Nu är årets Björnjakt igång, enligt vad dagspress och media försäkrar oss. Inte mindre än 649 vackra och vuxna djur får skjutas, av en björnstam som enligt de senaste verifierade uppgifterna från Naturvårdsverket totalt omfattar kanske ca 2900 individer totalt. Detta innebär att det är helt legalt att skjuta bort ca 22 % av det totala beståndet, och om det sker, skulle det innebära en total kollaps för hela stammen inom några decennier – och att björnen helt försvinner som den allra störste av våra ”fyra stora” rovdjur i Sverige – men nu är det inte så vidare sannolikt, att detta kommer att hända alls.
För det första är det licensjakt på björn det gäller, för det andra är den jakten hårt reglerad av NRV och övriga myndigheter, och för det tredje förekommer knappast någon tjuvjakt, utom bland samer och därmed likställda. Vi skall inte – repetera inte – göra oss för stora illusioner om sk ”Tornedalingar”, ”Ljusdals-bor” eller såkallade ”Naturfolk”.
SORG råder vid Övre Ljusnan, och kring Ljusdal med omnejd. Björn, 32 säger: ”DESSA DJÄVLA AMATÖR-SKYTTAR”
Man har redan hunnit avrätta 166 djur av hela tilldelningen, för jakten måste vara avslutad i alla län senast 1 Oktober, och därefter skall björnarna få vara ifred i sina Iden. Så har det varit ända sedan de gamla Landskapslagarnas tid, sedan vikingatida lagar som de i Norska ”Grágás” och alla lagsamlingar man alls känner till. De Nordiska folken har respekterat björnen – och det enda undantaget utgörs av just Samerna, som praktiserade Vinterjakt, och dräpte björnen vid dess Ide efter att ha väckt den. Något osportsligare får man leta efter, och även 1800-talets storjägare med den invandrade Engelsmannen Llewellyn Lloyd i spetsen kopierade denna lapska jaktmetod.
Såhär gick det till att jaga björn på 1830-talet – men så gör man inte nu…
Till Llewellyn Lloyds försvar skall sägas att han även blev folklivsforskare, och såg till att dokumentera såväl det etniskt svenska som det lapska eller samiska folkets vanor. Och till samernas försvar skall sägas, att de långt in på 1800-talet jagade björn enbart med hjälp av björnspjut – de var alltid försedda med en handliknande slida av renhorn, som den yrvakna björnen lät sig luras av, och bet tag i eller drog undan med ena ramen.
Möter man en nyvaken björn vid idet om vintern ENBART med ett vapen som det här, är det i alla fall SPORT – För då har också björnen en ÄRLIG CHANS !!
Om allt detta och ännu mer kan ni läsa – utförligt skildrat – under rubriken ”I Naturen” ovan – där den Samiska och även Finska samt Nordiska Hedna Björnkulten finns närmare beskriven – för alla cirkumpolära folk har i stort sett dyrkat och vördat björnen, lika ofta som man behandlat den med allra största grymhet. Ainu-folket på Hokkaido i Japan hade också sin ”Björnfest” och sin ”Björnkult” precis som Samer och Nordbor – och så även Nordamerikanska indianer, som dyrkade björnen som gudom eller andligt väsen de också.
Problemet är bara, att Ainus – som visst inte är genetiskt närbesläktade med något annat folk, utom just Asiater – det visar moderna DNA-studier med all önskvärd säkerhet – förstås lät fånga in björnungar och föda upp dem i trånga burar hemma i sina byar, och när björnen var stor nog, åt man upp den efter att ha strypt eller stuckit ihjäl den under rituella former, och så kan ingen björn få leva eller tillbringa sina dagar, eftersom björnar mår bäst av att leva i frihet. Llewellyn Lloyd gjorde precis samma rön, ty han blev amatör-björnforskare och födde upp smånallar, direkt tagna ur de iden där deras mödrar dog, och det gick inte alls bra när björnarna blev stora – man måste skänka bort dem, försöka hålla dem i hägn eller ta livet av dem återigen, så det blev ingen vidare framgångsrik naturvård alls.
Llewellyn Lloyd lät sig – likt en engelsk Lord – åtföljas av sina tama björnar, varhelst han gick…
Det blev en lika dålig ”Naturvård” som den våra Björnjägare utför idag…
Misstaget den nutida ”Viltvården” gör när de släpper diverse mindre kloka ”licensjägare” och till och med tonåringar lösa i skogen är att man förstås ägnar sig åt troféjakt – alla vill åt de verkligt stora, kapitala björnhannarna – men man skjuter också bort vuxna honor i fertil ålder, som det förstås finns många av. Björnungar skjuter man däremot naturligtvis inte – smånallar finns inte i vår svenska natur under hösten – men däremot ungbjörnar eller ”fjolårsungar” som följer sin mor ett extra år – för så kan det ofta gå till i björnarnas värld.
För övrigt k-a-n det också vara så att två eller till och med fler vuxna eller halvvuxna björnar övervintrar i samma ide – och hände detta under en gammaldags jakt med snövinter, så blev där sannerligen liv i luckan. Llewellyn Lloyd och andra björnskildrare har berättat hur björn nummer två oväntat kom rusande – väck ej den björn som sover ! – och slog omkull den förste jägaren – björnens första reaktion är då att bita honom i ansiktet eller över huvudet – med skalpering eller ansikts-skador som följd. Det var just detta som hände i Ljusdal nyligen. Björnen har en mans vett, men tre mans styrka, säger ett gammalt svenskt ordspråk, och det krävs flera skott eller många kulor för att fälla honom. Första skottet dödar som var och en förstår inte alltid, särskilt om det tar illa. Den förvirrade 15-åringen i Ljusdalstrakten försökte slå björnen i huvudet, men blev biten i handen. Björnen valde rätt. Den såg den mindre, halvvuxna människan som ett mindre hot, men fällde den större, som hade ett gevär.
