för Norska Invandrare till det landet, och flera norsk-amerikaner i andra eller tredje generationen brukar tvista om Lutfisk är gott eller inte. Matvaran ifråga är en rätt, som man antingen hatar eller älskar – där tycks inte finnas några mellanting – och trots att många amerikaner i hög grad avskyr hela anrättningen, lär den ännu ha sina vänner och trofasta tillbedjare – ungefär som Asatron…

Till och med i Stan Lee’s och Marvels Universum har NORSK LUTEFISK trängt sig på…

Wikipedias engelska upplaga citerar detta stycke från Smithsonian (US of A:s finaste  museum, i Washington DC och allt) om Lutfiskens rätta uppkomst och tillblivelse, som jag återger helt utan kommentarer – men märk den källkritiska tendensen, som inte heller får saknas runt något hedniskt Julbord:

No one is quite sure where and when lutefisk originated. Both Swedes and Norwegians claim it was invented in their country. A legend has it that Viking fishermen hung their cod to dry on tall birch racks. When some neighboring Vikings attacked, they burned the racks of fish, but a rainstorm blew in from the North Sea, dousing the fire. The remaining fish soaked in a puddle of rainwater and birch ash for months before some hungry Vikings discovered the cod, reconstituted it and had a feast. Another story tells of St. Patrick’s attempt to poison Viking raiders in Ireland with the lye-soaked fish. But rather than kill them, the Vikings relished the fish and declared it a delicacy. It makes for a great story if you don’t mind the fact that Patrick lived centuries before the Vikings attacked Ireland.

Någon sådan ”legend” har jag för min del aldrig hört, och jag skulle tro att museimännen från Smithsonian faktiskt pratar smörja – eller ”vill göra Lutfisken av allt” som man faktiskt sa här hemma i Sverige under tidigt 1700-tal, ett uttryck lika med det nutida ”göra pannkaka av något”. Lutfisken i Sverige var en hårt förtullad vara redan i 1638 års ordningsacciser, kan man läsa, och förekom på den matfriske Biskop Brasks bord i Östergötland – men han var inte alls först med att publicera recept för hur man skulle tillaga och äta den. Alla vet ännu att riktig lutfisk gemenligen köps torr, blötläggs sex dagar och att man måste byta vatten sex dygn i rad, samt att man under ytterligare två dagar tillsätter själva askan, och så ska fisken ”lutas av” när den fått svälla, vilket tar ytterligare sex dagar och täta ombyten i kallt vatten.

På 1960-talet spreds en myt i Norge att den ”törrfisk” man skickat till Afrika av infödingarna där användes som taktegel, eftersom de inte hade någon aning om hur man tillagade den, och att regnperioden förstörde alltihop, men det är troligtvis en skröna. Efter 1800-talet har nämligen just Norsk lutfisk inte varit någon större exportvara, och trots att Minnesota lär ståta med ”The Lutefisk capital of the World” skall hälsovårdsmyndigheter i Wisconsin ha förbjudit den, som varande toxisk pga askan…

 

Vi og dere må STÅ PÅ KRAVA ! – Heia NORGE !!

Nåja. Allt är väl bäst i måttliga doser, och vi kan skänka våra förfäder en medlidsam tanke – under Vikingatid och Medeltiden förekom det, att Islänningar och kustbor ofta nog måste klara sig på nästan bara lutfisk under den hårda och långa vintern – mansnamnet Thorleif Torskabitner är bekant från den isländska sagan.. att luten i lutfisken kan förstöra silverbestick är också välkänt, och kanhända är mycket lut inte hälsosamt, så där må Wisconsin-borna ha rätt…