Kring ett uppskjutet Valresultat, och en Dagstidning…

Egentligen skulle detta andra blogginlägg för dagen, detta datumden fjärde November, som förstås följer i fjäten på den store Profetens födelsedag, samt Valdagen i USA förstås ha handlat om det Amerikanska Valet – som även i Sverige förutsätts vara en Världshändelse av absolut avgörande betydelse för många år framåt – men – så blir det nu inte.

Den store profeten och hans följeslagare intresserar mig inte ett smack, eftersom jag redan bränt hans bok. Ni kan kalla det en senkommen hämnd för brännandet av biblioteket i Alexandria, en världshändelse som visserligen hänt flera gånger under den mänskliga historiens gång, eller min reaktion på en fullständigt otillräcklig och felkonstruerad månkalender. Som ni kanske vet eller inser, var det ju just den Muslimska månkalendern, samt den förvirring den för med sig, som fick Profetens Födelsedag och USA:s presidentval att sammanfalla – av vad som kan se ut som en kosmisk slump, eller en lustig tillfällighet.

Emellertid, i dagens Svenska Dagblad kåserar en för mig helt okänd skribent, en viss Kristoffer Leandoer – på kultursidorna – om bibliotek och statsministrar, samt en del författare. Han nämner den argentinske författaren Jorge Luis Borges, lustigt nog och liksom av ett rent sammanträffande – för vem kan glömma sådana noveller som ”El Aleph” eller ”Funes med det goda minnet”Borges böcker kommer alltid att stå på min bokhylla, men Koranen och Bibeln kommer aldrig mer att göra det. Herr Leandoer – ty det är exakt så han stavar sig – kåserar också vittert kring höstkvällar i Tirana, Albansk litteratur, och livet i vad som kan kallas en av Europas mest efterblivna öststater, tröttare och fattigare än till och med Stefan Löfvéns Sverige.

Nej, denna bokhylla av Lammhults tillverkning är fullständigt Bibel- och Koranfri.

Till och med under Albaniens 1600-tal, konstaterar han – fanns personer som i bokform kunde komma undan med teser som ”Det Osmanska Rikets Undergång” – förmodligen i samma veva som en hel koalition av Europeiska Stater stoppade Turkarna vid just Wien 16683, eller Wiens portar – ”the gates of Vienna” för att använda en sliten referens, överanvänd i ett helt annat sammanhang. Hans egen tes för dagen är att en god bok är den kortaste vägen till Paradiset, och med det konstaterandet nöjdförklarar han sig.

På samma Dagblads ledarsida resonerar idag Ivar Arpi om Islamismen, de 7 svenska imamerna som ”förföljts” av SÄPO och deras ständiga offer-mentalitet – dessa skäggiga herrar vädjade ju genast till vårt medlidande, och ”kunde” därefter inte utvisas, av synnerligen underliga skäl – och hur ”synd” det var om dessa små imamer.

Jag tillåter mig ett småleende – det är allt jag har att erbjuda inför den sortens ”kulturyttringar” – herr Leandoers kåseri till trots.

Från den store Svetsaren-Ledarens horisont har idag uttalats, apropå Corona-restriktionerna, att den store Ledaren-Svetsarens politik naturligtvis är oerhört framåtsyftande, som vi alla förstår – och att Ledaren i sin oerhörda visdom nu försöker överlägga kring, hur han tänkt sig att det svenska folket skall fira Jul och Lucia, som han uttrycker det. Även jag har som bekant skrivit en hel del kring det ämnet, genom åren.

Jag fäster mig naturligtvis vid den store och högt lysande ledarens minsta ordval och tänkesätt. Det återstår att se, vilka ”uppoffringar” han nu vill ålägga det svenska folket, och vilka former de skall ta, just denna gång.

Vi har ju sett, att den Store, Store Ledaren-Svetsaren personligen velat återinföra Eutanesin som ”behandlingsmetod” vid våra äldreboenden, eftersom hans ordval i ett TV-tal redan i påskas lät förstå, att så var fallet.  För att begränsa oss till själva kärnfrågan, är det i alla fall så jag fortfarande tolkar verkligheten, och vad jag fått höra. Jag tror faktiskt inte, att någon liten Sjukvårdsdirektör i Stockholms Län ensam bär ansvaret för hela den stora ”reformen” även om det är det svar jag fått, via dagstidningarna.

