Etikettarkiv: hedniska ordspråk

Profilbild för Okänd

Läsning ur Penu Proverbiale #2

av

Och nu fortsätter vi vårt återgivande av gamla svenska ordspråk ett tag till..

  • Gammal Kiärleek rostar intet.
  • Galen Kohna, som lastar sin qweed (kved betyder moderliv, för de som inte visste…)

  • Gambla Wänner och gambla Wägar swijka intet giärna (jämför om vägen till en väns boning i Hávamál)
  •  Gammal Rääf går intet giärna på Nätet.
  • Gambla Wänner och profwat Swärd, Ähre i nöden Gullet wärd.
  • Gullet pröfwas i glöd, och wänner i nödh
  • Gambla skal man ähra, dhe vnga skal man lähra  (belagt sedan tidigt 1300-tal)
  • Gemeene bästa är högsta Laag.
  • Giord giärning, haar ingen wändning.  (från Olaus Petris Domarregler, 1540 talet)
  • Giör som du wil haa giordt igen (den sk ”gyllene regeln” som fanns i hedniska religioner långt före kristendomen)

 

  • Giöra nittan gånger wäl, och dhen tiugonde illa, så får man skam för allt.
  • Godh krook måste krökias i tijdh. (sedan 1300-talet eller tidigare)
  • Gott nogh, skijtit Smör åth siuka Hundar.
  • Halffgiord giärning bör hwarken lofwas eller lastas.

 

”Siuk Hund ?”

  • Handla ährligen och swara djärfligen.  (jfr Hávamál)
  • Han måste haa mycket Miööl, som wil stoppa hwars mans Munn.
  • Han duger intet til Skogz, som räds för hwar buska (sedan 1300-talet)
  • Han druncknar intet som hängias skall.
  • Harm giör Helfwete. (sedan 1450)

  • Hastigh rijkedom giör mannen misztänkt. (sedan Menander, 290 före kristus)
  • Hemma är hwilan bäst.
  •  Hemligh haatare, är wärre än en vppenbar Fiende (jfr Egil Skallagrimsson i ”Sonartorek”)
  • Herregunst och Aprils wäder, Dhe skrifwas bådhe medh en fjäder. (jfr Hávamál om vädrets skiftningar på en månad)
  • Herrar och Narrar, haa frijdt språk.
  • Hiälp dig sjelf, så blijr du och hulpen. (jfr Hávamál)
  • Horungar haa bästa Lyckan.
  • Hoot dräper ingen. (sen 1300-talet)
  • Hunger giör frwsen Älskog.
  • Hunden som mäst skiäller, han bijtz minst
  • Jagh weet hwadh iagh haar, men intet hwadh iagh får.
  • Icke alt sannt, som sanning är lijkt.

 

  •  Icke alt Kongzord som Drottningen talar. (jfr Hávamál om kvinnans ord i sängen)
  • Icke twå domare på en saak
  •  I dhet Wattnet man minst troor, får man snarast Fisk.
  • Ingen föddes mästare.
  • Ingen Barnaleek, när gambla Gumman dantzar.
  • Intet är så nytt, som icke förr är skedt.
  •  Jw meer man stryker Kattan på ryggen, jw meer sätter hon vp Rumpan.

 

Profilbild för Okänd

Läsning ur Penu Proverbiale

av

Idag är rätta dagen för Alvablotet, som tidigare meddelats. Första Fullmånen i slaktmånad eller November är inne. Det firar vi med några gamla svenska ordspråk ur samlingen Penu Proverbiale av Christofer Larsson Grubb, en lärd landshövding i Kalmar län som blev hela 87 år gammal. och som genomlevde nästan hela Sveriges stormaktstid. Samlingen utkom år 1665, men innehåller mängder av svenska ordspråk som kan föras tillbaka till minst Medeltiden, då de först blev nedtecknade, och som nog egentligen är Hedniska, förutom att de speglar folklynnet i vårt land:

  • Aas lockar Örnen vth  (belagt redan 1604)

 

  • Abbothen bär Thärning, så haar Muncken godt speel
  • Aff Eelden blijr man bränder, och aff Skiökian skämder.
  • Aff skadan blijr man wijs, men icke rijk.
  • Agelös lefwer, ährelös döör. (belagt sedan åtminstone 1300-talet)

  • Bannor bijta intet til Beens (belagt sen åtminstone 1300-talet – jfr Kurt Vonneguts amerikanska version: ”Sticks and Stones might break my bones, but mere words cannot hurt me”)
  • Barn giör så i Byy, som dhet är hemma waant (belagt sedan 1100-talet)
  • Alle mans vän är Allemans Narr
  •  Blandar man sigh i Draaff, så blijr man ätin aff Swijn;    Blandas man med Gull, så blijr man lagd i Skrijn (belagt sedan 1440)
    Dhet är icke strax sommar med en Swala
  • Dhet som giömmes i Snöö, kommer vp i thöö.
  • Dhet Ögat seer, dhet troor och Hiertat.
  • Dhet är intet borta som man gieer sin grijs.
  • Effter Regn kommer Soolskeen. (belagt sen 1440)
  • Egen härd, är Gull wärd. (finns även i Hávamál, dock i annan version)
  • Egennytta, är en bottnlös Bytta.
  • Elack Giäst som drifwer Wärden vth. (finns även i Hávamál)
  • En Fader föder mång Barn, men mång Barn kunna icke föda en Faar.
  • Ensamt är ledesamt. (finns även i Hávamál, dock i annan version)
  • En arm högfärdigh brwkar hin hååle til arslezwiska

 

  • Faderen måste altijd giee Barnet nampn. (bevis för Knäsättning enligt Asatron)
  • Fager Ord mätta intet Magen.
  • Fast Åsnan blijr klädd i Leyonehwd, så förråda henne doch öronen.
  • Fattigh man feelar något, men dhen girige alt
  • Flere äre dagarne, än kårffuarne. (belagt sedan 1450)