Etikettarkiv: Uppåkra

Profilbild för Okänd

VARNING – Kristna HISTORIEFÖRFALSKARE härjar i Lund med Omnejd

av

I staden Lund med omnejd har en lokal debatt blossat upp kring tolkningen av ”Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum”. Den kristne medeltidsarkeologen Sven Rosborn vi Malmö museum gjorde för några år sedan stort oväsen om  en viss avsigkommen klerk vid namn Avico – han behandlade egentligen staden Wolin eller Jomsborg i Polen, och inte Lund, men skrev en kristen partsinlaga om Norden under det 960-tal då han förmodligen levde – lika partisk som någonsin Adam av Bremens meningslösa skräckhistorier om Gamla Uppsala – en plats han aldrig någonsin besökte själv, men fick höra om ryktesvägen vid Sven Estridsens hov.

Arkeologiska fynd har förvridits och vantolkats av kristna fanatiker, vars syfte är att förvanska och förfalska den skånska historien. Nu sprids lögner och ”fake news” om St Clemens Kyrka i Lund och utgrävningarna där – de slutfördes redan på 1980-talet – och även groteska påståenden om vilken kristen kyrka som var den första inom Sveriges nuvarande gränser. 

Visst står det mycket intressant om de Nordiska länderna – och inte bara Polen – i ”Gesta Wulinensis” – men kristet källmaterial skall tolkas med försiktighet, eftersom det är lika partiskt som Saddam Husseins eller de Iranska Ayatollornas utsagor om livet i det nutida väst. Det som står i krönikorna måste kompletteras med noggranna arkeologiska undersökningar som inte skall överdrivas de heller, och man måste använda sig av dendrokronologi och Kol-14 analys för att tidsbestämma eventuella träkyrkor – som också kan ha varit Asatrogna Gudahov – numismatik, osteoloi och tjogtals med hjälpvetenskaper förutom det. Rosborn är känd som en populär- och vulgär-historiker av kristet snitt, och har grundat tidskriften ”Populär Historia” som nuförtiden mest är en ”blaska” av till hälften AI producerad karaktär. 

Karta av Sven Rosborn från 2004. Vid Ringen fann man rester av en ”Trelleborg”, alltså en befäst, permanent Garnison och Förläggning för Danakungens Hedna Män !

Hittills har man ansett att Drottens Kyrka i Lund – som byggdes på Sven Tveskäggs befallning och uppkallades efter honom – Drott betyder ju Kung, Regent – är den allra äldsta i Norden, men Stenkyrkan kan omöjligen vara äldre än 1050-talet. De ömkliga resterna av tre små träkyrkor i närheten betyder INTE att det fanns tre kyrkor samtidigt i närheten av Kattesund, och Stortorget i Lund, utan att träkyrkorna brändes ned – av olika orsaker – Egil Skallagrimssons Saga berättar om det hedniska Uppåkras slutliga förstöring, efter att Lunds föregångare som stad hade existerat i mer än tusen år, ja ända sedan bronsåldern. Gudahovet i Uppåkra stod kvar ända till 900-talets slut, vilket är arkeologiskt bevisat.

Sven Tveskägg kristnades först mot slutet av sitt liv, då han var Kung också i England. Givetsvis skedde detta av rent handelspolitiska skäl, och man kan undra, hur pass ”kristlig” han egentligen var. Den äldsta träkyrkan i Kattesund är inte äldre än från cirka 1010-1014 – och har hittills alltid ansetts vara den äldsta i det nutida Sverige. De taffliga sagorna om Ansgars kapell i Birka är hittills ARKEOLOGISKT OBEVISADE trots diverse fanatikers försök att tolka en husgrund med stenar i en liten halvcirkel på ena gaveln nära Hergeirs förmodade Kungsgård vid Kugghamn, Björkö som ”bevis” för det kapell, som bara stod i högst 10-20 år, innan allt återgick till det gamla, och Hedendom och Asatro segrade under Birkas 850-tal. Men – och det är det viktiga – stenar eller en liten husgrund på 2-3 meter lagda i en halvcirkel på ena gaveln, bevisar INGENTING i sig. Detta kan lika gärna ha varit en efterbildning av romerska badhus (de hade absider redan före någon påstådd ”kristus”) – på 300-talet fanns det rikligt med dem i Trier, i Rhenlandet och övriga länder, som visst inte var okända för Birkas invånare, så hypotetiskt kan det lilla skjulet ha varit en bastu eller en badstuga, eller vävstuga, uthus eller vadsomhelst.. (se under ”arkeologi i Sverige” i vårt artikel-arkiv ovan)

