MICKELSMÄSS passeras…

Mickelsmäss, den 29 September, var en gång en sekulariserad, ursprungligen katolsk helgdag, som på engelska kallas Michaelsmass. Den skulle firas efter Ärkeängeln Mikael, ledaren av de himmelska härskarorna, som med ett bart huggande svärd i sin hand kunde kasta ut själve Satan och de upproriska änglarna ur himmelriket, så att de störtades ned i avgrunden och det allra värsta, nedersta och yttersta helvetet.

Utdrivandet, enligt Pieter Breugel den äldre

Det var om samma Ärkeängel, starkt påminnande om Tyr, Tor och Oden som en hednisk hövding på Island, nådd av de kristnas mission – hövdingens namn rinner mig för tillfället ur minnet – men kanske någon påpasslig läsare, som är kunnig nog kan hjälpa mig i det ämnet – en gång sa: ”Jaså ledare för Härskaror – och till på köpet den största härskaran av alla ! För då genast hit den där Mickel, Mickels eller Mikael och sätt honom i min mäss, så att jag får prata närmare med honomdet vore allt en man att ha på sin sida !”

I senare tid innebar Mickelsmäss tjänstefolkets flyttningsdag, och i Bergslagen och Uppland hålls fortfarande höstmarknader, karnevaler och upptåg på denna dag – i alla fall gjorde man av hävd just så i just vårt land, innan Corona-året 2021.

I år får däremot Mickelsmäss sin prägel eller smak av helt andra saker. På Mynttorget i Stockholm hölls igår en stor Demonstration, på vägnar av ett helt nytt slags nätverk, från huvudstadens norra förorter.

Som alla insatta läsare redan vet, hände det sig för något år sedan att jag själv tog huvudinitiativet till en demonstration på Mynttorget, i betänklig närhet av Sveriges Riksdag, där en namninsamling med 5000 namnunderskrifter vid samma tillfälle lämnades in till ingen mindre än Sveriges Justitieminister, Morgan Johansson, gällande hans idiotiska lagförslag om ett förbud mot Torshammare, runor och runskrift, vilket som väl var fullständigt rann ut i sanden – men som jag redan skrivit – fler offentliga demonstrationer tror jag inte att just jag ordnar eller organiserar ens ihop med andra – för den här gången gäller det helt andra saker.

Fortfarande rör det sig om symbolpolitik, och det av det mest övertydliga slag, som tänkas kan – men nu har vissa vindar vänt.

Mollgan – Mollgan… Blogg Morgan versus Minister Morgan – teckning av ”Steget Efter” – svensk karikatyrtecknare

”Landet Löfvén” är inte längre vad det har varit. Statsministern själv har bestämt sig för att avgå, mitt under pågående Regeringsperiod – en händelse som nästan aldrig någonsin förr har utspelat sig i modern svensk politik. För att citera honom själv, lär han ha sagt att ”Detta är det bästa för partiet och hela landet”. Ni får verkligen ursäkta, att jag blott citerar. Magdalena Andersson, i rollen som Sveriges Finansminister har slutligen offentliggjort sitt accepterande att överta uppgiften, vilket hände blott för några dagar sedan, och innan ens någon partikongress hållits, förutsätts genast alla partidistrikt vara fullständigt eniga, och medias spekulationer blir till ögonblicklig sanning – redan innan November månad, då allt detta egentligen utspelas, händer eller träder i kraft… Inga nyval behövs, inga Regeringskriser. Allt utspelas inför medias och folkets häpna ögon, och hela denna sorglustiga komedi, måste iakttas såsom vore den ett faktum, inte bara ett och annat studentikost påhitt.

Ur led är tiden…

På Mynttorget stod igår Nätverket ”Nationell Kris” bildat av över 300 oroliga föräldrar från Järvaområdet. De formligen skrek ut sin oro, sin rädsla och sin skräck för vad som pågår i deras närområde, där också jag bor. SVT nämnde hur en äldre man med invandrar-bakgrund stod på torget och skrek rätt ut om hur han för trettio år sedan tvingats fly från sitt hemland – måste han nu också fly från Sverige ? Den som gör sig själv till flykting, gör sig själv en djup otjänst, för att fly är aldrig och kan aldrig någonsin bli rätt väg. Rätt väg är att stanna kvar och slåss, att lösa sin uppgift, intill sista minuten, sista tangentnedslaget, sista andetaget, bis zur allerletzte Patronen – sådan är min erfarenhet – och jag tänker – för min del – inte fly ur det här landet, som jag ändå älskat och tjänat intill oförnuft, ja in till vanvett.

