Nu över till ett nytt inlägg från Jawad Mofrad, ”Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem…

”Brage är bland annat sångens och poesins guddom enligt Asatron. Orfeus däremot var den store sångaren i Grekisk och Romersk mytologi, som har samma Indoeuropeiska ursprung. Han kom från Thrakien och var den främste representanten för musikkonsten i grekisk mytologi. Hans sång och spel på lyran var så vacker att djur, träd och till och med stenar påverkades. (jämför Väinömöinens Kantele-spel enligt Kalevala – red.s anmärkning) 

 

Den Finlandssvenske konstnären R.W. Ekmans version av Väinömöinen gjord före 1874 (observera brunbjörnen till vänster i bild !)

Eurydike – Orfeus hustru – dör efter ett ormbett strax efter deras bröllop. Nedstigningen i underjorden: Utom sig av sorg beger sig Orfeus till dödsriket (Hades) och
lyckas med sin musik beveka Hades och Persefone att låta Eurydike följa med honom tillbaka från dödsriket, men förlorade henne igen när han bröt löftet att inte se sig om.

Orfeus dödas senare av Menader (Dionysos följeslagare) men hans huvud sägs fortsätta sjunga (som Mimers huvud).

Idun och Brage enligt Nils Henrik Blommér 1846 – Magasinerat original från Malmö Museum, som inte längre visas offentligt i Sverige av år 2026…

Myterna om Brage och Idun är en av de centrala berättelserna i nordisk mytologi, främst  för att de förklarar gudarnas eviga ungdom. Idun är gudinnan för ungdom och vår, och hon
vaktar de gyllene äpplen som asagudarna äter för att inte åldras.  Etymologi av Orfeus: Fulgentius, en mytograf från slutet av 400-talet till början av 500-talet e.Kr., gav den troligaste
etymologin för Orfeus som betyder ”han med den bästa rösten” , ”Oraia-phonos”, Eurydike betyder kanske ”bred urminnes sedvänja” eller ”vidsträckt urminnes sedvänja” på grekiska.

(Red:s anmärkning: Fabius Planciades Fulgentius  ska inte förväxlas med den kristne biskopen och det senare falska helgonet från samma tidsperiod (mannen bakom uttrycket ”hokus pokus filiokus”.)  Fabius Planciades Fulgentius var antagligen Nordafrikan, eftersom han var född i Tunisien och kunde Berbernas språk, och dessutom gift – vilket kristna biskopar på den tiden inte fick vara. Vid denna tid härskade rent germanska folk som Vandaler och Alaner över Hela Nordafrika, under deras store konung Gaiseric, som bevisligen bar ett gotiskt namn. Sveriges nuvarande Konung, Karl XVI Gustav är fortfarande ”Rex Vandalorum” på latin eller ”Wendes Konung” på svenska.. )

 

Det fanns en tid när Germanfolk härskade över hela den Iberiska Halvön och dessutom Nordafrika. Sveberna från Schwaben och Visigoter eller Västgoter innehade hela den Iberiska Halvön, och det var först efter Roms plundring år 455 som ordet ”Vandaler” fick en dålig klang – när de i själva verket var kulturellt framstående för sin tid, och accepterades av Bysans…

 

Brages Etymologi: Brage (isländska: Bragi, ”den med förträfflig poesi/skaldekonst”) är skaldekonstens gud. Han är son till Oden och Gunnlöd och gift med Idun ”den föryngrande” eller ”den som gör ung igen”.

(Reds anmärkning: Snarare en personifikation av ”id” eller arbete, som i ”idoghet”- ”idrott” är arbete för en konung eller ”drott” – men idrott och arbete föryngrar också, eftersom Nordborna räknade också poesi, skaldekonst och musik til idrotterna)

Orfeus var  son till Apollon och Kalliope, känd för att med sin lyra kunna förtrolla både natur och gudar.  Här är huvuddragen i myten om Iduns bortrövande, som främst återges i Skáldskaparmál i den Prosaiska Eddan:
(Myten om Tjatse och Loke)

(Reds. Anmärkning: Jätten Tjatse eller – på Lapska – Thiazzi – vilket betyder vattenfall eller fors – jfr finska Väinömöinen, en ”Vattuman” – som i Örnhamn rövar bort Idun finns redan på hällristningar från Bronsåldern, ca 1500 fK och är visst inte Vikingatida, utan minst 2000 år äldre än så – Vi kan vid behov återkomma till ämnet med bilder på ristningarna och mer info… Bevisen var kända redan på 1960-talet, även om Hällristningar nu ofta systematiskt förstörs i vårt land...risken finns, att ristningarna blir förstörda om vi visar platsens exakta läge – många kristna, muslimer och andra kriminella är ute och härjar, precis som de alltid gjort..)

