Idag är dagen Hilding 2024 – och Hilding betyder inte alls ”Hövding” som det helt felaktigt står på svenska Wikipedia. Hilding kommer av Hild, som betyder strid, och Hildur eller Hild är en stridens gudinna, ja en Valkyria. Den som inte har förstått det, har inte förstått någonting av vilket år detta är i Världshistorien.
Denna dag är det precis 10 år sedan det första Ukrainska kriget inleddes, för det har varit två Ukrainska krig under vårt århundrade, inte bara ett – även om det varit samma konflikt, som gått in i olika faser. Vår nuvarande Försvarsminister, Pål Jonson – som i linje med det Norröna språket stavar sig med ett s, inte två – kommenterade igår vad som uppges vara det största stödpaketet till Ukraina någonsin under den hårda tid som varit. Han sade då enligt Statstelevisionen SVT bland annat följande:
Ytterst handlar det om medmänsklighet och anständighet, säger försvarsminister Pål Jonson (M) på en presskonferens.
– Det handlar också om att försvara värderingar och intressen som är viktiga för Sverige och Sveriges intressen.
Man har redan påpekat, att de 10 stycken Stridsbåt 90 som skänkts till Ukraina i och med detta delvis urholkar det Svenska Militära Försvaret. Också det är fel i sak, för det är inte de 10 stycken stridsbåtarna som urholkar något försvar. SVT blandar ihop orsak och verkan med sin osakliga rapportering, och det förvirrar bara folk. De 10 stridsbåtarna, däremot – är värda att framhålla, för de kan användas på Svarta Havet, in emot Krim, Cherson och även Gammelsvenskby, eftersom den Ukrainska Armén har bedrivit hårda strider på Dnjeprs östra strand, i staden Krynky. De flesta svenskar och svenskor vet inte ens om detta, eftersom svenska media hela tiden förtigit det och sopat alltihop under mattan. Ukrainarna har slagits inuti och runt Krynky i mer än tre månader nu, och svenska folket har fortfarande ingenting ingenting förstått av detta, eller Avdivka. Vem som helst borde ändå kunna inse, att vad man slåss om inte är städerna, utan omgivande kommunikationer, korridorer, framryckningsvägar. Terrängen runt Krynky och Dnjeprs nedre lopp är svårt sargad. Hela skogar har försvunnit, kvadratkilometervis med träd har närapå gått åt.
Er Hedning har varit andligen närvarande i Ukraina sedan nära 20 år.
Han kom dit – till just de trakter som beskrivits ovan – i Maj år 2004, och den berättelsen har han återgett för er, helt eller delvis, många många gånger i denna blogg. Ändå har ni inte lyssnat. Ändå har ni inte förstått. I November 2004 hände det första blodbadet, iscensatt av Ryska Spetznas och andra specialförband emot Euromajdan, och det som kallades slutet på den orangea revolutionen, då Julia Tymosjenko var Ukrainas Presidentska, inte ”president” eftersom hon är en kvinna, ingenting annat.
Det finns andra kvinnor från Ukraina, delvis yngre – som jag skrivit om – exempelvis den nu skäligen bortglömda FEMEN-rörelsen, som finns kvar här och var, men har försvunnit i mediabruset. Hedniska Tankar publicerade strax över ett trettiotal inlägg om denna märkliga rörelse, men det tog årvis innan svenska media ens uppmärksammade vad som höll på att ske. VI tog bort alla inlägg, alla referenser, allting i ett senare skede, eftersom en av Femens ursprungliga tre grunderskor (inte grundare – de var kvinnor !) bara försvann. Faran var akut, riskerna alltför stora – så vi kunde inte skriva mer.
Oksana – Jag skall få se dig i Sessrumnirs salar !!
Oksana Sjatjko, en av medlemmarna i denna rörelse är död sedan länge. Hon dog genom att begå självmord i Paris, i ett arrondissement söder om Seine redan år 2018, den 23 Juli.