Å andra sidan påbjuds också en hednisk Jul – för redan själva ordet är till sitt ursprung hedniskt – samt en kristen Lucia, som alltså skall firas, men däremot inte en Muslimsk eller Multikulturell ”Vinterfest” som möbelfirman IKEA försökte lura i oss, så sent som förra året.

Jag skriver inte kändis-journalistik, och jag vill inte gå in på den nuvarande Statsministerns privatliv, eftersom det bjuder mig emot.

Jag har emellertid redan sagt och skrivit, samt och synnerligen, att jag verkligen borde försöka uppamma mer medmänsklighet, just vad gäller ledarens person. Hans styvmor har ju dött, fick vi läsa i pressen, och således har även Ledaren-Svetsaren drabbats av en stor personlig förlust – men jag har också sagt att jag haft väldigt, väldigt svårt att alls hysa sådana känslor det verkligen vore klädsamt att ha rörande ledarens person, eller skall vi säga personlighet. Politik är verkligen ett elakt spel.

Sannerligen, Stefan Löfvén är någon, som bara en styvmor kunde älska. Hans biologiska mor kunde det uppenbarligen inte, av skäl som jag inte känner till, men styvmodern var verkligen en styv morsa, som uppnådde den höga åldern av 90 år. Var det närheten till Ådalen, eller kanske den sortens Äldreomsorg, som den store profeten Nikanor Tetralogen – ifall han är bekant – i en vision såg utbredd över Den Övre Kågedalen, som hela tiden svävat framför ledarens ögon.

Tja – vem vet.

Kärnfrågan är fortfarande den, att det under Stefan Löfvéns tid vid makten införts ett system med hart när obligatorisk eutanesi, eller med andra ord ”ättestupa” (en antaget fornnordisk institution enligt de kristna, som det aldrig någonsin funnits några belägg för) och jag funderar alltjämt på vad i den store ledarens uppväxt, som fått honom att se just detta som något helt naturligt, en enkel ”uppoffring” för hans svenska folk, och om det är just Styvmodern som fått honom att fortsätta den Reinfeldska politiken med befolkningsutbytet, eller importen av somaliska analfabeter, sudanska kriminella till Härnösand, eller sådana framstående ”Kulturberikare” som Tishko Ahmed att inleda sin bekantskap med en familjeflicka som Wilma Andersson, för just detta har ju hela tiden varit det bärande inslaget i hela det Socialdemokratiska samhällsbygget, hela den förträffliga strategi Stefan Löfvén tänkt ut för Sverige.

Om den svenska befolkningen genomskådat hans parti – ja då avlivar vi dem helt enkelt allesammans, och anskaffar en ny befolkning någonannanstans ifrån – så kan vi göra ”folk” av dem med, och fortsätta den (S)-märkta Socialiseringsprocessen i vår ”moraliska stormakt” som Svetsar-Steffe uttryckt det.

Jag har i alla händelser valt sida, och det står jag för. Min väg är inte Stefan Löfvéns, utan snarare Ivar Arpis, ty denne är något av en idealist, och upplyser oss för dagen om en svensk nobelpristagare, som hette Per Lagerkvist, ifall han nu är bekant – samt de ideal – ”oberoende liberala” han faktiskt stred för. Herr Arpi är idealist, förstår ni – och det är jag med – men jag har helt andra ideal än vissa.

Kanske det vore klädsamt, att berätta lite om min egen familj och bakgrund till sist, nu när vi berör ämnet ”uppoffringar” –

Den store, store Ledaren har ju sagt, att han oundgängligen och inför Julen kräver mer mer mer sådana av oss etniska svenskar.