Jag tänker dö och leva här, Mickelsmäss eller ej, och jag flyttar ingenstans, men jag spränger ingenting i luften heller, likt vissa ”ensamma galningar” man nu söker efter i staden Göteborg.

Gråtande mödrar bar plakat, om rädslan för de helikoptrar som nu rör sig över sektor Nordväst i huvudstaden – jag har själv sett dem över en pendeltågstation, så sent som i onsdags – all tågtrafik på en viss linje låg nere under ett antal timmar, och man fruktade kanske riots, som i Lund, eller händelser liknande dem i centrala Göteborg.

Järvabor – jag är med er !

Jag är bara en Hedning icke-troende, anti-Monoteist, icke-muslim, Asatroende och Sekulär Humanist, Kafir, Kuffar, den mest förtappade och hånade av alla kufiska svenskar.

Kufiska Mynt, en fortfarande gångbar valuta ?

Ändå står jag bredvid er nu, ni ”morsor och farsor på stan” från undre och värre Järva. Och vem kunde ha trott det ?

Jag är beredd att stå bredvid er hela vägen ut, med listor, namninsamlingar, donationer till ”Världens Barn” och allt vad ni kan tänka er, allt vad ni kan göra – och som ni kanske jag skriker och vrålar i ilska och hat över alla dessa skjutvapen och droger – hur kan det komma sig att de befinner sig i just vårt land, och hur kan det komma sig att den demokratiska oppositionens förslag kring ”vittnesskydd” mm hela tiden går längre än hos vår nuvarande regering ?

Jag tror inte precis någon ”Tusse” ellerr Tim-buk-too kommer nedstigande från himlen för att börja sjunga och spela för oss , goda medborgare – trots att dessa är förträffliga musiker och laglydiga personer i sig. Men vad det gäller själva våldet, så hjälper det föga. Överallt spelas ändå såväl hip som hop av en helt annan art – och självaste SVT är med och glorifierar det hela.

En liten inblick i min egen vardag till slut, denna Friggs fredag då jag pendlar hemåt för att flytta gamla möbler, och emotta leverans på ett nytt hörnskåp från IKEA, som jag sparat till i mer än ett halvår.

På pendeltåget 06.30 kommer en liten och späd, Somalisk kvinna i Shador fram till mig, och pekar på sätet bakom mitt eget. Hon vill absolut sitta där – och jag känner igen henne från ett sjukhus, en vårdinrättning i närheten, där provtagningar regelbundet sker på mitt eget blod.

Jag har haft – eller rättare sagt – har fortfarande blodpropp i vänster lunga och höger ben, och jag äter regelbundet blodförtunnande mediciner. Hon frågar på bruten svenska om hon får sitta bakom mig, ända till slutstationen.

Naturligtvis får hon det, även om jag just nu inte är mycket till ärkeängel, inte mycket till sköld, kulfång, slagpåse eller försvar – för vad hon vill, är att någon ska kunna ge henne trygghet, försvara mot vad som komma skall, helikoptrar eller ej. En vredgad hedning med Tors vrede på sin sida är kanske något att lita på, om så bara för att bana sig väg genom en folkmassa, även om sagde hedning just idag gråter bittert, när ingen ser.

För jodå – också han har tårar, sentimentalitet – mitt i vardagen.

Han gråter för det land vi lever i, och den tid som är vår. För alla som förlorat sina anhöriga, och de som sörjer sina döda. Fäder, söner, familjemedlemmar. Järvabornas döda, de som nästan dog i Göteborg, de som var fattigpensionärer, och som långsamt fick dö i syrebrist; under pandemins första skede.

Han må sluta inför Tingsrätt, allsmäktiga Gudar, räfst eller rättarting – ni ska veta att den risken också finns, och är högst reell – men för dagen har han lämnat in alla sina ID-kort, licenser på vapenbehörigheter som han haft, men inte längre vill ha kvar, eller inte längre vill påträffas med, särskilt inte på en eller annan offentlig demonstration.

Vi har trots allt en liten chans kvar, goda medborgare i detta land.

