”Efter Midsommardansen” är titeln på en dikt av Bertel Gripenberg, en finlandssvensk poet som alla numera fördömer, och ingen egentligen känner till, mest för att de aldrig läst vad han skrivit, eller hur han på sin tid kunde rimma ”gick i dansen” på ”fördes bort med ambulansen” i en och samma Midsommar-dikt, och  i åter en annan dikt om en annan Midsommar på den finska landsbygden kunde beskriva ett Frejdigt bondslagsmål och utbrott av vrede på ett slags dansbana.

Monoteisterna firar med ”Imamens lilla kråka – en Idyll, så menlös så den bräker… OCH ÄN SLANK DE NER I DIKET (Bildkälla: Sydsvenskan)

I det förra inlägget – och några inlägg före det – har jag skrivit för er om Yngve-Frej och hans kraft, samt vad Frej och Midsommar verkligen står för – samt om vredens princip, som väl rätteligen tillhör Tor. Ni får överse med att det förra inlägget var skrivet så, att jag nästan talade i gåtor; vilket förstås var helt avsiktligt, och utan att det skulle gå för mina läsare exakt vilken person och exakt vilket slags sammanhang det rörde sig om – men förvisso finns det mycket som man kan bli verkligt vred och arg på, här i Midgårds grönskande dalar.

Statstelevisionen SVT och ”Sydsvenskan” velat ”sälja på” oss medborgare en massa Monoteistiskt strunt i form av ”Imamens lilla kråka” eller hur Islamister och Kristna nu skall fira Midsommar ihop framför Kyrkéer och Moskor eller vad det nu i framtiden skall få heta – sk ”religiösa centrum” av det slaget finns redan sedan många år i Fisksätra, efter vad media påstår.

Jag vill bara som etnisk svensk och Nordisk Hedning – samt Humanist – säga att jag fullständigt betackar mig från att delta i den sortens arrangemang, både nu och för all framtid. Jag vidhåller min Polyteism, vidhåller allt jag sagt om min andliga samt intellektuella inställning i den här bloggen och äcklas därför svårt av vad jag sett, liksom jag äcklas över att tvingas återse en ”speciell” individ ur mitt förflutna på garanterat fel plats och i fel sammanhang. Någon stolthet – samt någon självbevarelsedrift- får ändå jag själv som individ och den nation jag representerar ändå ha. Jag ämnar inte delta, inte konvertera eller kompromissa inför Monoteismen, som fortsätter att hota och skada hela vår planet.

Förvisso är den politiska dansens och de många turernas bana åtskilligt märklig, nuförtiden. EU kritiserar och fördömrer det nutida Polen för bristande pressfrihet, men i vårt land domineras nyhetsbevakning och media fullständigt av Schibstedt, Bonniers samt Statstelevisionen, TT och en handfull andra förment objektiva källor – och inga andra media göre sig besvär, i alla fall inga seriösa sådana. Sedan har vi ju alltid kvällstidningen Excessen, respektive Tidningen ”Dagen” och Al-Jazeera – ibland häpnadsväckande framstegsinriktad – men det är också allt. Dessutom – vilka försvarade EU:s östra gräns, innan det senaste Ukrainska kriget ens bröt ut ? Vilka brandmän stoppade den stora branden vid Kårböle för ett antal år sedan ?? Rätt svar är att det var polska brandmän, polska soldater.

Vad som räddat lugnet och återställt friden för Hedningen, denna Midsommar är Gerd eller Jordgudinnan, Frejs absoluta motpol, men också maka. Gudinnan har för tillfället antagit formen av Tina Ahlin, som sjungit i folkton – helt utan kristendom, helt utan psalmer och imamer – från Äskhults by i Småland, också genom vår Statstelevision, som för en enda gångs skull gett fan i politiken och de politiska pekpinnarna. I många former trivs det sköna, som bekant – och till och med visan om fattig bonddräng – en gång Tommy Körbergs glansnummer – har – till skillnad från fattig krigsman – ändå fått vara med – gestaltad av en annan sångare.

Bara visorna i folkton och folktron har fått ljuda, och själv har jag bedrivit ännu en utesittning och vakat i Midsommarnatten, om än det inte varit rätta tidpunkten för solståndet, som ju inföll redan den 21.e och dessutom vid dagtid, innan middagstimmen – som nu – likt resten av dagen – är präglad av sommarens hetta.

”I Många former trivs det sköna” som bekant – men hedning som jag är och förblir, ersätter jag inte Gerd, jordens gudinna med Gud – blandar inte samman alla gudinnorna till en, som i denna tyska visa – ty det blir ett annat falsarium, som slutar med Gudrun istället – och den sortens människor har jag som sagt fått nog av.

I Norge har det skett ännu ett attentat, av en muslimsk gärningsman den här gången, och ingen kristen fundamentalist vid namn Anders Behring Breivik. Förut har man i Kongsberg – en stad jag besökt – påträffat pilbågsbeväpnade gärningsmän, och ett av dödsoffren den gången var faktiskt en drygt 50-årig kvinna ur den norska Hedniska miljön, för sådana finns verkligen – och här blev en av dem dräpt – trots moder Frigg, Gerd och Gudinnornas makt – som förvisso är stor – liksom vredens.

Själv manifesterar jag min vrede, inte genom att döda oskyldiga eller andra intrång, utan genom att protestera emot våldet, trots att Midsommaren är Gerds och Frejs bröllop – manligt och kvinnligt i skön förening, för allt annat är ofruktbart, och leder som vi kan se ingenstans.

Jag viftar inte med några regnbågsfanor, jag är inte ”woke” utan vakande och bevakande, och jag kommer aldrig någonsin att bli varken kristen eller muslim.

Varför skulle jag då inte hålla dem på avstånd, och fira Midsommaren med Makterna och mina vänner och anhöriga – på det sätt jag vill ?

Naturen grönskar, ingen torka syns – mjöd och flädersaft smakas och skördas – liksom hemkryddat brännvin, som inte är till övermått utan husbehov – och dessutom – med rosor, älgört och björksav – duger till att dölja sommarens svett med.

Nu lämnar jag er alla i Friggs och Gerds vård, innan denna sommar 2023 är till ända.