Min egen far lyckades på sin egen dödsbädd intala sig själv, att detta med att utnyttja överskottsvärmen från landets Krematorier till att driva elnätet – bland annat i en stad som Linköping – vore en god och förträfflig sak, en verklig framtidsplan. Jag har redan berört detta ämne i ett litet kåseri kallat ”Fjärrvärme och Kroppsvärme”, som ni kan hitta på denna blogg Återanvändning var ju redan då tidens honnörsord, enligt tidningarna, och driven in absurdum, var detta en plan, som inte stod Thunberg-sektens många griller efter.

Också döende lyckades han inbilla sig, att det vore en bra och stor tanke att så att säga samt bildligt talat överleva eller rättare sagt fortsätta leva via elnätet – och han hade tanke-kapacitet och sinnesro nog, att verkligen få sig själv att tro på en sådan tanke i mer än ett par minuter, vilket tyder på en hel del fantasi och föreställningsförmåga, som inte ens Statsministrar kan ha eller hysa.

Då skulle han kunna finnas med hos varje studerande i dunkelt upplysta studentlyor och arbetsrum, i sjukhus och skolmatsalar, ja symboliskt i trånga stabsutrymmen, där självständiga diesel-elverk fortfarande puttrade och gick i vinternatten. Han var en fanatiskt trogen statstjänsteman och jurist, parti-trogen ut i fingerspetsarna, ateist dessutom – intill sin sista dag, intill allra sista andetaget.

Där – om någonsin – kan vi tala om begrepp som partilojalitet, samt en idealism, värdig krigsmän och soldater.

Själv har jag som sagt fått se – på nära håll – vad det slaget av idealism, kateder-socialism och annat kan leda till och kommer leda till, Valutgången i USA till trots – och mina ideal ligger inte åt det hållet heller – ty det vore brist på humanitet.

Av sig själv har man rätt att kräva en hel del, det är sant – och det gör kanske Herr Löfvén också – på många sätt.

Men vad som passar för Per, passar inte för Pål – med ett svenskt ordspråk – men på förlegade ideal, som inte längre stämmer med verkligheten – kan man inte längre driva en stat – och den sortens uppoffringar som Herr Löfvén nu fodrat, kan inte åläggas åldringar eller civilister.

Min son, vet du inte med hur lite förstånd Världen styrs”, sade en gång Axel Oxenstierna, av somliga kallad den svenska statsförvaltningens fader. Han lär till och med ha sagt det på latin, vid den Westfaliska Fredens instiftande, om ni vill veta.

An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur.

 

 

I vilket SVT och UR säger sig vilja förklara Asatron för de minsta

Nu när Greta Thunberg snart skall utses till chefredaktör med enväldig makt över hela DN, enligt vad just den landsledande tidningen deklarerat, och dess kritiker samt en viss annan landsledande tidning också kommenterat, kan man resonera ganska mycket om det svenska samhällets fortsatta infantilisering, och om man egentligen vinner någonting på att dra ned saker och ting till barnens nivå, vilket man tyvärr ibland måste göra, med uppenbar risk för att bli pinsamt övertydlig.

Emellertid – för dagen har något helt annat fängslat mitt öga. UR, den gamla Utbildningsradion, och Statstelevisionen SVT har beslutat sig för att återlansera någotslags digitalt utbildningspaket, som man säger skall vara riktat till årskurs 4-6 till 6, och utger för att vara en seriös skildring av Asatron som religion, eller vad nutidens skolelever behöver veta om den.

Vad man får, är en helt vämjelig produkt, eller ett exempel på illa gjord ”infotainment” med idel faktafel av de allra värsta slag, tendentiösa parodier, förnumstiga, lekskolemässiga påpekanden från ett slags ”fornsedisk” programledarinna som redan i det första, inledande programmet får sitta och tjata och tugga kristna fraser som ”Det gick inte att lita på de gamla gudarna” och annat fördomsfullt tjat.

Övning i konstnärlig sakframställning eller folkbildning ? Vilken sorts varelser var Ymer och Audumbla ?

