Jag tänkte fråga dig om du kan hjälpa mig med mitt huvudbry… De senaste veckorna har jag försökt hitta allt jag kan om Yr runan, ᛣ. Det jag mest funderar på är uttalet och placering i ord. Det sägs, av Magnus Källström m.f, att den ska uttalas som ett surrande ljud (vad nu det betyder exakt), och i videon jag bifogat nedan så uttalar han ljudet 1:08 in i videon som ett ”shh”-ljud.  Jag har försökt hitta var man fått dessa idéer till om hur den ska uttalas, men inte lyckats hitta något. Vissa säger att det skulle ha något med den Grekiska bokstaven psi att göra.
Inte nog med att uttalet känns oklart, även placeringen i ord känns märklig. Vissa säger att den mest placeras i slutet på ord, men jag har hittat väldigt många ord där detta inte gäller. Likaså har jag sett att vissa hävdar att de skulle ha med plural/singular att göra, men inte heller detta verkar stämma när jag går igenom databasen för runinskrifter.  Dessutom är jag  helt säker på att jag någon gång hört ordspråket ”Yr är tidens namn”. Men jag är oklar på vad de syftade på. 

Det verkar inte heller finnas någon som är säker på vad ”Aur madur Ϸing söker” betyder.  Samt varför man gick från runan Älg till Idegran med ny betydelse  och vände den upp och ned.  Jag blir helt enkelt inte klok på denna runa, och då runorna är så centrala i nordens historia och kultur så stör mitt ovetande mig något enormt! 

Du är mitt sista hopp att få klarhet, så frågar ödmjukast om du någon gång har tid att ge klarhet i detta

Nej, Jalkr- eller Algiz-runan, som den allra först kallades – har ingenting att göra med den grekiska bokstaven Psi, frånsett att det finns ett begränsat antal tecken som med lätthet kan ristas i trä, eller huggas och skäras in i sten – och att det därför finns en helt tillfällig, utseendemässig likhet. Jämför med hur vissa kristna alltid vill förvrida Gifu-runan i den äldre 24-typiga, esoteriska runraden till ett kristet kors, bara därför att den är X-formad, och består av två linjer som korsar varandra – i sin iver vänder och vrider de på allt…

Men – låt oss börja från början. Det finns – i huvudsak – och om vi skippar de allra vildaste, galnaste hypoteserna som aldrig har bevisats – tre teorier om runornas uppkomst. Det ena är det Sydskandinaviska spåret, som för oss till Herulerna och Nordtyskland samt Sydsverige – och Tacitus berömda berättelse om Germanernas kvist-orakel. Vi vet, att vi då är nere kring år noll enligt vår tideräkning, och runorna kan mycket väl ha uppstått där, helt utan påverkan av omvärlden i övrigt – för alla dessa personer som hävdar att Germanfolken inte skulle kunna skapa ett eget alfabete, är och förblir Rasister och ingenting annat.

Den andra teorin för oss till Goternas trakter vid Svarta havet, innan de delades i Ostrogothae och Visigothae – Östgoter och Västgoter. Pietroassaringen, med sin inskrift ”Gutanowi Hailag” (med tydligt mellanrum mellan de två orden) eller ”Det heliga från Goternas Vi” på en Edsring, som syns ovan är bara ett exempel på tidiga runinskrifter – men de går inte längre tillbaka än kring 200-250 enligt vår tideräkning, möjligen något hundratal år före det. Vi har Spådomsapparaten från Pergamon, som Sigurd Agrell skrev om, och Germaner och Goter på högt uppsatta officersposter i den romerska armén. Vi har antikens bokstavsmagi, och det faktum att enskilda bokstäver inte bara var skrivtecken, utan också bärare av esoterisk magi – ja en sorts symbolisk bildskrift – och som vi ska se var det så mycket långt fram i tiden. Att de som satte samman den 24-typiga, äldre runraden visste vad de gjorde, och att de arbetade fram ett helt eget, men klart logiskt – och för dem – närmast vetenskapligt system är helt givet – ifall denna teori är sann. Enligt denna, andra teori fanns en del ytte påverkan, men den betydde nästan ingenting för hur runskriften kom att användas och utvecklas, för den var helt oläslig för greker och latinare i gemen ändå…

Sedan finns vad vi ska kalla den Etruskiska – Norditaliska Teorin om Runornas uppkomst – och den är verkligen spännande. I Alpområdet, och ända in i våra dagars Slovenien – där man hittade Negau-hjälmarna, 300 år FÖRE någon anskrämlig ”christos” – fanns också skrivande Germanska krigare, som otvivelaktigt använde ordet ”Harigast” på sina hjälmar – och det ordet återfinns också stavat på samma vis i den äldsta runsvenskan, 6-700 år senare, alltså under äldre järnålder. Den Norditaliska teorin har råkat i stort vanrykte, och av ”PK-skäl” eller teser om politisk korrekthet, har ingen i Sverige vågat ta upp den.

