”Kyrkans Hus” i Uppsala, sätet för själva Ärkestiftet och de verkliga Ärkeskojarna skall byggas om, läser jag i ett inlägg från Statstelevisionens lokalredaktion. Inte mindre än 500 centralbyråkrater och socialakrobater skall få plats i den nya byggnaden; är det tänkt – som om det rörde sig om en statlig myndighet eller kanske ett kommunalkontor. Den nya Greta-tron är fast etablerad, man får inte kritisera denna heliga jungfru, detta närmast katolska barnhelgon.

Sancta Simplicitas, Heliga Enfald….

Lokalredaktionens enda infallsvinkel, är att berätta att denna ombyggnad skall vara gjord med särskild tanke på ”miljööön” ni vet. En kvinnlig ”Miljösamordnare” får förklara för oss Hedningar i Svea rike att golvet i byggnaden skall rivas ut, och sedan för dyra pengar skickas till Italien – Påvens hemvist – för att där ”återbrukas”. Detta kristna kalas kostar 400 miljoner kronor, och har redan blivit avsevärt dyrare än beräknat, men för all del – den förra ärkebiskopinnan Antje Schakalén har ju per Twitter förklarat att den heliga Greta är jämbördig med Jesus Krystus, vilket hon senare ändrat till att Greta Thunberg är en gammaltestamentlig profet, och innebörden är fortfarande, att hon skall dyrkas och tillbes som ett helgon – man urskuldar sig med att golvtransporten och transporter av byggnadsavfallet, som detta nya skrytbygge genererar, bara står för 1 % av de koldioxidutsläpp hela byggprojektet orsakar – och man kan hurra för en fjärtande kossa…för några totalsiffror redovisas såklart aldrig, inte i media.

Men – ”Pisskopp Jääkelen” som en av mina finlands-svenska väninnor brukar säga, är ju redan historia. Numera heter Svenska Kyrkans Främste Företrädare Martin Modéus, och han lovade dyrt och heligt – när han svor sin ed i Uppsala Domkyrka, och därmed tog över Ärkebiskopsämbetet att ”Kyrkan skulle ägna sig åt församlingsarbetet” i fortsättningen. Detta skedde så sent som den 4 December 2022.

Det löftet har Ärkebiskop Modéus också hållit – i alla fall hittills – och därför är jag villig att tro på honom, fast jag är Hedning.

Kanske är det rentav möjligt, att de kristnes gud och därmed Hans Högvördighet – alla Ärkebiskopar är nämligen Högvördiga, och anses ju liksom vara lite förmer och bra mycket finare än oss vanliga människor – att jag blir förlåten av just denne kyrkans man, ifall jag nu sagt något otillbörligt eller rentav syndigt om hans släkt – hans egen bror är ju Biskop av Växjö, men att påstå något om nepotism vore väl förmätet, eftersom detta handlar om en maktens dynasti – biskopsrullorna har alltid varit sådana….

Borta är – för tillfället – de krampaktiga försöken att ”återkristna” Sverige och att som Katolikerna vilja styra hela landets politik, allt samhällsliv och alla tankeyttringar överhuvudtaget – vi kan jämföra med islam. Nej, vår nye Ärkebiskop vill tala till ”de redan frälsta” och kanske också till de behövande. Han påminner mig om Anders Wejryd, Fjantjes företrädare på ”den heliga stolen” – för han var sjömanspräst och verksam i utlandsmissioner, så att säga – och han släppte inte ifrån sig en mängd avfall, som DDR-tyskan från Lund. Fältpräster och Fängelsepräster kan Hedningen i mig också acceptera, liksom Sjukhuspräster förresten, även om jag inte vill se dem vid min dödsbädd. Risken är stor, att jag ropar som en viss Von Döbeln – ”Driv ut Prelaten !” och att denne måste svara ”Här har jag gjort nog, som människa och som präst”.

Någon har sagt, att Runebergs dikter skulle vara det kusligaste som någonsin skrivits på det svenska språket – jag för min del delar inte den uppfattningen. För min del tycker jag allt, att sådana ord är som musik i mina öron, för de är korta och kärnfulla nog.

Inte ”Svenskare” än någon annan kyrka – och snart ett dåligt minne blott…

Man kan ju annars notera, att ”Svenska” Kyrkans medlemstal går ständigt nedåt och nedåt – och den är för sin del inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund. Kyrkan skildes från staten redan år 2000, och därmed har den inte minsta rätt att företräda alla Svenskar – för så är det inte längre.