I namn av demokrati och rättvisa – som fortfarande antas finnas kvar eller antas råda i detta land, kan vi ändå rösta bort den sittande Nomenklaturan och Regeringen, och kanske välja oss en ny – nästa höst, nästa år.

När Hels och Alvablotets tid är över, och det stora mörkret, som snart kommer – ändå inte sväljer allt.

Henrik Andersson på Ideell Kulturkamp ägnar dagen åt Syn, det stora Nekandets gudinna. Förvisso finns det mycket man måste säga nej till här i livet – skjutvapen, våld, sprängningar, riots, falska vänner och förrädare – och för många uppgifter, samtidigt.

De syner jag ser, den syn jag har på tingen står orubbligt fast, i alla fall – och jag höjer min hand till ännu en hednisk ed, inför de gudar jag har. Inte mindre än 147 gudamakter, mycket olika er, stundtals påminnande om det gamla Roms, maniplar, händer höjda till edgång – demonstrationsplakat.

Hinc Illae Lacrimae

Hinc, Robur et Securitas

Att inte vackla i vind och vågor, men med levande kraft stå emot.

Att aldrig tveka inför dagens frågor – är det som visar vårt väsens rot.

– Hedningen

I vilket hans högvördighet Mikael Mogren, biskop av Västerås, svamlar och hymlar om Julen…

Vestmanlands Läns Tidning, eller VLT, hade den dåliga smaken att ta in en kristen partsinlaga om vår hedniska Jul den 19 December i år. Det är ingen mindre än Hans Högvördighet Mikael Mogren, annars Biskop av Västerås, som står för den sällsynt osammanhängande och illa skrivna krian, som aldrig borde ha publicerats av någon kritiskt tänkande tidning, förutsatt naturligtvis att Tidningsredaktionerna i vårt land faktiskt läser de insändare de får. I sin artikel påstår Mikael Mogren en mängd saker, som han gripit ur tomma luften, och som därför inte borde få stå oemotsagda. Just därför tänker jag kommentera vad han säger, på vägnar av den Hedniska Folkrörelsen i Sverige, och jag har med flit väntat en vecka eller två innan jag alls skriver något, eftersom jag velat se om denna ”Högvördiga” utgjutelse från en man som säger sig stå närmare ”gud” eller det andliga än oss andra skulle få några följdrepliker, men nu ser jag att så inte varit fallet. Kanhända är det inte heller så konstigt, med tanke på den biskopliga debattartikelns jämmerligt låga kvalitet.

För det första påstår biskopen, att ”julevangeliets” (eller rättare sagt Julevangeliernas) berättelse om Jesu födelse skulle vara ”helt sann” vilket är ren gallimatias. Inte ett enda historiskt bevis för att Julevangelierna skulle vara sanna har någonsin framkommit, och dessutom säger Hans Högvördighet själv i samma artikel, att Jesu påstådda födelse – en tradition som inte är äldre än 350-talet, för det var först då den bestämdes till månaden December omöjligen kunde ha ägt rum vid år noll enligt vår tideräkning, vilket han också anses att det finns historiska bevis för.

Följaktligen ljuger Hans Högvördighet, och bibelns berättelse är inte alls ”helt sann” eftersom man redan tidigt i historien varit helt oense om datum. Och fortfarande finns det inte ett enda historiskt bevis för att Jeschua ben Yussuf, som han väl borde ha hetat, son till en romersk ”fältmadrass” eller ett billigt fnask vid namn Maria, som skyllde på en ”helig ande” och gifte om sig med en lokal snickare; någonsin har existerat. Det närmaste och troligaste i källväg man ens har hittat, visar mycket klart, att denne person inte alls var så ”helig” som de kristna velat göra gällande.

För det andra gör Hans Högvördighet Biskopen också flera direkt lögnaktiga påståenden om vår Hedniska Jul, och blandar ihop Julblotet med Midvinterblotet, fast detta är två helt olika saker, vilket han uppenbarligen inte insett och förstått. Han ljuger grovt, när han påstår att Midvinterblotet ”bara” och endast bara skulle vara nämnt i Olav saga Haraldssonar, vilket är fel i sak, eftersom Orkneyingasagan med flera sagor också nämner samma tradition, men Midvinterblotet firades i Januari, och inte vid Jul. Att de isländska sagorna också skiljer på Julblot och Midvinterblot, har han heller inte förstått, och han skriver:

Två påståenden om julen återkommer i olika former så gott som varje år. Jag har hört dem så ofta att det går att ta för givet att de stämmer. Det ena är att julen egentligen bara är en gammal hednisk offerhögtid. Det andra påståendet säger att julevangeliet är en påhittad saga: Skattskrivningen har aldrig ägt rum och Jesus har aldrig fötts. Det ställer också djupare frågor. Behöver julen vara kristen? Kan den inte lika gärna avkristnas?

