Etikettarkiv: rester av frejsdyrkan

Profilbild för Okänd

”Det är om NAMN vi frågar…” – Svenskarnas namn enligt Torslunda-fynden (och andra källor)

av

Nu är det dags för ännu ett inlägg från Jawad Mofrad – återkommande medarbetare här på ”Hedniska Tankars” redaktion i Jakobsberg, Storstockholm, sektor Nordväst… Som vanligt resonerar han och vi om ord och namn från Asatrons och Historiens Värld – Ursprunget, och en Europeisk kulturs rötter – samma rötter som även finns i Persien eller Iran, då vi alla faktiskt är vad som en gång kallades Indo-Européer eller Människor.

Alla kulturer är långtifrån ”lika värda” – Monoteistiska och Totalitära kulturer av idag är bara ett exempel, förutom alla de kriminella ”gäng” och politiker som härjar i dagens värld.

Visa män och kvinnor har alltid funnits, liksom det vi numera kallar Humanism och Hedendom….

Viss språklig redigering av Jawad Mofrads text har gjorts av redaktionen, se infogade kommentarer nedan… (kursiv text)

 

Svenskarnas namn enligt Torslunda-fynden

Torslunda-fynden från Öland visar två grupper forntida svensk krigare, krigare med varghuvuds-hjälm (ulvhednar) och krigare med vildsvin på hjälmarna. Det första namnet syftar på väringarnas –och herulernas namn som kan härstamma från varg-ing och här-ulv (vargars skara). — — Namnet på Värmland och dess sjö Värmeln har ibland också kopplats till väringar. — — Värmland kan betyda vargland: Namnen på sjön Värmel och Värmland kunde härstamma från varg-mel (sjön som ligger mellan vargar), och vargen är – av okänd anledning – även Landskapsdjur i nutidens Värmland.

— — Krigare med varghuvuds-hjälm (ulvhednar) kan också vara danskar (eller nordbor i allmänhet) Namnet på den andra gruppen dvs. krigare med vildsvin på hjälmarna syftar på själva svearna och deras ynglinga-här. (Observera att Frej alltid varit Sveaväldets främste gudom, och att Galten eller Vildsvinet Gullinbursti tillhör honom ) Erik Harding ansåg sig rentav på språkliga och arkeologiska grunder kunna härleda namnet (sven) från det svenska ordet so eller ”sugga”. (Jämför den heliga kungaringen, Svia-gris enligt Rolf Krakes Saga )

 

Ringar i rent guld från Badelunda-Åsen i Västmanland, och 200-talet – då det redan fanns ett ”Svearike”

 

Bland annat på Vendelfynden från Uppland kan man se bilder av krigare utstyrda med vildsvins-ornament på hjälmarna eller med ansiktsmasker eller hjälmar, som föreställer vildsvin. Svear skulle enligt Harding ha betytt «de vildsvinsprydda» och ännu längre tillbaka «de från vildsvinet härstammande». Vildsvinet skulle från början ha varit svearnas totemdjur. Nordiska myter med Frejsgalten ”Gullin burste” (gyllenborst) stöder denna teori. Teorin stöds även av svenskarnas namn hos Ptolemaios dvs. favoni (boskaps-gudens folk, Frejs-dyrkarna).

 

Torslunda helmet: A weapon dancer followed by an ulvhedin (eller en Bärsärk med Björnhuvud )

 

Ptolemaios och antikens uppfattning om de Nordiska Länderna, enligt en avskrift från 1462

 

 

Hjälmbleck från Torslunda-Hjälmarna – Vendeltida Krigare med Vildsvins-Hjälmar

 

Gloson även kallad Gravson eller Gluffesuggan är ett sydsvenskt (och danskt) folktroväsen i form av en gris eller vildsvin. Gloson är möjligen skapad som en fiktion i samband med spådomstekniken Årsgång då man kunde möta henne och det förekom att man offrade de sista tre sädesaxen eller de tre sista äpplena (för året) till detta folktroväsen.  Andra har menat att detta är en kvarleva av Frejs galt Gullinburste. Gloson var en stor och farlig  sugga med glödande ögon.(Likt Gullinbursti kunde hon brinna eller lysa i nattens mörker)  Ibland kunde en person med en röd hätta ses rida på henne. Hon troddes bo på kyrkogårdar eller inuti rösen intill åkrar. ( källa: Wikipedia).

Ett vanligt motiv är att Glosons rygg var som en såg, eller att den var mycket vass. Faran var att hon försökte springa mellan benen och på så sätt klyva en person i två delar. Den som klarade sig från att bli fläkt, kunde istället bäras iväg på hennes rygg i en hiskelig fart. En del menar att den som överlever en sådan ritt kom så långt bort att det tog sju veckor, eller så mycket som två år, att vandra hem igen. Även om gloson inte fläker upp en person kunde springandet mellan benen betyda att personen blev dödssjuk.

Kan Gullinburstes namn tolkas som ”borr = stag” ?  Den mytiska stamfadern Burrs namn (med betydelsen burrigt hår) tyder på att han har trotts vara i svinskepnad. I Avesta (Zoroasternas heliga bok, inte staden Avesta i Dalarna)  skrivs det också om att  de första tvillingparet Yama (Ymer) och Yami fötts  som varelser i djurskepnad. Kan namnet till stamfadern Bure/Burr har haft koppling med Boar-e (vildsvin) ??

