Etikettarkiv: Hyperboréerna och Herototos

Profilbild för Okänd

Stod Asken Yggdrasil i Uppsala eller Svealand ??

av

Nu över till ett inlägg från Javad Mofrad, ”Hedniska Tankars” fjärde medarbetare, som denna gång lanserar en något djärv teori…

Är Uppsala gudarnas boning i trädet Yggdrasil och ligger Stockholmsområdet vid dess fot ?

Enligt Adam av Bremen (ca 1070) fanns vid det mytomspunna hednatemplet i Gamla Uppsala ett ständigt grönt träd (tolkat som en avbild av världsträdet Yggdrasil) och en källa. Detta träd ingick i en helig lund där djur- och människooffer hängdes upp under de stora bloten vart nionde år. Adam av Bremen beskrev ett träd med okänd art som stod vid templet och var grönt året om, vilket påminner om världsträdet Yggdrasil. Vid träde – påstod han – fanns en källa där människor offrades. Detta liknar Urds brunn, som i nordisk mytologi ligger under en av Yggdrasils rötter. Templet i Gamla Uppsala tros ha varit en fysisk manifestation av det andliga centrum som Yggdrasil utgjorde i vikingarnas världsbild. Det är dokumenterat att det heliga trädet smordes med blod från offer.

Även Olaus Magnus ”Historia om de Nordiska Folken” från 1555 var starkt påverkad av Adam av Bremens skildring av ”Templet” vid Gamla Uppsala

Trots att Adam av Bremen beskriver templet i detalj, är de exakta fysiska spåren av trädet eller templet inte arkeologiskt bekräftade, och beskrivningen kan ha påverkats av berättelser om Salomos tempel. Idag finns inga spår av detta träd kvar, men platsen i Gamla Uppsala är än idag en av Sveriges viktigaste historiska platser.

Stockholmsområdet som Asken Yggdrasils fot

Man kan uppfatta Asken Yggdrsils ståndort som det hedniska Uppsala templet och dess rötter hade spridit sig till sjön Mälaren i mindre skala, eftersom betydelserna om Yggdrasils rötter passar väl med den geografiska bilden av detta område: Asken Yggdrasils plats: Norr om Lidingö (Ledingö,, Ledungs-ön,  Frejasö) som kan tolkas som ”de härskande gudarnas plats” har legat ett berömt bebyggt område med namnet Askrike. Askrikefjärden skiljer detta från Lidingö. Naturligtvis kunde Askrike benämnas Askgård, och det här namnet kunde väl i sig själv vara avlett från Asgård.

I nordvästra och väst och söder om Lidingö ligger fjärdarna Stora Värtan och Lilla Värtan. Deras namn och läge påminner väl om nornorna särskilt Verdandi. Ormingelandet, som ligger sydöst om Lidingö, på andra sidan halvkakssundet, visar sig vara platsen för den mytiska orm-draken Nidhögg. Brunnsviken som ligger i väster om fjärdarna Stora Värtan och Lilla Värtan, är väl jämförbara med Vishetens källa och själva Stora värtan, Lilla värtan och Edsviken påminner väl om nornorna, Verdandi och Urðr och Skuld under Asken Yggdrasil.

Asken Yggdrasil är ett uttryck med minst två olika betydelser: 1- ”Den skräckinjagande hästens ask träd” på bilder av vasen från Chertomlyk står en bevingad förskräcklig häst under världsträdet. Man har trott att denna förskräckliga häst har varit Odens häst eftersom götarnas namn kan betyda häst/hästskötare och deras högste god har varit den enögde guden Oden.

