Jag har skrivit och sagt det tusentals gånger. Jag har varnat er. Jag har försökt få er att tänka, och uppmärksamma givna faktum om vad slags Värld vi lever i, och hur den de facto fungerar.
Man har försökt mörda Salman Rushdie, återigen…
Motiv, liksom skadeläge lär fortfarande vara något oklara – enligt svenska media, men till och med SVT eller Statstelevisionen uppmärksammade det hela i sin sedvanliga 19.30 sändning, vilket även det är en händelse, som ser ut som en tanke.
Men – SÅDAN ÄR MONOTEISMEN.
Sådan är Islam, och ”sådana kristna har vi, sade bonden om svinen” för att nu citera ett gammalt gott svenskt ordspråk. I DN har en kåsös redan gjort kommentaren att dessa Satans Mördare fortfarande är dödligt rädda för Salman Rushdie och alla hans verk, just därför att han är författare, en tänkare och till på köpet underhållande – som alla Polyteister.
Monoteisterna fruktar just en sådan man mer än allt annat, men han påstås ändå leva, trots ett knivhugg i halsen. Kom också ihåg vad skrivit om Kung Radbod, så sent som igår – och om Valhall och Brage. Sådant kan inga Monoteister någonsin begripa.
Salman Rushdie växte upp i Hinduismens Bombay, och därifrån har han hämtat många impulser, kanske fler än också han själv torde ana. Han må ha tillhört en muslimsk familj i kulturellt hänseende, men är nu och för alltid utesluten ur Islam som religion via fatworna, mullorna och allt det andra.
Enbart en feg niding kan angripa en vapenlös man, och hugga honom minst tjugo gånger, oavsett var nu huggen träffar, och om de utdelats bakifrån eller framifrån.
Men sådan är Monoteismen, och Islamister är mestadels fega hundar allesammans. De når aldrig Valhalls härlighet, men är utestängda därifrån. Salman Rushdie däremot, kan om han så vill tänkas sitta vid Brages eller Braghes högra sida. Go Bragh !
Mer hovsamma forskare som Laila Kitzler och inte minst den svenska runologins Nestor Magnus Källström vid Riksantikvarieämbetet – RAÄ – är ännu fullt verksamma, och finns i landet.
Som jag redan förklarat har Henrik Williams dåligt reda på sig, då han inte ens är medveten om källor som Tacitus (en av de äldsta källor vi har – han nämner i och för sig inte runor i klartext, men nämner att Germanerna tog tydor av grenar eller pinnar från fruktbärande träd, som var märkta med någotslags tecken) och dessutom de Anglosaxiska, Svenska, Norska och Isländska såkallade runpoemen – för av SAMTLIGA av dessa källor framgår klart och tydligt, att runor kunde användas enskilt – också för spådomskonst – och att de HADE esoterisk eller till och med magisk innebörd, trots vad som står på Uppsala Universitets officiella hemsida.
KÖP inga Ruttna Williams päron. TÄNK SJÄLV – och inte minst – TA REDA PÅ FAKTA istället !!
Som jag också berättat för er under avsnittet ”Runor” här ovan finns det så många helt klart magiska eller esoteriska inskrifter, alltfrån Björketorpsstenen i Blekinge, Rökstenen i Östergötland och Vävbrickan från Lund som gör att Henrik Williams påståenden framstår som skäligen skrattretande och löjliga.
Till och med en elevuppsats som han själv varit handledare till bevisar hur fel han har.
Den största delen av de inskrifter fru eller fröken Holm går igenom härrör från ”Bryggen” i Bergen, och kommer alltså från Medeltiden eller Norges 1300-tal, men hon tar även upp rent Vikingatida inskrifter från hela Norden, och diskuterar innebörden i ord som ”Ragr” eller ”Aergi” vilka båda två betyder vrede, och även används i den betydelsen i flera inskrifter (den ovan nämnda Björketorpsstenen är bara ett exempel) men enligt många forskare kan dessa två ord användas för frihetskränkande otukt, rövknull, undergivet bögeri och fjollors levnadsmönster i allmänhet. Omanlig svaghet var inget man gav statsbidrag till under Vikingatiden. Man tog tvärtom starkt avstånd från det, eftersom man redan då insåg att det inte gagnade det uppväxande släktet och samhället i allmänhet.
Vill man följa Asatrons väg, så är det inte någon ”forn sed” att bejaka offentligt rövknulleri, eller låta sig rännas i röven. Det framgår klart och tydligt av de inskrifter Carita Holm analyserat, även om hon ibland förfaller till sk ”Genus-teori” (anus-teori vore ett bättre namn – det är ju där denna egendomliga teoribildning från 2000-talet har låtit sig födas..) och påstår att ”människor var queer på medeltiden” vilket är en ren självmotsägelse och dessutom fel i sak, eftersom begreppet inte ens var uppfunnet då. Begreppet tillhör helt och hållet 2000-talet, och den kristna kyrkan tog också skarpt avstånd ifrån alla former av homosex, tidelag och liknande – sådant var belagt med dödsstraff enligt Bibeln – och antingen räknades det som ”synd” eller ”sinnessjukdom”. Detta är tyvärr fakta, oavsett vad nu vissa auktoriteter anser om det just idag, och det faktum att den kristna medeltiden inte var särskilt tolerant härvidlag går faktiskt inte att ändra på – om nu sanningen ska fram – och det ska den..
