Profilbild för Okänd

Hedniska Tankar vid Börje Salmings död

 

In Memoriam ! Nu hos Tor i Trudvang – troligtvis !

Ingen sann och äkta etnisk svensk kan ha undgått att höra det genom media. Hockeylegendaren Börje Salming är död, och landssorg borde proklameras enligt alla oss hedningar, ty han var en äkta kämpe. Genom sin färdighet på isen och i rinken gladde Börje Salming miljontals människor världen över i nära trettio år. Även i Toronto – han spelade över tusen matcher för Toronto Maple Leaves – lär människor minnas honom, och kransar lär ha nedlagts vid hans monument och staty, som man där i staden rest till hans och Sveriges ära. Nu är han hos Tor i Trudvang och kan vila ut efter en hård kamp emot ALS, en hemsk och obotlig sjukdom, som långsamt förtär människan. Hos Tor och Siv, samt deras barn Magne, Mode och Trud återfår Börje Salming sin ungdom och sin förra kropp, ty där finns inga sorger, och ingenting skall mera fattas honom.

Ni må veta att i Bilskirnir, Tors egen hall, finns mer än 540 rum, och att många män dväljes där, som numera inte är bland de levande. Om inte, så är Börje Salming säkert hos Idun och Brage i deras salar, för Brage; gudarnas skald räknas som en stor idrottsman, tillika med alla andra skalder, för skaldskap höll de gamle också för att vara en viktig idrott. Därför är nu Brage en viktig gud för alla idrottsmän, och som alla vet också namnet på en idrottsklubb i Sverige, även om Börje Salming för sin del aldrig spelade i den.

Idun och Brage enligt Nils Blommér, 1846

Och Idun är den eviga ungdomens gudinna, tillika över äpplena och Julen, därför att idrott gör sinnet ungt. Man påstår felaktigt på Wikipedia att Börje Salming skulle vara same, vilket inte stämmer. Ingen man, som vägt över 95 kg och varit 185 cm lång kan räknas dit, ty så långa eller grova i kroppen blir aldrig äkta samer. Svenskar blir det däremot, och Börje Salming var också etnisk svensk, fastän han var född i Jukkasjärvi.

Ej med klagan skall ditt minne firas” är en lämplig devis, och därför vill vi påminna er om en gammal hockey-vits, för de Asatroende kan le och skratta även inför själva döden, eftersom vi vet att vi går till en bättre värld tillsammans med våra gudomar, och den världen kan inga försmädliga kristna ta ifrån oss.

Och hockey-vitsen går såhär:

Två herrar möts på en flygplats.
Då säger den ene: ”Vart skall du ?
Den andre svarar: ”Till Toronto !
Till Toronto, där bor ju bara avsigkomna gamla strippor och hockey-spelare...”
och den andre säger: ”Säg inte sådär, min fru kommer faktiskt från Toronto….”

Då svarar den förste rappt, lika rappt som Börje Salmings slagskott:

Okej okej – Men vilket lag spelar hon i ?

”Okej okej – Men vilket lag spelar hon i ?

Profilbild för Okänd

Läsning ur Penu Proverbiale #2

Och nu fortsätter vi vårt återgivande av gamla svenska ordspråk ett tag till..

  • Gammal Kiärleek rostar intet.
  • Galen Kohna, som lastar sin qweed (kved betyder moderliv, för de som inte visste…)

  • Gambla Wänner och gambla Wägar swijka intet giärna (jämför om vägen till en väns boning i Hávamál)
  •  Gammal Rääf går intet giärna på Nätet.
  • Gambla Wänner och profwat Swärd, Ähre i nöden Gullet wärd.
  • Gullet pröfwas i glöd, och wänner i nödh
  • Gambla skal man ähra, dhe vnga skal man lähra  (belagt sedan tidigt 1300-tal)
  • Gemeene bästa är högsta Laag.
  • Giord giärning, haar ingen wändning.  (från Olaus Petris Domarregler, 1540 talet)
  • Giör som du wil haa giordt igen (den sk ”gyllene regeln” som fanns i hedniska religioner långt före kristendomen)

 

  • Giöra nittan gånger wäl, och dhen tiugonde illa, så får man skam för allt.
  • Godh krook måste krökias i tijdh. (sedan 1300-talet eller tidigare)
  • Gott nogh, skijtit Smör åth siuka Hundar.
  • Halffgiord giärning bör hwarken lofwas eller lastas.

 

”Siuk Hund ?”