Vasen från Chertomlyk är ett gravfynd från 400-talet före vår tideräkning

 

2- Hos svearna har Yggdrasil haft betydelsen ” stolpe av idegransträ” som minner om sol-eld-skog guden Ull; Han som haft idegransdalarna (Ydalir) för sin boning och Aska i betydelsen glödande kol syftar på honom. Då Ask (Ull) som nordbornas stamfader har varit guden Ull; och stammoder till dem har varit Embla, som påminner väl finska- och samiska guden Jumala/Jubmel. Ull som svearnas forntida högste gud har haft koppling med germanska Phol och grekiska Apollo (Apollon): Enligt de grekiska gamla myterna reste Apollon med sina vita svanar om vintrarna till landet Hyperborea som sades ligga norr om Europa. Där lyste solen dygnet runt om somrarna och människorna levde ett ovanligt lugnt och långt liv. Han älskade folket där och de dyrkade honom som sin främste gud. Enligt grekerna var Hyperborea ett fantastiskt rike av evig vår beläget längst i norr bortom nordanvindens hem. Dess folk var en välsignad, långlivad ras oberörd av krig, hårt slit och ålderdomens och sjukdomens härjningar.

Hyperborea beskrevs vanligtvis som ett kontinentbundet land gränsat i norr av den stora, jordomslutande floden Okeanos (Oceanus), och i söder topparna av de legendariska Rhipaion bergen (Rhipaean, ”blåsigt berg”, Bergigt område i norra Skandinavien som sägs vara köldens hjärta). Dess huvudsakliga flod var Eridanos (”tidigt bränd”, Göta älv) vars stränder var kantade av bärnstensgråtande poppelträd och dess vatten var hem för flockar av vita svanar. Välsignad med evig vår producerade landet två skördar spannmål per år, men det mesta av landsbygden var vild och täckt av vackra skogar – den så kallade ”Apollons trädgård”.

I den här berättelsen påminner namnet svan väl om germanska namnet s(u)wen (sun, solen) och namnet svensk. Den inhemska nordiska Apollon – solguden Ull (phol, bål) som grekerna har jämställt honom med sina Apollon. Deras namn dvs., Phol (Ull) och Apollo (Apollon) låter som om de har haft samma rot. Det är även intressant att hyperboréerna har dyrkat honom som sin främste gud.

Ljus- och skog -guden Phol (bål) i Merseburgbesvärjelserna som jämförts med Apollo är identisk även med sol och -eld -skog guden Ull-Heimdall. Själva Hyperborea (övernordliga landet) är en korrekt översättning av Norr-avige (den aviga Norden, Norge) som av det även har menats hela Skandinavien. Stockholm kan betyda skärgård:

Stock: 1-stam, timmerstock, balk, stolpe, bjälke, syll. 2-samling, besättning, mängd, uppsättning. holm (holme): holme är en liten, vanligen obebodd ö. Holmar återfinns bland annat i skärgårdar. Ordet används även i en vidare betydelse för små uppstickande bergknallar ute på fält (åkerholme) eller för fast mark omgärdat av en mosse eller sankmark. I så fall kan det mytiska trädet Yggdrasill (Ygg-dra-syll) betyda ”skräckinjagande träd/trädstam” och det syftar också på Stockholmsområdet.

Etymologi för Asken Yggdrasill

Jag tror att den korrekta etymologin av detta namn är:

Ygg: huge

द्रु m. dru tree

शिला f. shilA (syll) top of the pillar supporting a house

tree (n.):

”perennial plant growing from the ground with a self-supporting stem or trunk from which branches grow,” Middle English tre, from Old English treo, treow ”tree,” also ”timber, wood, beam, log, stake;” from Proto-Germanic *trewam (source also of Old Frisian tre, Old Saxon trio, Old Norse tre, Gothic triu ”tree”), from PIE *drew-o-, suffixed variant form of root *deru- ”be firm, solid, steadfast,” with specialized senses ”wood, tree” and derivatives referring to objects made of wood.

sill (n.):

Middle English sille, from Old English syll ”beam, threshold, large timber serving as a foundation of a wall,” from Proto-Germanic *suljo (source also of Old Norse svill, Swedish syll, Danish syld ”framework of a building,” Middle Low German sull, Old High German swelli, German Schwelle ”sill”), perhaps from PIE root *swel- (3) ”post, board” (source also of Greek selma ”beam”).