– Hans Högvördighet Biskopen av Västerås, VLT 2018-12-19

Ja, det är just det, Ers Högvördigt Högvördiga Högvördighet, ni som anser er förmer än andra i andliga sammanhang. Det behövs inget kristet Julfirande.  43 % och mer av vårt folk har redan gått ur den förment ”Svenska” Kyrkan, och de vill inte längre ha er här i landet. De anser att en hednisk eller sekulär Jul räcker, och ni borde faktiskt respektera dessa människors fria val och vilja…

Vad ska vi med alla dessa ”Högvördigheter” som ständigt trycker ned oss, våra familjer och våra svenska Jultraditioner ? Varför ger vi dem alls utrymme i våra liv ??

För det tredje påstår Hans Högvördighet, att övergången från Hednisk tro till kristendom ”verkar ha genomförts utan större konflikter” vilket skulle vara bevisat ur ”den senaste forskningen” enligt vad han påstår. Detta är en direkt lögn. Bränderna, som förstörde Kungsgården vid Gamla Uppsala och i Uppåkra visar bortom allt tvivel, att kristendomen infördes med våld, likaså skövlandet av tusentals hargar, gudahov och kultplatser. Mikael Mogren talar inte sanning, när han påstår att det faktum att en hel del teofora ortnamn typ Fröstuna, Torsåker och så vidare ändå överlevde, trots att Gudahov efter Gudahov blivit bränt, vanhelgat och skövlat med kristna kyrkor på samma plats – skulle betyda något, eller att veckodagarnas namn skulle ”bevisa” att Asatron levde kvar.

Så var det inte, och det vet till och med minsta skolbarn i Sverige också.

Häxprocesserna – dödandet av mer än 400 svenska män och kvinnor, Konventikelplakaten, Husförhören, Våldsregementet, och allt det andra, som ”Svenska” Kyrkan aldrig någonsin tagit avstånd ifrån, och aldrig bett sitt eget folk om ursökt för, nämner Hans Högvördighet inte alls, men de företeelserna hörde också till svensk historia – i nära sjuhundra år.

Inte någonstans i sin artikel kan Hans Högvördighet ge ens ett endaste ynka exempel på vilken ”senaste” forskning han menar. Till och med legenden om sankt Sigfrid och flera andra kristna berättelser – Biskopen av Västerås är ju svag för dem, nu när han anser att Julevangeliet skulle vara bokstavlig sanning – hävdar att kristnandet var kantat av våldshandlingar, vilket vi aldrig får glömma. Sedan svamlar han en massa om Julens röda färg, och anser att det är ”rimligt” att den och många andra drag tagits över från rent hedniska traditioner – och talar därför rakt emot sig själv. För övrigt har frågan om det finns ”kontinuitet” bakom färgen på dagens juldekorationer eller Dagens Asatro inte ett enda förbannat dugg med saken att göra.

Att helt och hållet underkänna den nutida Hedendomen – som aldrig någonsin hävdat att den skulle vara en historiskt exakt rekonstruktion – hans Högvördighet missförstår totalt vad modern Hedendom är, eller vad den är till för – och han resonerar mycket dumt och mycket fördomsfullt – Han förstår tydligen inte, att den baseras på ett fritt val, och att mer än 43 % av detta lands befolkning redan ratat honom och hans ”kyrka” – de vill helt enkelt inte veta av någon ”allsmäktig Herre” eller något våldsregemente mer -liksom att Modern Hedendom är något helt annat, än dess historiska föregångare för minst 7-800 år sedan – utvecklingen har gått framåt, helt enkelt – men detta har Hans Högvördighet helt missat…