  • Handla ährligen och swara djärfligen.  (jfr Hávamál)
  • Han måste haa mycket Miööl, som wil stoppa hwars mans Munn.
  • Han duger intet til Skogz, som räds för hwar buska (sedan 1300-talet)
  • Han druncknar intet som hängias skall.
  • Harm giör Helfwete. (sedan 1450)

  • Hastigh rijkedom giör mannen misztänkt. (sedan Menander, 290 före kristus)
  • Hemma är hwilan bäst.
  •  Hemligh haatare, är wärre än en vppenbar Fiende (jfr Egil Skallagrimsson i ”Sonartorek”)
  • Herregunst och Aprils wäder, Dhe skrifwas bådhe medh en fjäder. (jfr Hávamál om vädrets skiftningar på en månad)
  • Herrar och Narrar, haa frijdt språk.
  • Hiälp dig sjelf, så blijr du och hulpen. (jfr Hávamál)
  • Horungar haa bästa Lyckan.
  • Hoot dräper ingen. (sen 1300-talet)
  • Hunger giör frwsen Älskog.
  • Hunden som mäst skiäller, han bijtz minst
  • Jagh weet hwadh iagh haar, men intet hwadh iagh får.
  • Icke alt sannt, som sanning är lijkt.

 

  •  Icke alt Kongzord som Drottningen talar. (jfr Hávamál om kvinnans ord i sängen)
  • Icke twå domare på en saak
  •  I dhet Wattnet man minst troor, får man snarast Fisk.
  • Ingen föddes mästare.
  • Ingen Barnaleek, när gambla Gumman dantzar.
  • Intet är så nytt, som icke förr är skedt.
  •  Jw meer man stryker Kattan på ryggen, jw meer sätter hon vp Rumpan.

 

Profilbild för Okänd

Läsning ur Penu Proverbiale

Idag är rätta dagen för Alvablotet, som tidigare meddelats. Första Fullmånen i slaktmånad eller November är inne. Det firar vi med några gamla svenska ordspråk ur samlingen Penu Proverbiale av Christofer Larsson Grubb, en lärd landshövding i Kalmar län som blev hela 87 år gammal. och som genomlevde nästan hela Sveriges stormaktstid. Samlingen utkom år 1665, men innehåller mängder av svenska ordspråk som kan föras tillbaka till minst Medeltiden, då de först blev nedtecknade, och som nog egentligen är Hedniska, förutom att de speglar folklynnet i vårt land:

  • Aas lockar Örnen vth  (belagt redan 1604)

 

  • Abbothen bär Thärning, så haar Muncken godt speel
  • Aff Eelden blijr man bränder, och aff Skiökian skämder.
  • Aff skadan blijr man wijs, men icke rijk.
  • Agelös lefwer, ährelös döör. (belagt sedan åtminstone 1300-talet)

  • Bannor bijta intet til Beens (belagt sen åtminstone 1300-talet – jfr Kurt Vonneguts amerikanska version: ”Sticks and Stones might break my bones, but mere words cannot hurt me”)
  • Barn giör så i Byy, som dhet är hemma waant (belagt sedan 1100-talet)
  • Alle mans vän är Allemans Narr
  •  Blandar man sigh i Draaff, så blijr man ätin aff Swijn;    Blandas man med Gull, så blijr man lagd i Skrijn (belagt sedan 1440)
    Dhet är icke strax sommar med en Swala
  • Dhet som giömmes i Snöö, kommer vp i thöö.
  • Dhet Ögat seer, dhet troor och Hiertat.
  • Dhet är intet borta som man gieer sin grijs.
  • Effter Regn kommer Soolskeen. (belagt sen 1440)
  • Egen härd, är Gull wärd. (finns även i Hávamál, dock i annan version)
  • Egennytta, är en bottnlös Bytta.
  • Elack Giäst som drifwer Wärden vth. (finns även i Hávamál)
  • En Fader föder mång Barn, men mång Barn kunna icke föda en Faar.
  • Ensamt är ledesamt. (finns även i Hávamál, dock i annan version)
  • En arm högfärdigh brwkar hin hååle til arslezwiska

 

  • Faderen måste altijd giee Barnet nampn. (bevis för Knäsättning enligt Asatron)
  • Fager Ord mätta intet Magen.
  • Fast Åsnan blijr klädd i Leyonehwd, så förråda henne doch öronen.
  • Fattigh man feelar något, men dhen girige alt
  • Flere äre dagarne, än kårffuarne. (belagt sedan 1450)