”En misslyckad björnjakt” av den Norske Konstnären Theodor Kittelsen
Björnar är inte dumma. De vill överleva, och de borde ha rätt att försvara sig själva, precis som vi etniska svenskar när vi råkar ut för ”skjutningar” vilket händer allt oftare och oftare nuförtiden.
”Joru nalle. Det tar lite tid innan Achmet, Ismet och lille Mohammed lär sig skjuta på oss, men snart har vi det kriminella människoslöddret här i skogen också… ”
Vad händer då, när man tar bort fertila björnhonor i lämplig ålder och stora, kapitala björnhannar ur skogen ? Kom ihåg, att Naturvårdsverket ökar sina ”tilldelningar” undan för undan, år efter år, i och med att nöjesjakten på björn – för det är för det mesta sådan det är fråga om hela tiden ökar och ökar- och med det också antalet oansvariga eller olämpliga jägare, som sannolikt aldrig skulle ha haft ”licens” eller ”tilldelning” i alla fall.
Björnkött kan förvisso ätas, men det är ganska svårsmält, och inte särskilt populärt på menyn. Inte heller björnfällar att ha hemma framför öppna spisen representerar något större värde, och man behöver inte vara någon ”Galen Greta” för att inse att det inte finns något större ekonomiskt värde i björnprodukter, och björnen är heller knappast något jaktbart vilt som älg eller kronhjort för svensken.
Det har blivit en ”övertro” på att det skulle vara bra att jaga björn. NRV har gett efter för Samiska påtryckningar, precis som vanligt – för industriell ren-näring och bevarande av naturen låter sig icke förenas. Samernas gamla respekt för björnen, när björnar jordades i särskilda ”björnbegravningar” långt upp i fjällen – som Ossian Elgström skildrat i sina nu museala målningar – är borta för länge, länge sen. Samerna i Sverige är inte ett enda dugg ”förtryckta”. De är INTE ett naturfolk, men vallar ren i hundratal och tusental med snöskoter. Det enda de stora renägarna bryr sig om är snabba cash, inkomster, pengar… Och ”samebyarna” där icke renägare knappt har rösträtt på något ”sameting” är inga idylliska små samlingar av kåtor längre – utan en sken-demokrati. Utom i Greta Thunbergs fantasi, och media-propagandan, såklart.
När de stora hannarna försvunnit, vad återstår då ? Jo – allehanda ”ungbjörnar” eller fjolårsungar, som desperat försöker upprätta nya revir, med så många honor de kommer över – eller kan behålla. Dessa ”problembjörnar” söker sig ofta till städerna, till människoboningar, sopcontainers eller vad som helst där de kan hitta föda.
I USA har ungbjörnar setts vandra in på Seven-Eleven för att hitta föda. Man har förlorat kontrollen över populationen – och så återstår bara skjutglad ”rovjakt”..
Björnar är allätare, och de vandrar. De är snart sagt lika intelligenta som oss, men om vi slutar nöjesjaga – och håller ned jakten till ett absolut minimum under noggrann kontroll – vad händer då ?
Jo, erfarna gamla hannar och erfarna gamla honor finns kvar i de stora, etablerade björnreviren – och då kan ungbjörnarna para sig mindre ofta, eftersom de äldre björnhannarna agerar ”poliser” på sitt eget sätt – och slår ihjäl de ungar som inte visar sig livskraftiga, eller som inte är deras. Gamla björnhonor kan värja sin avkomma, och får inte för många kullar, eftersom inga nya björnar kommer till…
Ungefär som i människovärlden, alltså – men något primitivare.
Enligt svensk folktro skulle björn och människa aldrig beblanda sig, utan gå ur vägen för varandra – och det stämmer också. Ser en björn en människa, flyr den oftast, och den sätter sig sällan eller aldrig till motvärn, med mera än att den blir jagad, och inser att den måste försvara sig om livet är den kärt. Så gör också de flesta svenskar, skulle jag tro. I Dalarna och Hälsingland gjorde kvinnorna ofta så att de visade arslet för björnen, ifall de nu alls såg till en björn uppe på fäbodarna – och de tjoade och skrek. Björnarna gillade inte all denna ADHD-HBTQB uppvisning från mänsklig sida, utan sprang klokt nog till skogs.
Det är inga björnar som bedriver organiserat tiggeri utanför våra Livsmedelsbutiker.
Inga Björnar har setts bränna koranen ännu, och ingen björn i Riket har ertappats med att sälja knark till skolbarn.
Björnar genomför inte ”skjutningar” som alla Yash-Wagdahs och Mohammeds likt ”den Kurdiske Röven” och alla hans ”nätverk”
På det hela taget uppför sig den Svenska Björnstammen ganska anständigt, ja bättre än människorna.
I Ryssland jagar Nomenklaturan och de nyrika – Putintrogna eller ej – björn med AK 47 från Helikopter.
Varje land får det slags björnar de förtjänar, men låt oss inte förenkla alltför mycket, ty då fastnar vi lätt i Thunbergeri…
(Seriestrip från ”The Church of the Subgenius” – se rubriken ”Adiafora” här ovan)
Hedniska Tankar 