En passerad ”Våffeldag”

Jag fortsätter med samma försök till samlande tema och rubriksättning som igår – nämligen Bebådelser, Våfflor och Heliga Jungfrur, vilka på något ytterst dunkelt sätt hör samman, åtminstone i det kristna Sverige. I takt med att solen sänker sig över de nordvästra förorterna noterar jag förstrött att denna blogg fortfarande når upp till ett antal av över 250 läsare per dag, och att den sakta byter målgrupp, och ibland som ni märker flyttar sitt fokus – men med tanke på vilken etnisk minoritet som just drabbats hårdast i antalet döda räknat, och vilket geografiskt område detta gäller – jag bor praktiskt taget mitt i epicentrum – så fortsätter jag på samma tema, som jag nyss berört, på det allra högsta och lägsta av nivå.

Norra Skånes tidningar rapporterade idag -troligtvis med stöd av TT-telegram från vår Statsepidemolog, att ”Flockimmunitet” – detta biologiska begrepp – inte alls är samma sak som en nationell strategi för virusbekämpning. För någon vecka sedan var det ju just flockimmuniteten, som genast skulle inställa sig och bekämpa viruset – men se det tar generationer att uppnå  ute i naturen, och som vanligt är det istället Sveriges journalistkår, som uppvisar ett flockbeteende – och höjer sitt kollektiva Ap-index – även om det inte var om det jag skulle skriva..

På SvD:s debattsidor återfinns spår av en mycket intressant idédebatt om Smittskydd, Smittspårning och ”Drakonisk lagstiftning” som jag redan också berört. Mina läsare kanske känner till att den svenska Smittskyddslagen helt och hållet ändrades 2004, mitt under Göran Persson-regeringens sista år vid makten. Sverige avsade sig då som nation alla legala möjligheter att direktavvisa smittspridande personer redan vid gränsen till vårt land, flygplatser, färjeterminaler, alla inresepunkter. Istället bytte man ut hela kapitlet om karantänsbestämmelser – som fortfarande lever kvar som ett begrepp i folkmun, ehuru oriktigt – emot termen ”isolering” enligt 5:e kapitlet i Lagens helt nya version. Vid den tiden lagen tillkom, fanns en närmast vidskeplig övertro i vårt land på EU:s skyddande effekter – men just Europeiska Unionens roll som aktör i Covid-19 har som vi sett varit i stort sett noll och intet – den har nog inskränkt sig till ren nyhetsbevakning, liksom jag.

De isolerade eller gripna smittspridarna skulle förstås också enligt den nya legala teorin förses med särskilda ombud eller stödpersoner enligt 19§§.., som hela tiden bevakade deras rättigheter, och som såg till att ingen av dem blev kränkt eller orättvist behandlad. Det har förstås stor bäring på vad som händer just nu, där man cirkulerar underliga rykten i närområdet att en hel folkgrupp skulle ha blivit systematiskt felbehandlad, inte fått någon information alls på sitt hemspråk, inte kunnat läsa osv – men det stämmer inte med vad Rinkebys lokale imam – som jag har den största respekt för – sagt i en intervju i SvD – det är faktiskt inte alls brist på information som är problemet.

Vi har hört det förut, och sett det gång på gång. Efter den stora skogsbranden i Hälsingland och Ljusnans dalgångar, där jag själv också deltog i släckningsarbetet, trumpeterades det ut av våra kvällstidningar att det skulle varit ”EU” som räddade Sverige, men allt som fanns och som EU har är i själva verket ett litet samordningskontor på 6-7 personer, högst – och som vivet gick huvuddelen av EU:s brandskyddsresurser till bland annat Grekland och Spanien den gången – Nordeuropéerna fick klara sig själva.

Det blev en högst brokig koalition av enheter från Polen – ett av Europas mest EU-kritiska och katolska länder – samt bidrag från Frankrike, Finland och Danmark som agerade den gången, och det var i högsta grad en ”coalition of the willing” liksom snart sagt allt annat här i Världen.