Efter att ha konstaterat att vår tideräkning tillkom först 500 år efter kristus, säger Biskopen att ”försöken att avkristna Julen” först skulle ha tillkommit på 1700-1800 talet – och citerar forskningen om Flavius Josephus som ett avgörande ”bevis” för detta. Det är nys och dumheter det också, eftersom Flavius Josephus som historisk källa var känd redan under renässansen. Kritik av kristendomen fanns redan hos Mohammed, och hos otaliga av senantikens lärde likaså. Hans Högvördighet av Västerås kan inte bara bortse från detta – för då ljuger han återigen. Och förresten – varför skulle just kritik från 1700-talet eller 1800-talet vara ”mindre värd” i Hans Högvördighets ögon ? Ingenstans i hans artikel, möter vi annat än kristna skenargument…

Såhär talar en djupt vetenskapsfientlig och emot kritisk granskning fientligt inställd människa:

Det positiva är att Bibelns texter sedan dess varit möjliga att undersöka och diskutera, eftersom inga zoner hålls fredade. Samtidigt ledde det till avmystifiering. Det skimrande och oförklarliga i julens värld släcktes ner. Rysningen och förundran inför det heliga förpassades ut.

Det finns inte ett enda godtagbart argument för varför Bibelns påståenden inte skulle kunna underkastas en kritisk granskning. Forskare har granskat och kommenterat Eddan och Koranen i hundratals, ja tusentals år, och det har inte gjort Asatron eller Islam mindre gångbar, så varför inte granska det kristna Julevangeliet också ? Om Jesus visar sig vara en bluff, en mytisk gestalt i likhet med Tor och Oden – eller en allegori, om man så vill – vad förändrar det ? Kristendomens budskap, eller evangeliernas innehåll förändras inte för den sakens skull – Biskopen av Västerås, likaväl som andra kristna, kan ju välja att tro på dem i alla fall, om han nu vill. Varför detta ständiga kristna hat emot källkritik och vetenskap ?

Vidare svävar Hans Högvördighet ut, och säger följande:

Idealismen, eller snarare den tyska idealistiska filosofin, menade att idéerna fanns före historien, inte tvärtom. För Strauss innehöll Nya testamentet endast myter som hade till uppgift att ge de eviga idéerna en tillfällig klädnad. Strauss ville därför befria kristendomen så att det eviga kunde träda fram. Det som då återstod av personen Jesus var en fattig snickare.

De här 1800-talstankarna har sedan förts vidare i många handböcker och populärvetenskapliga medier in i vår tid. Under några av åren som akademisk forskare fördjupade jag mig i den idealistiska filosofin. Då slog det mig hur ofta dess grundtankar dyker upp i de mest skilda sammanhang. Kärlekens kraft och samhörigheten mellan människor är två exempel på idéer som enligt idealisterna har förkroppsligats i gestalter som Jesus, Buddha, Moses och Gandhi. Märkligt nog tycks stora idéer alltid landa i stora män.

Alla idealistiska filosofer skulle alltså ha fel, enbart därför att de är icke-kristna – eller för att några av dem är tyskar. Och ingen annan stor tänkare, manlig eller icke, i hela Världshistorien kan alltså komma med ett kärleksbudskap, enligt denne inskränkte, fullkomligt idiotiske biskop i Västerås. Vilken oerhörd fördomsfullhet ! Man häpnar. Varför skulle inte Buddhas, Gandhis eller någon annan lära vara precis lika kärleksfull, precis lika bra – här saknas all logik i vad denne ”Högvördighet” säger..

Svammel om ”inkarnation” osv för ingen vart, och leder ingenvart, för kristendomen är varken bättre eller sämre än andra religioner, andra mytkretsar, andra filosofier eller livsval. Vill herr Biskopen i Västerås ingå i ett fritt och demokratiskt samhälle, där han accepterar andra människors fria vilja gör han bäst i att snarast acceptera detta, och sluta missionera för en förlorad sak, som de flesta av oss redan valt bort. Julen är inte kristen, inte begränsad till någon kristendom. Själva ordet Jul och Julen som begrepp uppfanns i det hedniska Nordeuropa – det går inte att komma ifrån.

De flesta människor i dagens samhälle vill inte ha någon kristen Jul heller – och även där måste de kristna ge sig, och acceptera andra människors åsikter.