Dagen för ”det hedniska skiftet” som jag kallat det, eller den dag då folkmajoriteten inte längre är protestanter, eller Evangelisk-Lutheranska kristna, närmar sig säkert och obönhörligt. Det befolkningsutbyte som genomförts i Sverige på politisk väg garanterar det, liksom generationsväxlingen ibland etniska svenskar. Jag har redan belyst denna utveckling tillräckligt många gånger. Till och med siffrorna från dessa protestanters egna statistikavdelning bevisar det, och därför finns ingen anledning att protestera emot just dem. Jag är också protestant, historiskt sett – därför att jag aldrig någonsin påstått mig vara Katolik, men för min del kan kristendomen gärna stanna i Mellaneuropa, söder om Alperna, eller återvända till de ökenländer den en gång kom ifrån.

Jag är ingen större vän av ökenfolk, eller ökenreligioner. Särskilt inte i en tid då vi förutsätts vara ”multikulturella” eller ”hållbara” med ”återbruk” som honnörsord.

De totalitära lärorna har redan sett sina bästa dagar.

Förra året gjorde jag en intressant observation i staden Dresden av alla platser. Den är återuppbyggd nu, det kan jag påstå utan att ljuga. På ”Deutsches Hygiene Museum” eller det tyska Hygien-muséet – öppnat redan 1912 – började man redan 1922 med en utställning om lögnen – eller ren mental-hygien med andra ord.

Frånvaro av lögn, eller renhet i tanken är viktigt, liksom frånvaro av ”fake news” – eller hur kära SVT journalister – eller hur kära Lokalredaktion i Uppsala, eller hur kära prelater ?

I en av utställningshallarna – jag minns inte längre om det var

Dienststelle für Wahrheitsfindung und -sicherung

eller rent av

Zentrale Lügenanlaufstelle

(alltså närmast det motsatta emot ovanstående)

så kunde man se otvetydiga bevis för DDR-prästen Aleksander Radlers verksamhet. Han var under lång tid Präst i Svenska Kyrkan, och dessutom Antje Jackélens ”biktfar”, studievägledare på Universitetet i Lund, och andlige mentor. Kyrkan blev av med Folkbokföringen i Sverige under 1980-talet, betecknande nog. Folkbokföringsdata hade i en strid ström läckt ut till främmande makt, genom Radlers och andras verksamhet – i alla fall enligt vad som påståtts. Också Antje själv kan ha varit ”IM” eller ”Individuelle Mitarbeiter” som tyskarna säger – och det sk ”Rosenholtz-arkivet” i USA lär innehålla ännu mer material om vad hon ägnat sig åt – liksom många andra tyska eller svenska präster. Så länge DDR ännu fanns – och i mer än tjugofem år – rapporterade Radler flitigt till ”Abedissan i Quedlingburg” (där DDR:s radioavlyssningscentral låg) om svenska präster, medborgare och de som skulle fängslas eller avrättas vid Warszawa-paktens inmarsch – och detta är fakta. Flera studenter, som Alexander Radler lärde känna under sin tid som ”teologiskt verksam” i DDR lär senare ha dött – eller begått självmord i STASIS fängelser, och att det föreligger en klar koppling mellan Jackélens och Radlers värderingar, är också helt klart – men som den fd. Svenska Ärkebiskopinnan själv uttryckt det:

”Sanningen får vi först vet om 50 år”.

Förlita er inte på präster. Inte heller på ”Miljösamordnare i Svenska Kyrkan” även om dessa presenterar aldrig så fina eller så väl friserade siffror, oavsett om de faktiskt tror på vad de presenterar av den heliga Gretas tro.

Allt är inte vad det synes vara – men sanningen finns därute.

Man talar mycket i dessa dagar om ”Risker för Rikets säkerhet”.  Religion – och särskilt Monoteistiska, Totalitära religioner som Islam och Kristendom – eller snart sagt varje religion, som likt Greta-tron gör anspråk på att få styra ett helt samhälle – är en sådan risk.

Ni måste tro mig, goda medborgare – och jag skämtar inte – även om det är sant att Morgonposten nu lagts ned, Rötmånaden anno 2023..