De politiska ideologier som styr viss sorts lagstiftning, för att inte säga vissa sorters Vice Statsministrar, Rikspolischefer och Partiledare för till och med Centerpartiet, tycks vara ytterst egendomliga idag, liksom Svenska Kyrkans helgonförklaring av Greta Thunberg, en annan ”Helig Jungfru” och ett barnkorståg för dagen, som visat sig haverera totalt, och som helt försvunnit från media i Corona-krisens spår.

Idag skriver Södermanlands Nyheter ett synnerligen intressant reportage om hur Nyköpings Kommun nära nog slängt och avvecklat hela sitt förråd av Skyddsmask 90, bara för att den inte var CE-märkt enligt EU:s bestämmelser, och att det dessutom saknades bruksanvisningar, ungefär som om ingen i Sverige av idag skulle veta hur en sådan mask tillpassas, vad dess olika filter (i princip endast två) kan användas till och vad en sådan duger till. Arbetsmiljöverket måste börja laborera fram och tillbaka, fram och tillbaka med provisoriska bestämmelser om helt otillräckliga, nykonstruerade masker, och så fick det gamla, antikverade, 1940-tals mässiga begreppet ”Folkskyddsmask” genast en ny betydelse.

Moralen för dagen är att man inte ska tro på allt man läser, i synnerhet inte från allra högsta ort – jag förhåller mig som vanligt skeptisk – som den hedning jag är…

En lista över våra vice statsministrar, deras relativa höghelighet, samt andra ”heliga jungfrur” ute i samhället, den barnafödande Annie Lööf icke att förglömma, samt mordförsöket på en känd generaldirektör i Uppsala – jo – SST hade ju faktiskt en sådan – som jag sparar till en annan gång.

Vi får väl se varifrån Covid-19 verkligen kom, nu när den är att räkna som en samhällsfarlig sjukdom enligt Smittskyddsstyrelsen – tillsammans med Ebola och någon enstaka sjukdom tilloch jag får tacka mina stadiga läsare i Kenya, Ryssland, Jordanien och på andra ställen för deras fortsatta intresse – för jodå – jag har som vanligt läsare just på ort och ställe, även i dessa länder – även om jag för den skull inte tappar bort mitt sinne för proportioner..

Vårmåne och Segerblot

Jag har sagt det förut. Och jag säger det igen: ”Vid slutet står segern”.

Få vet varifrån detta citat egentligen kommer ifrån, och även om en del personer i sin fundamentala okunskap skulle börja skrika högt och yla som sinnessjuka och besatta, bara de visste; vill jag bara ha sagt först som sist att jag inta har några politiska avsikter alls med just detta uttalande, som är mycket generellt hållet. Idag är det dagen för Segerblotet enligt den Asatrogna och gamla Nordiska kalendern, för Segerblot infaller alltid på den första fullmånen efter Vårdagjämningen. Just i år, 2019 råkar det slumpa sig så att en sk ”supermåne” infaller, vilket bara betyder att månen är något närmare jorden än vanligt. Nästa gång detta fenomen inträffar är om bara fem år, inte om 68 år som en del mediakällor felaktigt hävdar. Skillnaden i avstånd är inte mer än 0,1 % i verkligheten, och varje någotsånär kunnig fotograf vet att man kan få månen att verka betydligt större på bild genom att fotografera en stor och känd byggnad från ett relativt långt avstånd, månen – som ligger längre bort i bild – kommer då att se mycket stor ut i förhållande till byggnaden, som blir relativt liten – avståndet fram till månen är ju såpass stort, att dess relativa storlek alltid blir densamma, om ni förstår hur jag menar.

Visst, månskivan verkar stor jämfört med Öresundsbron, då den dessutom står nära horisonten, men vad betyder det då, ni okunniga DN-journalister ?