 

 

Loke blev tillfångatagen av jätten Tjatse och tvingas för att rädda sitt liv locka ut Idun ur Asgård med hennes äpplen. Loke lurar iväg Idun till en skog utanför gudarnas boning genom att påstå att han
hittat äpplen som är bättre än hennes egna. Där väntar återigen jätten Tjatse, förklädd till en örn, och rövar bort Idun och hennes ask med magiska äpplen till sin boning i Jotunheim. Utan Iduns äpplen börjar asagudarna omedelbart att åldras, gråna och tappa sin vitalitet. De inser snart att Loke ligger bakom hennes försvinnande.

Räddningsaktionen: Under dödshot tvingas Loke att hämta tillbaka Idun. Han lånar Frejas falkhamn och flyger till Jotunheim. Där förvandlar han Idun till en nöt (eller sparv i vissa
källor) och flyger med henne i klorna tillbaka mot Asgård. Tjatses död: Tjatse förvandlar sig till en örn och förföljer dem. När de når Asgård tänder gudarna en stor eld som Tjatse flyger in i, varpå han dör.
Skades hämnd: Tjasses dotter, Skade, kommer till Asgård för att kräva hämnd. Försoningen sker genom att hon får gifta sig med en asagud (Njord) och gudarna försonas med Loke – i skratt och skämtan..

(Reds Anmärkning: För våra förfäder var ett skämt eller Skaemtun aldrig roligt, om det inte var något skabröst, ekivokt som man också kunde Skämmas över… Vilket Loke visade, gång efter annan)

Till straff för Iduns bortrövande fick Loke sin blygd fastbunden vid skägget på en get, och detta skedde efter Vintergudinnan Skades bröllop med Njord, gud för handel, sjöresor och köpenskap. Det bör ha skett just NU – vid VÅRDAGJÄMNINGEN då detta inlägg publiceras. OCH SE – SKÄGGET PÅ EN GET, LIKNAR JU DET PÅ AYATOLLAHN OCH ISLAMS PROFET…

 

Den Nordiska Loke (”lockande”, Lodur) är identisk med slaviska eld- och smidesguden Veles (Volos, ”magiker”;): Veles (Volos, Vile): Detta är den gud som oftast jämförs med Loke. Veles är en formskiftare
och en bedragare (trickster) som förknippas med magi, underjorden, boskap och trolldom. Precis som Loke ofta står i motsats till asarna, stod Veles ofta i konflikt med den högsta slaviska guden, åskguden Perun, och anklagades i myter för att ha stulit Peruns fru eller barn och fört ner dem till underjorden.

”Lockespindlar” är uppkallade efter just Loke – vars namn SKALL uttalas ”locke” med kort ”k” ljud på norröna – så är det ännu i Isländskan – och så var det också i Norskt ”Bokmål” från Vestlandet och Västsvenska dialekter från tidigt 1900-tal. Att Lodur, samt Vile i triaden Voden, Vile, Ve – Tor omnämns som ”Vilin” på Rökstenen – också är densamme som Loke är välkänt, medan gudatriaden Oden-Thor-Loke uppträder i flera varianter av Ask och Emblas skapelse. Perun är – som vi tidigare nämnt – se under ”Thor” i rubriken ovan – densamme som Horagalles hos samerna, Perkele hos finnarna, Perun hos Ryssarna, Perkuno hos Ester och Letter, Perkunas hos Litauerna, Donar hos kontinentalgermanerna, och så blir han Thor igen hos Danskar, samt stavas ”Tor” på den svenska sidan av Öresund – se våra texter om Harbadsljod – där Oden själv förklarar för Tor att det var han som slog ihjäl Tjatse, när denne flög in i bålet, som gudarna rest åt honom. Bakom alltsammans syns en Indoeuropeisk, minst 3000 år gammal myt om Vårens återkomst i Eurydikes gestalt – eller Iduns…

Bålet vid vårens ankomst syns också i det persiska NewRoz, som INTE har med Islam att göra, utan är HEDNISKT – och i våra Valborgs- och våreldar.

Allt hör samman. Alla är vi Indoeuropéer, ifall vi inte är Asiater eller Afrikaner…

Under Chaharshanhabe Suri hoppar Kurder och Iranier över samma eld, som Tjatse flög in i.

Festen firas på en ODENS DAG eftersom riten ibland infaller sista ONSDAGEN före egentliga NEWROZ – men allt detta är HEDENDOM – det är INTE Islam eller Kristendom…

(och vi ÄR Hedningar här, einverstanden, wakarimasu, da eto panimaju, comprende, har ni förstått)

Veten I än, eller Vad ?