Hon skickade mig – året för Fotbolls-VM i Ukraina, 2012 – när svenska fotbolls-supportrar såg henne dansa halvnaken på träbord, nära Arbat – huvudgatan i Kiev, en gata som är Vikingatida – sin autograf och ett foto från just den protestaktionen.Det var nämligen Protestaktioner emot den ryska övermakten – samt Ukrainska politiker – det dåförtiden handlade om mest, även om denna spretiga, anarkistiskt färgade rörelse också sa och stred för helt andra saker. Jag höll absolut inte med om hela deras agenda, men jag var enig med dem om de viktigaste punkterna.
Dåförtiden bodde jag i Storstockholm, Sektor Nordväst – där jag fortfarande bor och är verksam. Oksana spårade upp mig, antagligen med hjälp av Jenny Wenhammar, ursprungligen från Kågeröd, där jag haft släktingar. Jenny Wenhammar var och är fortfarande Femens enda medlem av betydelse i Sverige.
Media påstod – på helt falska och mer eller mindre ihopdiktade grunder; att Oksana skulle ha begått självmord på grund av att hennes Franske pojkvän skulle ha lämnat henne. Idag vet vi att detta var lögn. Självmordet var en sista protesthandling – men en totalt misslyckad sådan, eftersom det inte uppnådde ett enda dugg. Hon hade alltid varit en andlig sökare. Hon kom från Podolien, långt söder om Lviv eller det gamla Lemberg, och hennes familj var strängt ortodoxa kristna. Hon revolterade genast, slog sig fri och blev hedning rakt igenom, liksom jag – men jag kommer från en solid, Humanistisk och Nordisk-Hednisk bakgrund, om ni nu ville veta. Jag har alltid varit Asatroende och Hedning, ända sedan mina allra tidigaste minnen vid ungefär ett års ålder. Det har också beskrivits i den här bloggen. Alltihop. Alltsammans.
Monoteismen förstörde hennes liv – liksom Ryssarnas Totalitära system – för det är just ett Totalitärt System det är fråga om, inte ryssar och ryskor som individer eller människor, inte den ryska kulturen som sådan – den är också en humanistisk och hednisk kultur, liksom alla sanna människosamhällen på vår planet överhuvudtaget. Även i vårt Sverige hade vi klara tendenser till ett totalitärt system under Svensk Socialdemokratis herravälde på 1970-80 talen – men de som inte varit födda då, kan inte ens förstå hur det var – eller vad närheten till samhällen som det dåtida DDR åverkade och ännu påverkar den Socialdemokratiska Nomenklaturan och mentaliteten i Sverige. Vårt Sverige. Inte deras.
Oksana Sjatjlo må vara död sedan nära 5 år, men ennes död var på alla sätt helt onödig, djupt tragisk och fullständigt bortkastad, för hon hade mycket mer kvar att ge sig själv och resten av Världen, eftersom hon dog vid 31 års ålder. Mig, däremot – har man inte lyckats ta livet av lika lätt, eftersom jag uppenbarligen måste vara gjord av segare virke – men förvisso har jag under många år helt brutit all kontakt med till och med delar av min egen släkt, av liknande orsaker som frk Sjatjko .
Jag ångrar ingenting, ingenting alls – för jag har ingenting att ångra.
Allt jag gjort är att tänka och skriva, vilket knappast kan vara brottsligt – annat än inför Pöbeln, Pressen, Media och de Totalitära krafterna.
Jag lämnar er alla – för dagen – med en sång, från ett helt annat krig, en helt annan konflikt, under helt andra historiska förutsättningar, för historien upprepar sig aldrig. Det är bara Totalitära regimer som är sig lika genom årtusenden, liksom Kristendomen och Islam – för närvarande de två stora krafter, som håller allas vår framtid tillbaka.
Säkerhet till liv och hälsa är viktigast, inte alls ”Klimatförändringar” för de dör man inte av, inte alls lika fort, i alla fall.
Så är det med den saken – de som förnekar vad jag nu påstår, har fortfarande ingenting ingenting förstått av hur den här Världen fungerar.
Jag spelar denna sång tillägnad Oksana, Frankrike, Humanisterna och den Fria Världen, liksom denna Världs Hedniska Arv – och de längst fram, som försvarar allt detta – i Ukraina !
Slava Ukraini !
Hedniska Tankar 