Julens viktigaste gestalter och traditioner ÄR hedniska… Det kan ingen förneka…

Men, vår biskop av Västerås svamlar och lallar ömkligt vidare… Såhär skriver karln, helt utan sinne för ens den elementäraste logik:

Det oroar mig, och då menar jag verkligen att jag ser en fara med avkristnandet av julen. Det beror på att det är en del av avkristnandet av människan och skapelsen. Den har pågått sedan 1700-talet och i framtiden kommer det förstås vara ekonomiskt attraktivt att se människan som en maskin där reservdelar kan bytas ut och avstängningen aktiveras så fort kostnaderna för fortsatt liv blir för höga. Tankar på skapelsen som ett konto att tömma vid behov gynnar möjligen storindustrin, men det är osäkert om planeten Jorden håller för påfrestningarna. I snabb takt tilltar problemen när kristen tro inte längre anses ha något att tillföra vare sig det gäller människan eller skapelsen; då blir det liksom fritt fram. Exploateringen av människa och skapelse kan pågå utan spärr när livets helighet släckts ner. Reduceras vårt existensberättigande till produktion och konsumtion, då blir värnandet om den utsatta människan allt svårare att hävda.

Detta är inget annat än kvalificerad bullshit, struntprat, ömkliga kulisser. Avkristnandet av Julen är inte alls någon ”fara” – det innebär bara att den återtar sin naturliga roll i folkmedvetandet.

Inte heller följer det, logiskt sett, att firandet av en hednisk Jul skulle leda till att någon ser ”människan som en maskin” vilket denne ”Högvördiga” biskop babblar om. Tvärtom innebär det en återgång till en respekt för givandets helgd, för människolivets helighet, respekt för ätten, släkten, naturen och traditionerna – allt det dessa kristna inte kan förstå, och evigt är utestängda från…

Asatron är Polyteistisk till sin natur, likaväl som 1700-1800 talet idealism, som inte heller förnekade Humanismen, eller andra eviga värden. Att bara jämställa Hedendom med Konsumism, på herr Västeråsbispens fullkomligt löjeväckande vis, finns det ingen som helst logisk grund för. Också Buddhistiska, Hinduiska eller vilka icke-kristna tänkare som helst, ja till och med rena ateister typ Stephen Hawking försvarar för övrigt människovärdet, och att det faktiskt är så, torde vara allom bekant. Själv tycker jag, att inskränkta kristna av denne förfärlige Västerås-biskops typ snarast borde besöka Humanisternas Hemsida, till exempel – och läsa på fakta – om vad Polyteistiska religioner, och vad Polyteistisk Humanism faktiskt är för något – liksom den sekulära Humanismen.

Herr Bispens studier i 1800-talets filosofi förefaller överflödiga, grunda och inte uttömmande nog, och därmed lämnar jag honom – åt sitt öde…

Vi behöver inte dessa  Kristusar, ”Högvördigheter” och Biskopar. Vi behöver Hednisk Humanism – och INGA förtryckare…

Gudstron minskar – Snart BEFRIAR vi oss från Kristendomen…

Humanistbloggen, anknyten till The Swedish Humanist Association där jag är fullvärdig medlem, erkänner faktum. Gudstron i landet – eller rättare sagt tron på ”Gud”, JHVH eller Allah minskar snabbt, i takt med att de Abrahamitiska religionerna får allt mindre och mindre utrymme i vårt land, och Hedendomen ökar. Till och med den kristna dagstidningen ”Dagen” tvingas nu kapitulera inför sanningen. Kristendomen i Sverige är som en långsamt tinande glaciär, och efter 700 år av ett religiöst och kulturellt förtryck utan motstycke, börjar vår egen inhemska religion och kultur vakna till liv igen.

imageSnart GÖR VI SLUT på kristendomen och dess Totalitära System…

Kristendomen är ett totalitärt system, liksom Kommunismen och Nazismen, inklusive annan sorts Fascism, eller för den delen Islam och Mosaisk tro. Detta är mycket viktigt att förstå. bara en enda ”gud” är tillåten, och alla dessa tre mossiga gamla ökenreligioner insisterar på att just deras gud är den enda rätta. Asatron är liksom alla Hedniska religioner ett Polyteistiskt system, och Polyteism förutsätter pluralism, och därmed större tankefrihet.

Det är det ansedda SOM-Institutet vid Göteborgs Universitet som ställt en Ja- och Nej-fråga till intervjupersoner ur det svenska folket.

Bara 41 % svarade att de ”tror på gud” år 2015, jämfört med 47 % år 2010, och med den takten har vi sluppit alla kristna, muslimer och övriga monoteister om 35 år. Endast 25 % av svenskarna har överhuvudtaget besökt en kristen gudstjänst de senaste tolv månaderna, emot 35 % för fem år sen. Och 59 % tar skarpt avstånd ifrån varje tanke på den kristne ”guden”, och svarar ett klart ”Nej!” på frågan om dennes existens, jämfört med 53 % ”Nej !” år 2010.