Carita Holm resonerar också kring det juridiska begreppet ”Nid” – oavsett om vi talar om Tungonid, Tränid eller Nidstänger – företeelser som var förbjudna åtminstone i de isländska och norska lagsamlingarna, och vad tungonidet angår var straffbelagt också i svenska lagar, som den Äldre Västgötalagen.
Att kalla någon för ”ödug-gygja” eller en utlevad gammal häxa, ”rasshål” eller ”sterda” (stretande pederast) eller ”bög” rätt och slätt räknades som en svår förolämpning, och kunde resultera i dryga böter eller en väpnad uppgörelse. Därför var de inskrifter Carita Holm nämner nog inte ”vardagliga” utan något man såg mycket allvarligt på. En del av dem är också av renodlat magisk eller esoterisk karaktär, dvs de hade en fördold mening, som inte genast skulle framgå för alla och envar, vilket hon också själv konstaterar i sin uppsats.
Från Lund kommer följande inskrift, som bara och endast bara kan tolkas på rätt sätt, om man har kännedom om Sigurd Agrells teorier om Talmagi och just magisk – esoteriska inskrifter:
SIGNUM: DR EM85;533G
TRANSLITTERERING: a) mmmmmmmmmmmmmmmmmm
b) fuþ mmmmm(m)
TOLKNING: a) … b) <fuþ[ork]>(?) …
ÖVERSÄTTNING: A-sidan saknar översättning, b) <fuþ[ork]>(?) …
LITTERATUR: MacLeod & Mees (2006:52); DR: Lund-benstykke 33
FYNDPLATS: Lund, kv. St. Clemens 9
DATERING: Sen vikingatid
Ristaren har ristat en M-runa ur den yngre runraden inte mindre än 18 gånger på en sida av ett runben, och sen ordet ”Futh” eller med andra ord Fitta samt sex stycken M-runor, varav den sista skadats och blivit ofullständig. Man skriver inte bokstaven M 18 gånger eller 6 gånger efter varandra utan avsikt, eftersom det tar tid att rista i ben. Denna inskrift är helt klart runmagisk, och den blir bara begriplig, om man vet att NIO är ODENSRUNANS TAL och att 3 x 6 = 18, liksom 2 x 9 = 18 medan talet 6 står för den första av Frejas runor i den äldre runraden, alltså Gifu-runan, gåvorunan – och visst är även en fitta ett slags gåva..
”Veten I än, eller vad ?”
Två gånger nio, vidare – kan tydas som en Thurs-runa gånger Naud eller nödvändighetens, ödets Odensruna, och är alltså i sig en beteckning för magi. Talet 18 betecknar också i sig själv hästrunan Eh – en annan Odensruna, och en runa som ”sätter igång” någonting eller antyder framåtriktad rörelse. Den sjätte runan i Utharken är Gifu, och den har vi redan berört – kombinerat med Ass-runan eller Asarnas tretal ger den meningen ”gåva från Asarna” vilket är ganska magiskt, det också.
Meningen med alltsammans var alltså att frambesvärja det vi kallar ”ast” eller ”unnr” på Vikingatidens språk, alltså sex, eller fysisk kärlek – mellan man och kvinna, nota bene. Något man unnar sig, alltså – vilket ordet Unn utvisar.
Det finns också enklare runiskrifter av samma slag, som är helt utan magi, och som väl antagligen ristats av olärda, men längtan efter heterosexuell kärlek uttrycks i dem på exakt samma sätt.
Kúkr kyss kuntu, kyss!
Ja – så står det på ett runben från 1000-talets Oldenburg, och ”kuntu” eller kunta är samma ord som modern engelskas ”cunt” ifall någon av er nu inte visste det…
Men vad tyckte Rannveig själv om det hela ?
En helt monumental inskrift hittad under brandlager 5 i Bergens Brygge (bevisligen från 1200-talets första del) lyder:
Rannveig Rauðu ska[lt]u streða/serða. Þat sé meira enn manns[r]eðr ok minna enn hestreðr.
”Rannveig den Röda skall du stretande bestiga. Då skall din kuk vara förmer än än manskuk, men mindre än en hästkuk!”
Sålunda lyder inskriften – Rannveig var uppenbarligen en rödhårig kvinna, som hade sina önskemål i sänghalmen. Hon tyckte om stora och väl formade lemmar, helt enkelt – men alltför stora skulle de inte vara enligt hennes smak !
Hör där, ack ni hedna och ni ludna !Gack även ni, och gör sammalunda !! Säg inte annat än att runmagi är ett fascinerande ämne, och glöm nu inte vad som står i Egil Skallagrimssons saga om slikt. Egil kom till en gård i Värmland, där en dum och olärd dräng försökte rista runor för att få pigan i huset att bli förälskad, men han ristade antagligen runa nummer 5, Kaun-runan, som inte bara ger ”Astar-ild” eller Astrild, alltså kärleks-eld, utan också feber – och flicka blev mycket riktigt svårt febersjuk, tills Egil fann det runben som gömts under hennes säng, och skrapade av de felaktiga runorna.
Nog EXISTERAR Runmagi de facto, och det har vi BÅDE rikhaltiga arkeologiska bevis och sagornas skriftliga vittnesbörd som talar om för oss.
Hedniska Tankar 