Istället har vi fått idel Rudbeckianism, och idiotiska floskler från ”Uppsala Runforum” som citerar svenska professorer i Hebreiska från 1600-talet, och ”forskare” som den ökände Henrik Williams, som ibland – i sin vettlösa, måttlösa populism – ställt sig upp och hävdat att alla runor ”bara måste” ha ett semitiskt ursprung, allt allt allt måste komma från Hebreiskan och Medelhavets öknar – ”beviset” man vill använda sig av är Tecknet för Aleph, ursprungligen en hieroglyf från det HEDNISKA Egypten (nej, de var i-n-t-e kristna eller ens Monoteister där !) som kan förenklas till ett upp- och nedvänt Tjurhuvud, och som vi m-ö-j-l-i-g-e-n rent utseende-mässigt kan ana i Ur-runan – först i den äldre runraden (Fä-runan är inte först, utan sist !)

Men – i övrigt stämmer inga runrader knappast alls med några hebreiska eller semitiska skrivtecken – allt det där är bara kristet flum från 1600-talet, när den ”Svenska” Kyrkans förtryck var som allra hårdast, och hade makt över sinnena. Vad som presterats av moderna, vulgär-historiska utställningar på Gustavianum i Uppsala osv imponerar inte alls – utan förblir lögn, floskler- PK-ism – liksom talet om att ”jamen vi har så mycket skinheads och högerextremister i Uppsala”.

Begränsar vi oss till den YNGRE, 16-typiga runraden däremot, 800-900-och det slutande 1000-talets runstenar (där Magnus Källström, onekligen Sveriges mest samvetsgranna och vetenskapligt arbetande runolog lägger tyngdpunkten) , då kan vi tala om en YR-runa, alltså ett upp och nedvänt Jalkr eller Algis, som ju betyder ”älg”.

Ibland har man försökt återge dess uttal – som språket lät under ”yngre runsvenskans” tid med det tonande väsljud eller vokalljud du beskriver att Magnus Källström demonstrerat i ett videoklipp  – och jo – det är helt riktigt enligt alla etymologiska regler och språkliga lagar om hur språket lät – i Östnorden och Sverige, just under de århundradena, ja... Man har ibland försökt transliterera denna 16:e runa i den yngre runraden med R – alltså stora R – ”ek HlevagastiaR” också när man behandlat inskrifter från den 24-typiga runradens tid – och övergångsskedet där emellan – för det fanns aldrig någon ”rak” övergång – men det där är alltså modern typografis återgivning av hur språket en gång lät – inget annat..

Magnus Källström och Riksantikvarieämbetets experter har alldeles, alldeles rätt- om vi utgår från hur de flesta runinskrifter i just Sverige vi har kvar ser ut – men det var alltså inte hela sanningen – och bakom 1000-talet ligger alltså minst 1000 år eller kanske 1300 år av run-historia, runristande, ornamentik och skrivande... Numera har vi inte ett Runverk, men det fanns förslag om att göra ”Runverket” till en särskild myndighet…angående Runforumet och Uppsala Universitet är jag osäker – där finns inte längre någon vetenskaplig korrekthet, bara fria associationer – religion och esoterika är ju en sak – vetenskap en annan..

För övrigt har ju då den yngre runradens YR ibland skrivits som eide, Irr, Eur, Or och annat också på sentida runstavar och kalendrar från medeltiden och framåt, och det rör till begreppen ytterligare.. Då har man blandat ihop den med Idegransrunan, Eiwaz (med tonande Z) i den äldsta, 24-typiga Utharken

I synnerhet ”Wikipedia”kunskap och amerikanska hemsidor på nätet mm kan sätta myror i huvudet på vem som helst – alla oss Hedningar inbegripna – liksom de som inte kan skilja på ”runstenar” och diverse spådoms-verktyg i modern plast – den finns inga historiskt säkra bevis för att man använde runor att spå just så – men man KAN göra det, som bekant – FLERA tecken än en, och flera Gudar än en ger bäst kunskap – allt är inte bara Kristendomens eviga ”Alpha till Omega.

Det är förklaringen – tror jag – och sedan finns ju också detta bruk – också på Göteborgs kyrkogårdar kan man ju få se märkliga stenar, som har runan JALKR-ALGIZ för ”födelse” men ”Yr” – en ”omvänd Jalkr” för död.. ”Fredsrörelsens” beramade ”Peace-märke” – som kommer från flaggsignalering – är inte för inte en Dödsruna i en cirkel… Si Vis Pacem, Para Bellum – och utan väpnat försvar kan hela länder, kulturer och civilisationer dö. Se vad som händer i Ukraina…

Algiz kontra YR – livets och dödens symboler på en modern gravsten – Upprätt stående, inandning = liv, Ihopsjunken, utandning = död ifall vi följer ”Stadhagalder”