Segerblotet, som vi Asatroende idag firar, skall inte blandas ihop eller förväxlas med Vanadisblotet vid Valborg, som infaller mycket senare under våren. Och vad vi firar är ljusets och därmed vegetationens seger, ingenting annat. De kristna fjantar och dillar en massa om ”obefläckad avelse (ett rent brott mot naturen, och något som inte kan existera där) och ”jungfrufödslar” såhär års. Något mer naturvidrigt och väsensfrämmande är svårt att alls tänka sig, och hur som helst vet de inte, att den sk ”Vårfrudagen” har ett hedniskt ursprung, och inget annat. I Folketymologin blev senare ”vårfrudagen” eller ”vafferdagen” som den uttalades i vissa svenska dialekter senare våffeldagen, och därför äter vi ännu våfflor den 25 mars, men det danska och sydsvenska ”fruedag” blev för lantbrukaren och bonden också ”fröedag” eller Frejas dag, för det var så Hedningarna i Norden förstod dessa kristna griller..

Vårfrun – målning av Anita Lindstrand

 

Kristendomens madonna-gestalt är en ren stöld från de äldsta polyteistiska religionerna i Världen, för exakt samma motiv fanns redan före år 2600 innan kristus. Redan då firade man i det gamla Egypten Isis, en himmelsgudinna med vingar och falkhamn, som troddes göra så att våren kom. Där ansåg man – som nästan överallt i Främre Orienten och Medelhavsområdet, att Solen skulle vara en manlig gud, och inte en kvinnlig, som hos oss. Med tanke på att solen där är mycket mer stark och förhärjande, särskilt sommartid, låg det nära till hands, men här i Norden har vi för det mesta tänkt oss solen som kvinnlig, likt Siv och Sunna. Äringsguden Frej, som motsvarar den Egyptiske Osiris, var för oss en himmelsgud, inte en fruktbarhetsgud under jorden i första hand.

Det finns flera forskare, som på fullt allvar sett en koppling mellan Bohusläns hällristningar från Bronsåldern, och den fullt samtida Egyptiska kulturen. De första böckerna om detta såg dagens ljus redan på 1960.talet, men sedan dess har få vågat utveckla temat. Myten om Isis och Osiris (vars kroppsfärg var grön) handlar om att den senare blev styckmördad av sin onde bror, åskguden Set, och att Isis i sin förtvivlan försökte samla ihop sin döde makes kroppsdelar, som låg utspridda över jorden. Hon saknade särskilt en alldeles speciell kroppsdel, som hade mycket eller rättare sagt allt med den manliga fruktbarheten att göra, för utan den, kunde hon inte leva; och heller inte bli fruktsam. Jag hoppas alla mina kvinnliga läsare är tillräckligt intelligenta för att förstå exakt vilken manlig kroppsdel jag pratar om, för man kan INTE bli med barn genom änglar. Enbart de kristna, som är lite bakom flötet; så att säga, tror att det går till så, och det finns visserligen enstaka kvinnor idag som ännu hävdar rena dumheter i stil med: ”Min pojkvän är minsann en ängel” men i verklighetens värld går det inte till på det viset. Karlar är inga änglar, och inte kvinnorna heller – och vad Isis, himladrottningen, var ute efter, var förstås en riktig karl och inget annat.

Hällristning från Tuvene, nära Tanum i Bohuslän från 1600 år fk. Till vänster i bild syns den behornade Tor, åskguden, ha samlag med sin hustru Siv, solkvinnan. I mitten lyfter Tor ett gravskepp (jfr den Egyptiska solbåten) och välsignar en liggande död man (ja, det syns att det är en KARL, eller hur flickor ?) med lyft hammare. Jämför också den sittande, kvinnliga figuren under liket, vars pose också starkt erinrar om sittande, Egyptiska gudastatyer…

Alla känner vi till myten om Tors fiskafänge, och hur han bar i land jätten Hymers båt, ibland liknad vid en bryggkittel och stor som himmelskupan (det var den som användes för att brygga ölet vid Ägirs gille) efter att ha gett jätten en örfil, så att han damp i sjön. Den ”båtlyftarbragden” har forskare räknat till inte mindre än 60 avbildningar av, bara i Bohuslän – och den Egyptiske solgudens båt, tänktes också fara över himlen, tills den var nära att bli slukad av Aphopis-ormen, eller Apep, de Egyptiska myternas MidgårdsormSom besegrades av Set – också en rödskäggig åskgud, precis som Tor. (läs noga den text som ni får se genom att följa denna länk)