Å andra sidan kan man mycket väl ifrågasätta den vetenskapliga korrektheten hos denna undersökning.

För det första framgår det inte, hur många intervjupersonerna i undersökningen varit, varifrån i landet de kommer osv. Traditionellt sett brukar statistiker i Sverige säga att en undersökning måste göras på ett sample av minst 1000 personer för att alls vara valid eller giltig. För det andra är frågan ”Tror du på ”gud” ?” inte alls särskilt vetenskaplig, och man hade gärna önskat sig andra variabler än blott och bart ett ja/nej svar – för vad menas egentligen med att ”tro” respektive ”guds” högst eventuella existens ?

7b4cc8c6ad91c80413b6a7c848755317Monoteisterna löper stor risk att bli besvikna i framtiden…

Undersökningen ger inget utrymme för Agnostiker, till exempel – alltså de som hävdar, att vi omöjligen kan veta något om olika gudars eventuella existens, även om de 59% som svarat ett klart nej är ateister. Som Hedning kan du BÅDE vara Agnostiker, Ateist eller Troende, eftersom en hedning per definition är en person som tar avstånd just från all Monoteism eller Monoteistiska religioner, och därmed ofta också annan totalitarianism.

Begrepp som tro och existens är långtifrån självklara, för när vi drömmer, läser en bok eller betraktar en teckning eller målning; är vad vi ser och upplever verklighet, och i anslutning till gårdagens blogginlägg skulle vi lika gärna kunna fråga ”Hur många svenskar tror på Cheech Wizards existens ?

Svaret är förstås, att hans anhängare tror på honom i egenskap av en litterär gestalt, en kulturell ikon eller en konstskapelse, och redan som barn lär sig de flesta människor att inse skillnaden mellan objektiv, vetenskapligt påvisad existens å ena sidan, och upplevd, subjektiv existens å den andra. Till och med från sex månader och uppåt kan vi alla skilja på det, eller varsebli flera olika slags verkligheter, anser forskare. Många Hedningar tror dessutom på det som kallas Panteism, dvs att naturen eller Världsalltet innehåller en eller flera ”gudar” eller rättare sagt krafter, som för oss manifesterar sig på ett i stort sett gudalikt sätt (redan en rejäl storm eller ett åskoväder är mäktigare än människans alla skapelser) och den undersökning Som-institutet gjorde innehåller inga frågor om hur många svenskar som är Asatroende eller Naturtroende, vilket är en klar brist.

Uppgifterna går isär, men vissa forskare har tidigare ansett, att minst 40 % av svenskarna har kvar tron på naturen, eller naturväsen – och därför är de hedningar !

Pantheism - Nature

 Nästan alla svenskar skriver under på detta påstående. Nästan ingen svensk eller svenska tror på någon ”gud” för den sakens skull…

Man skulle också kunna frågat, hur många svenskar som känner till Asarna, och anser dem som minst lika ”verkliga” som ”gud”. Eller också skulle man kunnat fråga, hur det kommer sig att många svenskar minns redan döda personer – som alltså inte existerar längre – inklusive sina föräldrar och förfäder, och hela den kultur och historia det egna landet har. Ärar och älskar man allt det här – ja då är man OCKSÅ just en Hedning, och har dessutom tagit till sig stora delar av vad Asatron handlar om.

13995492_1315844031779017_930446748203592799_o

Slutligen kan man också anse, att när man vill att det egna språket och kulturen skall kunna leva vidare också i framtiden – även då är man faktiskt Hedning och Asatroende – eftersom man har bejakat väsentliga delar av Asatrons filosofi, oavsett vad man nu tycker om den kristne guden och hans påfund i övrigt. SOM-institutets undersökning innehåller inga sådana variabler, främst därför att den är gjord av kristna…

Nu har vi tröttnat på dem. Deras herravälde är över, och snart kan vi vara oss själva igen…

asatro-010-fb-anpassad

Vad väger egentligen högst för dig ? Någotslags profet från Mellersta Östern, eller den Historia, Kultur och det Språk och den Identitet du själv föddes inom ? Asatron ÄR en identitär filosofi… Alla människor har rätt till en egen identitet – DU OCKSÅ !!