Nu har de kristna fanatikerna försökt sig på att vantolka 1980-talets fynd från St Clemens (säg snarare Delirium Tremens ) gamla stenkyrka vid korsningen av Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan istället.  Där har man hittat rester av en stavkyrka ja – tillika en medeltida stenkyrka och en gammal begravningsplats med halvruttna eller skletterade munkar, medeltidsmänniskor från 1200-talet och annat sådant – men vad bevisar det ?

1980-talets dendrokronologiska undersökningar och Kol-14 metod ska man inte lita alltför mycket på, eftersom de kan vara rysligt inexakta. Felmarginaler på 50 – 100 år är inte alls ovanligt – det vet till och med nybörjarstudenter inom arkeologi. Några vederhäftiga bevis för träkyrkans ålder har aldrig presenterats – men populärhistoriker har förvanskat och förvridit. Särskilt ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Ockupationsmakten i Sverige har lagt sig i, och publicerat rena falsarier på sina hemsk- eller hemsidor, som vi inte alls tänker länka till…

Falsarierna har också spridit sig till ”Lunds Turistinformation”, Wikipedia med flera sajter – allt på grund av kristen fanatism…

Bild från en sjaskig bakgård i Lund och ett bortglömt 1980-tal

Såhär ser bakgården ut idag. Här låg inte alls någon ”första kristna kyrka i Sverige”

 Föreningen ”Lunds ideella Turistinformation” har idag gått ut med en dementi av ”Svenska” Kyrkans och andras tramsigheter på Facebook – för det finns fortfarande INGA bevis för att en äldre träkyrka vid St Clemens skulle vara från 970-960 talet, som man på FALSKA grunder påstår. Dateringen motsvarar den tidigaste tidpunkten för vad som verkar några enstaka C-14 eller dendrokronologiska samples – men BEVISLIGEN fanns Gudahovet i Uppåkra, bara några kilometer därifrån, obränt och upprätt stående ännu vid denna tid. Som bekant har man byggt en kopia av det, men bara i halv skala, liksom på pin kiv, för att tvångsmässigt förhindra att nutida Asatroende kan använda det, och för att förminska och förklena allt till en lekstuga för barn. ”Christian Belittlement” eller kristet förminskande alltså, precis som alltid – då hela deras tro bygger på förföljelse av oliktänkande, och ständiga ”omvändelseförsök” liksom alla Monoteistiska, totalitära religioner…

Nya arkeologiska undersökningar på samma plats och samma totalt ointressanta bakgård kunde ge fler bevis, tror den ideella föreningen.

Vi citerar, ur deras inlägg:

Det sitter fortfarande en skylt av metall på planket ut mot Stora Gråbrödersgatan som informerar de som ser den att kyrkan byggdes omkring år 1050. Än har ingen sett någon anledning till att ta ner den.

På 970-talet härskade Harald Blåtand fortfarande över Skåne, och hans Jarl var Guld-Harald, ej att förväxla med Strut-Harald – dessa två var stora blotmän och Hedningar – och i och för sig är det väl inte helt otänkbart att kristendomens pestsmitta – som fortfarande hörjar i vårt land – spreds över till den Skånska sidan av Öresund under 970-80 talen. Skulle man slutligen kunna bevisa, att det funnits kyrkor som är äldre än tidigt 1000-tal på svensk jord, vore det en arkeologisk sensation, men vi Skåningar och Hedningar tar inte ut något i förskott. Numera lever vi med underkastelsens prakt-arslen och något som kallas ”Islam” mitt ibland oss alla, men vi lägger inte upp oss med röven i vädret som de 40 rövarna för den sakens skull !