Solkvinnan Siv eller Sunna, Tors hustru enligt Henrik Andersson

Isis letade än här, än där. Ja, hon letade både här och där. Men till sist fick hon ändå tag i den felande delen, och det hon bara m-å-s-t-e ha. Först då blev hon fruktsam. Först då – och bara så och endast så – kunde hon få barn, och så kom våren åter – sedan gudinnan väl väckt liv i sin döde make igen, och fått vad hon var ute efter…. Här ser ni hur det gick till att återsända Osiris mumie till livet, enligt en papyrus från 1800 fk. Jajamen, det fanns sådana papyrusar att beskåda redan då. Intet nytt under solen, ej heller under kjolen, som vi Hedningar brukar säga.

Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart…” lyder en känd svensk barnvisa…

I det gamla Egypten tillverkade man också små bilder av Osiris, och hans mest verksamma del, alltså själva verkansdelen i fruktsamhetsprocesen. Där var det inte som i dagens Sverige, där också små dagisbarn, som utsatts för kristet inflytande redan under den späda uppväxten, förvandlats till ”könsdysforiska” ADHD-offer, bara för att de inte haft några sunda manliga förebilder omkring sig, utan svaga, frånvarande fäder.

Det är viktigt med verkansdelarna !

Hedendomen och de hedniska religionerna har alltid förstått något, som Monoteisterna alltid saknat. De kristna har skällt oss Hedningar för att vara anhängare av fruktbarhetsreligioner, och använt den termen som om den vore en förolämpning. Det är till viss del sant – också Asatron ÄR en fruktbarhetsreligion, precis som alla andra religioner som dyrkar det sanna, goda och naturliga här i livet – till skillnad från kristendomens fokus på synd, plåga, död, skuld och straff. Men det är – som vi ska se – inte allt som hedendomen är, har varit och fortfarande kan vara – även om de kristna, fruktansvärt rädda för allt som verkar sex, som de ju är, som vanligt försökt vantolka alltsammans.

och somliga hedningar har FÖRSTÅTT vad livet går ut på, hur det blir till och vad vissa symboler de facto betyder…

De kristna förvandlade korset till en symbol för avskyvärd tortyr, död och lidande. Ursprungligen stod det för det kvinnliga (upptill) förenat med det manliga (nedtill) och hur nytt liv blir till. Inser ni hur ?

Om inte, så skåda Isis falk som sänker sig ned över Guden – avbildad på samma sätt som på hällristningen från Tanum…

Kristna, Muslimer och Judar har alltid varit rädda för den mänskliga sexualiteten – och särskilt då kvinnlig sexualitet, samt det manliga könsorganet.. Det är ett av deras religioners mest utmärkande kännetecken. De är besatta av en dödskult, medan hedningarna helt skamlöst hyllar livet i alla dess former, och dess rikedom. Och de skäms inte för sig, dessa hedningar – inte jag heller, förresten. Nymoralisterna förfasar sig, och vissa hedningar kan vid Segerblotet bara stanna vid det manliga, och har inte förstått den stora sanning, som i sig innesluter också det kvinnliga elementet, och som betyder fysisk förening med Freja, i tanke, ord eller handling. Hela tiden grips dessa nymoralister av skräck, ja av svartsjuka. Bara tanken på att någon hedning, framför en dator någonstans, eller kanske i sovrummet, har det mycket roligare och har ett mycket rikare liv än de någonsin haft, fyller dem med oresonligt hat och avsky. De spionerar och intrigerar emot sin nästa. De försöker förbjuda och ängsligt fördöma, och därigenom röjer de, att de är snöpta, svaga själar och kristna egentligen – de har inte skaffat sig Hedniska Tankar – helt enkelt.

Men våren kommer att segra, och det gör också pånyttfödelsen och livet. Var så säkra på det, godvänner…

För de snöpta och neurotiska kristna handlar ”passionshistorien” bara om död, lidande och fysisk tortyr. Alla hedningar vet, att verkliga passioner är något helt annat.