Man har tidigare antagit att: Yggdrasil betyder ”idegranpelare”, med en härledning av yggia från *igwja (som betyder ”idegran”) och drasill från *dher- (som betyder ”stöd”). Idegranen blev symbol till eld-skog guden Ull (Ask). Ask (aska, egentligen glödande kol) syftar på sol-eldguden Ull: Ask (Ull) och Embla (Jumala/Jubmel) som räknades förfäder till svenskar och samer/finnar.

 

 

Profilbild för Okänd

”Verk och Dagar” på Eriks-dagen – och vad ligger i ett namn ??

av

Sjuhundra år före alla kristusar, skrev Greken Hesiodos 828 rader ädel Hexameter och en dikt, benämnd ”Verk och Dagar” Ἔργα καὶ Ἡμέραι, Érga kaì Hēmérai om Lantmännens möda, och formade den till ett slags kalender. Det är att tänka på, denna dag då man i Svea Rike fortfarande låter Erik ha namnsdag, och Erik, den ensamt mäktige – var ett namn för Frö, Frej eller Ing, ja Yngve-Frej – och hans bild bars över åkrarna. Man gick Frösgång, något som långt senare skulle ersättas med en procession för det aldrig erkända Hitte-på Helgonet ”Sankt” Erik, som vi skrivit mycket om på Hedniska Tankar förr..

1965 skrev Alf Henriksson, den svenske journalisten och författaren en bok med titeln ”Alla Årets Dagar”, ett slags evighetskalender – en bok som i sin fjärde upplaga rymde nästan 460 sidor, och som fortsatte att utges i fem-sex upplagor ända tills år 1993, två år före Alf Henriksson själv gick ut tiden. ”Hedniska Tankar” utger inte längre Hedniska Bildkalendrar, men katolska martyrer, frossande i oaptitlig ond bråd död, som kristna, muslimer och Monoteister alltid gör – har aldrig legat vår redaktion varmt om hjärtat – sådant tillhör mest svenska Mainstream media.

 

I Vanernas tid ger vi ordet till vår gästskribent Jawad Mofrad, som också filosoferat över vad som ligger i ett namn – igår, 17 Maj 2025 tog vi ju upp namnet ”Rebecka” – ett Hebreiskt namn som kommit in i den svenska namnlängden, och som skulle betyda ”fastbunden ko” eller möjligen ”fet kossa” – ja fyllig, frodig boskap – enligt vad etymologerna säger. Hur hänger det hela egentligen ihop ?? Och hur var det med Hyperboréerna, de norr om Nordanvinden Boende, de som sågs komma på Borysthenes eller Dnjeprs flod, samt Tanais eller Don, två floder från de Ukrainska och ryska landen, som i lyckligare tider ledde medelhavets och främre Asiens människor norrut…

 

 

En studie av namnen på nordliga mytologiska flickor i Herodotos historia och Torah

Ruth/Ruts bok i Torah är baserad på Herodotos berättelse om ankomsten av flickorna från Hyperborea (skandinavien)-Moab (som betyder ö på skytiska) till Grekland. Helt enkelt har man givit de nordiska stora stammarnas namn på de här mytologiska och historiska flickorna: Enligt Herodotos kom offergåvor från hyperboréerna till Skytien packade med halm, och de skickades från stam till stam tills de anlände till Dodona och från dem till andra grekiska folk tills de kom till Apollos tempel på Delos. Han sa att de använde denna metod eftersom gåvorna första gången fördes av två jungfrur, Hyperoche och Laodice, med en eskort på fem män, men ingen av dem återvände. För att förhindra detta började hyperboréerna föra gåvorna till sina gränser och be sina grannar att leverera dem till nästa land och så vidare tills de anlände till Delos. Herodotos beskriver också att två andra jungfrur, Arge och Opis, hade kommit från Hyperborea till Delos tidigare, som en hyllning till gudinnan Ilithyia för att underlätta barnafödandet, tillsammans med gudarna själva. Jungfrurna fick utmärkelser på Delos, där kvinnorna samlade in gåvor från dem och sjöng hymner för dem.