Många ”lägger upp sig” inför Monoteism, Islam och Kristendom – men det är inte vetenskap… (bilden är skapad med AI)

Profilbild för Okänd

Fram för Flyinges Järnåldersöl !

av

Många är de bryggare, som på senare tid försökt återskapa järnålderns öl och även mjöd. I många fall har det rört sig om svaga och förfalskade kopior, som det Norrländska TILL bryggeriets öl ”Röde Orm” från det fjärran 1970-talet, eller andra förvanskningar, som den ”mjöd” man sedan 1800-talet försålt på krogen Odinsborg vid gamla Uppsala, och som nu också blivit tradition i sig, fast en sentida sådan. Verklig mjöd skall bryggas på enbart Honung, Vatten och Jäst och möjligen inhemska växtkryddor, men ingenting annat; vilket också alla goda människor vet.

Järnålderns öl var dessutom också ofta Mölska, alltså en blandning av öl o-c-h mjöd, alltså en öl med viss möjdtillsats, eftersom mjödet var mycket dyrare och eftersökt än ölet – det innehöll ju honung, medan öl och dricka kunde göras av nästan vilken bonde som helst, bara man hade rent vatten, korn att mälta samt en bra jästkultur, icke förorenad av utländskt material… Det är ju med ölet och kulturen som med människorna. Inhemsk produktion, utan för mycket ovidkommande tillsatser blir oftast bäst..

Visst – det är klassiskt, men tyvärr inte äkta !

Jag har också berättat om de många och ibland kolossala skärvstenshögar, man hittat på olika platser i landet, till exempel på Kungsgården vid Til mitt emot Sigtuna. Forskare har i många fall konstaterat, att det inte alls rör sig om blott och bart ”boplatslämningar” med uttjänta stenar från uppmurade härdar, kokgropar eller så, utan att det faktiskt kan röra sig om spår av forntida bryggeriverksamhet i industriell skala – eller i alla fall med en produktion om flera hektoliter om året. Också nutidens mikrobryggerier kan komma upp i så stora volymer eller än mer, och även de får ju ses som en industriell verksamhet, då de inte alls bara säljer eller tillverkar för husbehov, utan för regelrätt avsalu av öl. Så var det redan på järnåldern, har det visat sig.

Järnålderns öl bryggdes ofta med heta stenar, som man lade direkt i det träkärl där man hade vörten. Man kunde ju inte elda under träkärlet…

I Tyskland finns dessutom fortfarande ”Steinbier” eller brygder som hettats upp med just heta stenar, en produktionsmetod som nästan alla moderna bryggare övergett. Den lämpar sig främst för olika typer av väldigt mörkt öl, även sådant som är bryggt på rågmalt istället för korn, något som knappast alls förekommer nuförtiden, utom i Finland, där den tekniken fortfarande använts. På järnåldern bryggde också många sitt öl med rökt malt, vilket gav en helt annan och mycket mörkare smakupplevelse än dagens ljusa pilsner eller lageröl, vilket är en 1800-talsuppfinning, liksom Carlsbergs jästkulturer – och det måste man komma ihåg.

Stenar – ibland av skiffer – men i vårt land nog av vanlig granit – som man lade i vörtpannan fick också ett lager av den sockriga vörten på sig, och av hettan karamelliserades maltsockret, vilket gav brygden en viss säregen, mycket svagt vidbränd sockersmak. Man använde såklart de gamla stenarna om och om igen, tills de sprack av hettan från elden, och måste bytas ut emot nya, och därför hittar man idag ofta skärvstenshögar, just där det stått forntida brygghus. Det här har få av dagens bryggare tänkt på, när det gäller att återskapa järnålderns öl, men i Tyskland finns det fortfarande bryggmästare, som behärskar den här tekniken.

