Profilbild för Okänd

En FREJAS Fredag, trots allt… ”The Sun in the West, the Sound of the North and East”

The Sun in the West, the Sound of the North and East

Listen to the words, long written down

If winds and waves are silent, the stones will still speak

– Skrivet av ”Hedningen”, 2025-05-16 (utan AI)

 

Fredagarna tillhörde i Östnorden och Europa utanför Norden Freja, men senare – och i Västnorden – var de helgade åt Frigg. Gränsen mellan dessa två gudinnor har noga kartlagts, och Värmland, Härjedalen och Jämtland befinner sig liksom nutidens Danmark på Friggs territorium, som ”Hedniska Tankars” redaktion redan många gånger förklarat för er. Det gäller att inte låta sig fördummas, inte låta dessa båda gudinnor flyta ihop till en och ersätta ett slags Monoteism med en annan, tom Gudinnedyrkan typ Marija Gimbutas och andra ”Löndarkristna” som de borde heta på Norröna, ty då får vi en ”Kärringstat” – en sådan, som vi skrev om så sent som igår.

I tider av splitting och oro i Världen, dumheter i media och allehanda påverkansoperationer gäller det att behålla sitt sinne klart och rent.

Så kom det sig att Hedningen och en av hans fränder begav sig till en bastu efter avslutad id, eller arbete. Idrott – en id eller ett arbete för drottar och kungar – är nödvändigt, och så märkte Hedningen att hans frände hade mobiltelefonen med sig ända in i duschen, för att spela musik på den – som under den värsta Melodifestival. Sauna, Ofuro på japanska, Bannik på slaviska språk och Badstuga för Nordbor.

Rening, och tvagning – vilket är nödvändigt i en pestsmittad och oren värld – men vad var det för toner vi fick höra ? Inte meänkieli, inte samisk rappakalja, inte pöbelns och badnarrarnas enfaldiga Bier-filande, neråt Basel till. Narrar, som underhöll herrskap och furstar med musik fanns på 1500-talet, men det fanns inte här. De moralhöjande tonerna kom från Ukraina, bestod för dagen av Ukrainsk ”Hednamusik” – och så frågade Hedningen sin frände: ”Broder, har du varit där ? Jag var där, före de två krigen – 2004”.

Och han svarade, när han åter gått in i Bastuns mörker: ”Jag var där under det första Ukrainsk-Ryska Kriget. Min syssla var att dokumentera allt jag fick höra och se...”

 

Nå, välan! sade Hedningen. Då har du förstått. Vad färder jag själv fick göra under fredligare år, kan jag själv berätta – men feg är den man, som inte vill gå andra till mötes, ja den värsta Kärring. Mr Trump är beredd att fara och flyga runt halva Världen, har vi fått se – och så också Volodymyr Zelenskyj, en man som inte drar sig för att resa, och ansikte mot ansikte säga vad som borde sägas. Andra skickar underhuggare i sitt ställe, och gör inte vad någon ändå måste göra, till slut.

På ön Berezanj, långt ute i Dnjeprs delta – den flod som grekerna kallade den kalla Borysthenes, fanns en runsten. Den restes av en farande man kallad Grane över sin Faelagi eller frände Karl, som han ägde skepp och lösöre tillsammans med.

Stenen från Berezanj står på ett museum i Odessa numera – om det museéet nu alls finns kvar. Kunniga män, och de som verkligen är ”runska” har kunnat göra skickliga kopior av den, för att minnet av vad som skett i Österled aldrig skall dö. Vi firar snart en minnesdag för dem som varit därborta, i slutet på denna vackra månad, Blomstermånaden Maj. Och våra sanna färger förblir blått och gult – синій і жовтий (syniy i zhovtyy). Man har sagt, att stenen från Berezan vore valvbågen från en stenkista, som dolts djupt ner i jorden  – och så är det väl. En del människor förstår inte alls vad de ser, vet inte vad som är viktigt här i Världen.

I morgon firar man Nationaldag i vårt Västra Grannland, som ännu är fritt och befinner sig i fred – men hur länge det varar, får vi väl se. Vi befinner oss i en tid, då ovisa apor, barn och dårar – samt oförstående Kärringar – styr världen – och då behövs något annat. Tror ni oss inte, så läs gårdagens inlägg om den totalt sinnesförvirrade och världsfrånvända ”Kyrkoherdinnan” i Bro – en plats där man också skjuter människor på öppen gata, skändar till och med de döda och dumheten och oförståndet firar nya triumfer så gott som dagligen. Vad som sker i hela Ukraina, och ibland även i Odessa vet ni redan.

 

Minns ni runstenen från Upplands – Bro, som vandaliserades av fanatiska kristna och muslimer…

 

Lyssna till dagens galder, en Hednisk sång i modern tappning. Den kommer också från det Hedniska Norge och några Hedningar som kallade sig Ym-Stammen, efter Ymer. Kanhända kan den rena er, likt ett bastubad om sommaren och i Frejas tid, kanske inte. När det kommer till er som fortfarande är Monoteister av olika slag eller Kristna, eller anhängare av andra totalitära läror, tillåter vi Hedningar oss ganska mycket tvivel. Förhoppningsvis lär ni er till sist, även om vi måste upprepa vårt budskap, gång efter annan, och färdas vida i vårt sökande efter kunskap. Freja Freya eller Freyja sägs vara kärlekens gudinna, men hon är mer än så. Hon är en av de makter, som råder över krig och sejd, bland annat – liksom ”Mansöngur”eller manande, moralhöjande musik.

 

Där alla andra röster tystnar – skall själva stenarna ropa – ”SLAVA UKRAINI” – Ära åt Ukraina – och låt oss hoppas på Äring och Fred…