Nu när Greta Thunberg snart skall utses till chefredaktör med enväldig makt över hela DN, enligt vad just den landsledande tidningen deklarerat, och dess kritiker samt en viss annan landsledande tidning också kommenterat, kan man resonera ganska mycket om det svenska samhällets fortsatta infantilisering, och om man egentligen vinner någonting på att dra ned saker och ting till barnens nivå, vilket man tyvärr ibland måste göra, med uppenbar risk för att bli pinsamt övertydlig.

Emellertid – för dagen har något helt annat fängslat mitt öga. UR, den gamla Utbildningsradion, och Statstelevisionen SVT har beslutat sig för att återlansera någotslags digitalt utbildningspaket, som man säger skall vara riktat till årskurs 4-6 till 6, och utger för att vara en seriös skildring av Asatron som religion, eller vad nutidens skolelever behöver veta om den.

Vad man får, är en helt vämjelig produkt, eller ett exempel på illa gjord ”infotainment” med idel faktafel av de allra värsta slag, tendentiösa parodier, förnumstiga, lekskolemässiga påpekanden från ett slags ”fornsedisk” programledarinna som redan i det första, inledande programmet får sitta och tjata och tugga kristna fraser som ”Det gick inte att lita på de gamla gudarna” och annat fördomsfullt tjat.

Övning i konstnärlig sakframställning eller folkbildning ? Vilken sorts varelser var Ymer och Audumbla ?

Urjätten Ymer liknas vid ett drägglande spädbarn, eller någotslags förvuxen jättebaby, och så fortsätter det, hela programserien igenom. Man gör inget annat, utom att försöka inpränta just kristendomens allmänna förträfflighet, samt att den Nordiska kulturen var en underlägsen, mindervärdig kulturform, som man gör bäst i att snarast vända sig bort ifrån. Det är huvudsumman av det hela.

Nu har just jag inte haft tid att ta del av hela denna kväljande programserie i dess helhet, och jag kommer nog aldrig göra det heller – är jag rädd – men jag har en del medömkan med de skolelever, som måste genomlida det hela, och försöka dra faktamässiga slutsatser ur vad de sett, ifall undervisningen i de svenska skolorna ännu skall kännas meningsfull.

Dåligt och taffligt gjorda animationer, som till och med en första års elev från Medialinjen på Botkyrka Gymnasium kunde ha gjort bättre. Patetiska försök att lägga in ”spännande” musikslingor, likt vilket dataspel som helst – vilka bara stör och förstör speakertexten, enerverar och irriterar. Under mitt eget 80-tal och uppväxt på 1970-talet hände det då och då, att när dåtidens garanterat (S)-märkta lärarkår enligt läroplanen skulle behandla ett ämne de inte alls behärskade eller förstod sig på, så kunde det hända att de tog fram en filmprojektor eller det senaste inom dåtidens audiovisuella teknik – den allerstädes närvarande OH-projektorn eller ”tjänstemannarespiratorn” som den också kallades.

Minnes i Pogo Pedagog ??

Resultatet var att eleverna fick total avsmak för alla såkallade ”orienteringsämnen” och att man grundligt förstörde all nyfikenhet, alla egna initiativ, eller alla försök till lärande, ens från de verkligt få intresserade individernas sida..

Självfallet var det också precis det låga utbildningsresultat, som vissa inom den dåvarande samhällseliten tänkt sig att folkets stora massa borde ha, enligt det politiska system de dåförtiden ville införa.

Även andra än jag har märkt samma tendenser inom det vi kan kalla nutida infotainment. Professor Dick Harrison har i flera artiklar under de senaste veckorna angripit de rena osakligheter, faktafel och absurda förvanskningar, som TV 4:s nya programserie ”Drottningarna” som säger sig behandla alla Sveriges drottningar.

Programserien är inte alls vad den utger sig för att vara. Den fullkomligt osannolika svartmålningen av Erik XIV är bara ett exempel, den fullkomligt idiotiska speaker-texten om att Drottning Kristina skulle ha besökt ”Vatikanstaten” en annan.  Vatikanstaten bildades först på 1900-talet, och vad än Kristina må ha haft för katolska sympatier, förkärlekar eller griller, kan hon följaktligen aldrig ha besökt den.

Det hela blir slutligen lika groteskt, som när man låter Greta Thunberg stå rakt fram i media och påstå att ”fler människor Världen över dör i naturkatastrofer än någonsin förut” vilket är en stor och uppenbar lögn, och fel i sak – liksom de flesta andra av de repliker, man drillat och tubbat henne till att säga.

Det är naturligtvis svårt att säga varifrån hela detta faktaförnekande, alla dessa fullkomligt falska bilder av den rådande verkligheten kommer ifrån. Vi skulle möjligen kunna skylla dem på någotslags Donald Trumpsk tendens, på allmän populism, på medias sätt att fungera överhuvudtaget, på diverse teknikaliteter kring moderna media, internets effekter på samhället – ja vad som helst.

För tillfället och för dagen slutar jag min kortfattade analys av ämnet med att FULLSTÄNDIGT döma ut UR:s senaste satsning ”Odens Rike” som fullständigt odugligt i fakta- eller utbildnings-sammanhang.

Finns numera på ”Vimeo”. Ratas – bör inte visas eller ses !

Jag vet inte om jag verkligen skall skjuta skulden på det oberoende (?) produktionsbolag som producerat alltsammans, Statstelevisonens inköpsavdelning eller någon annan instans, men jag skulle aldrig någonsin rekommendera att ni ser den här programserien, ens med era barn. ”Religion är ingenting för barnrumpor” har jag sagt och skrivit, och det stämmer fortfarande.