Men – inte nog med det – i Uppåkra – det nutida Sveriges första stad – har man hittat det första svenska ölet. Därom kunde lokaltidningen i Lund och Lomma ge besked, så sent som igår.

Korn från 400-talet – men gav de verkligen ett ljust öl av pilsnertyp ??

Jag citerar, direkt ur artikeln:

Pors i stället för humle, älgört och rölleka. Det har gett smak till ölet som under ett evenemang kan provsmakas på Uppåkra arkeologiska center utanför Staffanstorp. På orten tror man att Nordens äldsta ölbryggerier har funnits, något som upptäckt genom fynd av brända sädeskorn från 400- till 600-talen. Nu har man alltså tagit fram ett öl med inspiration från vad som kan ha bryggts där för 1 500 år sedan.

– Överlag ligger ölet långt ifrån den moderna uppfattningen vi har av öl. Det finns inget humle i till exempel, för vi har inge egentliga källor på att vi hade det i Skandinavien på den tiden, säger hemmabryggaren Arvid Lindmark som för Pax Brygghus i Flyinge har tagit fram drycken.

Han menar att lättölet har både en rökig och syrlig smak och att framtagningen har bestått av mycket experimenterande.

Forntidens öl var helt säkert inget lättöl, men man skriver här ”inspirerad av” – alla forntidens öl var mörka, som sagt – ljus pilsner är något vi bara har på grund av underjäsning, medan så gott som alla öl före 1800 var överjästa, och jäste vid en betydligt högre temperatur – kanske 12-15 grader – än de moderna, underjästa ölen, där jästsvamparna hamnar på botten (det är därför det heter underjäst – många människor idag förstår inte termerna underjäst och överjäst på rätt sätt – felaktigt tror de att ”överjäst” öl betyder att ölet jäst för mycket, men så är det inte…)

Pax Brygghus i Flyinge ska ha all heder av sitt verk, dock.

Kryddningen med älgört och rölleka – som det växer mycket av i markerna just nu – är mycket mycket gammal. Porsöl var vanligare på medeltiden, då det ansågs ge skarp huvudvärk, vilket bland annat står i visan om Gustav Vasa och Dalkarlarna – men det visste ni väl redan ?

”De äro icke malne säckar
fast I nu säjen så,
det är den ypperste jute,
som stod på Malmens igår,
det är vår fattige jute,
som stod för pilen igår.”

”Jag haver så ont i huvud,
jag gitter ej lemman rört,
jag haver druckit det starke porsöl,
som är ifrån Dalarna fört.”

Skvattram är också en gammal ölkrydda, som skall ge starkt erotiska drömmar. Här i en lokal version från ett brygghus i Västerås…

Det ”Egtved-pigens öl” från Bronsåldern som man kan köpa på Danmarks Nationalmuseum i Köpenhamn är heller inte äkta, utan bara ”inspirerat av…”. I själva verket hade hon inga 15 liter öl med sig i graven, för hennes dryck var ett mjöd, spetsat med vin på tranbär (inte lingon som det ofta felaktigt påstås – se t ex engelska Wikipedia) och därför med en alkoholhalt på över 18 % och dessutom med en mältad brygd, vilket gjorde den till en mycket välsmakande exklusiv dryck, som samtidigt var både vin, öl och mjöd på samma gång – och smakar som alkoläsk eller red bull, spetsad med vodka – enligt Neil Oliver på BBC, som provat en mer äkta kopia… Fröken Egtvedt var, som ni kanske vet, inte den som var den, på sin tid alltså – och gillade att dansa. Därför behövde hon mycket druvsocker från honungen, massor av skvattram (för gissa vad..) och så den starkaste dryck man alls kunde tillreda… Som att begravas med en magnumbutelj av rosa champange i näven – det kräver en viss typ av kvinna för att klara av det… (Mera om Miss Egtved finns att läsa i mina arkeologiartiklar)

Också en öl-drickare i hednisk miljö…