Urjätten Ymer liknas vid ett drägglande spädbarn, eller någotslags förvuxen jättebaby, och så fortsätter det, hela programserien igenom. Man gör inget annat, utom att försöka inpränta just kristendomens allmänna förträfflighet, samt att den Nordiska kulturen var en underlägsen, mindervärdig kulturform, som man gör bäst i att snarast vända sig bort ifrån. Det är huvudsumman av det hela.

Nu har just jag inte haft tid att ta del av hela denna kväljande programserie i dess helhet, och jag kommer nog aldrig göra det heller – är jag rädd – men jag har en del medömkan med de skolelever, som måste genomlida det hela, och försöka dra faktamässiga slutsatser ur vad de sett, ifall undervisningen i de svenska skolorna ännu skall kännas meningsfull.

Dåligt och taffligt gjorda animationer, som till och med en första års elev från Medialinjen på Botkyrka Gymnasium kunde ha gjort bättre. Patetiska försök att lägga in ”spännande” musikslingor, likt vilket dataspel som helst – vilka bara stör och förstör speakertexten, enerverar och irriterar. Under mitt eget 80-tal och uppväxt på 1970-talet hände det då och då, att när dåtidens garanterat (S)-märkta lärarkår enligt läroplanen skulle behandla ett ämne de inte alls behärskade eller förstod sig på, så kunde det hända att de tog fram en filmprojektor eller det senaste inom dåtidens audiovisuella teknik – den allerstädes närvarande OH-projektorn eller ”tjänstemannarespiratorn” som den också kallades.

Minnes i Pogo Pedagog ??

Resultatet var att eleverna fick total avsmak för alla såkallade ”orienteringsämnen” och att man grundligt förstörde all nyfikenhet, alla egna initiativ, eller alla försök till lärande, ens från de verkligt få intresserade individernas sida..

Självfallet var det också precis det låga utbildningsresultat, som vissa inom den dåvarande samhällseliten tänkt sig att folkets stora massa borde ha, enligt det politiska system de dåförtiden ville införa.

Även andra än jag har märkt samma tendenser inom det vi kan kalla nutida infotainment. Professor Dick Harrison har i flera artiklar under de senaste veckorna angripit de rena osakligheter, faktafel och absurda förvanskningar, som TV 4:s nya programserie ”Drottningarna” som säger sig behandla alla Sveriges drottningar.

Programserien är inte alls vad den utger sig för att vara. Den fullkomligt osannolika svartmålningen av Erik XIV är bara ett exempel, den fullkomligt idiotiska speaker-texten om att Drottning Kristina skulle ha besökt ”Vatikanstaten” en annan.  Vatikanstaten bildades först på 1900-talet, och vad än Kristina må ha haft för katolska sympatier, förkärlekar eller griller, kan hon följaktligen aldrig ha besökt den.

Det hela blir slutligen lika groteskt, som när man låter Greta Thunberg stå rakt fram i media och påstå att ”fler människor Världen över dör i naturkatastrofer än någonsin förut” vilket är en stor och uppenbar lögn, och fel i sak – liksom de flesta andra av de repliker, man drillat och tubbat henne till att säga.

Det är naturligtvis svårt att säga varifrån hela detta faktaförnekande, alla dessa fullkomligt falska bilder av den rådande verkligheten kommer ifrån. Vi skulle möjligen kunna skylla dem på någotslags Donald Trumpsk tendens, på allmän populism, på medias sätt att fungera överhuvudtaget, på diverse teknikaliteter kring moderna media, internets effekter på samhället – ja vad som helst.

För tillfället och för dagen slutar jag min kortfattade analys av ämnet med att FULLSTÄNDIGT döma ut UR:s senaste satsning ”Odens Rike” som fullständigt odugligt i fakta- eller utbildnings-sammanhang.

Finns numera på ”Vimeo”. Ratas – bör inte visas eller ses !

Jag vet inte om jag verkligen skall skjuta skulden på det oberoende (?) produktionsbolag som producerat alltsammans, Statstelevisonens inköpsavdelning eller någon annan instans, men jag skulle aldrig någonsin rekommendera att ni ser den här programserien, ens med era barn. ”Religion är ingenting för barnrumpor” har jag sagt och skrivit, och det stämmer fortfarande.