Rut och Noomi enligt bibeln:
Noomi hade bestämt sig för att återvända till sitt hemland Juda efter att ha flyttat till Moab och förlorat allt där, däribland sin man och sina två söner. Det måste ha varit hjärtskärande för henne att inleda resan tillbaka till hemlandet utan sällskap av dem som hon hade flyttat därifrån med. Hon hade emellertid sina två unga svärdöttrar, Orpa och Rut. På den tiden var de fortfarande en del av hennes hushåll, trots att deras män hade dött. Under resans gång måste Noomi ha börjat inse vad de två flickorna offrade genom att resa från det förmodligen enda hemmet som de någonsin hade haft. Hon uppmanade dem till att vända tillbaka till sina barndomshem. Först vägrade flickorna, men efter ett tag övertalades Orpa av Noomis ihärdighet, kysste henne farväl och vände tillbaka. Ruts bok berättar vidare att Rut inte kunde övertalas. Hennes pliktkänsla mot sin svärmor var för stark. ”[…] Herren må straffa mig både nu och senare om något annat än döden skulle skilja mig från dig,” sa hon till Noomi.

De två änkorna kan inte ha haft det lätt på den tiden, och de upplevde förmodligen hunger och fattigdom när de kom till Juda. De hade emellertid en rik släkting vid namn Boas, så Rut drog till hans åkrar där skörden var i full gång för att samla in sädrester. Boas la märke till henne, och han hade redan hört om hennes hängivelse och omsorg för Noomi. Han tok henne under sina vingar, lät henne samla ax, och gav henne mat att äta. Efter en tid gifte sig Boas med henne.
Gud välsignade henne enormt på grund av hennes pliktkänsla och kärlek till Noomi, och för hennes vägran att vända sig bort från den väg hon visste hon var menad att vandra. Hon och Noomi gick från att vara fattiga änkor till att få ett tryggt liv. Hon blev också gammelfarmor til kung David, och på så sätt även en förfader till självaste Jesus Kristus.

Matchning av betydelsen av liknande namn i de här två myterna:
Arge (shining one): a Fine (Finnish, wetland)
Opis (hop-is): a Swedish (friend).
उपाय m. upAya joining in or accompanying.
Hyperoche: The word is derived from the Greek verb ὑπερέχω (hyperéchō), which means ”to hold above” or ”to excel”: a person from Hyperborea (norr-avigen).
Laodice (lao-dike): a person from Denmark.
Dacia (Denmark) [de], a medieval Latin name for Denmark or the Nordic region in general.
Den (lowland, shelter= dike) :
den(n.1): Old English denn ”wild animal’s lair, hollow place in the earth used by an animal for concealment, shelter, and security,” from Proto-Germanic *danjan (source also of Middle Low German denne ”lowland, wooded vale, den.”
In that case, above Denmark has been Northland and above it has been mentioned Hyperborea (the northernmost land, Norr-avigen).
Ilithyia: the readycomer” or ”she who comes to help”.
Obadiah (/oʊbəˈdaɪ.ə/; Hebrew: עֹבַדְיָה – ʿŌḇaḏyā or עֹבַדְיָהוּ‎ – ʿŌḇaḏyāhū; ”servant/slave of Yah”).
Naomi’s name means ”pleasantness” or ”delightful”: a Finnish.
Orpah (neck, skull): Norwegian, Hyperborean.

Så långt vår gästskirbent Jawad Mofrad, som har sinne för det allmän-mänskliga och mytiska.

Mithraismen, Iran, Persien och – ja – vi skriver ut de orden – det Indoeuropeiska och Ariska kulturerna – som skymtar bakom allt detta, före profeterna, då Humanism och Hedendom satt i Högsätet tillsammans med mångahanda gudar. Allt var inte bättre ”förr” – men namn, tider och dagar kommer alltid åter – för de som väljer att veta, lära och minnas…