 

Glo-son, enligt Robin Kuusela – en vild so med glödande ögon

 

Profilbild för Okänd

I Ersmässotid (repris från 18 Maj 2022)

av

Om nu Dagen Erik och Herren Frej av hävd firats i Sveland, så har det skett också i Norrland, och över hela Sverige. Ett exempel – av många – är den lilla orten Gnarp i Nordanstigs kommun, som bland annat gett upphov till Sveriges nuvarande Överbefälhavare Michael Bydén  samt post-punk-bandet Kristet Utseende (ni MÅSTE minnas att ett Kristet Utseende, många gånger kan DÖLJA Hedniska Tankar…) och till slut även sådana storheter som Dagens Nyheters trendkänslige recensent och lustigkurre Fredrik Strage.

Bersberget i vinterskrud

På Bersberget (namnet har inget med Bärs att göra, ”kristet utseende” och deras sångtexter till trots – det är en variant av Bålsberget eller Balsberget, ett ortnamn som finns överallt i Sverige där vårdkasar och Valborgs eldar tänts om våren…) samlas de alla, och ”Ersmäss” i Gnarp är ännu en Hednisk tradition, av obestämbar ålder, för som den lokala hembygdsgården skriver:

Efter reformationen och den successiva övergången från katolicism till lutherdom/protestantism har namnet Ersmäss dröjt sig kvar utan att ha någon kyrklig betydelse. På vissa håll har Ersmäss firats som en slags småhelg, som t ex i Ragunda och Vilhelmina, där man har hållit Ersmässkalas med kaffe och kornmjölspannkaka.

Erik den Heliges dödsdag utmärktes på runstaven med ett huvud krönt med kunglig krona och ett sädesax påminnande om att Erik ansågs vårda sig om det späda och för frosten utsatta sädesaxet. S:t Olof ansågs ha samma funktion för det mogna axet. Det gamla uttrycket ”Ersmässeax ger Olsmässekaka” eller ”Om Erik ger ax, ger Olof kaka” åsyftar att om höstrågen gått i ax till S:t Eriksdagen (18 maj) ska den hinna mogna så tidigt att man av dess mjöl kan baka kaka till S:t Olofsdagen (29 juli.)

Andra folkliga traditioner, företrädesvis i Norrland, påminner om Eriksdagens betydelse för kommande väder, sådd och skörd. Uttrycket ”Om Erik den lurken kommer med päls, går sommaren i vacker skjorta” syftar på att om det råder kallblåst och kyla vid Ersmäss så är det ett tecken på kommande godväder. Men om det är varmt och står solrök över skogen så är det dåligt tecken inför sommaren.

Ersmässregn sägs också vara bättre än både silver och guld. Ersmäss betraktades även som den första vårdagen eller våranddagen, den dag när vårbruket skulle börja. I Hammerdal i norra Jämtland ansågs våren vara normal när björklöven på våren var stora som musöron.

Gnarps kyrkoherde under åren 1922-1956, Ernst Ålander, har i flera handskrivna dokument skildrat Ersmässfirandet i Gnarp och han var även i många år självskriven vårtalare vid firandet på Bersberget. Han beskriver omkring år 1930 Bersberget som ”ett av de många eldbergen i Gnarp”. Han skriver bl a att han, när han kom till Gnarp år 1922, ”om aftonen på Eriksdagen den 18 maj efter solens nedgång kunde se ersmässeldarna brinna på alla berg, kullar och åsar. Men de har slocknat efterhand. Blott på det allra förnämsta eldberget, Bersberget, fortlever seden med oförminskad kraft”.

Han skriver också ”att man förr i tiden aldrig släppte ut boskapen, kraka, på bete om våren förrän man tänt Ersmässobrasorna, dansat omkring dem under fiolmusik och låtit pojkarna blåsa de hemskaste ljud och läten i bockhorn och oxhorn, allt medan starka och viga ungdomar roade sig med att hoppa över elden för att visa hur djärva och orädda de voro. Sannolikt ville man med dessa skärande missljud skrämma vilddjuren, björn, varg, lo och det blodtörstigaste av dem alla, järven, som ännu någon gång kan visa sig här, t ex i början av fjolåret, att lämna tamdjuren i fred. Vanligt var att man tog spådomar ur elden. Så t ex trodde man att det skulle bli ett gott år om lågan steg hög och klar som en ljus pelare mot skyn, ty då skulle kornet växta stort och vackert och bära strida och välmatade ax. Men om flamman inte ville stiga, utan böjde sig ned mot marken skulle det bli ett dåligt år, ja kanske t o m nödår.

Ännu kan Bersberget, där Ersmässfirandet alltid lyktade i svunna tider och där förr alltid tjärtunnan på sin stång reste sig över bålet, sagda afton vara svart av folk från när och fjärran. Nu kommer man dit för att lyssna till talen och vårsångerna och fröjdas åt Ersmässbrasan, som alltjämt lockar de urgamla minnenas makt.”

Sånger som ”Kom till Gnarp” – ”Det brutala Gnarp” och ”Gnarp Orania” ingår i THE Kristet Utseendes repertoar.

KOM IHÅG att ett KRISTET UTSEENDE kan DÖLJA HEDNISKA TANKAR

Även Fredrik Strage och Överbefälhavaren har klara kopplingar till DET HEDNISKA GNARP